Ja, på vår balkong är det ruskigt varmt. Det känns som om mina blå mjukisbyxor helst vill etsas fast i låren - så varmt är det. Och inte orkar jag göra något det. Jag orkar helt enkelt inte leta igenom garderoben efter shorts jag egentligen vet inte finns där. Men jag antar att det är ett lyxproblem det där med att vara lite för varmt för att det ska vara behagligt.

Så jag sitter där jag sitter... på balkongen... och är lite för varm. Min frukost har precis övergått i förmiddagsfika. Från yoghurt till morotskaka. Morotskakan som igår drog in fetingmycket med husfrupoäng, för visst tusan är det jag som bakat den. Nästan ett helt kilo morötter gick åt. Ett helt kilo som jag skalade och rev. Resultatet blev väl bra. Shoot from the hip though and you'll end up with a not so very good frosting. Men ändå.

E städar. Han är duktig. Han har självdiciplin. Det har inte jag. Så förutom att sitta här, kanske ta ett motionspass på gymmet samt kvällens fotbollssammandrabbning (go reds! go reds!!) så tänker jag inte lyfta ett finger. Så bekväm är jag av mig. Och så mycket trivs jag egentligen med att sitta på balkongen... och vara lite för varm.

Vi ska bara sitta här. Jag och Herr Gurka och min patetiska pelargonodling som håller på att dö ut. Tack för mina skills i köket, för god knows att jag inte har några i trädgårdslandet.

Märks det att jag är lite bitter? För bitter är jag. Jag förstår inte varför helt plötsligt pelagonierna har gått samman och helt sonika bestämt sig för att halvdö. Jag har sett efter dem och älskat dem. Men det är tydligen inte nog. Så nu får de stå på balkongen ett tag. Give no love, get no love.

Herr Gurka däremot. Han är tacksam och växer som jag vet inte vad. Ni skulle dock skratta om ni visste hur attentive jag varit för Herr Gurka. Han har flyttats in och ut från balkongen, beroende på temperatur. Sitter jag på balkongen får Herr Gurka också sitta på balkongen, då vet jag att det är varmt nog. Skulle jag tycka att det är lite kallt får Herr Gurka inte sitta på balkongen. Herr Gurka har blivit mitt barn. Kanske älskar jag honom för att jag egentligen är relativt grön om fringrarna? Kanske älskar jag honom för att han inte dör?

Näe. Dags för 'operation slacker'.


UPPDATERING, 16:10
Det var en dum idé att inte göra något. Särskilt om man istället somnar fullt exponerad i solen och redan innan har en ganska skral vattenreserv.

Så nu ligger jag inne på mitt rum istället. Det är svalt, men det snurrar.
Jag dricker vatten med 400 isbitar och hoppas på att vara fit till ikväll.

Det var då själva....

Etiketter: Herr Gurka, Uppdatering