I natt är det valvaka. Jag hade velat klippa ihop en tillsynes meningslös bild med en val och en judisk likvaka, liksom val+vaka, men klockan är trots allt 23:17 så min komiska sida får stå tillbaka för Hypothalamus alltför järnhandslika styre. (Daaaam you, Hypothalamus. Damned you be!!)

I vilket fall. Jag ska nog valvaka. Det känns på något sätt och av någon anledning mycket lockande. Trots att valet är på andra sidan atlanten och jag själv inte har rätt att rösta, känns det alltså lockande. Och jag som knappt valvakar de egna valet, som jag själv röstar i. Jo tack, jag är ung men inte så ung - jag har röstat!

Blir det valvaka, blir det valvaka i ensamhet. Ingen av mina föräldrar tycker att det är en bra idé - de har jobb att tänka på, jag har bara en tågfärd. En jefligt lång och tråkig sådan. Men i alla fall.

Nu ska jag väl fortsätta gräva mig igenom Muminböckerna. Ni vet nog redan att man i Muminböckerna hittar svar på de flesta av de existensiella frågor man ställer till sig själv under en livstid. Muminfamiljen besitter ett stort hjärta och minst lika stor, om inte större, hjärna. De slår mig förundrad varje gång.

Tills saker börjar röra sig i USA återfinns jag nog i Mumindalen.