Först; en liten parentes. Förra inlägget var mitt 100:e på den här bloggen. Det hade vi firat med skumpa, hade det inte varit för helgens fylla som framkallar ångest vid blotta åtanken av alkohol. Att man aldrig lär sig. Näe. Nu får det bli alkoholfri cider, tror jag... eller julmust. Jag är i kvalet.

Och nu kan vi ta det riktiga inlägget.

Klockan är inte ens tolv och jag är gutted. Totally and utterly gutted. Jag dör sakta men säkert en låååångsam och plågsam död. Jag har redan tryckt i mig tre koppar kaffe med den enda biverkningen att humöret hålls uppe. Men jag är tapper.

De senaste två veckorna har jag inte lämnat sängen innan tio och därefter inte gjort saker som i energiförbrukning överskrider vad som krävs för att göra tio telefonsamtal på raken. Enligt den här slapphetslogiken så borde klockan vara minst 14. Men det är den i den fysiska (kalla och hårda) verkligheten först om två timmar. Jag är förvirrad.

Nu sitter jag i ett klassrum i fucking jävla kuk Åmål och övervakar snorungar som leker med datorer. Inte överdrivet upphetsande, men jag får lite tid till mig själv och till att komma ikapp mig själv.

"Meeeen. Jag vill knaaaaaarkaaaaa!"

Jaja. Jag har ju en praktikplats i alla fall.

Etiketter: Fucking Åmål, Kaffet, Skolan, VFU