Trots det så slutade i alla fall kvällen bra. Faktiskt mycket bra. Antalet övernattare steg från kvällen innan - ytterligare ett bevis på Herrgårdens kapacitet. Jag fick sällskap och sov tryggt som en igelkott i ide större delen av återstående natt. Vilket jag mer än gärna gör om (tolkas fritt).

Söndag:
Vi vaknade. Vi pratade lite. De andra vaknade. Alla var trötta och tagna. Några duschade. Sedan var det jakt på mat. Somliga åt sushi, andra rullar av olika slag. Ytterligare några åt pizza. Det togs släktbilder - vi som inte hade släkt på plats fick snällt titta på. De som kommit från övriga delar av landet rullade hemmåt. Återigen var vi bara fyra i lägenheten...

Så skrev jag för ett år sedan. Vi hade firat mitt 21års-jubileum och firat att vi bodde tillsammans - Lotchas, Pidde och jag. Vi hade bjudit in och slagit på stort. Hela Herrgården fylldes till bredden med festliga, festsugna festdeltagare och hela spektaklet blev en succé.

Det var första gången vi träffades. Det vad DU som var mitt sällskap den natten. Det var DU som sov i min säng. Du höll om mig och jag trivdes hos dig. Jag kände mig trygg. Men då trodde nog varken du eller jag att det skulle bli mer än så. Det var ett tillfälligt möte, en tillfällig tröst, ett tillfälligt sällskap. Ett slags tragiromankomik.

Nu, ett år senare, sover du fortfarande hos mig och jag får vakna av att du rullar nära och lägger ditt tunga huvud mot min axel. Vad som var tillfälligt blev permanent och jag har aldrig känt så starkt och så tryggt för någon.

Du fastnade och det hade jag nog inte räknat med. Allt var så nytt och jag så trasig. Jag var så rädd, för jag har aldrig varit i sådant behov av någon så som jag behövde dig. Jag behövde dig nära. Jag behövde dig till att behöva mig för jag kände samhörighet med dig. Du fastnade. Jag är inte lika klaustrofobisk nu som då. Det stora har blivit greppbart även om det står helt utom kontroll. Jag känner inget behov av att kontrollera det, för det är där och det kommer vara där - vilket bara var att inse och acceptera. Ta till sig.

Jag är så evigt tacksam för alla de mornar jag fått och alla de mornar jag kommer få. För alla dagar och nätter du spenderar med mig eller tänkandes på mig.