Den senaste tiden har för min del inneburit en hel del berg-och-dal-bana. Ena stunden mår man bra, för att i andra helt och hållet tappa fästet. Det känns som om det är väldigt mycket som får mig ur fas och det ska väldigt lite till för att jag ska gå omkull.

Jag vet inte var jag slutade skriva någonstans, och det gäller för ALLA bloggar, så jag vet inte riktigt var jag ska ta vid. Men för att det mesta ändå ska komma med, så behöver vi kliva en vecka tillbaka. Så vi kliver en vecka tillbaka.

I måndags hamnade jag återigen öga mot öga med en ökänd människa som ska hjälpa mig att reda ut mitt inre kaos. Alltså; jag var efter ett års uppehåll tillbaka hos psykologen. Även om de 'officiella' anledningarna till varför jag söker hjälp nu och varför jag sökte hjälp då, känns olika. Så finns grundanledningen kvar. Jag är helt enkelt inte klarbakt i huvudet. Jag klarar mig inte riktigt själv ännu.

Mitt självförtroende är kört i botten. Min självkänsla likaså. Och så har det varit ett bra jävla tag. Ja, nästa så långt bak som jag kan minnas. Så klart är man som barn relativt oförstörd i det avseendet. Men jag var jätteblyg när jag var liten och ju äldre man blir, ju mer skit plockar man på sig. Ju större man bli, ju större blir kraven. Det känns som om ingenting jag gör är tillräckligt bra. Det känns som om jag inte är tillräckligt bra.

I vilket fall. Så jag spenderade måndagens eftermiddag gråtandes hos psykologen. Hej och hopp. Efteråt var jag helt mentalt utpumpad. Det kändes som om allting blivit omstartat. Som om jag var omstartad. Omformaterad.

Jag köpte blommor till mig själv. Jag gjorde som mrs. Dalloway. Jag köpte dem köpte själv. Till mig själv. Varför inte?

Det undermedvetna är verkligen ingenting att räkna med. Under natten drömde jag att min storebror dött i en trafikolycka. Jag vaknade i panik och storgrät i en dryg timma innan jag började lugna ner mig. Efter att ha gjort en pakt med mig själv om att återuppta den nyligen återfunna kontakten med min bror somnade jag dock.

Tisdagen kom. Jag var inte fit for figt. Jag unnade mig sovmorgon och höll mig borta från universitetet. Kanske inte det brightaste på länge, men behövligt.

Dagen avslutades hos Lottan, som var sjuk, sjukare, sjukast, men på bättringsvägen. Tanken var scones och te. Tanken blev middag för att senare övergå i scones, te och ett parti TP på balkongen. Efter att upprört konstaterat att TP till största delen går ut på att gissa (alltså; inte vara allmänbildad) sig till svaren blev det Idol-audition i soffan och för min del även en hel del pendling mellan TV:n och datorn. Pendlingen hade på intet sätt någonting att göra med min likgiltighet gentemot Idol, utan berodde på att en gammal kontakt som jag trodde hade lagts på hyllan återigen tagits upp. Denna gången för att ge mer substans och stabilitet till en framtida relation och fortsatt kontakt.

Konversationen som skedde via meddelanden på Facebook gjorde mig hoppfull och mitt humör fortsatte klättringen som påbörjats dagen innan. Konversationen visade att jag och Konversatören hade mer gemensamt, faktiskt skrämmande mer gemensamt, än vad vi båda först trott.

"Så vi håller med andra ord på att lära känna varandra...
Sen att vi börjar i andra änden, med saker som normalt sett kommer långt in i en relation, spelar ingen större roll. "

Onsdagen kom. Inget speciellt. Förutom att jag hade tvättid, vilken jag försov mig till. Försov mig så pass rejält att jag inte ens hade hunnit tvätta en tvätt innan min tid var ute. High five mig! Så jag struntade i det och fixade en ny tid.

Hipp som happ var det Torsdag. Nya lektioner. Fortfarande inget speciellt.

Jag mötte upp Lottan och hennes pojkvän på stan, tog en snabb fika på Mat&Muffins. Sedan drog hon hem-hem, hennes pojkvän likaså och jag drog bara hem. Konstaterade surt att CSN fortfarande inte betalat ut pengar som skulle kommit för längelänge sedan (Ja, jag har lämnat in studieförsäkran!) så helgens planerade och efterlängtade tur till Västkusten fick ställas in. Både Mezcla - ursprungsidén om festligheter på fästningen och Mezcla - alternativet på Röda Sten ställdes dessutom in. Vilket var lite snett, men på samma gång kul för mig som inga pengar har. Ego som man är slipper man ju nu höra om allt fantastiskt som alla ens Mezcla-besökande vänner upplevt. Surt sa Räfven. Surt. Jag hoppas att de tänker ta upp det i framtiden, för det verkade vara ett sjuhelsikes arr.

Fredag. Höll återigen på att försova mig till min tvättid, men orkade denna gången i alla fall upp i lagom tid för att tvätta några tvättar. Eftersom jag var både trött och lite stressad så lyckades jag slänga in mina nya 40-pixx byxor från Monki tillsammans med min favorit-hoodie och upptäckte sedan hur den färgats i en mystisk grå nyans som jag inte riktigt kommer överens med. Även handdukarna som jag i all hast slängt in i samma torktumlare som 40-pixx-byxorna var lite missfärgade här och där. High five mig! Tänkte inte alls att det var ett par nya, svarta byxor som antagligen fällde. Var så van vid mina gamla favoriter, som i ett stuntförsök spräcktes. Om dessa 40-pixx-byxor försöker bli mina nya favoriter så börjar de ju inte bra. Uh-uh! Inte bra alls.

Lördag. Modfälld. Komplexfylld. Ischisch. Dök aldrig upp på en fest jag faktsikt (trots brist på rött) sett fram emot efter att Västkusten ställts in. Ångrar väl det lite idag. Men det var hälsosamt för min del. Jag fick påfyllning från min mor. Kaching på banken, med andra ord. Plannerade den kommande veckan matmässigt och gick och storhandlade. Jag tror aldrig jag varit så förälskad i ett kylskåp som nu. Undantaget skulle vara mina föräldrars som mer eller mindre alltid är fylld till bredden av spännande delikatesser och saker man senare som fattig student drömmer om med dreggel rinnandes ur ena mungipan.

Pah. Nu orkar jag inte skriva mer. Nu ska jag äta!

Etiketter: Uppdatering