Jag är inte jätteförtjust i att resa allt för länge utan musik, men fick så göra i veckan. Man tycker att vägar (läs: rälsar) man åkt på miljoner turer på förut inte borde bjuda på någon överdriven spänning. Men vägar (rälsar) man åkt på miljoner turer på förut bjuder ibland på överraskningar. Det är som att se en film miljontals gånger om och om igen - detaljer man kanske inte tänkt på innan blir helt överdrivet (själv)klara.

I en av Göteborgs förorter finns det till exempel en tillsynes helt normal, menlös och fantasilös färgbutik. Där kan de färg och kakel - inget extraordinärt. Men de är också experter på "sprutservice". Kan det vara så att någon i detta land tagit sprutvarningen på allvar? Att det är hemskt farligt att använda sig av redan använda kanyler? Att någon tagit knarkare och junkies till hjärtat och förbarmat sig över deras situation? Kan det vara så? "Byt dina gamla - få nya!". Eller kan det vara så att färgbutiken i denna Göteborgska förort egentligen är tillhört något slags superutbildat och smått sofistikerat pimp-syndikat? "Sprutservice - Vi garanterar..." errh... I don't even wanna go there. Men sprutservice, det är något alldeles extra det.

På tåget ner mot Gôtellabôrjjh satt jag bredvid en nervös advokat. Det är också sådant som gör alla resor olika - resesällskapet. Även om vi inte är ett sällskap, ett naturligt sällskap, så gör vi ändå resan tillsammans. Den nervösa advokaten gillade att prata i sin mobiltelefon årsmodell 99 och högt förkunna ledtrådar så att vi övriga lätt skulle kunna gissa att advokaten var just advokat. Lite som fjortisar gör när deras pojkvänner ringer. Finemang. Reseunderhållning; yrkesquiz!

Sedan hann jag nog med att träffa alla jag från början tänkt träffa. I alla fall nästan. Det är klart att det blir bortfall då och då. Inte konstigt alls faktiskt. Jag umgås mycket i bortfalls-kretsar och jag är inget undantag själv, men vafan... bättre feskat nästa gång.

Nu är jag i vilket fall i Varberg. Syster har kommit hem och vi smygstartade pappafirandet med att nollställa hans dator (highfive oss!). Nu ska jag blåsa håret för snart ska jag bege mig ut i civilisationen och hämta upp MB på stationen. Han ska träffa familjen. Haha. "Välkommen till moomin-familjen."

Adjöken.

(och vill ni ha mig tillbaka; tie a yellow ribbon 'round the old oak tree ^_~)
)