Jem - You will make it


I natt har jag inte sovit särskilt bra. Jag slappnar aldrig av. Det är så mycket man vill, så lite man har tid till och så finns det det man gör i stället. Och hur berättar man saker för folk som man förr eller senare måste berätta för, eftersom beslut redan tagits och mekanismen redan aktiverad och i full rullning? Jag är vuxen nu och jag fattar mina beslut själv, det är bara den där biten med konsekvenser som jag måste bli bättre på, förstå och faktiskt rakryggad ta. Nu tar jag istället allt i smyg.

Kred går dit den egentligen inte ska, lite av det ska jag ha... och nog är det väl så att blygsamhet aldrig är riktigt klädsamt i situationer när allt är faktiskt och fastslått, samtidigt som motsatsen aldrig har känts bekväm. Men nog skulle det vara skönt med lite erkännande...?

Jag har inte alls vaknat på rätt sida idag. Kan så vara för att jag aldrig riktigt sov och därför per definition inte har kunnat vakna i dess regelrätta mening. Men det känns idag tungt att vara jag. Varför förstår jag inte - det borde vara tvärtom. Jag har ju en plan. Jag har ju planerat. Jag har ju saker att se fram emot, att längta efter.

Ändå.

Men det är nog bara idag (och natten som passerade) som ställer till det i huvudet.