Igår fick jag världens fit. Energi som inte funnits på hundra år och minst lika många dagar, infann sig helt plötsligt i min inte allt för lilla kropp.

Jag vet inte om det var måndagsångesten, om det var pizzan eller om det var julstämningen, men någonting var det. Jag blev huslig. Det enda som egentligen saknades var ett rödrutigt förkläde och fem snoriga ungar som precis kommit hem från skolan/dagis/förskolan och hällt upp sitt glittriga julpyssel på det nyss renskrubbade köksbordet.

Så efter att familjen Karlstad ätit och tackat för sig drog jag hemmåt... och sorterade böcker i bokstavsordning efter författares efternamn. Ännu lite längre frammåt åt nattningen kom jag på att det vore mycket snyggare att sortera böckerna efter färg på bokryggen. Så jag omsorterade och omstrukturerade... Tills en aningens mager regnbåge uppbarade sig i den röda bokhyllan.

Nu är jag nöjd med det och har påbörjat projekt nummer två - stordisken.

Efter att disken tagits itu med tänkte jag handla middag och se efter ungarna, innan karln kommer hem från sitt 9 till 5 skift. Jag föreställer mig att han ser lite ut som James Dean, fast med portfölj. Ni förstår, min karl är en top shot. Överst i det hierarkiska kontorslandskapet. Jag skulle möta honom i dörren med en väldoftande köttfärslimpa tagen direkt från ugnen.

Eller nåt. För visst. Fan. Jag har inga ungar. Inte fan heller har jag någon karl. Men ändå, I think I've proven my housewife skills.

(och på tal om saker från ugnen måste jag snart se till att städa ur min goddamm ugn så att brandlarmet inte går igång varenda gång luckan öppnas.)

Etiketter: Herrskapet, James Dean, Romantiken, Utsikten