|
Bara när du inte hör vågar jag säga så
Det känns som om jag har fjärilar i magen. Eller nej... inte fjärilar... snarare tomtebloss. Något som sprakar, sparkar och skapar någon slags illusion av explosion, men ändå är rätt hemtrevligt. Fjärilar är för pussies och posers. Andan är återfunnen i något slags andra andetag, men den sitter i halsen. Man vill, men än är inte spelet över och därför kan man heller andas ut. Jag har knutor och knutar i musklerna mellan skulderbladen. Inte heller axlarna har vilat. Bröstkorgen har varit låst. Även om det slutar i faktisk explosion, även om saker inte blir som de borde... kanske kan jag ändå få gå rak i ryggen? Kanske kan jag få räta ut en tyngd och krokig ryggrad? When I think I'm taking more than would a fool
I start fallin' back in love with you |
|
» kommentera? » tillbaka upp |
