|
Bet you think that's pretty clever, don't you boy?
Ibland vill man gråta. Men ibland kan man inte gråta, för man förstår sig inte på det som får en att vilja gråta. Då stannar allt på insidan om man går runt i något slags beständig melankoli och tycker mest synd om sig själv i hela världen. Och inte kan man prata om det... för man förstår det inte. Så det stannar och man själv stannar och allt stannar i melakolin. Fyfan vad livet var enkelt när man var 5! Don't leave me high. Don't leave me dry. Men jag skulle förstå om så hände. Etiketter: Gråten, Melankolin, Musiken, Radiohead |
|
» kommentera? » tillbaka upp |
