En helt fantastisk helg har passerat. Visst blev det lite förvirrat, men i mycket mindre skala än vad som först verkat. Men vi börjar från början...

Fredag:
Min födelsedag. Jag vaknade i Åmål. Till synes en helt vanlig dag om man bortser från att solen sken starkare och värmde mer än på länge... och att jag var nöjd. Jag är inte jättesvårflörtad och kräver egentligen inte mycket för att kunna känna mig nöjd med tillvaron, men på senaste tiden har allting snurrat på allt för fort och det har inte funnits tid för varken självrannsakan, självförverkligande eller självömkan. Helt behövligt var alltså miljöombytet. Att få traska omkring i en stad man känner tillräckligt väl för att känna sig säker, men inte är så pass bekant med att det inte lägre finns saker att upptäcka - helt behövligt... men det var en parentes.

Jag åkte i vilket fall från Åmål, utan att träffa på någon urinvånare. Kanske lika bra, men jag väljer att inte grubbla allt för mycket på det. Det finns så mycket annat att slösa hjärnkapacitet på.

Klockan 16:00 var det sagt - kubb i Museeparken, för jo vi har en sådan vi med. Trevligare sätt att spendera en solig eftermiddag än med några parti kubb i goda vänners lag... det tror jag inte existerar. Vi fick påfyllning, både bildligt och bokstavligt. Sambos + vänner = kubb + krubb + alkohol. Vi stannade ända till parken översvämmades av ungdomar med ingen annanstans att ta vägen. Tack för eftermiddagen!

Det hade blivit kväll och ännu en tillökning skedde i folkskaran, denna gång billaster med syskonpar från Östkusten. Totalt var vi nu totalt elva personer som alla skulle sova i Herrgården. Vilket kanske förklarar för er som inte hittat hit ännu, att brist på plats inte är något problem.

Det blev tårta. En fantastisk tårta. Blod, svett, tårar och en natts icke-sömn för min skull... och jag är rörd. Jag är också rörd utav de presenter som radades upp framför mig.

Herrgård blev pub. Whisky blev öl. Fetingtack för kvällen!

Jättefina vänner får 5 toasters!

Lördag:
Jag hade lovat att väcka de andra innan nio, eftersom jag aldrig tycks kunna sova längre på helger. Men när det väl kom till kritan konstaterade jag enbart att alla var sötare sovandes. Därför fick pojkarna i rummen bredvid ta åt sig äran när de yrde in två timmar senare.

Brunchen/frunchen/whatever blev därför också istället Italiensk lunch-buffé. Verkligen inte fy skam. Helglunchbuffén på Jäst i inre hamn rekommenderas därför varmt. 95 pix och du äter så mycket du orkar. Najs säger jag - nybliven tjugonånting.

Om vi snabbspolar vidare bestod lördagen också av:

• Systembesök m. tillhörande shopping
• Cykelhyrning m. glasspaus
• Pre-festsstädning och random stress

...och så drar vi ner på tempot. För kommande är värt att ta sig tid till att utveckla - FESTEN!

Jag skulle inte göra helgen rättvisa om jag inte sa att detta var vad alla egentligen var där för... och jag skulle ljuga om jag sa att detta inte var vad jag sett fram emot mest med helgen. Födelsedag i all ära, men ja, ni fattar.

Det finns ett talesätt på Herrgården 13 som lyder "Första ölen knäcks, inte senare än sex", alltså första ölen intas klockan 18:00. Vi lever som vi lär... oftast i alla fall. Men eftersom jag knäckte min BURN innan dess hade jag inte kommit ikapp förrän senare på kvällen. Men ikapp kom jag... om inte längre.

Jag känner nu hur min kreativa och konstnärliga ådra håller på att förtvina. Bloggandet hädanefter kommer antagligen därför inte hålla överdrivet bra kvalitet. (Detta sägs utan någon som helst koppling till tidigare text i detta inlägg, som inte heller det håller särskil hög standard.)

I vilket fall. Det blev väldigt mycket folk. Faktiskt väldigt, väldigt mycket folk. Så här i efterhand vill L få det till att det vid festens kvantitativa peak nådde ända till 40 pers. Vilket inte är helt otroligt, men samtidigt måste det tas i akt att det är L som yttrat sig om saken och när hon återberättar finns det en tendens till överdrift. Så kanske bör vi nöja oss med att säga att det totalt blev 35 glada människor? Mycket folk, alltså... och tänk lilla mig som knappt hade koll på vilka alla var, för att inte nämna vilken koppling alla hade till varandra.

Vi hade sagt; inget tema. Det blev tema. Det blev "tema: syskon". För vi lyckades, totalt omedvetet, skramla ihop fem syskonpar. Vi kunde ha varit ytterligare tre par, men varför over-do it? Vi som inte hade några syskon medverkades kunde dock ta del av temat genom mingel och likt ett stort, mänskligt memory (alt. cluedo) leta syskonpar. Mycket käckt.

Det var mycket alkohol. Det var mycket dans. Alla verkade glada och nöjda.

Det blev utgång. Det blev dans på schlager-golvet. Jag vet. Ni behöver inte påpeka det, jag hör hemma i rockbaren. Men rockbaren upptogs denna kväll av Neverstore med publik och då jag inte är något större fan av bandet i fråga, för att inte säga 'inget fan alls', valde jag the second best. Och det var faktiskt inte så illa som det kanske kan verka.

Jag fick dessutom tillfälle att visa mina rallyskills och fullständigt krossade (tro inget annat oavsett vad som kan komma att sägas) mitt motstånd i en vass duell i bilsimulatorn. Go me! Allting var så som sig bör... om inte bättre.

Men säg det (väldigt) bra som inte kommer med en baksida? I baren, när jag skulle fylla på vattenreserven, gled tre stekare från Uppsala upp jämsides och började prata. Fine, tänkte jag och var trevlig tillbaka. Vi pratade (läs: DE pratade, jag lyssnade aktivt) om Studentiaden och sport, tills den ena böjde sig fram och sa: "Du pratar för mycket". Inte fine, tänkte jag och svarade att det är så jag är, varpå han som släppt föregående konstaterande frågade om jag inte ville hångla. Nej svarade jag tvärt, för det ville jag verkligen inte... inte med honom. Tydligen var det någonting i mitt agerande som fick kille #1 att tro att det är helt okej att därefter be mig att utvärdera hur bra jag är i sängen - på en skala mellan 1-10. När jag sa att jag inte tänkte göra frågan värdig genom att ge den ett svar, svarade han åt mig. Jag såg ut som en sjua, vilket jag skulle ta som en komplimang. Vid det här laget hade jag hunnit bli sur så jag vräkte ur mig ett syrligt "bättre än så lilla vän. Bättre än så!". Just då var det menat som ett avväpnande skämt, vilket jag erkänner var riktigt klumpigt och som jag ångrar nu så här i efterhand. För under tiden som jag pratat med Uppsala-kidsen hade mitt övriga klubbsällskap försvunnit och min mobil hade dött, jag var alltså helt ensam... och efter min kommentar upptäckte jag blicken som äcklade mig samtidigt som den skrämde mig - jag var verkligen inget mer än ett objekt i det ögonblicket. Jag påpekade den dåliga stämningen och drog mig tillbaka, varpå gänget började följa efter mig. Jag tog mig till garderoben, hämtade ut jackan och sprang hela vägen hem på mina 10cm lackklackar. När jag kom fram bad jag L kontakta P så att de andra inte skulle vänta på mig.

Jag förstår inte hur jävla lätt det egentligen är i sådanna lägen att ta på sig hela skulden. Men just då tyckte jag väl någonstans att det var rätt åt mig och jag var hälften förtvivlan, hälften skam. Men så fan heller! Man ska kunna gå ut, ha kul och prata med nya människor utan att behöva ta sån skit.

Trots det så slutade i alla fall kvällen bra. Faktiskt mycket bra. Antalet övernattare steg från kvällen innan - ytterligare ett bevis på Herrgårdens kapacitet. Jag fick sällskap och sov tryggt som en igelkott i ide större delen av återstående natt. Vilket jag mer än gärna gör om (tolkas fritt).

Söndag:
Vi vaknade. Vi pratade lite. De andra vaknade. Alla var trötta och tagna. Några duschade. Sedan var det jakt på mat. Somliga åt sushi, andra rullar av olika slag. Ytterligare några åt pizza. Det togs släktbilder - vi som inte hade släkt på plats fick snällt titta på. De som kommit från övriga delar av landet rullade hemmåt. Återigen var vi bara fyra i lägenheten... eller ja... fyra och en sannslöst mängd flaskor, burkar och glas.

Sammanfattningsvis:
Ja. Vilken helg. Ni som av olika anledningar inte kunde medverka, missade verkligen något. Och det säger jag inte för att inge negativa känslor, utan för att det faktiskt är sanningen. Nu är det vemodigt nog bara städningen kvar...

...men när den är gjord så kör vi igen!!

Etiketter: Duktigt, Festen, Finstämt, Fullerier, Födelsedagen, Hjärtat, Saknaden, Sambos, Sommaren, Så som det alltid borde få vara, Sängen, Uppdatering, Vännerna, Ytligheten, Äckelpäckel