Jag fick för mig att jag faktiskt hade energin att skriva ett meningsfullt inlägg. Men det hade jag inte alls. Men när jag väl loggade in på blogger.com, försvann allting. -POFF-

Jag kan dock summera.

I söndags gick jag in i väggen. Allt som snurrar, snurrar så snabbt och hade jag haft energi hade jag väl tyckt att det var kul. Men det är bara energislösande och förvirrande bajseri... och jag mår illa av att ens tänka på det.

Jag stannade i Varberg efter Dolly (som förövrigt var tårlockande bra). Här känner jag mig stark. Ensam, men stark. Jag saknar somt men avstår gärna mycket med karlstad. Karlstad just nu är den mest förvirrande staden i sverige.

Hela familjen är spridd över sverige, vännerna är spridda över världen... Karlstad är ännu inte min stad. Uddevalla är inte längre min stad. Varberg kommer nog aldrig bli min stad... Jag är rotlös och det är ännu en sak som gör det svårt att återvända.

Fördriver dagarna med musik som får mig att tänka på saker. Lyssnar väldigt mycket på musik som får mig att tänka på honom, vilket är lustigt eftersom jag inte känner honom... näe, nästan inte alls. När jag hör vissa låtar tänker jag upprymt "åååh! den här skulle han nog gilla. Måste spela den för honom någon gång". Och det faktum att jag bestämt mig för att den andre (egentligen den förste) inte är någonting att ha gör mig skuldfylld. Varför vet jag inte... så när jag tänker att jag måste introducera vissa band för den ene, skaver den andre på samvetesnerven... speciellt när den andre är så extremt trevlig och uppriktigt orolig för mig.

"I need New York."

Etiketter: Livet