Jag hade velat döpa detta blogginlägg till Björn Skifs, han är en reko kille, men kände att ovanstående rubrik ändå skulle passa bättre. Varför Björn Skifs är en reko kille kan vi återkomma till snabbt lite senare.

Igår åkte jag tåg. Fast innan dess hade jag hunnit ha seminarie på universitetet, dumpa CV hos önskvärd arbetsgivare och fika på T. Så kanske var det inte konstigt att jag inte var framme förrän vid midnatt.

Igår åkte jag alltså tåg från City of Charles till Valberget, en resa som skulle ha tagit 4 timmar och cirkus 20 minuter men som slutligen landade på 5 timmar och 10 minuters total restid. Kul, sa jag men menade det så klart ironiskt. För inte nog med att tåg var sena hit och dit, min mp3 var totalt blank. Alltså, ingen musik... alls. Människor har dött för mindre. Men jag var tapper.

Igår skrev jag i min dagbok (för jo, jag äger även en sådan);

"Det borde vara kriminellt för någon med så dålig musiksmak att ha så snygga skor. Jag vill befria dem!!! (skorna alltså!)"

Just då menade jag det verkligen. P's elitism och selektivitism har smittat av sig och jag tyckte att den platinablonderade, men till synes indieinspirerade, flickan bröt alla oskrivna regler när hon lyssnade på alla de absolut värsta danslåtarna out there blandat med lantis-rock och lite gamla klassiker. Ack och ve! Hennes neonrosa skor förtjänade ett bättre öde ansåg jag då.

Jag är i alla fall lycklig över att få sitta så nära havet. Det gör mig lugn.

Etiketter: Bajs, Fånerier, Västkusten