När blev världen höst? Är det så att jag under alla mina promenader varit så extremt upptagen, nedslagen och uppe i mig själv att jag inte märkt att träden börjat slå om?
Fy fan för mig i sådanna fall!

Jag är bra på det där med att inte se skogen för alla trä'n. Jag ser problemen och blir så paralyserad/panikslagen att jag inte ser någon som helst lösning, inte ens när den kryper upp och biter mig i arslet. Det senaste har jag sprungit runt, runt, runt och nu är jag fan utmattad och efter i allt jag tagit mig för. Jag funderar på att hoppa av skolan. Ta ett jobb 'nine to five' och lägga tid på att skaffa cash och skriva. Jag skulle behöva lite hjärndött drivande.
Fy fan för mig!

Nu vill CSN ha extra uppgifter som jag(!) ska skicka. Först skyller på dom skolan, nu skyller dom på mig. Kan dom fan inte bestämma sig??
Fy fan för CSN!

Nu sökerna bönderna fru och jag är helt övertygad om att jag skulle må bra mycket bättre av att bo på en bondgård bland äppleträd, potatisåkrar och kossor än vad jag gör nu. Det ultimata vore ett engelskt 'cottage' nära till både hav och skog. Så som jag är van vid. Eller ett irländskt litet kalkstenshus vid havet. Jag kan verkligen se mig själv som brittisk herrgårdsfru i tweed eventuellt irländsk fiskarhustru med stora sjalar och gummistövlar. Det vore något.
Ja, fy fan!

Etiketter: CSN, Emo, Insikten, Utsikten