Jag har kommit på det... Alltså varför jag inte kommer överens med Karlstad så som jag skulle vilja.

Karlstad är alltid så sjukt ensamt för min del. Den delen av karlstad som jag känner är alltid borta, upptagna eller på annat sätt inte att räkna med... och när jag är ensam så blir jag så tillbakadragen och blyg.

Som aldeles nyss, när jag var på väg hem fick jag nästan en isbit i huvudet när jag passerade stadshotellet. Varför? Jo för att på ena balkongen som vetter ut mot Klaran
satt tre snubbar. Den ena rätt gammal, den andre läskigt påminnande om hockeymålvakten Lundqvist (Hockey är inte min sport, jag vet inte vad han heter. Men han är målvakt i alla fall. New York om jag inte är helt hopplös.), den tredje kommer jag nu inte ihåg. Jag tror att han var blond(?).

"-Vill du komma upp och dricka champange med oss?
-Vet inte det du. Jag ska iväg nu.
-Men du.... [någonting som jag inte hör]"

Jag vinkar och drar iväg, med ett rött ansikte. Hade jag haft modet i behåll så hade jag skrattat lite och frågat vad det var dom firade. Men icke.

Okej. Det kanske inte är världens smartaste grej att springa upp på ett hotellrum och dricka champange med tre okända män... Men trots allt är det ju sånt som jag längtat efter. Lite goddamm action. Jävla CP!

Nu sitter jag och är helt omotiverat och otroligt löjligt upprörd över hela situationen. Att jag inte rodde det i land.

Jag var på Man City - Carlstad Utd helt själv. Yes. Sorgligt men sant. Det är ju inte så att jag hade något annat för mig direkt, men det känns alltid sorligt att göra något själv som man egentligen får mer ut av i grupp. (och eftersom jag var ensam så vågade jag inte ta kontakt med någon annan)

Det som dock är bra med att vara fotbollsintresserad tjej (eller bög för den delen, som jag påpekade för Lotta i ett sms) är att man har både planen och majoriteten av publiken fylld med män. Detta insåg jag i halvlek när en snygg karl gled upp vid min sida där jag stod längst fram. Men jag var ju ensam. Så jag tog ju inte chansen. Nähäej.

Nöten är i vilket fall knäckt. Jag gillar inte Karlstad eftersom staden hela tiden lämnar mig ensam. Hur jävla kul är det egentligen?

Jag skulle vilja gå ner och sätta mig vid åkanten och dricka min dricka och läsa en bok eller nått... men jag vågar inte riktigt eftersom, som sagt, deras balkong har utsikt över Klaran. Och jag är bitter nu, så jag kanske gör't om dom frågar igen. Fuck Karlstad!

Etiketter: Ensam, Karlstad, Uppraggad