Jag förstår inte varför jag fortfarande blir förvånad och sårad av ett beteende som jag redan sett tendenser till och redan fått erfara? Jag förstår inte varför hett och okontrollerat är mer attraktivt än lagom varmt och stabilitet?

Brännt barn skyr elden. My ass, it does!!!!

Varför blir jag arg på att stabiliteten när den hela tiden vill vara där och hela tiden genuint bryr sig? Varför kan jag inte vara arg på hettan, bara lida och kvida och avguda.

Ingenting makes any sense, what so ever.

Ingen älskar dig, förrän du älskar dig själv.

Är det där det hela ligger?

Jag är sucker för charm och utstrålning. Beundran av ett självförtroende som jag själv inte besitter. Och även om stabilitet inte är lika radioaktivt utåtgående, finns där ändå en blygsam charm. Men det kan jag inte uppskatta så länge hettan finns med i bilden. Stabiliteten kommer alltid vara den blekare kopian. Förlåt.

För att inte tala om förståelsen och själsfränden. Nej, det är allt för mycket! Jag exploderar. Jag vet inte hur eller vad jag ska känna eller tänka om saker och ting.

Nej, nu tänker jag dra mig ur det här.

Idag är ingen bra dag.

Idag har jag inte gjort något vettigt över huvudtaget. Jag vaknade 8 i morse och har sedan dess inte gjort någonting. Inte ens ätit och jag är trött och jag är orkelös. Inte konstigt egentligen.

Idag har i stora drag gått ut på att hitta olika anledningar till att stanna inne under täcket. Isolering. Isolering.

Etiketter: Emo, Fånerier, Hjärtsmärtan, Ytligheten