Dagen idag har spenderats med städning och sortering av olika slag.

Ja, jag skulle egentligen haft en tenta. Men jag skippade den. Illa säger kanske ni. Jag vet inte det jag. När jag igår satt och pluggade och gick igenom en sammanfattning kände jag att jag inte kunde det tillräckligt bra. När jag dessutom inte, av någon spännande anledning jag inte riktigt förstår, har blivit anmäld så tänkte jag att jag faktiskt skiter i det och gör den om några veckor istället.

Igår var jag hos psykologen/terapeuten igen. Vi skulle testa något nytt. Vi testade hypnos. Det var en väldigt egendomlig upplevelse. Det var som om kroppen löstes upp i små, små partiklar och spreds i hela rummet på samma gång som de koncentrerades på ett och samma ställe för att bilda en stor massa, på väldigt liten yta. Det är motsägesefullt, men om jag skulle beskriva tillståndet i ord så är det nog det närmsta jag kan komma. Tungan och hjärnan flöt ihop och flöt på, samtidigt kunde ingen del lämna ämnet. Det var som om ingenting annat fanns än just det vi pratade om.

Så häftigt. Så härligt.

Nu sitter jag här och dricker en förfärligt massa vatten eftersom jag under dagen har druckit en förfärligt massa kaffe. Jag har skaffat en... err... jag har tappat ordet. Men vi kan kalla det en presskanna för kaffe. (Så Joely, nu kan jag bjuda på kaffe i mängder!)
Kaffe är vätskeutdrivande. Jag fyller på reserverna.

Har precis sett en dokumentär om James Dean. Jag är sjukt svag för James Dean. Han var en stilig karl och verkar ha haft en del bakom pannbenet. Jag tror att jag och James Dean hade kunnat komma bra överens.

Jag kan inte annat än att undra var min Jimmy D håller hus? Jag syftar på passionen. När kommer passionen? När kommer den där personen som vänder upp och ner på allting och som ställer till med kaos i vardagen? Som ställer allting på sin spets? Men som också innebär lugn och säkerhet. Som mitt uppe i tornardon bidrar med känslan av 'hem'.

Saker och ting står allt för stilla. Jag är allt för rastlös, samtidigt som jag trivs mycket bra i lugnet. Jag utnyttjar dock inte lugnet så som jag borde. Möjligheten att ta lugnet på allvar finns där, men jag utnyttjar den inte. Istället hamnar jag någonstans mittemellan och vet inte hur jag ska göra med någonting. Jag intalar mig själv att allting står stilla i ett negativt ljus och att jag vill ha action. Men jag vet att jag skulle kunna njuta till fullo av lugnet. Jag vill ha det bästa av båda.

Is that asking too much?

Etiketter: Hypnos, Insikten, James Dean, Tenta