Idag är jag...

Idag är jag först och främst trött. Fatta att jag var uppe klockan 5:15 i morse för att äta frukost! Med tanke på att jag inte var hemma förrän 23:58 så är det en jävla bedrift att hänga i julgranen. Anlednigen till att jag var hemma så sent var att vi mös/myste (?) hemma hos Otto och Daniel. Jag somnade och vaknade runt 23:30. Hade det inte varit för att alla mina småprylar som jag behövde till dagens strapatser låg hem-hemma så hade jag helt klart stannat och somnat om, men icke. Jag kände inte rikigt för att gå upp väldigt, extremt tidigt för att först ta mig upp för kappellebacken och sedan nerför igen. Men det var mys ;)

Sen är jag frustrerad över vår nye herr finansminister som sitter i direktsänd rikstv och påstår att anledningen till att det finns arbetslöshet är för att folk är för lata för att jobba. Genom att ge skattelättnader till högavlönade ska arbetslösa uppmuntras och inspireras alla de arbetslösa till att ta högavlönade jobb istället för att sitta på sin lilla bidragssnyltarrumpa och inte göra någonting. För, eller hur, det är ju det dom gör, eller hur?!! Dessutom så, om man vill leva ett dugligt liv när man är pensionär så passar det sig inte att bli sjuk eller skadad eller pensionera sig i förväg. Näe, för att leva någorlunda bekvämt bör du vara aktiv tills den dagen du dör... eller åtminstonne fyller 150 och ett halvt.

Utöver trött och frustrerad är jag rätt nöjd med tillvaron. Eller rätt nöjd?! Jag är extremt nöjd. Det fattas bara ett par småskruvar här och där och sen är tomtemaskinen igång, men nu är det som det är. Om ni vill fråga varför saker och ting ser lite extra tussilago ut så kan ni ju fråga, jag vill inte riktigt ta det här, men är mer än villig att berätta.

Idag gjorde jag en god gärning också. Eller räknas det som en god gärning om man själv fick ut något av det? I vilket fall. Anna skulle åka hem till Tidaholm, så jag åkte med henne till Göteborg där vi sa hej då ordentligt och jag satte mig på tåget hem igen efter en chaite på espresso house. Jag hade ju ändå ingenting för mig och det är tråkigt att åka själv. Vägen hem gick som på räls (haha) och jag sov mer eller mindre hela vägen.

Mina kära elever på Valbo var väldigt söta idag. Fick hjärtgester genom arbetsrumsfönstret idag. Innan har jag blivit visslad på i korridorerna. Om dom inte vore så förbaskat korkade, hormonsosande tonårsmansgrisar hela högen hade jag lätt adopterat dom.

Nu ska jag duscha och sen dricka te med far min.

På Torsdag kommer Maia förövrigt. Och om man ska vara ännu mer förövrig så kan man ju nämna att jag börjar få jullängtan (vilket kan förklara att mina liknelser idag går i julens färger)

Etiketter: Daniel, Jul, Maia, Mew, Otto