Livet är ganska otillfredsställande just nu. Och det gör mig...hmmm...numb och likgiltig. Jag blir slö av att vara likiltig. Vissa dagar är det rätt skönt att kliva upp ur sängen och tänka "Äh, va fan." Andra dagar är det bara oinspirerande ooch allmänt tungt. Då vaknar man på morgonen, suckar och vänder sig för att somna om, de dagar man kan/får somna om det vill säga. Annars så rullar man ur sängen och släpar sig iväg. Jag förstår inte varför jag alltid ska hamna här. Mittemellan. Så klart ska också en massa intressanta människor komma under likgiltighetsperioderna. Man tycker att det borde göra vardagen lite ljusare, men näe då. Jag är för fast i min tristess och självömkan för att det ska spela någon roll. Och jag har aldrig energi nog att hålla mig själv över ytan och/eller verka social och utåtgående. Ni som känner mig vet att utåtgående inte är jag. Jag låtsas då och då, men det förändrar inte att det fortfarande inte är jag. Etiketter: Likgiltig |
|
» kommentera? » tillbaka upp |