Ja Macaulay Culkin kanske hade kul när han var ensam hemma. Men jag?! Nej, när jag är ensam hemma då är absolut ingenting som i den amerikanska familjefilmen. Har jag kul? Nej, jag skulle kanske inte tro det. Såvida inte ordet kul har fått en ny innebörd och numer derfinieras; förätning på frukt(är-också-godis) och fast framför vad som tycks vara ett ändlöst Extreme Home Makeover-marathon oavsett kanal och kanalbyte. Då kanske jag skulle ha lite kul.

A family comedy tragedy without the family.

Home alone - i världens största lägenhet dessutom. Bara för att P jobbar konstiga tider. Ett telefonsamtal till grabbens chef kanske vore helt på sin pplats? För jag antar att det inte är sista, eller ens näst sista gången. Han borde inte få jobba. Speciellt inte när L bestämmer sig för att åka till fucking Åmål och gå på släktkalas. Men hallååee?! Vad ska jag göra då? Hem med er! Bums! Var de hemmafruar som ni föddes till att vara.

Jag blir skogstokig, mosstossig, av att vara själv just nu. För jag är trött, tröttare, tröttast och då känns världens största lägenhet som ännu större. Hallå ljud?

Här finns absolut ingen rörelseenergi och ingen som helst övertygande motivation till att flytta sig heller, så kom till mig. Komsi. Komsi! Den enda kontakt jag har med mänskligheten är  i form av IM's och lama sms. Sms som jag dessutom inte får några svar på. Så jag väntar... och väntar... och väntar... på svar...

If I had one shred of common sense
I would have already left
Don't ask how long I've been waiting here
Yeah, you can probably guess

Tracing the arc of the hour hand
This clock's incredibly slow
You ask how long I've been waiting here
I think you already know

'cause I've been hanging out
and counting down
the time that I've been wasting
I've been holding on
for way too long
Your always worth
the wait though, I guess...

Etiketter: Abstinens, Citat, Filmen, Sambos, Uttråkad, We are Scientists