Idag har varit en dag i hurtigbullens tecken. Som jag nämnde i föregående inlägg så skulle familjen Karlstad (eller i alla fall delar av den) ut och hurtigbulla i skogen. En dröm skulle gå i uppfyllelse för mig (eftersom jag inte vet vad de andra två förväntade sig så kan jag inte skriva för dem) - vi skulle äntligen knalla ut till Alsters. I'll take it from the top...

Klockan 13:00 sharp, var det samling på torget. Inte nog med att jag för en gångs skull inte var den som kom sist och hundra år försent, vilket är mer än vanligt förekommande hos mig. Nej, på torget var det också något slags medeltidsgille. Det var så fint. Riddare i Monty Python-Holy Grail-stickade "ringbrynjor" på hästar i färgglada täcken och folk vid långbord som åt soppa ur täljda träskålar iklädda särk. Kunde vi få en bättre början? Ich tror nicht så.

13:30 började vi vandra efter att ha inhandlat diverse sötsaker som färdkost. Hey, Sam och Frodo hade lembas, vi hade Mazarin, Ballerina och havreflarn. Efter att ha lämnat Haga och befann oss någonstans på gränsen mellan Norrstrand och Sjöstad, bjöd Café Älvan på aktiviteter - ännu ett tecken på att den här promenaden skulle bli lyckad. Texas tjackade 40 minuter Trasdockorna för 50pixx. Svart så klart. Vi sneglade lite på en shetlandsponny och på barn som hoppade omkring i sumodräkter och brottades. Sedan var det dags för lite "åååh vad fint det är".

Vid första depåstoppet fick Texas se tåg på nära håll. Lottward fotograferade. Löven föll och det lät som när Måne slåss mot Yrsnö i filmen Hero. Fras fras. Ekorren Edward ville vara med ett litet kort tag. Han var nog mest pissed över att vi använde hans bänk. Men ändå.

Vi fortsatte. Klockan var typ 14:40. Efter det här börjar jag totalt tappa tidsuppfattning. Det var lite för mycket annat att tänka på.

Så kom vi så fram till Frödingsleden och oh mih gawdh vad fint det var. Det var skog (nästan) som skog ska vara och det luktade (nästan) som skog ska lukta på hösten. Vi traskade, tog bilder och skrattade. Lottward byggde sig ett bo i mossan. Texas samlade pinnar och smög på ekorrar. Kärleken flödade. Kärleksförklaringarna flödade. Naturen var (nästan) precis så som naturen ska vara och lockade fram det bästa i oss.

Texas återkom med jämna mellanrum till det faktum att det var sånt där man skulle göra istället för att jobba och klagade på att det bara var töntar som fick uppleva vad vi idag fick uppleva. Vi konstaterade att vi var töntar. Töntar med vandringspinnar.

Vi konstaterade också att familjen Karlstad inte kommer bli sig lik (och att jag hade (i fullert tillstånd) smörat för rätt person) när Texas blir storstöddigstads-Texas igen och sliter sig fri från de nyfunna familjebanden. Släktträdet kommer ju helt målas om. I said it and I stick to it. I vilket fall.

Snart hittade vi dinosauriebajs och då hade klockan hunnit bli nästan-fyra. Vi spanade på kossorna. Vi besökte Bäverdalen och tittade på en 'elevator' (ällävatorr). Sedan var klockan tjugo-nånting över fyra och vi befann hos hemma hos Gurra Fröding. Fy fanken vad karl bodde flott. Inte att huset var något särskilt pompiöst och flådigt, det var precis så som det skulle vara, men naturen och landskapet rutn omkring var fantastiskt. The old fox sure knew how to live.

Vi kom fram till att promenaden tagit vår energi och att vi i vår hängivelse inför naturens under blivit helt blåsta i huvudet och kunde inte komma på någonting Fröding skrivit. Pinsamt. Lite pinsamt. Men fint var det.

Vi knallade på och hamnade tillslut på Pistolen Livs där vi köpte kaffe och slog oss sedan ner för att invänta en buss som skulle ta oss till Mama Rosa på Kronoparken. Mama Rosa är varken en bordellmamma eller en storväxt italiensk mamma som lagar tomatsås i stora grytor utan en Pizzeria. Vi åt. Texas åt kantareller och banan. Det var konstigt. Vi diskuterade sexXx. Vi skrattade.

Hobbits don't do the trick.

Vi åkte hem. Jag bytte kläder. Klockan åtta var jag hemmifrån igen efter cirkus 20 minuter hemma. Cykelcykel till Lottward. Vin, kex och Coupling. Det är ett perfekt och väl rekomenderat sätt att sluta en sådan här dag på.

Nu är klockan långt-över-tre och jag har precis sett att min baklykta på cykeln fortfarande lyser. Så jag ska ut och släcka den och sedan sofva och drömma sött om dinosauriebajs, långa pinnar och kossor på strandängar.

Etiketter: Duktigt, Herrskapet, Så som det alltid borde få vara