|
OBS! Detta inlägg skrevs natten till måndag på papper. Här skriver jag allt vad jag skrev då, utan censur och korregering. Allt för att bevara det äkta och förmedla känslan. My Jaguar Shark... ..."son of a bitch. I'm sick of these dolphins" Klockan är just nu 1:00, söndag har blivit måndag. Men jag kan inte sova utan ligger och vrider mig trots att ögonen svider. Inom mig rasar världens uppror. Magen strejkar, halsen klumpar sig, i huvudet snurrar tankar utan någon som helst organistation och i hjärtat gör det ont. Jag vet egentligen inte vad jag håller på med. Jag trvis relativt bra i Karlstad och har den senaste tiden kommit relativt bra överens med att majoriteten av tiden sitta ensam och önska att jag vore någon annanstans. Kanske beror det på att jag insett att livet inte skulle känts sötare om jag stannat i Uddevalla, trots min nuvarande, aningens romantiserade bild av västkuststaden. Jag är fortfarande extremt rädd för mig själv och avskyr att vara mitt eget, enda sällskap; mest för att jag inte litar på mig själv... men på något sätt har jag lyckats hita genvägar och omvägar runt det, utan att egentligen ha tagit itu med det. Det har funkat för tillfället, men när sker och ting känns som de känns just nu inser ävcen jag att man kan fly undan problem, men inte hur länge som helst. Och jag har nog kommit till (ännu) en punkt då det inte funkar längre. Tänk Thelma & Louise. Och för att göra en lång liknelse kort så befinner jag mig någonstans i slutet, när jag måste bestämma mig för hur jag ska ta itu med allt. Köra bilen utför stupet eller överlämna mig till polisen. (Ta det inte bokstavligt. Läget är kritiskt, men inte mördande) Sammanfattningsvis, jag mår inte bra. Det var det mentala läget. Med det rent materialistiska går det också åt helvete. Mina pengar är slut. Jag har redan lånat 700:- av mina föräldrar och kommer behöva låna minst 700:- till för att klara av att betala en räkning som jag missat. Att hitta den var den värsta upptäckten sedan jag upptäckte att min mat blivit stulen. jag har verkligen inte råd att betala räkningen själv, vilket betyder att jag måste låna pengar, vilket känns skit. Jag borde kunna ta bättre hand om mig själv och min ekonomi. Det tar dessutom emot eftersom jag vet att mina föräldrar just nu inte har fetast med cash eftersom de just tackat ja till en lägenhet i Varberg. Pengar har aldrig varit någon större, positiv grej för min del. När jag inte har dåligt samvete över att ha för mycket pengar, mår jag jag dåligt över pengarna som jag slösar. Därför känns det ju också ännu jävligare med pengar man lånat eftersom de egentligen inte är dina utan du spenderar någon annans pengar och då måste verkligen vara värt samvetet. "Wow, that's a rough ticket" En av de få, väldigt få saker som dock går bättre är förvånande nog Bullimin. Flera gånger har jag råkat ut för eller själv satt mig i situationer som jag tidigare hanterat genom att äta och spy, men som jag nu (återigen) hittat omvägar kring. Aldrig smärtfritt, oftast tvärtom. Kanske inte det mest intelligenta sättet, men det enda jag orkar med just nu. Inte för att jag egentligen orkar det här heller... En utav gångerna slog dock allt jävligt fel och jag mådde illa och grät tills jag inte kunde gråta mer, sedan sov jag inte på flera nätter vilket i sin tur resulterade i feber och en marathonssömn på över feberyra 14 timmar. "Just do what you gotta do to cover up your ass, Bill!" Jag är trött och förvirrad. "A washed-up old man, with no friends, no distrabution deal, a wife on the rocks, people laughing at him, feeling sorry for himself" Klockan är nu 2:59 and I bid thee good night. Jag skulle till min 20-års dag vilja sätta ihop en konsert med Cat5, 047 och Detektivbyrån, samt kanske någon/några fler. Istället för presenter kunde folk bidra till baren och till bandens utgifter. men Cat5 tar typ 15000:-/gig och det är relativt standard... och om man då ska ha 3 band skulle bandkostnaderna gå på 45000:- och då skulle man behöva 450 pers som betalar 100:-/st och då är inte ens lokalen inräknad. Hur fan skulle jag få tag på 450 pers, anyhoo? Jag känner väl knappa hundra? Men det hade varit sjukt grymt!! man fyller ju bara 20 en gång! 03:31 och jag ska sova. Etiketter: Life Aquatic |
|
» kommentera? » tillbaka upp |
