Under de dagar som gått har den gamla världen oundvikligt frontalkrockat med den nya och på sina håll orsakat mer eller mindre kaos.

Jag har feber och orkar inte ha några längre utläggningar om saker och ting... Men det kanske kommer.

Drama. Jakt. Läkande av sår.
Det tar tid. Men jag läker och likt såren i pannan läkt och blåtirorna lagt sig kommer även skrubbsåren på insdan lugna sig. För så gör det alltid.

"SVEK är inte riktigt min pannkaka! Jag gillar't bara inte!"

Men jag klarar mig.

Fredag;
Sahara Hotnights som rockade mig rakt igenom både högstadium och gymnasie mötte Karlstad och nutiden. Att man får glömma bort saker som är bra är näst intill kriminellt. Lotta och fin-Emil stack innan konserten var slut eftersom Lotta hade feber. Så jag guidade Lottas stockholmspojkar till Burger King och pekade ut vilken buss de skulle ta... vilket de antagligen klarat själva, men hönsmammahjärnan tog över. Sedan vart det hem, toast och JD i sängen för min del.
Kvällen sammanfattas: Nostalgi och (i efterhand) konstig hysteri tillsammans med Åmålsflickor.
(Vad betydde det där? Har jag klarat invigningsriten?)

Lördag... eller Dagen D
Vaknade med blåmärkta fötter och redan långt efter i det pressade tidsschemat. Lite halvt panik).
Skrattade igenom Charles kärleksförklaring till hockey och sa att det var helt lugnt att han inte dök upp senare.
Sedan var det dags... Jag hade knappt hunnit äta klart min risotto och knappt städat alls innan jag skulle agera värdinna.

11 ord och isiga leenden. Att helt plötsligt befinna sig i skottlinjen och vara måltavla för avundssjuka är väl inte direkt min vanliga roll, men jag tar det med bittersöt ro. För trots allt måste det innebära att vi är ett jävligt bra lag. Avundssjuka är inte heller min pannkaka, men jag antar att jag slipper vara den som är avundssjuk. För hade inte jag redan varit på insidan hade jag nog också vart sotis...

6 dagar och inget svar - din stjärna dalar.

Etiketter: Fest, Helg, Sahara Hotnights