|
Stockholm… …here we come! En Stockholmsweekend med inslag av Lily Allen och Cat5 tillsammans med Lottispottisråttan är verkligen behövligt nu. Paus från Karlstad kan bara vara nyttigt vid den här tidpunkten. Dock kostar äventyret runt ett tusen spänn (utan boende), men ibland får man kosta på sig saker och känna att man är värd att kosta på sig saker. Speciellt när det är bra saker. Min mor verkade ivrig att bidra. Jag att det var väldigt snällt, men jag måste klara mig själv ett litet tag också. Var det korkat? Jag tror att hon tror att jag är socialt handikappad och inte kan umgås med människor och därför blir extremt glad när jag hittar på sociala saker att göra. Jag sa att jag skulle höra av mig om det krisade och jag skulle behöva övernatta på hotell/vandrarhem och att hon skulle kunna få betala då, men att vi skulle utgå från att jag hittade någonting annat. Ett svar som hon var väldigt nöjd med. Lotta: Det blir absolut favorit i repris, bara att denna gång behöver vi nog inte vara så ensamma på dansgolvet, haha. Förhoppningsvis får jag tag på käre storebror och förhoppningsvis vill han umgås och låta mig sova hos honom i samband med Stockholmsvistelsen. Like in the good ol’ days när jag åkte till Stockholm för att gå på Westlifekonsert. (Vaddå? Vi har alla ett förflutet!). Jag har skaffat husdjur. En guldfisk och jag har döpt den till Putte. När jag är lite nere fyller jag handfatet på toaletten med vatten och så får Putte simma omkring där. Putte har en unge som heter Nemo också som simmar med. Putte är väldigt fin och jag blir väldigt glad av att ha en guldfisk i mitt handfat. Imorgon tänkte jag köpa gardiner eftersom jag har kommit fram till att det är det enda som saknas för att det ska kännas riktigt hemtrevligt här. Jag har tänkt något i röd väg, men vi får se. Det kanske slutar med att jag impulsköper ett par metallic-/silverfärgade. Jag är bra på implusköp som jag senare inte förstår mig på. Imorgon tänkte jag dessutom tända min adventsstjärna. Jag vet att det egentligen är lite för tidigt (eller?)… men jag kan inte hålla på mig längre! Igår var min mobil konstig. Alla samtal som jag försökte mig på kopplades ner så det gick inte att ringa och mina sms studsade tillbaka. Dessutom verkade den koppla bort alla inkommande samtal också, så om du ringde igår så var jag inte bitchig utan bara bortkopplad. Jag har kommit på att kanske visst är socialt handikappad… Och just det klasskillen…aaah! Klasskillen. Jag förstår egentligen inte vad det är jag fallit för, eftersom han kanske inte är typiskt EmmaEistir-material. Inte för att jag egentligen har någon speciell stil, men ändå har man det senaste kunnat avläsa vissa tendenser i mitt väljande. Klart att man kan hitta sidor och egenskaper som stämmer ganska mycket överens med mina ”kriterier”. Men ändå… Jag är förvånad över mig själv, rent ut sagt. Herregud. Jag känner mig som Sofia nu. ”Jag vill hångla!” Dom som känner mig vet ju att jag tänder på följande saker: Mjuka, lena och välvårdade läppar Lena, välvårdade händer Bredrandiga tröjor Ruffsvänligt hår Snea leenden Men det är inte bara så att jag ställer krav på andra. Jag ställer samma krav på mig själv och är extra kinkig när det gäller läppar och händer. Nu har jag fått för mig att mina läppar inte alls är så mjuka och håller på att missbruka diverse läppprodukter. Jag peelar läpparna, jag knarkar läppbalsam osv. Mina händer har jag gett upp på. JAG HATAR NÄR DET BLIR KALLT OCH FUKTIGT/TORRT! Nästa helg planerar jag att åka hem eftersom vi är lediga halva följande veckan eller nåt liknande. Ska dessutom till fru terapeut och skrynkla min hjärna lite. Jag behöver det. Idag snackades kroppsfixering vid studiegruppsbordet. De andra gjorde diverse erkännanden om känsliga saker och jag satt hela tiden om det här var rätt plats och rätt personer att berätta om mina ätstörningar. Jag ville berätta, jag vill ha någon att berätta för eftersom jag vill ha stödet. Men jag berättade inte. I Uddevalla hade jag alltid Jessica som släpade in mig på toaletten för att prata som jag visade minsta lilla tecken på minsta lilla stress eller ledsamhet och jag saknar det. Jag saknar att gråta på toaletterna med någon som bara håller en i handen och väntar tills det värsta har gått över och sedan hjälper till att städa upp en och pussla ihop ett helt yttre. Då brukade allting kännas bättre och lättare. Jag är inte den som tar kontakt när jag som mest skulle behöva det. Jag är inte den som frivilligt lassar problem på andra men tar gärna emot. Min pappa säger att det är det som är så fint och bra med mig, men att jag måste tillåta mig själv att be om hjälp och inte glömma bort mig själv. När jag tänker på det blir jag rörd, men samtidigt ledsen och det gör ont. "And the dogs were whistling a new tune, Nelly Furtados nya singel går på repeat i min mp3. Etiketter: Bullimi, Cat5, Guldfisk, Hångel, Klasskillen, Lily Allen, Lotta, Nelly Furtado, Stockholm |
|
» kommentera? » tillbaka upp |
