Present till Lotta. Varför Il Divo, när man kan lyssna på Avril. HAHAHA! BIG FAT ;)

Hon både röker och har naughty poses. Agerar hon inte åldern?

Idag är det grått och trist på västkusten. Jag är trött, har haft en jättetråkig grammatiklektion med en jättetråkig klass. Faktiskt är de så tråkiga att man skulle kunna strypa dem. Faktiskt. Så får man nog inte säga när man kommer tillbaka tilll Karlstad. Lika lite som man får lov att säga att det finns hopplösa fall. För det finns hopplösa fall som man kan banka huvudet blodigt för, utan att någonting händer. Jag har redan funnit åtminstonne två sådanna fall och jag har redan sår i skallen av frustration. Yes. Ibland engagerar man sig aningens för mycket.

Bli rädd för mig då jag är framtidens framtidshopp, men jag har sett värre lärarkandidater. Man kan bli lätt bitter över människor som verkar ha vaknat upp en morgon och tänkt "Lärare?" utan egentligen ha tänkt igenom vad ordet betyder. Att orden social kompetens går hand i hand med ordet lärare, tycks vara en annan grej som få tänkt på. Okej, just JAG kanske inte är idealet för vad social kompetens innebär, men jag jobbar på det och har i alla fall viljan att bli social kompetent, vilket många andra saknar.

En annan sak man tycker att lärarkandidater borde ha spenderat åtminstonne bråkdelen av en sekund är barnfobi och rent barnhat. Blir man lärare får man jobba med yngre individer. Den som dessutom hatar barn OCH tänker bli låg- mellanstadie och/eller förskolepedagog borde få nobellpris i klartänkthet. För har man missat att eleverna på låg- och mellanstadiet är mellan 6 och 13, ja då är man verkligen bra på det där med att se samband. Grundskola - Barn. Grundskola - Barn. <--- Ett förhoppningsvis blivande mantra.

Men vi tror på framtiden, ja visst!

För att kvickt gå från ett ämne till ett annat; jag trodde jag bara hade gått ner ett kilo, men jag har uppenbarligen tappat mer än vad jag trott. Mina byxor som efter torktumling alltid måste ålas i sitter helt plötsligt slappt, som om någon töjt ut dom, trots att de torktumlades så sent som natten till idag. De togs faktiskt direkt ur torktumlaren. Dessutom sitter västen väldigt löst och det tror jag aldrig den har gjort. Jag skulle kunna trycka in en kudden under.

Får bilder i huvudet från "Du blir vad du äter" när Anna Skipper kommer med ett stort fat fyllt till bredden med antingen ister från grisar eller margarin och säger "det här har du tappat!". Härmed efterlyses 3 kilo. Upplysningar tas tacksamt emot. Jag vill ju veta hur detta gick till. Jag har inte ansträngt mig något särskilt eller ätit konstigt, hoppat över måltider etc. I alla fall inte vad jag vet.

Ämnesbyte igen! Helgen spenderades i Karlstad med Lotta, Lottas man, Lottas Caroline och Lottas gamla klass. Drack en flaska vin och blev inte kalasfull som är brukliga traditionen för min del, utan bara lätt fnittrigt tipsy. Vilket jag ändå tycker är starkt jobbat och otroligt moget (moget för min ålder ;P). Dessutom bra. Mina hjärnceller behöver vila.
Men Uddevalla är ingenting mot Karlstad med Lotta!

Haha! Jag hittade precis ett uppslag i en bok. En simpsonplanch där Bart listar saker att bli när man blir stor. Kanske borde tänka om! Läs och begrunda. Ord du inte kan föreslår jag, som den blivande engelskaläraren jag ännu fortfarande är, att du slår upp och skriver ner.

25 COOL things to be when you grow up
1. Ice Cream Taste Tester¨
2. Professional Yo-Yo-ist
3. Embalmer
4. Millionaire
5. Snake Charmer
6. Vampire
7. Billionaire
8. B-Movie Mogul
9. Monster Truck Racer
10. Water-slide Guinea Pig
11. Tight-rope Walker
12. UFO Pilot
13. Professional Karaoke Singer
14. Cliff Diver
15. Lion Tamer
16. Black Jack Dealer
17. Warlock
18. Skateboard Champion
19. Mad Scientist
20. Tattoo Artist
21. Secret Agent
22. Miniature Gold Pro
23. Cat Burglar
24. Video Game Tester
25. Trillionaire

Ja, jag känner mig lite träffad eftersom listan lika gärna kunde varit skriven av mig... Jag och bart kanske borde satsa på ett Las Vegas bröllop?
Fan att han är tecknad.

Etiketter: Fest, Lärare, Simpson

20 dagar, 20 år och inlägg nr. 201

Nu är det bara 20 dagar kvar tills jag fyller 20.
Så idag har vi 20-jubileum... eller nåt.

Idag är det dessutom 23 dagar kvar till vi spestar melonen med... er... inte med barn ialla fall. Super som grisar och twisterar tummarna av oss!

Förövrigt har jag tappat ett kilo.

Så kul har jag det.

Etiketter: Födelsedag

About a boy GIRL & inlägg nr. 200!

Eftersom ICA stängde en timma tidigare än vad jag mindes författades detta inlägg på baksidan av en lektionsplanering från mr Wherrity's phonetics lektion nummer 1. Och eftersom ICA stängde en timma tidigare än vad jag mindes äter jag istället för choklad en grapefruktshalva. Nyttigt värre. Kanske borde jag vara glad över att min "åh-jag-är-så-sugen-på-något-promenad" inte bar brun frukt då jag beslutat att nu jävlar(!) ta tag i mitt liv, bli lite solbränd och gå ner några kilon i hopp om att den nästintill obefintliga självkänslan ska infinna sig. Precis som om självkänslan skulle sitta i hudnyanser och tappade kilon, men jag hoppas i alla fall på något sorts genombrott... Och det kan jag erkänna. Konstigt att man är så jävla ytlig när det kommer til en själv.

Dessutom tror jag att mitt "åh-jag-är-sugen-på-något" mer bottnar sig i leda och berodende snarare än genuint "jag-förtjänar-det-här". Leda eftersom det verkligen inte finns något kvar att göra i Uddevalla att fördriva tiden med, då allt håller på att förflyttas ner till Varberg. Och beroende... ja, måste man förklara sockerberoende? Har märkt att jag har som svårast att kontrollera min ätstörning när jag är uttråkad. (Som om att tröstäta och spy skulle vara ett slags tidfördriv. Tsss) Jag tror att det kan ha att göra med att jag får aldeles för mycket tid att tänka på saker som jag annars lyckas att inte tänka på.

Vad gör jag då i Uddevalla? Jo, det är den där tiden på året då alla små lärarkandidater åker ut till skolorna för att se det som de lärt sig praktiseras i verkligheten.

När man snubblar omkring och försöker hitta tidsfördriv i ett näst intill tomt hus så blir det glasklart hur sällskapssjuk Karlstad gjort mig. Jag brukade inte ha några som helst besvär med att vara ensam och har väl inte det nu heller. Men i Karlstad är det en annorlunda slags ensamhet. Det finns alltid ett slags säkerhetsnät. Bara VETSKAPEN om att det finns några/någon i samma stad, på gångavstånd gör det hela mindre farligt. Men i Uddevalla vet man inte riktigt vem som är eller gör vad eller ens om det finns någon "vem" där...

När man inte har något annat att fördriva tiden med än att ligga på terassen och pressa fram en solbränna, så har man en jävla massa tid att tänka på olika saker. Jag har inte haft tid att tänka på viktiga saker på ett tag, ialla flal är det så det känns just nu. Och ju mer jag tänker på det, ju räddare blir jag för att bli gammal (och just nu är jag faktiskt livrädd). Det är kanske inte åldrandet i sig som är det läskiga, utan att det finns en risk att man blir gammal utan någon vettig vid sin sida, må så vara älskare och/eller vän, som jag kan prata med. Det senaste har jag bara sprungit in i gamla par som inte verkar ha någonting alls att säga varandra. Jag vill verkligen inte bli gammal ensam, ännu mindre ensam tillsammans med någon. När jag tänker på framtiden ser jag just nu inte särskilt mycket, det ligger alldeles för långt fram för att kunna kännas verkligt, men jag HOPPAS i alla fall att jag att jag under min livstid kommer att hitta någon som jag på riktigt kan samtala med. Vad annars finns där? Jag vill ha någon som utvecklar mig, som jag kan utvecklas tillsammans med och som jag utvecklas av att umgås med mig. Den utvecklingen bör inte upphöra, utan fortsätta tills det tar slut (läs: någon dör). Det är mitt idealförhållande (återigen älskare eller vän)

Jag vet egentligen inte varför jag kände ett sånt behov av att få det sista nedskrivet, det är väl bara så att det är vad jag tänkt på det senaste...

PEACE OUT, BITCHES!

Etiketter: Ensam

Jag har egentligen inte tid att publicera ett inlägg, men eftersom jag idag fick nycklarna till nya lägenheten stjäl jag tid av mig själv för att publicera bilder. ^^

60kvm, öppen planyta, centralare kan man knappast komma... ny kyl, frys och spis. Yes.
My new crib:
Bild I
Bild II

Eftersom jag egentligen sitter med näsan djupt i mina studier så orkar jag inte bry mig om att det är mobilbilder, att kvalitéen suger och att panoramabilderna inte riktigt går ihop som de borde...

Etiketter: Lägenhet

Inatt har jag tävlingdansat tango, paso doble och wienervals med Eric (Kid Down) i min gamla gymnastiksal från högstadiet. Tävlingen gick ut på att man så snyggt som möjligt skulle dansa runt en fyrkantig bana som var markerat med fyra rödorangea koner i vardera hörn, som utefältet när man spelar brännboll. Dessutom fick man inte bli rundad av det andra tävlande paret.

Igår skrev jag på mitt kontrakt så nu är lägenheten officiellt kirrad och officiellt min (i andra hand). Det enda som hyresvärdarna var kinkiga med var tydligen fester på gården utanför, rökning på gården samt husdjur. Festerna behöver inte gå till överdrift, rökning kan ske med en askkopp (jag städar!) och katt tänker jag nog ha ändå. Nemas problemas.

Dora sov på min arm inatt, vilket var rätt läskigt att vakna upp till då man fått för sig att det varma och mjuka som låg bredvid var en snarkande karl snarare än en snarkande hund.

Krälade upp någon gång runt 11 och gjorde brunch bestående av två extremt stora mackor med hjärtformad salami, som jag valde med omsorg igår när jag och mor storhandlade inför helgen. En halv flaska Coca Cola Zero, jag måste ha koffein men försöker dra ner på kaffet och två glas apelsinjuice gjord på Sicilianska apelsiner (ni vet sådanna som ser ut som de blöder, hälften djupt röda, hälften orangea)

Smask.

Nu vet jag inte riktigt vad jag gör, men jag tänkte att jag skulle uppdatera lite.

Etiketter: Dans, Dora, Kid Down, Lägenhet

I Karlstad är bakis en gruppaktivitet(jag är fräck och snor titeln rakt av från Lotta!)

Detta var antagligen den bästa bakisdag som någonsin spenderats i min 19-åriga historia. Pankakor, grädde, bär, sylt, chokladsås och glass flödade i gott sällskap med sol, skratt och extrema infall på Karlstads trevligaste balkong. Så därför, trots att drygt en vecka passerat efter att själva bakisdagen verkligen ägde rum, publiceras här och nu ett slags erkännande. Bakisdagar spenderas bäst med smarrig picknick på balkongen, med tantsnuskshögläsning och tupplur allt gemensamt och i goda vänners lag. yes!

Three little Ladies sitting on a balcony