|
Mycket TV, lite leverne
Under den gångna helgen har jag blivit medveten om hur mogen jag blivit. Jag har vuxit upp de senaste veckorna, slagit mig till ro inuti mig själv och i min nuvarande situation. Jag kan se nuet och uppskatta det. Stanna i nuet utan att förlora framtiden. Jag känner ett lugn som jag aldrig känt förut. En annan sorts trygghet som jag inte är van vid. Jag vet när och var det började. Jag vet hur det började. Och jag är tacksam. Så enormt tacksam. Men jag måste erkänna att den här nyfunna, nyvunna tryggheten till en början gjorde mig enormt stressad. Det här är något av det bästa som hänt och till en början kände jag mig inte förtjänt av det. Jag kunde inte förstå det... för jag är inte van vid fantastiskt. Jag är inte van vid att allt bara faller på plats. Jag är van vid strävsamt leverne. Jag är van vid att trilskas och slåss för det jag tror på. Jag är van vid att klamra mig fast vid övertygelse och tro. Men det här har mer eller mindre helt naturligt bara varit från första stund... ...och det börjar sjunka in. Oj, vad pretentiöst det kan verka. Men jag antar att det är bättre än tv-snack! XoXo |
|
» kommentera? » tillbaka upp |
