Det är nästintill komiskt hur fort saker och ting ändras.

Igår var jag ändå relativt nöjd med allt... det vill säga: mig själv. Jag tyckte faktiskt att det där som stirrade tillbaka i spegeln faktiskt var attraktivt och snyggt. Min figur var väl fortfarande inte den idealiska (läs: MIN idealiska, INTE medias idealiska), men det funkade i alla fall.

Och i dag är det helt tvärtom. Idag är jag för tjock och håret är för konstigt och jag är för ful och för... blablablablablablabla (i evigheter).

Varför är man så hård mot sig själv? Varför är man så hycklande? Att det som är gott nog åt andra aldrig är bra nog för en själv? För inte tänker jag så om folk jag träffar... Så varför ska jag tänka så om mig själv?
Och varför, goddamm, kan man inte få behålla de bra dagarna bara liiiiiite längre?!

Signing out.

Etiketter: Självförtroende som inte finns

I'm having trouble sleeping...



Never dared to let my feelings free...

Etiketter: the Perishers

My baby wants to drive the train.
But don't you let her
Don't you let her touch the tracks

Etiketter: Tåg

"Mjo visst fan har jag blivit en sån där" tänkte jag när jag precis investerat i Wayne's frappe (aka; nya favoriten!)
"Okej. Visst... Fan!!"

Igår åt jag smarrig middag hos Lottan i sällskap med Emil (tha man!) och Caroline. Det skämtades friskt... eller man kanske bör säga att jag och Lotta skämtade friskt. Vi var de enda på riktigt rätt humör, även om de andra kanske bidrog lite då och då.

Det är lite kul det där... jag menar att vi nästan alltid är på samma humör/nivå, jag och Lotta. Jag vet att menscyklar ändras och sammanfaller om man umgås mycket (det är därför flickor på internat oftast har mens samtidigt! Det har att göra med vad som är bäst för stammen, alltså om alla har barn samtidigt kan man hjälpa varandra med amning och sånt som hör bäbispassning till.). Men jag visste inte att det gällde humörscykeln också. För nog har vi samma cykel... alltså jag menar med humöret, menscykeln vet jag inte... eller har jag i alla fall inte uppmärksammat. Tål att undersökas.

Etiketter: Lotta

UPPDATERING
på begäran av Välkomstkomitéen


Vi uppdaterar checklistan:

Konfetti (naturligtvis)

Välkomstskyltar

Cheerleaders

Pyramid med levande människor (nästan samma sak som punkten ovan!)

Blåsorkester

Tutor a.k.a Flärpar

Partyhattar

Jag jobbar starkt på att få nedanstående punkter att bli fasta element på listan ovan. Men som läget är nu kan jag inte lova mycket... men kul vore det i alla fall!

Dvärgar (helst också i mänsklig pyramid)

Små apor iförda matchande outfits utrustade med cymbaler.

Etiketter: Välkommen Peter

Nu sitter jag hos Lotta och väntar på den otroliga middagen som ska vara klar 20:07... sharp! och så klart väntar vi på Emil också.
Vi har gjort kladdkaka i vilken vi tryckt ner mina "ryck-marsmallows". Den ser verkligen superdupergod ut. (som inte själva MATEN var nog!)

Lotta är allt bra hon.

"I come from the land down under...."

Ser fram emot Maries Sverigevisit. Det har ju gått ett bra jävla tag sedan.

Jag har för övrigt fått en ny mobil! Yay! Pryl-bög?! JAG? Näe! Inte alls!

Jag är extremt trött i huvudet.

Etiketter: Lotta

I'm I the only one who finds this really catchy?


I already know the lyrics by heart...

Etiketter: Mulan

Har jag blivit en av dem? En sån där som strosar gågatan fram dragandes på en chic city weekend bag, fnittrandes i telefon samtidigt som den där specialbeställda frappucinon a la de-caf blablablablablabla... dricks väldigt moderiktigt och väldigt Carrie-like.

Ska erkänna att jag trots ovanstående sarkasm finner glädje i att stoltsera med en "konstig-namn-kaffe-i-fräck-engångsmugg-med-valfri-kaffehus-logga". Det är trots allt lite häftigt att gå och dra på en mocha frapino à la coffee cup... Men egentligen;
Vem fan vet att mitt häftiga frapinoköp faktiskt är en äkta märkesfrapino?? Och vem fan bryr sig? egentligen?!

Vad är det egentligen för häftigt kvar med att känna sig som en del i Sex & the City gänget om ingen annan inser att man just beställt en "konstigt-namn-kaffe" to go?!

En annan grej är det här med namnen... och att man sedan kan dem?!?

Namnen låter skitbra när man slänger ur sig dem över disken och det ser ut som om man druckit den här sorten flera huuuuuuundra gånger. Men som sagt; vem annan än jag och snubben som står och gör en miljon konstiga varianter av kaffe per dag, vet att detta är just en sån där kaffe som man blir häftig utav??

Am I one of those legally blondes?

Det slog mig just att jag precis haft en hetsig utläggning med mig själv om... kaffe...
Bravo! Starkt jobbat!

Jag besparar er läsare därför mödan, besväret och tiden att läsa vad jag tycker/tänker om överfyllda kupéer på tåg (för vad spelar det egentligen för roll om man bokar kupée och alla utan biljett väljer att sätta sig och trevligt trängas i kupéen tillsammans med mig? Bara en fråga!).

Gnällkärring? Ja visst!

Men jag överlever! ;)

Etiketter: Kaffe, Tåg

Jag väljer att sammanfatta min Varbergsvistelse med följande bilder.



På återseende!!

Etiketter: Varberg

Mew - the Zookeeper's Boy


Inatt drömde jag att jag skulle gifta mig. Det var helt spontant och med en kille som jag aldrig, aldrig, aldrig ens tänkt tanken på att ens inleda ett förhållande med. Jag har inte tänkt på Agnebergs (mitt gamla gymnasie) invånare på evigheter, så det var (o)lustigt att jag skulle gifta mig med honom.

Det var inte så att vi var kära eller något, vi bara kom väldigt bra överens och vi tyckte att det var en bra idé. Hans familj var överlyckliga över det hela dock. Min familj förstod inte.

Det var jättestort. Kyrkan var som en stor katedral med tinnar, torn och hur många bänkar som helst som fylldes med förväntasfulla gäster. Jag och min blivande make minglade runt... Jag tror inte riktigt att vi ens visste vad som skulle hända eller i vilken ordning allt skulle göras. Giftermålet hade besämts dagen innan.

Jag tror ingen riktigt förstod någonting, faktsikt. Vid ett tillfälle, när jag byter om till den vackraste brölloppsklänningen du kan tänka dig, så frågar en av mina brudtärnor om jag verkligen älskar min fästman och jag svarar,

"Nej. Men han är bra kille. Han får mig att skratta och vi kan prata. Man får inte så många chanser i livet och det här är ett bra parti för mig"

Därefter dyker Lotta upp, suckar och mumlar att jag fortfarande bara är 20 år gammal. Sedan fixar hon till slöjan och vi går ner för att sätta igång vigseln.

Jag vaknar med en känsla av att vara tillfreds med allt... vilket är en skön kontrast till diverse febermardrömmar som jag det senaste vaknat kallsvettig från. Men hur tusan kan jag vara tillfreds med det?

Är det så att jag faktiskt ser på kärlek och partnerskap på det sättet? Det går inte riktigt ihop med mina romantiska planer för livet och drömmar om hur jag kommer hitta den stora passionen... Men samtidigt får det mig att undra om jag faktiskt inte skulle "nöja mig" med något som känns mer som ett välutvecklat vänskapsförhållande snarare än en passionerad kärleksrelation. Kanske vågar jag inte vänta på "den enda"? För kanske finns det ingen sådan... och då har man kastat bort något som skulle vara helt överkomligt och ändå bra. Tror jag verkligen att "den enda" finns?

Jag vet inte... ?!

Etiketter: Drömmar

Hah! Mina händer luktar en blandning mellan vitlökskorv och self-tanning lotion. Inte särskilt smickrande kanske... Men det blir så när man helt plötsligt verkar ha en till synes oändlig tillgång på salami. När man bor i en familj som inte äter pizza, men man själv är så otroligt sugen på en tjockbottnad pepperoni pizza med extra ost... mja, då äter man salami istället. (och detta ska komma från vegetarian-wannabee'n)

Självförtroendet börjar växa till sig. Jag känner mig som en bitter/elak fyraåring som plågar sin omgivning, men HEY jag är inte så gammal egentligen. Inte kastar jag lime på folk här, men gnäller över uteblivna lördagsgodispåsar och för mycket sparris. Jag har under min sjukdom genomgått en otroligt roande regression. Det är nog egentligen dock bara jag som har haft kul åt situationen... jag och min far.

För den som missat att se mig i mitt mest patetiska tillstånd, så har jag varit/är fortfarande förkyld... Allt tack vare smitto-Lottan. Man skulle kunna säga som Lotta själv säger till försvar:

Emil och Emma, det är bara ni jag pussas med, därav smittohärden!

Yes.

Jag retas bara för att du blir så generad!

Vad jag kan se är du väldigt bra för Lotta och bara det gör mig dig evigt tacksam. Men om man ser till det egoistiska planet är du även bra för mig.
Du vet myten om gentlemannen som gör saker utan tankar på egen vinning och för enbart den goda viljan... jag hade slutat tro att det faktiskt fanns sådanna karlar. Men du är ett levande (om än fossilt*) bevis på att det faktiskt existerar en och annan.

High five & hats off för Emil!

* Jag kunde inte låta bli...

Etiketter: Emil

Välkomstkommitéen i Karlstad jobbar hårt för att välkomna Peter till stan.

Än så länge står på listan:

Brakfest

Konfetti

Starkt beslut!

Under de dagar som gått har den gamla världen oundvikligt frontalkrockat med den nya och på sina håll orsakat mer eller mindre kaos.

Jag har feber och orkar inte ha några längre utläggningar om saker och ting... Men det kanske kommer.

Drama. Jakt. Läkande av sår.
Det tar tid. Men jag läker och likt såren i pannan läkt och blåtirorna lagt sig kommer även skrubbsåren på insdan lugna sig. För så gör det alltid.

"SVEK är inte riktigt min pannkaka! Jag gillar't bara inte!"

Men jag klarar mig.

Fredag;
Sahara Hotnights som rockade mig rakt igenom både högstadium och gymnasie mötte Karlstad och nutiden. Att man får glömma bort saker som är bra är näst intill kriminellt. Lotta och fin-Emil stack innan konserten var slut eftersom Lotta hade feber. Så jag guidade Lottas stockholmspojkar till Burger King och pekade ut vilken buss de skulle ta... vilket de antagligen klarat själva, men hönsmammahjärnan tog över. Sedan vart det hem, toast och JD i sängen för min del.
Kvällen sammanfattas: Nostalgi och (i efterhand) konstig hysteri tillsammans med Åmålsflickor.
(Vad betydde det där? Har jag klarat invigningsriten?)

Lördag... eller Dagen D
Vaknade med blåmärkta fötter och redan långt efter i det pressade tidsschemat. Lite halvt panik).
Skrattade igenom Charles kärleksförklaring till hockey och sa att det var helt lugnt att han inte dök upp senare.
Sedan var det dags... Jag hade knappt hunnit äta klart min risotto och knappt städat alls innan jag skulle agera värdinna.

11 ord och isiga leenden. Att helt plötsligt befinna sig i skottlinjen och vara måltavla för avundssjuka är väl inte direkt min vanliga roll, men jag tar det med bittersöt ro. För trots allt måste det innebära att vi är ett jävligt bra lag. Avundssjuka är inte heller min pannkaka, men jag antar att jag slipper vara den som är avundssjuk. För hade inte jag redan varit på insidan hade jag nog också vart sotis...

6 dagar och inget svar - din stjärna dalar.

Etiketter: Fest, Helg, Sahara Hotnights

I'm re-arranging... this will soon be something else.
I'm moving on with my life and my blog needs to keep up with the change...

Bare with me!

My better judgement warned me about posting stuff on the blogg which I, by the end of the night, will come to regret due to the amount of alcohol currently running through my oh-so-innocent-and-sweet veins.

We're listening to the totally awsome cd I managed to put together before boarding the train and to be honest I'm pretty proud over that masterpiece.

Tonight will be BBQ. Yesterday was BBQ.

According to the Cosmopolitan horoscope today's my lucky day.
So wish me luck! I'm out hunting... ;P

Etiketter: Fest, Fylla, Grilla

Som om luften gått ur en, ligger man på marken och är lämnad för oförestående och förvirrad för att genuint kunna uppskatta solljus och värme. Ett nej (å ena sidan ett trevligt nej, å andra sidan fortfarande ett nej) är alltså allt som krävs för att spräcka bubblan? Är det rättvist?

Tydligen höll inte nya sommarfräscha Emma längre än en såpbubbla.

Nu omstart efterlyses...
...denna gången vet jag lite bättre.

Etiketter: Nej, Orättvist