|
2 månader och RIP?
Jag grät mycket i helgen. Jag grät och svor och förbannade. Livet som flickvän är inte bara skimmer. Livet som flickvän på distans är verkligen inte bara skimmer. Livet som relativt nykär flickvän på distans är inte skimmer någonstans. Tre timmar bort är egentligen för lite för att gnälla. Tre timmar bort är dock ändå tillräckligt för att skava på modet. Vi har diskuterat. Jag har gråtit. Vi har pratat nästan tre timmar i sträck utan att komma någon längre vart. Meningar som "jag vet inte om jag egentligen är redo för ett förhållande" och "jag vet inte vad jag känner, vad jag vill" avrättades... eller kanske snarare avrättade. Cyanidkapslar i form av ord. Känslan av att något inte stått rätt till visade sig därmed befogad. Stressen över att inte ha fötter på fast mark tog ut sin rätt. Vi la på - jag kräktes. Han kommer hit i helgen. Det känns som om vi sopat allt under mattan. Kanske är det värsta ändå över? Kanske äter det upp oss längre fram på vägen? Vi får se hur det går. Vi får känna på stämning och läge. Det känns nervöst på ett jobbigt sätt. |
|
» kommentera? » tillbaka upp |
Gammalt: » augusti 2006 » september 2006 » oktober 2006 » november 2006 » december 2006 » januari 2007 » februari 2007 » mars 2007 » april 2007 » maj 2007 » juni 2007 » juli 2007 » augusti 2007 » september 2007 » oktober 2007 » november 2007 » december 2007 » januari 2008 » februari 2008 » mars 2008 » april 2008 » maj 2008 » juni 2008 » juli 2008 » augusti 2008 » september 2008 » oktober 2008 » november 2008 » december 2008 » januari 2009 » februari 2009 » mars 2009 » april 2009 » maj 2009 » juni 2009 » juli 2009 » augusti 2009 » februari 2010 |
