Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag
för det är Jesus födelsedag
Hurra, hurra, hurra!

Så har ännu en julafton kommit och lika snabbt passerat förbi.

I år innebar julafton att bryta så många traditioner som möjligt. Kalkonen utbyttes mot en vegetarisk julbuffé med falafel och linssallader för att bara nämna något av de många rätter som dukades upp. Behövs det sägas att jag åt som besatt och säkert gick upp mina obligatoriska jullovs-kilo redan där?

Ingen Kalle Anka. Tack och lov.

Under själv julklappsutdelningen brukar alla familjemedlemmar (djur broträknat) mottaga varsin Aladdin-/paradisask. Men inte iår. "Ni är för stora" hette det visst. Först var alla inställda på katastrof. Men vi åt för mycket annat, både snask och nyttigt, för att bortfallet skulle märkas mer än att det blev ett paket mindre under granen.

Granen, ja. Det är en historia för sig. Traditionsbrytning, ja. Iår har vi inte ens en riktig gran. Nej föräldrarna har improviserat ihop några tallkvistar som de satt i en av de stora importerade porslinskrukorna och Asiatien och sporadiskt hängt i julkulor. Heja! Jag är nog mest ledsen över de icke närvarande ljusen som annars brukar vara den första uppgiften jag åtar mig att göra på julaftonsmorgonen - smyga upp och tända granen.

Iår tassade jag istället upp och ringde till min bror som gått vilse.

Jag fick min spa-helg i julklapp!

Heja! Jag är mätt, nöjd och whiskyfierad. För till det enda, enormt utdragna partiet TP dracks det 16-årig whisky. Heja!

Nu sitter jag mest och lyssnar på musik och tänker på folk som jag både ska och inte ska tänka på.
Hihi.

It’s my heart you’re stealing
It’s my heart you take
It’s my heart you’re dealing with
And it’s my heart you’ll break

It’s my heart you’re taking
It’s breaking bit by bit
It’s my heart you’re dealing with
But you don’t know about it

If you’d feel like I feel
And if you’d know what I know
I don’t think you’d ever play me
I know you’d never play me

Och justja, förfan! I Uganda (tror jag det var) traskar det just nu runt en get namngiven efter yours truly (uh-huh, uh-huh), som ska nära en familj och hjälpa till med ekonomin. Av geten kan man få mjölk och killingar som i sin tur kan ge kött, mjölk och killingar som i sin tur kan säljas osv. Yesyesyo. Hur mycket respekt är inte det? Det är nästan i klass med Peters gris, men skillnaden är att min get gör skillnad mellan liv och död, och det gjorde faktiskt inte Peters gris oavsett på vilket julbord den än hamnade. (Alltså står geten Emma i högre rang/klass än grisen Peter RIP)

Jag skriver mer om geten i morgon.

Etiketter: Geten, Julen, Musiken, the Perishers