I'm Luke, I'm five, and my dad's Bruce Lee.

Ååååååh. Det här är det bästa på så länge! I'm loving it!

And I wanna transform into a Tyrannosaurus Rex!
And eat up all the bullies and the teachers and their pets
And I'll tell all my mates that my dad's B.A. Baracus
Only with a JCB and Bruce Lee's nunchuckas

Bloody brilliant!

SÅ fort jag såg videon, så fort jag hörde låten kom jag att tänka på min käre far. (Far är rar). Mjo, jag är allt en farsgris och den här låten får mig att minnas hur mycket jag såg (och fortfarande ser) upp till honom. När jag var liten var min pappa det bästa som fanns. Nu när jag förväntas vara stor är han fortfarande det bästa som finns.

Jag tror inte att jag någonsin bjudit hem en vän som haft något negativt att säga om min papi. Det brukar låta:

"Din pappa är så rolig!"
"Din pappa är så snäll!!"

...och så vidare in i evigheten.

Papi i turban:


Papi utan turban, men med en rolig min:


Så som Luke, five years old, känner sig, så kände jag mig också. Så känner jag mig fortfarande. Bara det att vi inte har en gul grävskopa. Vi har en silvrig volvo.

Jag blir fortfarande rörd över hur länge han pratade om hur fantastiskt det var när jag tog med honom ut på puben och vi såg Manchester United - Arsenal och drack öl. Hur han fortfarande kan prata om hur fantastiskt det var, trots att det var drygt 2 år sedan. Hur han beklagar sig när jag måste tacka nej till en Glasgowresa, men sedan repar sig och säger;

-Men du. Vi åker någon annan gång... När jag inte behöver jobba så mycket. Det skulle vara kul att göra hela Skottlandgrejen. Gå på fotboll, dricka öl, åka ut på landsbygden och dricka whiskey... Alastair säger att det skulle vara jättetrevligt om du kom med. Han säger att han har mycket att visa.

Jag blir fortfarande tagen av hur tagen han blir när man åker ifrån honom.

Min papi = Bästa papin.

Etiketter: Musiken, Nizlopi, Nostalgin, Papi