Jag har inte mycket att se tillbaka på den här sommaren som gått. Den har inte ens innehållit hälften av vad jag brukar räkna till sommaren. Självklara ritualer, seder och traditioner som inte genomförts. Det har inte varit en konventionell sommar... inte på några sätt. Sommaren har inte innehållit några cykelturer eller längre vandringar med tillhörande picknick. Den har inte bjudit på salta västkustbad. Den har heller inte utlovat båtturer mellan bohuslänskt granitröda kobbar och skär. Jag har inte åkt på några festivaler. Jag har inte spelat fotboll i Slottskogen. Jag har knappt grillat någonting. Relativt lite spontanöl med goda vänner. Faktiskt relativt få goda vänner. De vänner som finns kvar neråt landet har knappt setts skymten av.

Ändå har det varit en bra sommar, även om jag kanske inte går med på att kalla det sommar. Allt det ovanstående kanske inte är så viktigt egentligen. Sommaren, känslan av sommaren, sitter mycket i väder och vind. Men för mig också i vinjetten till Sommar i P1.

Jag minns svettiga bilfärder från inland till kust i en blå folkabuss. Jag minns hur dörrarna flög upp och hur varma syskon pustade ut i baksätet då salta vindar från Malö strömmar drog igenom bilen. Jag minns skrapsår från äventyrliga expeditioner. Jag minns hölass och barfota promenader. Jag minns rabarberland och vinbärsbuskar. Jag minns kaninburen under körsbärsträdet och hängmattan uppspänd mellan äppelträden. Jag minns hur mamma Eva satt på trappen och drack te i sin blårandiga klänning från Gudrun Sjödén. Jag minns pappa Görans terpentindoftande pyssel ute i boden. Jag minns pirret i magen när glassbilen närmade sig och jag minns hur det kändes att ha källarfrysen fylld med Lorangaglassar. Jag minns så mycket från mina barndomssomrar och i bakgrunden till alla dessa minnen hörs "Sommar, sommar, sommar....".


Jag har inte lyssnat på ett enda Sommar-program live denna sommaren. Jag har bara jobbat och jobbat. Därför är jag lycklig över SR's Sommar-bibliotek. Inte så att jag genom att lyssna igenom denna sommarens program kan frammana några speciellt varma sommarminnen från just denna sommaren - var jag var, vad jag gjorde när jag hörde just det programmet. Men jag minns mina barndomssomrar... och det är gott nog.

Just nu lyssnar jag på Fredrik Lindströms Sommar-program. Jag är inte överdrivet exhalterad över karl generellt sätt. Men programmet är smart. Tankeväckande och smart. Jag rekommenderar det.

Nu ska jag återgå till te-drickande, korsordslösande och Sommarsaknande.

XoXo