VFU...
...i praktiken

På inrådan, begäran och önskan av Marie ;) ska jag försöka förklara min praktikplats.
Ja, för den som missat det så har det löst sig med min VFU-plats och jag är nu ute på fältet och praktiserar vad jag lärt mig under mina år i skolbänken.

Jag skulle nog inte kunna vara mer nöjd med min praktikplats än jag är just nu. Jag har fått en superbra handledare som låter mig delta i undervisningen på ett sätt jag verkligen inte hade förväntat mig. I alla fall inte så alldeles i början. Jag har ju trots allt bara gått två dagar.

Igår, min första dag, så var jag väldigt föst väldigt nervös, sedan laid back. Observerade, men eleverna tycker att det är intressant med nya ansikten så jag blev snabbt en del i gänget (kanske inte deras gäng, men hur de ser på lärargänget) och en del av undervisningen trots allt. Det var väldigt tröttsamt att lyssna på alla en hel dag vilket kan ha haft något att göra med det faktum att jag gick upp 5:30 för att hinna med en buss, som jag dessutom missade så min far fick köra mig till färgelanda. Haha. Vilken början.
Fick rätta nutidskryss och läxförhör också och bondade lite med den andra praktikanten som också läser vid KAU (Karlstad Universitet), men på distans. På lunchen gick jag till ICA för att hälsa på Oskar. Visade sig att han inte jobbade. Dålig stil, dålig stil. ;)

Idag, dag två, så hade jag svengelska första lektionen. Svengelska är engelskaundervisning för 7:or som är svaga i engelska. Eftersom det är ett kärnämne så är målet att alla eleverna ska som sämst ha G i engelska, men som det ser ut nu så når inte eleverna som läser svengelska riktigt upp till de målen, så de får extrahjälp. Eftersom undervisningen är så basic, ungefär repetion utav allt som sades och gjordes på mellanstadiet, och jag ska bli engelskalärare så fick jag min egen lilla grupp elever att basa över och vi hade skitkul. Jag kände mig sjukt auktoritär och vuxen och det gick jättebra för min del. Som jag nämnde innan så är det lite svindlande att tänka att jag i princip redan hållt min första lektion i mitt ämne och jag är bara inne på min andra praktikdag! Men eftersom min handledare tycker att jag klarar av det, så klagar jag verkligen inte. När man har en persons förtroende på det sättet så blir man stark nog att klara av saker och ting på ett sätt man inte trodde att man kunde. Eller man har ju inte bara hennes förtroende, man har ju elevernas också. Och de ungarna gör det inte svårt att vara bra. Dom bjuder in en i konversationer, frågar om hjälp, vill ha synpunkter eller bli pushade, och då är det så himla mycket lättare att göra ett bra jobb än om elev skulle sitta helt tyst och leka osynlig.
Min handledare verkade dessutom tycka att jag skötte engelskan bra så under svenskan med 9:orna så fick jag rätta och hjälpa till att brainstorma med eleverna som skulle skriva noveller och novellanalyser, vilket jag kickar fet ass på. Förutom det så har jag rättat Svenska prov också. Ibland blir man mörkrädd för hur svaga vissa elever är inom vissa områden. Men sånt är till för att ändras på.
Så nu är jag helt slutkörd, men åh så tacksam.

Etiketter: Keane