Jag kom precis att tänka på sms:et jag skickade till Joel den där konstiga kvällen i Göteborg, när jag inte var full men ändå ville däcka i pastan vid köksbordet. Jag kommer inte exakt ihåg vad Jools skrev, jag fick så många sms från den grabben under just den kvällen. Men jag tror summan av kardemumman var att dom saknade mitt sällskap, när jag la mig över bordet för att sova. "Jag saknar mig också ibland."Just då kändes det väldigt sant. Jag var inne i en sån där period när man inte vet ut eller in, ner eller upp. Men som jag skrev till Marie häromdagen. Jag har nu kommit till en punkt då jag hittat en slags balans mellan upp och ner. Inte nödvändigtvis att det är mer upp än ner, men mer någonstans mitt emellan. Jag känner mig just nu ganska säker... ...men jag vet inte riktigt vart det kommer ifrån. Etiketter: Eftertänksamt |
|
» kommentera? » tillbaka upp |