Idag har jag varit konstnärligt prententiös. Jag har varit på vernissage och jag har gillat det jag sett (och då menar jag inte bara Lotta - eftermiddagens dejt).

Idag har jag varit glamoröst glittrig och lätt doftande av vanilj. Jag har testat shimmering body lotions på Body Shop och förtjust konstaterat att man kan se ut som en meeeheeeeermaid.

Idag har jag också varit smygalkoholist. Jag har firat Lördagseftermiddagen med en Irish Coffee (en stark en) och skrattat gott åt getter och Göteborgs förstfödde anno 1997.

Eftersom livet är fullt med maybe's and what if's, kan jag inte annat än att undra hur vardagen sett ut om jag inte gått iväg på den där sablans nollningen den där första ångesthösten i Karlstad. What if? Då hade jag aldrig träffat den bästa. Eller ialla fall hade jag inte gjort det än. Kanske hade vägarna gått ihop lite längre fram. Men då hade det ju kunnat vara försent.

Om det var menat att vara, kommer ni mötas
även om det är 1000000 mil, berg och hav som håller er isär.

Om det inte var menat att vara, kommer ni förbli främlingar
även om ni skulle stå öga mot öga.

Kinesiskt ordspråk

Åh, du underbara, underbara. Är inte livet lite lättare med dig?
Jo, jag skulle tro det.

Du är värd att dö för

Ni kan skratta om ni vill
Vi rör oss, ni står still

Ikväll ska det spelas spel. Vi ska gnugga geniknölarna. Vi ska köpa världen.
Jag ska regera.

Etiketter: Citat, Finstämt, Fullerier, Insikten, Kaffet, Kent, Så som det alltid borde få vara, Vännerna