I wanna be a Kennedy
I wanna be a big heartbreaker

Igår kväll var jag på helt otroligt humör. Helt fantastiskt humör. Jag var partypingla #1, utan fest att gå till och utan kapital att försöka styra upp något heller. Kontoutrdraget visar att bankkontot innehåller 11 hela svenska kronor och några mindre betydelsefulla ören. På det kommer man inte långt. Inte långt alls. Knappt utanför dörren. Hah. Så istället satt jag i telefon och grälade med C. Vi mer eller mindre avslutade vad som verkat vara en turbolent(?) relation. Det var dramatiskt... precis som det ska vara. Precis som i Glamour... Till övrigt festsällskap stora fasa.

"Du kan ju inte göra slut via telefon?!"

Big phat HAHA!

Idag har jag legat och dragit mig i sängen, tittat på meningslös söndagsmorgonstv och ätti frukost. Herrgården 19 ropar på uppmärksamhet. Den ska visas på onsdag och bör då vara i topptrimm. Jag orkar inte flytta tillbaka garderoben så den får stå där den står. Jag vill inte städa. Istället utnyttjar jag vardagsrummets vidder. När ingen är hemma kan man dansa balett - trots att man egentligen inte kan. Man kan spela luftgitarr - trots att man egentligen tycker att luftgitarr är något av det fånigaste. Man kan springa i korridorerna och låtsas att man är med i en amerikansk tonårsfilm.

Det är så jag roar mig...

...annars har jag fett mycket abstinens. Det blir verkligen inte bättre - tvärtom. Det är inte konstigt säger Sambo-Texas. Det blir så tydligen. Men jag vill inte att det blir så. Allt utom själva behovet är blekt och tråkigt. Jag har sedan länge lagt av med snus och jag håller på att skära ner på kaffet, så jag kan om jag vill. Jag är envis utav bara helvete. Men frågan är om jag vill lägga av?! Någonstans mår jag ju trots allt bra trots att jag någon annastans vet att saker skulle underlättas betydligt om begäret inte fanns. Javettefan. Return to me, this time for real.

Förstå mig rätt: idag är en bra dag!

Etiketter: Abstinens, Citat, Fånerier, Hjärtsmärtan, Insikten, Kaffet, Vännerna