Hej och hå...
...och en flaska med rom.

Igår samlade jag mod till mig och ringde min pappa. Jag berättade att jag mådde dåligt och vi pratade lite om det. Min pappa är faktiskt världens bästa pappa. Jag berättade också att jag hade lyckats städa undan en räkning som jag nu inte har någon som helst chans att betala förrän nästa CSN-utbetalning. Han sa att jag var duktig och bra trots att jag lyckats hamna i konkurs. Eftersom jag inte gick in för att ha mina föräldrar betalandes för mig så sa han att han gärna la ut pengar för den där räkningen jag inte kan betala. Jag ville inte att han skulle betala. Jag sa att jag kunde ta det. Men han sa att det var bättre på hans sätt, så att jag skulle slippa hamna hos kronofogden osv.
Han sa att han var stolt. Då kände jag mig lite bättre. Han var dessutom glad över att jag ringde när jag mådde dåligt.

Tydligen har Marie försökt ringa mig från sitt jobb i Adam. Men jag satt i köket och åt onormala mängder knäckebröd och drack löjliga mängder te och mobilen låg på rummet... så nej. Jag missade detm tyvärr. (Infoga valfria, grova svordommar här)

Idag känner jag mig lite mer hoppfull. Livet kanske inte suger trots allt.

Jag kör TomBoy idag. Jag vet inte om jag ser så jävla TomBoyish ut egentligen, men jag känner mig alltid lite TomBoy när jag har mina bruna, fiskbensmönstrade byxor på mig, uppvikta till under knäna. Jag orkar inte riktigt bry mig längre om vad jag har på mig nu för tiden eftersom tvättschemat är fullt och jag hela tiden kommer på nödlösningar som jag kanske annars aldrig skulle ha tänkt på. Men det är ju bara nu. Sedan kommer jag tillbaka och är Stylish som fan. Ska ta med mig tvätten hem till Uddevalla och tvätta hemma, så är det löst för den här gången.

För jag ska åka hem till Uddevalla imorgon. YAY! Har ledigt på fredag och slutar 11 i morgon... Kanske åker jag hem på måndag morgon, eftersom jag inte har föreläsning förrän 13:00. Annars åker jag på söndag.
Well, well. Now you know.

"Be Casual..."

BTW. Jag drömde i natt att en klasskompis (som jag har lite "the hots" för och som härefter blir kallad klasskillen) ringde mig och frågade om jag ville komma över och festa. Jag sa ja och frågade om det var något speciellt vi skulle fira och varför just han ringde speciellt till mig? Han sa att vi kunde fira att jag kom, om jag kom och för att det skulle bli kul om jag kom.
I verkliga livet, märker han inte ens att jag finns. Otroligt vad mycket härligt man kan få uppleva i drömmar.

Dessutom har korridorskillen klippt sig och skaffat diverse större muskelgrupper sedan jag såg honom sist. Han är mer attraktiv nu, men fortfarande ingen jag skulle satsa på. Mer ett tidsfördriv än något annat.
Tyvärr var jag otrevlig eftersom jag var nervös inför mitt samtal.

Etiketter: Drömmar, Klasskillen, Korridorskillen, Marie, Mode, Pappa Göran, Räkning