Augustana - Boston



In the light of the sun
Is there anyone?
Oh, it has begun
Oh dear, you look so lost
Eyes are red
and tears are shed
This world you must've crossed
You said;

You don't know me
and you don't even care
You said;
You don't know me
and you don't wear my chains

Essential yet appealed
Carry all your thoughts
across an open field
When flowers gaze at you
They're not the only ones
who cry when they see you
You said;

You don't know me
and you don't even care
Well you said;
You don't know me
and you don't wear my chains

She said I think I'll go to Boston
I think I'll start a new life
I think I'll start it over
where no one knows my name
I'll get out of California
I'm tired of the weather
I think I'll get a lover
and fly 'em out to Spain
I think I'll go to Boston
I think that I'm just tired
I think I need a new town
to leave this all behind
I think I need a sunrise
I'm tired of Sunset
I hear it's nice in the summer
some snow would be nice

You don't know me
and you don't even care

Boston, where no one knows my name
where no one knows my name
where no one knows my name

Boston, where no one knows my name

För att citera mig själv sa jag i föregående inlägg att:

...mina dagar går i det närmsta ut på att sova, äta, söka jobb och diska... ibland lagar jag okomplicerad mat också. Och ibland blir det också en massa promenerande längs strandpromenaden. För något annat, viktigare finns inte just nu i mitt liv.

Så mitt i allting får man en livlina kastad till sig i form av ett sms från storasystern som bor ute i skogen och som brukar kunna erbjuda en riktig semester i form av ingenting och frisk luft.

Hej chics är på väg till helsingborg passerade eran vistelseort. Om det är någon som vill dra med till skogs så kan upplockning ske på vägen hem! Johanna

Men tackar man ja? Nej! Varför? Jo, för att man är dum i huvudet... Ungefär.

Etiketter: Korkad

(för den som inte förstår är les jours tristes franska och betyder de trista dagarna. Något ska man ju trots allt ha lärt sig på franskalektionerna!)

För den som undrar går mina dagar i det närmsta ut på att sova, äta, söka jobb och diska... ibland lagar jag okomplicerad mat också. Och ibland blir det också en massa promenerande längs strandpromenaden. För något annat, viktigare finns inte just nu i mitt liv.

Därför kan jag i nuläget inte skriva så mycket mer förutom att jag har ont i axlarna och önskar att tomten vill komma med en förtidig julklapp i form av en mycket villig och trevlig ung karl som kan det där med massage. Om han dessutom kan laga mat, well who am I to complain?

Etiketter: Franska, Tråkigt

Fucking nice:

Så, nu är det i det närmsta bestämt. Sommaren började bra och jag sliter ändan av mig för att se till att den ska sluta inte bara bra, utan bäst.

Juli avslutas på krokstrandsfestivalen - man must dance... som funk. Har man inga pengar, men gärna vill så kan man lika gärna betala in natura, så att säga. Det blir första gången på Krokstrand, men jag har bara hört varmt och gott om den, så varför inte. Världsmusik och dans är liksom svårt att säga nej till. När man dessutom vet att många av vännerna från förr (och några som stannat till nu) är där, blir det till och med oemotståndligt.


När det är slut blir det snabb rehab i Varberg, tvättning och omgruppering och sedan drar jag till Amsterdam! A big fat FINALLY!!!!!! Jag har velat åka så länge och varit på väg så länge, men sedan har någonting dykt upp och jag har fastnat. Först nu verkar det bli verkligen bli (förhoppningsvis) två veckor av ingenting annat än gott sällskap och internationalisering. Jag ska driva och må bra. Jag behöver det. Iiiiiiiiek. Jag ser fram emot det så extremt mycket!!


The things I could do without:

De senaste dagarna har varit piss. Jag har spenderat mesta tiden i sängen, stirrandes in i vägg. Mitt självförtroende och min självkänsla är i botten - ingenting blir bra och jag är inte bra. I måndags var det till och med så illa att jag inte ens orkade titta mig själv i spegeln längre än fem skunder. (Jag lovar att det inte är en överdrift). Jag känner mig inte attraktiv, inte vacker (inte ens i själen) och som världens sämsta sällskap. Jag kan dagar som denna verkligen inte förstå vad människor får ut utav att umgås med mig.

-Joely?
-Yeah... Tangerine?
-Am I ugly?
- wo?
-When I was a kid I thought I was... I can’t believe I’m crying already. Sometimes I think people don’t understand how lonely it is to be a kid. Like...you don’t matter. So... I’m eight and I have these toys, these dolls. My favorite is this ugly girl doll who I called Clementine... And I keep yelling at her: "You can’t be ugly! Be pretty!"... It’s weird. Like if I can transform her... I would magically change too.

Samtidigt försöker jag förklara för mig själv att det måste vara någonting eftersom det ändå finns en tapper skara, som dessutom växer, som faktiskt vill umgås. Gaaah. Jag drunkar i självömkan och jag hatar det och mig för det.

Föraktet för självömkan gjorde att jag idag tillslut tog mig i kragen i alla fall. Jag tog en dusch, satte på mig kläder jag gillar och gick en dryg 2 timmars promenad längs havet. Det blåste och det var härligt salt, precis så som det ska vara. Det gör nästan ont när det är precis så som man vill ha det och man känner att man inte kan uppskatta det.

Dock, efter ca 1 timmes promenerande och fotograferande började havet få mig att känna mig bättre. Jag var ensam på strandpromenaden och kunde göra precis som jag ville. Så jag skrek lite, sprang lite, hoppade lite, sjöng lite, grät lite och skrattade lite. Efter att ha spenderat 3 dygn i sängen totalt likgiltig mot allting som inte heter självömkan eller egoism, så kändes det skönt att öppna på locket, trots att jag inte riktigt vet vad det är för lock eller vad locket stänger in. Vinden i håret och jag kände att jag klarar det här. För på något sätt så gör jag ju faktiskt det.

På vägen hem fick jag lite ångest. Men jag har puttat undan den så den ligger och gnager lite, men jag försöker just nu att inte tänka på den.

Fan att man aldrig kan få känna sig riktigt bra... eller kanske främst just riktigt jävla snygg och riktigt jävla attraktiv någon längre period.

The people say; "I want you, I want you right now"
and they want you alright, but just for a while

Jag känner hur det vänder, men jag känner också att det kommer ta tid denna gången.

Etiketter: Downs, Ups

I dont mind where you come from
as long as you come to me
But I dont like illusions, I cant see
them clearly
I dont care, no I wouldn't dare
to fix the twist in you
You'll show me eventually what you'll do

I dont mind
I dont care
as long as you're here

Go ahead and tell me you'll leave again
You'll just come back running
Holding your scarred heart in hand
It's all the same
And I'll take you for who you are,
if you take me for everything
and do it all over again
It's all the same

Hours slide and days go by
till you decide to come
But in-between it always seems too long
Suddenly
But I have the skill, yeah
I have the will, to breath you in while I can
However long you stay is all that I am

I dont mind, I dont care
As long as you're here

Go ahead and tell me you'll leave again
You'll just come back running
Holding your scarred heart in hand
It's all the same
And I'll take you for who you are
If you take me for everything
And do it all over again
It's always the same

Wrong or Right
Black or White
If I close my eyes
Its all the same

In my life
The compromise
I'll close my eyes
Its all the same

Go ahead say it
You're leaving
You'll just come back running
Holding your scarred heart in hand
It's all the same
And I'll take you for who you are now
If you take me for everything
Do it all over again
It's all the same

Jag har precis signat upp för en blogg under metros regim. Jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig att få ut av det, men det kommer i alla fall innebära att My Invitation går i graven och att jag i framtiden hänvisar alla till nya bloggen. Än så länge finns det inte mycket av intresse där. Men jag har visioner om att Sherlock Investigations ska bli minst lika snygg och dessutom mer aktivt betraktande än den här.

Summa kardemumma: Skärpning i leden, ny blogg, ännu en ny layout, ännu ett nytt namn...

Tack för att ni är så tålmodiga med mina nycker och ryck!

I'M MOVING HERE: http://metrobloggen.se/sherlock

Etiketter: Hej då

Känns väl lite så där halvkul att det första riktiga inlägget kommer att vara halvkul, halvdeppigt och rätt kryptiskt. Men ska man börja rota i mitt liv är det lika bra att börja rota i det som kallas presens... och tyvärr är presens halvkul, halvdeppigt och rätt kryptiskt.

Det finns någon... samtidigt som det finns den där oviljan att, eftersom allting är så nytt, totalt göra bort sig. Det finns den där känslan av att känslor inte är besvarade. Det finns den där känslan av att inte riktigt veta vad för känslor som ska besvaras. Det finns förvirring. Det finns en ovilja att verka "för på".

"Löjligt med tanke på att han redan är på. Plus att ni för länge sen passerat för-på-gränsen..."
-Lotta, via sms

Må så vara... ändå håller det mig vaken i vånda.

Hela den här situationen har gjort mig så sjukt medveten om hur "ensam" jag är och hur sjukt långt bort den (ialla fall uttalade) närheten finns...

Är det uppmärksamheten? Eller kanske det outtalade löften om äventyr? Jag kan inte sätta fingret på vad exakt det är som får hjärtat att hoppa. Kanske är det för att det hela känns så filmatiskt dödsdömt? "Like a moth to fire..."

Jag vet ju inte heller ens vad jag vill. Något mer än bara ett fast fuck i alla fall. Vad det nu innebär?! Hur det nu skulle vara möjligt?!

På vägen hit (biblioteket) gick jag förbi en karl som luktade precis som min pappa. Då saknade jag min lille far. Ja, jag är verkligen pappas flicka. Men när man har en så söt pappa som jag är det svårt att inte vara det.

Jag och min mor... ja... well... jag älskar henne. Men emellanåt gillar jag henne verkligen extremt lite. Jag tror att jag utmanar henne på ett sätt hon inte är van vid, vilket gör att hon utmanar mig tillbaka. Å andra sidan börjar hon känna sig gammal och pratar bara om hur jag var när jag var liten - vad jag sa och trodde och gjorde... När man precis fyllt tjugo är inte det precis det förhållandet man vill ha med sin mamma. Okej om det hade varit en mor- eller farförälder.

Idag har verkligen varit en sån där dag då man helst av allt vill stanna i sängen. Av någon outgrundlig anledning är det oftast då jag lägger ner mest tid på utseende. Pillar med håret, sminkar noggrannt och så vidare. Som om ett helt och välputsat yttre väger upp ett förvirrat och nopprigt inre.

Senare idag blir det matshopping med Lotta och Caroline, ty imorgon fyller Lottan år. Citat: "Imorgon är det födelsedagsyra! ". Jag har skrivit upp mig på äkta scoutmanér på listan över frivilliga middagsskapare. Yours truely har hand om efterrätten och det planeras cookies och citron/maräng paj. Borde skriva klart inköpslistan, så att jag inte saknar något imorgon. Vore ju keff. (mjo, jag använder fortfarande det ordet. keffkeffkeff!)

Etiketter: Far, Fast Fuck, Födelsedag, Kryptik, Lotta, Mor, SMS

...och föresten.
Den kattjävel som bitit Hedwig i tassen ska ha så jävla mycket stryk!!
Kettwicken fick åka till farbror veterinär och bli omplåstrad. Det är illa värre!

By tiny sis; Maia

Okej. Så vad har jag på hjärtat idag? Inte mycket. Lite egoism, lite selfpity och lite allmänt gnäll. Vi börjar där allting börjar...

...i egoismen.
Varför är man ibland så sjukt egoistisk? Och varför mår man så dåligt av att vara just så egoistisk? Borde man faktiskt inte må bra av det? Man gör ju trots allt allting för sin egen skulle och sin egen vinning. Bara en tanke...

Så varför är jag egoistisk? Jo, i mitt uppmärksamhetsjagande blir jag, om inte helt så ialla fall nästintill, odrägligt egoistisk. Jag bedriver ett uppmärksamhetskrig i äkta gerillaanda där allt är tillåtet under slagordet "all is fair in love and war". Hah. Det lustigaste är nog ändå att min största motståndare är människor som egentligen är helt harmlösa och mina egna hjärnspöken. Att saker och ting faller naturligt på plats så som det är menat att göra känns otroligt okänt och alltså måste jag dra på khaki och kamouflagemönstrat och rusta för krig, på äkta mean girls manér.

Men sedan när jag inser vad det är jag sitter och tänker, blir jag rädd. Jag känner inte igen mig själv. Det är inte likt mig att gå över lik utan en tanke på andra parter. För kanske är det så att det inte finns något VI att slåss för? Faktiskt är det kanske så att det egentligen är ett NI...

Jag vet inte.

När det blir så där och jag kommer på mig själv att kasta förbannelser och onda tankar åt alla håll och kanter (fast mest på "någon"), kommer jag osökt in i tankebanorna som rör sig åt "vem är jag att tänka så?" och "vad har jag som skulle vara så himla mycket bättre?". Frågor som kräver svar som jag egentligen inte vill veta. För egentligen är jag väl inte så egoistisk... Det är förståss om det egentligen inte är egoistiskt att tänka så extremt egoistiskt att det är så jävla synd om en själv för att man inte väger några kilon mindre, inte är liiiite snyggare och så vidare i evighet.

Näe. Vet du vad. Nu slutar jag med det här. Jag bara klagar idag och det vill jag inte -gnällagnällagnyyy-

PeaCe ouT

Under tiden som jag skrev en kommentar till Marie angående social kompetens och att känna sig som femtioelfte hjulet kom jag på en massa saker som skulle kunna analyseras i ett blogginlägg. Så voilá.

Jag har mycket lite social kompetens, eller det är i alla fall vad jag själv är övertygad om. Jag är blyg och extremt mån om att få alla att tycka så bra om mig som möjligt. Som grädde på moset hatar jag dessutom att höra mig själv. Särskilt illa tycker jag om min "åååååååh allt är så kul" high-pitch röst som kryper sig fram när kalasande stått för dörren, på krogen och ibland har jag även märkt den smygt sig på mig under diverse sportevagemang (hur tusan det nu stavas). När jag ger spontana, sarkastiska svar på tal eller häver ur mig spontana, käcka kommentarer, blir det spontana gensvaret i huvudet ett mässande "va fan skulle du säga så för? Det måste ha låtit så krystat". Allt detta medför till att jag antingen inte säger något alls... eller pratar pinsamt mycket.

Jag låstas att jag är otroligt social och hur konstigt det än må låta så funkar det, även om jag inte vet hur. Jag kan faktiskt inte förklara det på något bättre sätt än att jag faktiskt låstas vara social kompetent. Lite som att spela teater, fast ändå inte. Det är ju fortfarande jag som visas upp.

Dessutom har jag kommit på mig själv allt för ofta med jagärsvennefull-tänket när jag är ute och rör mig i kroglivet. Alltså, när man kommer till den punkten att bara för att man haft ett stadigt intag av alkohol under kvällen helt plötsligt släpper på vad hämningarna eftersom man dagen efter ändå kan ursäkta allt med ett "jag var full...". Jagärsvennefullmentalitet = pinsamt sorgligt. Kanske inte just för att man skulle göra eller säga pinsamma saker medans man är full, utan för att man blir full för att göra och säga pinsamma saker. Pinsamma saker gör vi alla hela tiden faktiskt. Jag blir visst inte full för att få göra redan ursäktade konstiga saker... inte längre.

Jag vet inte riktigt om nummer ett och två stämmer så särskilt bra in på min nuvarande livssituation. Under det senaste året har självförtroendet pendlat mycket, men på sista tid har jag ändå legat mer på toppen- än bottensidan av det berömda psykologstrecket. Att för en gångs skull kunna känna att man faktiskt kan ta tag i saker som dyker upp och inte gå under av ångest känns otroligt betryggande. Att faktiskt kunna känna den mentala styrkan är befriande.

Om detta har märkts av i sociala sammanhang utåt sätt har jag ingen aning, men jag själv känner förändringen på insidan. Även om jag fortfarande är sjukligt blyg och räddhågsen av mig, så har jag ändå börjat tänka hälsosammare. Så istället för en önskan av att sjunka genom jorden finns det ett slags axelryck som betyder mer "din förlust" och ett annat sorts tänk som gör det möjligt att gå vidare utan att reflektera allt för mycket på allt jag inte borde sagt och inte borde gjort. Det tror jag också har smittat av sig på min förmåga att ta kontakt med andra. Jag vågar möta upp, se folk i ögonen och skratta utan att tänka i teatertermer. Dock har vi alla våra vättenmärken ('hosthost' sammetskavaj 'hosthost') och det kommer vi alltid ha. Känns skönt dock att veta att jag faktiskt kan ibland och att lågvatten ibland blir högvatten.

Etiketter: Justin Timberlake

Texas sa...
Märkligt att du tycker om människor. Jag hatar människor. Eller ja, JAG ÄLSKAR INTE människor ska man väl kanske säga enligt vissa.

2007-06-14 21:47

RE: Egentligen tycker jag väl inte om människor (bara några väl valda, jag är egenligen en kräsen fuck), men jag FÖRSÖKER tycka om människor bara så där och intalar mig själv att jag gör det. Det blir mycket trevligare då.

Marie sa...
yo. 31 juli är en tisdag, och jag åker typ fem på morgon för att hinna hem i tid till jobbet, men du får gärna hänga på. vore kul att ha dig här längre än en helg!

2007-06-14 16:21

RE:Ska se över mitt schema. Men min plan är att stanna längre än en helg. Kanske till och med en hel vecka. Vore skitkul att se ditt Amsterdam! Dessutom är det Amsterdam Pride den helgen (2-5 Augusti).

Miriamförengångsskullutepånätet sa...
Emma, my darling above all things!
Ring mig närhelst du behöver, det är en order snarare än en förfrågan. ;)
Love your new blog btw.
Pussen!

2007-06-04 10:59

RE: Du är så söt Miriam, så söt! Och jag ska börja ta ordern på allvar. All egoism är kanske inte dålig.
Tackar. Jag gillar min blogg också! ;)
Pussen till dig!

Marie sa...
Jag tycker du är hot, hot, hot!

2007-05-30 13:45

RE: ...och du är HOTx1000

Mark sa...
(K)

2007-05-29 19:54

RE: (K) :)

Texas sa...
Jag skulle gärna vilja ha en björn i klänning som drar en bil. Det är det roligaste som finns, det bevisades av aftonbladet-tv igår (kanske går det fortfarande att se). Björnar i klänning som drar bilar, det är det nya roliga historier.

Ordverifieringen för detta meddelande är:
exokdebg
Det är nästan ett ord tror jag.

2007-05-24 15:57

RE: Åh du. Det var ingen dålig idé. Ska höra med komitéen och se om den slår igenom. Som sagt vill jag ju ha apor och dvärgar. Men den häringa komitéen är seg på storslagna saker... tyvärr.
Du verkar bättre på ord än jag. Vad skulle det betyda?

1. Vad är du sugen på just nu? Klättra ett och annat träd, paintball... ErrrRRr. Singstar (Citat: "Du är väl allid sugen på SingStar?" slutcitat. Mjo, sant Lotta, sant!)... sällskap.
2. Vad har du gjort i dag? Vaknat, Städat, Diskat... SMS:at... Rockat och sjungit.
3. Vad ska du göra imorgon? Vakna. Åka tillbaka till Karlstad. Plåga Lotta i bilen.
4. Största fördomen folk har om dig? Att jag är pretto, kanske?! Jag vet inte, för ingen säger någonting om mig till mig. Dock blev jag jävligt tjurig när Sebastian kläckte sitt "måste man vara alternativ för att vara bra nog för dig?".
5. Beskriv din far med 3 ord: Världens bästaste pappa
6. Vad heter dina syskon? Johanna, Oskar och Maia
7. Är du lik dom? Jag och Johanna är likast i sättet. Jag och Maia är "va lika ni är" och jag och Oskar är "MÄÄÄÄN GUUUUUUUUUU va lika ni är"
8. På vilket ställe betalade du senast inträde? Hmmm... Happy Duck(?)
9. Vilken bok läser du just nu? Tao enligt Puh, Lighthousekeeping och So long and thank you for the fish
10. Tycker du att åldern har nån betydelse? Det handlar mer om mentalitet
11. Ditt senaste förhållande? Gaaaaaah.
12. Vad tänder du på? Fina händer, härlig röst (talk dirty to me! haha!) mjuka kramar och läppar, randiga tröjor och rufsigt hår.... hmmm... KARISMA!!
13. Vad ska man göra för att du ska bli intresserad? Ge mig uppmärksamhet. Vara lite kaxig. Cockyness har alltid gått hem tyvärr.
14. Har du varit hos en psykolog? Yes. Regelbunden besökare. Jag är ett mentalt meltdown.
16. När bör man läggas in på mentalsjukhus? Kan jag inte yttra mig om.
17. Vad tycker du om? Människor (i allmänhet, med några undantag), kärlek. att vakna/somna bredvid någon. ;)
18. Vad använder du för uttryck? Hot Dam! FUCK! och andra fulfina saker som ouch...
19. Vad har du för färg på naglarna? Vitt
20. Ditt hår då? Blekt mörkbrunt :P
21. Vad har du i din handväska idag? Har inte handväska.
22. Vad ser du fram emot? ÅmååååååÅÅååååål (rimmar på vrål och jag tänkte vara käck och rimma. men orkade inte så mycket)
23. Säger du kåt eller upphetsad? Beror nog på situationen. Måste man liksom välja? Ibland är man helt enkelt bara kåt och andra gånger är man upphetsad dessutom.
24. Favorittidning? Uncut just nu.
25. Vad ska du göra nu? Hem och packa en övernattningsväska eftersom jag och Lotta ska roadtrippa till Åmål och grilla med karlakarlarna.

Etiketter: Quiz

Nu har det blivit bekräftat, det vi alla länge gått och grunnat på i det tvekönades samhälle... men nu är det alltså avgjort: jag är kvinna.


Din poäng: 251
Det är sådana som du som sätter definitionen för vad som är kvinnligt och inte. Du är ett praktexempel av kvinnlighet. Sträck på dig och var glad!

Totalt har 35657 personer tagit testet. Den genomsnittliga manlighetspoängen bland alla dessa är: 185.775808397

Etiketter: Quiz

Vuxenpoäng.com - Hur vuxen är du egentligen?
Din vuxenpoäng är: 15.4


Din ålder borde vara 28.1 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse

Etiketter: Quiz

Igår, som började lovande och bra, blev ett riktigt bottenmärke senare fram åt kvällen. Drygt en timma spenderades på badrumsgolvet, delvis kippandes efter luft som bara inte tycktes vara där i fosterställning och delvis hängandes över toalettstolen med full överblick av magens innehåll i orangea och illaluktande mönster. Jag var livrädd.

Och det hela startades av upptäckten av att mina tågbiljetter till Visby kommit bort. Hade jag glömt dem? Tappat dem? Hade de blivit stulna? Jag vet fortfarande inte. Inget spår finns ialla fall... Vad skulle mamma och pappa säga? Det var ju trots allt dom som betalat. Jag är så ansvarslös och så bla bla bla bla...

Det var den riktigt stora, riktigt allvarliga panikångestattacken jag har haft på år (ja, jag vågar faktiskt säga år). Så för mig, just då, var det oväntat. Men så här i efterhand så är det väl inte så konstigt, med tanke på allt som jag tagit på mig och allt som hänt.

Jag ville verkligen inte vara ensam. Jag ville förklara och att någon skulle veta. Så jag skickade iväg ett SMS... till Marie... i Amsterdam. Det där med att inte vilja störa folk när man är mitt uppe i någonting sådant är egentligen rätt löjlig. Det finns folk jag litar på och som upprepade gånger säger att jag ska ringa dem när det börja knipa på vilket jag svarar att " ja, det ska jag". Ändå är den här grejjen med att be om hjälp, stöd och sällskap när man är mitt uppe i och utelämnad åt sin ångest helt ny och en relativt svår grej för mig. Jag vill inte störa någon, allra minst när jag känner mig som ett mentalt instabilt psycho!

När jag väl tagit mig upp från golvet och kunde andas relativt normalt igen, tog jag mig ut till sängen på vilken jag låg ett bra tag innan regressionen var klar och jag stannat på mentala åldern av 6. Då byggde jag en koja i vilken jag satt och tittade på Mulan.

Jag bestämde mig för att kojan inte var ett bra ställe att sova på då det blev aldeles för varmt där inne. Så jag drog ut extrasängen och slängde alla kuddar jag kunde hitta i en hög i vilken jag sedan sov, som en igelkott, med två täcken över mig. Jag intalade mig att jag inte sov ensam, att någon låg bredvid mig och blev lugn och somnade till slut.

Tyvärr vaknade jag med den intalade känslan av att någon låg vid min sida för att sedan besviket bekräfta att jag faktiskt var ensam. Jag hatar att vakna ensam! Jag är trött på att vakna ensam!

Idag känner jag mig mest som en klubbad säl.

Kanske var det fel av mig att ställa in Carls och mitt muséebesök, men dagar som denna vill jag helst inte lämna min håla. Jag får torgskräck och klarar inte av människor på ett bra sätt. Det är nästintill ett under att jag faktiskt sitter på biblioteket och skriver det här. Kanske bör det ses som ett tecken på att det, trots allt som hände igår kväll, faktiskt går åt rätt håll med all min ångest.

Etiketter: Ångest