Sååå...
efter ett nederlag med mitt försök till att sy en nyårsblåsa, så blev det att rota i garderoben. Istället för chic, vit klänning à la babydoll så blir det favorit i repris. Men eftersom jag gått upp lite i vikt sedan jag sist använde den så sitter den inte så bra som den en gång gjorde... Men ändå. Who cares? Alla kommer ändå bli sjukt fulla och när tolvslaget närmar sig kommer det nog inte finnas någon som bryr sig... (bilder kommer, me promise!)

Har dessutom bittert konstaterat otaliga gånger att jag inte kommer att komma långt på mitt dricka. 4 corona, 3 aquatini... and where the hell is my rum? Näe näe. Har ju investerat i värsta snygga shotglasen men har fan inget att shota.

Just nu är jag inte party... not at any level.
Vad har jag gett mig in på? Vad har jag övertalat min syster till?

Justin rockar mina sockar.

Imorse drömde jag ett helt jävla filmmanusuppslag. Allt var där. Hela storyn och jag tror att den skulle funka. Jag tänker inte vara korkad och sälja idén så billigt.
Men jag spelade iaf kvinnliga huvudrollen och den manliga huvudrollen spelades av Rupert Penry-Jones

Som jag råkar tycka är extremt attraktiv, men har inte sett på länge. Så hans framträdande i min dröm var oväntad men väldigt välkommen. To hell med att han råkar vara 17år äldre och har två ungar. I so do him...

Etiketter: Justin Timberlake, Nyår, Rupert Penry-Jones

Varför önskar jag att jag vore där?

Etiketter: New York, Nyår

Lotta: Du och jag i Gläntan!

Etiketter: High School Musical, Lotta

Jag har fortfarande inte funnit orken att skriva ett långt och meningsfullt blogginlägg. Man kan sammanfatta min meningslösa jordvistelse med feber, förkylning och jobbig hosta. Har knappt orkat göra någonting. Jag borde gå ut och gå, men det är så F-in kallt.
Istället roar jag mig med diverse strösaker som Angels in America (oh mih gawdh!) marathon och njuter tills ögonen hoppar ut.



I know where I'll be on New Year's Eve.
Do you?

Eftersom min röst dessutom är pajj och jag bitvis inte kan få fram ett ljud (PaNiIiK!) så tänkte jag att jag skulle lägga till en liten Sing-a-Long. Jag längtar tills den dagen då jag på riktigt får/kan sjunga Maxïmo Park och rocka huset med mina incredible SingStar-skills.



Apply some Pressure
MAXÏMO PARK

You know that I would love to see you next year
I hope that I am still alive next year
You magnify the way I think about myself
before you came I rarely thought about myself

Behind your veil I found a body underneath
Inside your head were things I never thought about
You know that I would love to see you next year
I hope that I am still alive next year

What's my view?
Well how am I supposed to know?
Write to review
Well how objective can I be?
What's my view?
Well how am I supposed to know?
Write to review
Well how objective can I be?

You know that I would love to see you in that dress
I hope that I will live to see you undress
The every day is part of what consumes me
The hate I feel is part of what fuels me

I testify to having guilty feelings
I must confess, I'd like to be caught stealing
You know that I would love to see you in that dress
I hope that I will live to see you undress

What's my view?
Well how am I supposed to know?
Write to review
Well how objective can I be?
What's my view?
Well how am I supposed to know?
Write to review
Well how objective can I be?

I like to wait to see how things turn out
if you apply some pressure
I like to wait to see how things turn out
if you apply some pressure

What happens when you lose everything?
You just start again
You start all over again
What happens when you lose everything?
You just start again
You start all over again

I like to wait to see how things turn out
if you apply some pressure
I like to wait to see how things turn out
if you apply some pressure

What happens when you lose everything?
You just start again
You start all over again
What happens when you lose everything?
You just start again
You start all over again
What happens when you lose everything?
You just start again
You start all over again

What happens when you;
lose some pressure?
apply some pressure?
you lose some pressure
apply some pressure
you lose some pressure
apply some pressure
you lose some pressure
What happens when you;
lose some pressure?
apply some pressure?
you lose some pressure
apply some pressure
you lose some pressure
apply some pressure
you lose some pressure

You know that I would love to see you next year
I hope that I am still alive next year
You know that I would love to see you in that dress
I hope that i will live to see you undressed

Etiketter: Maximo Park, Nyår, Sing-a-Long

Struktur.

Jag behöver struktur, en vardag som fungerar mer än hjälpligt och fler kugghjul i maskineriet för att få mekaniken att fungera ordentligt.

Hade inte klockan varit mycket och vore jag inte så trött hade ni fått ett djupt och redogörande inlägg om hur livet är just nu, hur det har varit och hur det kommer att se ut om jag fick mina önskningar uppfyllda. Istället smackar jag lite med tungan och tycker synd om er som läser, eftersom ni säkert har bättre saker att lägga er tid på än meningslöst drabbel.

Jag ska skriva en fantasybok. Jag återkommer med fler detaljer eftersom jag förväntar mig otroligt stöd och back up härifrån och kommer då och då lägga ut små polls och liknande.

Jul var fint.

Om det är någon som hoppas på det nya året så är det jag.
Jag väntar med spänning för att se om detta året kan bli ett år med mer skratt än tårar och mer mod än ursäkter.
Ett nytt år, ett nytt liv, en ny start.

Tydligen är jag lik Katie Holmes. Känns bra att veta att åtminstonne årets förmodligen läskigaste man (aka Tom Cruise) eventuellt tänder på mig. En gång i tiden var han ju trots allt inte så läskig...

Etiketter: GOD JUL, Katie Holmes, Nyår

Prestige
Jag vill se den... någon annan?



Christian Bale is crazy gorgeous!

Etiketter: Christian Bale, Prestige

Från Montauk till er alla:
EN RIKTIGT GODANS JUL!

Etiketter: GOD JUL

Lotta: När åker vi på spa?

Idag har jag tvättat klart. Ska snart bege mig tillbaka till Karlstad som på sistonne gått lite på lågvarv. (vad vet jag egentligen då jag lämnat staden de senaste helgerna. tss)

Har haft ett fullt schema som jag försökt så gott det gått att hålla mig till. Tänkte skriva en chic sammanfattning, som jag gillar så mycket, och uppdatera i morgon.

Men jag känner mig ändå rätt nöjd med denna hektiska västkusthelg. Haha.

Vill pussa på Miriam, för att hon är så söt. Jag kommer gärna tillbaka och café Mums är numer mitt hangout i Göteborg.
Tyvärr tror jag inte att jag orkar med Cat5 på Nefertiti imorgon.

Jag satt innan och läste igenom Selma Lagerlöfs spa's hemsida och tänkte imorgon försöka få Lotta att ge klartecken för att börja planera.
Vad sägs om i början av februari, efter vi fått den stora CSN-pengen?

Etiketter: Spa

Som ni, trogna läsare <3, kanske märkerhar layouten ändrats. Jag är inte riktigt klar, men jag ville så gärna se hur det skulle se ut på riktigt och så klart fråga vad ni tycker.

Dessutom, så vill jag göra er uppmärksamma på att imorgon (torsdag) kommer jag byta adress. Jag kommer inte längre att ha;
http://emmakan.blogspot.com
utan byter till;
http://sunshinymonatuk.blogspot.com
Allt för att matcha mitt nya tema. /Nerd\
Så uppdatera era länkar and so on.

Detta är också mitt 100:de inlägg på denna bloggen. Det du!

Dessutom är det Luciadagen idag...

Minns ni, kära SP3C:are?

Etiketter: Nyheter

Jag tänkte som sagt skönhetsoperera min blogg. Den ska få nytt namn, nytt (layout) tema och lite sånna saker. Ni väljer...

#1 - Meet me in MONTAUK
För den som är bekant med filmen Eternal Sunshine of the Spotless Mind så borde Montauk inte vara alltför obekant, annars har ni inte sett filmen på riktigt.

"Meet me in Montauk" är taget från scenen då Joels sista minne av Clementine raderas. Han hittar på ett annat slut istället för det som verkligen hände. Efter proceduren är klar är det som om Joel och Clementine aldrig träffas, men Montauk finns kvar... (alltså också Clementine på ett plan)



ESotSM är en av mina absoluta favoritfilmer och Meet me in Montauk scenen är en av mina favoritscener. Där av namnet.



#2 - YoHo YoHo
"Yoho, yoho, a pirate's life for me"
Enkelt, kort och just därför catchy.

Etiketter: Nyheter

Kom på att det var lite pinsamt att ha Take That som första inlägg så jättelänge som jag faktiskt haft. Haha.

Så eftersom jag inte heller orkar skriva ner allting som hänt de senaste dagarna så tänkte jag göra ett helt meningslöst inlägg om modeller.

Egentligen borde jag dessutom annordna en presskonferens eftersom jag har beställt tid hos en plastikkirurg för att låta EMMA kan också få sig ett ansiktslyft. Spännande eller hur?

I vilket fall. Gemma Ward, Jessica Stam och Lily Cole är mina favoriter i modellvärlden. Jag har aldrig gillat särskilda modeller innan utan oftast bara kläderna de visar upp, men jag har kommit på mig själv med att sitta och scrolla igenom foto decadent efter sessions med ovannämnda. Tänkte posta mina favoritbilder med miss:arna Ward, Stam och Cole...

Jag gillar den här bilden jättemycket. Mina tankar går till ringaren i Notre Dame av någon anledning. Kan tänka mig att Manson tog hand om Cole ordentligen. Jag kan faktiskt inte tro annat.

Etiketter: Gemma Ward, Jessica Stam, Lily Cole, Marilyn Manson, Take That

Ni vet hur ni ska läsa't.



Patience
TAKE THAT

Just have a little patience

I'm still hurting from a love I lost
I'm feeling your frustration,
but any minute all the pain will stop

Just hold me close inside your arms tonight
Dont' be too hard on my emotions

Cause I
need time
My heart is numb, has no feeling,
so while I'm still healing,
just try and have a little patience

I really wanna start over again
I know you wanna be my salvation,
the one that I can always depend

I'll try to be strong
Believe me,
I'm trying to move on
It's complicated but understand me

Cause I
need time
My heart is numb, has no feeling,
so while I'm still healing,
just try and have a little patience yeah,

Have a little patience
Yeah

Cause this scar runs so deep
It's been hard,
but I have to believe

Have a little patience
Have a little patience

wooh

Cause I
I just need time
My heart is numb, has no feeling,
so while I'm still healing,
just try
and have a little patience

Have a little patience

My heart is numb, has no feeling,
so while I'm still healing,
just try and have a little...

...patience

Etiketter: Take That

Brevlåda...
...nummer 6

Matilda:
Heja Emma! Du fixar allt!

Svar: Jag vill gärna tro det i alla fall och just då kände jag mig till hälften som kungen med stort k och till hälften koffeinspeedad.

Matilda: (igen)
Shit. Nu vågar jag inte komma hem!

Svar: Jo, snälla gör det. Om du skulle upptäcka samma sak som jag och likt mig inte veta hur du ska hantera det så är du välkommen till Karlstad där vi kan bilda ett eget gäng, skaffa motorcyklar, mustascher och läderjackor med texten ”Jesus on Wheels” på ryggen.

Marie:
Tobbe har hejsötojfärgarduhåretklartjagsköljerurdet-kvaliteer. He so rocks!!

Svar: Tobbe rocks your socks. Bra det. Dock tycker jag att det väger tyngre att gå upp klockan fyra för att baka bröd och göra häftig frukost till mig innan jag springer till universitetspendeln på morgonen. Men det är ju bara jag och tyvärr verkar det inte finnas några sådana där ute… ”Lager Tömt” skylten dinglar i vinden. Men jag hoppas på en leverans runt nyår.

Anonym:
Jag kanske är knäpp men jag tycker att du är sexigast på den bilden som du tycker att du själv är som fulast på.
/En snäll anonym

Svar: Kära snäll anonym. Du anar inte hur det värmer i mitt kalla komplexhjärta! Tack för det!

Marie:
Nu har jag också gjort en lista på min blogg!

Svar: Jag har sett och jag har nu också länkat. Heja!

Lottaaaaa:
UPPDATERA BLOGGEN! Hur ska jag annars veta vad so händer. Det hinner hände mycket sen igår.
Jag stalkar!

Svar: Men herregud människa?! Har du tänkt på att jag inget Internet har. Men jag tycker att det är trevligt att du stalkar bloggen och kommer med små kommentarer. Go that!
Jag lovar härmed att bli bättre på att uppdatera! (i den utsträckning det går!)

Marie:
hej.
jag kommer antagligen ta ett sjukt långt jullov, för jag längtar hem en del och har insett att jag förhoppningsvis har råd med det. då vill jag hälsa på dig i karlstad om du är kvar där, och du kan gråta precis hur mycket du vill, för jag vill inte ha roligt, jag vill catcha upp med mina vänner. jag saknar dig.
jag hör av mig om jag lyckas med mina planer. kommer antagligen att bestämma mig idag.
puss

Svar: Tja du vet ju hur jag svarade. Jag vill, jag vill, jag vill att du ska komma hit. Jag har redan börjat planera finmiddag, men jag vill veta exakt vad du äter och inte äter nu för tiden, samt om du är mer för rött eller vitt vin?

Matilda:
<3

Svar: <3

Oskar:
Vem är kvinnan?
För mig har nog aldrig gjort några trix!

Svar: Kvinnan var Ashlee Simpson. Anledningen till att hon fick ett hedersinlägg på min blogg var för att jag tycker så extremt synd om henne. Hennes storasyster Jessica Simpson (aka dumb blonde) får all uppmärksamhet och då tar henne pappa/manager beslutet om att hon måste operera näsan och brösten, bli blond och helt plötsligt tycka mer om stereotypt "tjejiga" saker än sina tidigare intressen.

Tha shit:
Jag har också en vän som kallas Jools. Hrm. det måste vara ödet. Att gråta är bra, ibland behöver vi inte lika vänner som vi alltid gjort. Det fina med det är att dom alltid är kvar så man kan ta fram dom sen. Plus att man får fina nya som man kan tillägna ildivo låtar till. som uppskattar mms-bobmningen, YEAH!

Svar: Glad att du gillar mina mms-bombnings-räder. Jag skulle haft så sjukt tråkigt annars. Men puss på Lotta!

Marie:
jag gillar dig bejb. och det känns som om vi träffades sjukt nyss. måste träffas i jul igen! men jag förstår hur du menar.. jag känner precis samma sak med hela örebro-gänget.

Svar: Jag gillar dig sjukt mycket också. "You'we my honeybun, sugaw plum, pummy-yummy-yumkin..."

Etiketter: Brevlådan, Lotta, Marie, Matilda, Oskar

Jag har kommit på att jag kanske borde sluta lägga upp en massa Il Divo låtar/videos/bilder här som jag tillägnar Lotta eftersom det kan slå fel och västkustborna kan få för sig att Lotta faktiskt gillar Il Divo på riktigt. Vilket hon inte gör. Inte jag heller för den delen.
Il Divo är antagligen nåt av det konstigaste som hänt musikvärlden sedan…errrr….Günther. Och det är nästan helt oförståeligt att folk faktiskt köper det. But hey, who am I to judge?
I vilket fall, Il Divo har blivit lite av ett slags insider-joke mellan mig och Lotta.
Lotta: Lite häftigt att vi träffades först i slutet av Augusti och redan har insider-jokes. Me likes!

Horatio Hornblower is really my type of man.


Helgen var extremt givande och behövlig. Precis som jag trodde.

Fredag.
En tågresa till Stockholm på tre timmar borde väl inte vara något särskilt? Eller? Jo, kanske om tåget först är en och en halv timma försenat och man sedan måste stå i liten håla och vänta en timma bara för att infalla i ett annat tågs tidtabell och plocka ombord alldeles för många passagerare. Och som om inte det vore nog så mumlade häxmästaren till tågförare voodooförbannelser i högtalarna, vilket resulterade i att vegetarianen Ann-Marie vältrade sig i ohälsosamma mängder skinka som sköljdes ner med en balja kaffe.(j/k)

Tre timmars restid hade helt plötsligt blivit fem, men vi avslutade med klass; tre vagnar hinder. Synd att vi inte kommit på det lite tidigare. Det var som att försöka vingla en hinderbana i berusat tillstånd. Lägg till ett paintballgevär (eventuellt en soft air gun) och du har nästa stora OS-sport.

När vi kommit fram till e’Stockholmo skiljdes vi åt. Jag väntade på min käre bror och Lotta åkte vidare till pojkvännen.

Kvällen spenderades med rödvin och filosofiska disskutionen à la seriös, för att sedan övergå i idol och ännu lite senare Miami Vice. Jag kom i säng någon gång runt fyra på morgonen. Efter allt rödvin och prat var jag inte bara hes utan också trött som någon som inte fått sova på hundra år och somnade sött på min lilla madrass.


Lördag.
Lördagen inleddes med frukost och sedan blev det lite julklappsshoppning med Anna (brors sambo). Jag förstår egentligen inte hur vi kunde spendera så mycket tid som vi gjorde i den lilla, lilla affären. Men jag hittade en likadan duschradio som jag har. Det enda som skiljde var priset. Jag betalade 169 pixx för min. I den här affären hade jag fått betala 250. Då kände jag mig nöjd.

Efter affären med barbapapa-fetish blev det fotboll och öl i klassisk engelsk stil med broder, så som sig bör när det är derby och som den karl jag är missar jag aldrig chansen till fotboll och öl. Arsenal vann med 3-0. Hade gärna sett ett annorlunda resultat, men med tanke på hur mycket som skulle krävas för att gå om Manchester United… eller Chelsea för den delen heller, spelar det helt enkelt ingen roll.
En snabbgenomgång för den oinvigda: Manchester leder Premier Leauge. Chelsea ligger tvåa. Det skiljer just nu 6 poäng mellan lagen, men Chelsea har en match mindre spelat. Trea är just nu Arsenal men de ligger så långt efter poängmässigt att det inte behövs oroa sig för. Det kommer att stå mellan Man Utd och Chelsea i slutet och som mina vänner bör veta vid det här laget håller jag på Man Utd.

Sedan blev det en sväng hem till lägenheten igen. Oskar (bror) skulle iväg och jobba så jag satte mig framför tv:n tills Anna kom hem igen.

Det var tänkt middag i Solna hos Lottas Peter. Sushi till mig och Lotta och herrn i huset tog en pizza. Jag lyckades sänka en vinflaska på mindre än en halvtimma. Vilket jag tycker var starkt jobbat. Jag är en jävel på det där.

På väg till Barns Salonger fick jag äntligen visa upp min omedvetna gångstil, jag går på en relativt rak linje med fötterna om ingen tänkt på det. Vi träffade också på fyllekarln med stråhatt. Peter hävdade bestämt att man förlorar sina vänner om man går barfota klädd i linnebyxor och stråhatt. Jag menade annorlunda och gör så fortfarande. Tänk dig en stråhatt på sandstrand. Groaw.

Vi tänkte att vi var ute i relativt god tid, men tydligen var vi en så där tjugo minuter sena och missade Cat5 med i princip ingenting. Surt sa räven. Men sedan kom hon, Lily. Och livet blev plötsligt väldigt fint. Jag tycker att discokulan i taket sammanfattar i princip vad jag kände just då. Ni som var där förstår nog. Jag fattar inte var hon hittar alla sina klänningar, dom är helt otroliga och hon är så snygg. Helt kolugn stod hon där och på sin breda dialekt fick hon publiken att vråla avgrundsvrål av lycka, om det nu går. Det spelade inte speciellt stor roll att jag inte kände mig särskilt het, allting was just wonderful.

Vi stannade på Berns tills klockan var runt tre. Jag tror fan aldrig att en DJ har spelat så mycket bra musik. Alla låtar var mer eller mindre bra och hade lika gärna varit tagen ur min egen musiksamling. You go, häftish DJ.
Lotta; varför tog jag inte med honom hem?
Så under kvällens gång studsade jag i takt till Michael Jackson, svängde kroppen till uncle Mossey, ”worked my hips in old fashion Claudine/Palm stil” till Justin (Lotta måste ju få se hur man dansar på GG!), ylade med till Joy Division …osv… Alltså, bara grejjen att snubben spelade ”Come on Eileen”…gah….

Att jag än en gång missade Christina, gjorde inte så mycket. Om Peter läser det här; du får helt enkelt se till att komma på min födelsedag, då jag ska försöka anordna spelning med Cat5, 047 och Detektivbyrån.

Mina fötter var helt förstörda by the end of the night, och jag tackade min lyckliga stjärna att jag inte tagit mina höga svarta skort i lack.

Bror blev lite orolig och ringde för att fråga var jag var. Jag kunde ju faktiskt har gått askalas på vilket tunnelbanetåg och i förvirring hamnat mitt i ingenstans utan någon som helst koll på hur jag skulle kunna ta mig tillbaka. Men jag hade stenkoll på läget, för trots vinet och ölen var jag inte full, och var faktiskt på väg till bror och flickvän när han ringde för andra gången. Första missade jag. Kom hem till lägenheten, hällde i mig litervis med vatten och stupade sedan på min lilla madrass.


Söndag.
Vaknade 8:30 med panik. Hade fått för mig att klockan var långt över 12 och mitt tåg skulle gå 14:10. Upptäckte att så inte var fallet och somnade om för att vakna 12 igen. Gick upp. Gjorde mig iordning. Tåg en snabb tur ut för att fixa pengar till Anna som jag hade lånat. Kom tillbaka. Åt. Hade gärna testat det där häftiga libanesiska som min bror hade tagit med sig hem från jobbet kvällen innan. Jag vet inte om det var för att han hade tänkt att jag skulle vart hemma tidigare så vi kunde gjort en repris på kvällen innan. Om så var fallet hade jag inte haft något emot det, men jag kommer gärna tillbaka för att helhjärtat umgås med bara bror, en box rött och god mat.

I vilket fall, pratade lite med bror och tog sedan tunnelbanan till centralen. Satte mig på X2000 till Karlstad. Åkte två timmar. Blev tvungen att gå på toa flera gånger bara för att vara värre än Lottas ”jag pissar i 90km/h”. Nu har jag flera prickar i mitt ”i dessa hasigheter har jag urinerat” protokoll.

Kom hem till Karlstad. Lotta påstår att när man kliver av tåget på centralen så är det en röst som hälsar en välkommen till Karlstad på Värmländska. Jag hörde inte denna röst. I vilket fall. Handlade sparsamt på nya konsum i nya mitticity-huset och gjorde sedan misslyckad kyckling i ugnen. Jag har fortfarande inte riktigt hittat temperaturen, så jag lyckades bränna skinnet. Men hellre bränd än rå kyckling. Tänkte att jag skulle städa också, men somnade istället.

…och så till idag.
Gick upp tidigt för att duscha och hinna platta håret innan det bar av till universitetet för den dagliga dosen av akademiska studier. Om man nu kan kalla det så.

Vi har precis satt igång med ett slags projektarbete. På tre dygn ska vi inom vald konstform få fram en slags redovisning av ett givet tema. Jag har valt musik som konstform och temat är ”det okända”. Det är jag och grabbarna grus från undervisningsgrupp 1 och det märks. Jag orkar inte riktigt hävda mig, men har än så länge inte fallit in i rollen som gruppens mamma. Jag sitter mest tyst. För att göra det hela värre vågar jag inte visa mina talanger. Så medan de andra bankar iväg mot fantasins horisont på sina djembes, stannar jag kvar på jagvågaringenting-stranden med mitt pianoklinkande.

Vi kom i alla fall fram till, innan vi upplöste gruppen, att vi skulle göra en skitseriös rapp à la Evanesence där pojkarna rappar verserna och jag + Christian sjunger refrängerna. Vi får väl se var det slutar. Funderar på om vi inte borde lägga till en jullåt till vår repettoar för att inte verka så jävla pretentiösa.

Allt med klasskillen är som bortblåst. Jag hoppas inte längre. Kanske för att jag inte vill. Kanske för att jag hoppas någonstans att han ska visa att jag gör fel i att inte tro. Kanske för att jag helt enkelt inte orkar med ännu ett nederlag. Även om han hemskt nog och för tillfället bara kan betraktas som ett tidsfördriv, så är det ett tidsfördriv som skulle heta duga och som dessutom känns behövligt nu. Men som man sa förr; ”bränt barn skyr elden”. Jag tror inte på det talesättet, men ändå. I vissa fall spelar hjärnan spratt med modet, eftersom det tidigare gått åt helvete.

23:10
Jag såg precis på Supernatural, SVT’s nya sci-fi/goth/fantasy satsning. Jag såg första avsnittet som var riktigt läskigt till en början, slutet var dock riktigt menlöst. Helt plötsligt rörde sig en varelse som vanligtvis GÅR i typ 50km/h i slow motion… eller tja… i alla fall tillräckligt snabbt för att en av bröderna ska kunna bränna upp den med en nödsignalspistol. Dagens avsnitt handlade om ”bloody Mary”, ni vet den där leken man lekte när man var liten då man ska stå framför en spegel och upprepa bloody mary tills ett ansikte visar sig i spegeln. Jag var en skrajsen liten kattvalp när jag var liten så jag fick en massa läskiga flashbacks. Tyvärr hade dom inte riktigt lyckats med denna episoden så det läskiga varade i ungefär totalt 10 minuter av ett program som är 55minuter långt, vilket är vanligt för denna serien. Lite sneprioritering, men det är rätt läskigt när det väl är läskigt. Till det drack jag glögg också och åt digestive med pumpa/kanel-marmelad på Miriamvis. Det hade så klart varit mycket bättre om Miriam själv varit med, men det får tas någon annan gång.

Det regnar ute och det är en av de bra sakerna med att bo högst upp i ett hus med fem våningar och plåttak. Att bo högst upp i ett hus med fem våningar och plåttak är också en av de sakerna som är bra med regn. Det som är mindre bra med regn är att mitt hår blir krusigt när det duggar och galet lockigt när det regnar. Det gillar man inte om man innan spenderat 40 minuter på att platta håret, för ja, ska jag ha platt hår måste jag spendera så lång tid på att platta det eftersom det är så tjockt.

Jaja.

Etiketter: Klasskillen, Konsert, Lily Allen, Lotta, Miriam, Oskar, Peter, Stockholm, Supernatural, SVT