Vi satt nere vid vattnet och åt isglass, jag och sambosarna. Det var en helt perfekt sommardag... egentligen. Så varför jag slogs av känslan att missa livet, vet jag inte.

Inte nödvändigtvis så att jag missar mitt liv, utan de där stora sakerna, äventyren, som man så lätt fogar samman och väljer att kalla livet. Som i att leva livet. Jag lever, men jag lever inte livet. Det känns mest som om jag sitter och väntar. Väntar. Väntar. Väntar... och väntar. Livet borde stå på stand-by, men jag tycks bara bli äldre, latare och än lite fetare. Ingenting är särskilt upphetsande. Ingenting är särskilt spännande. Ingenting är särskilt nytt. Ingenting är särskilt... tilltalande.

Och jag vet inte ens vad jag väntar på. Kanske har jag det redan? Jag vet inte. Jag är blott tjugo och ett. Inte borde jag odla besvärade tankerynkor över sådant? Det är ju nu det ska hända... livet.

Etiketter: Insikten, Nedstämt, Tröttheten

Det blir en snabbisblogg nu, mest för att jag inte riktigt vet vad jag ska göra fram tills klockan är tillräckligt mycket för att jag ska gå ut och ställa mig och vänta på the coach.

Många frågor har det varit under dagen angående min facebookstatus. Vad är det för match jag ska se, har varit den vanligaste... "för inte spelar du väl?"
Men jo. Så är det. Idag är första matchen och första tillfället med laget. Väldigt spontant och väldigt snabbt på sådär. Men det blir nog bra. Jag är nöjd i alla fall... vi får väl se exakt hur nöjd jag är senare ikväll.

Innan jag blir upphämtad, efter mycket strul fram och tillbaka, så tänkte jag en gång för alla göra upp med gamarna som huserar i gamla herrgården. Efter det tänker jag inte ha någon som helst kontakt med dem. Nej, nej. Vill de ha hjälp får de söka sig elsewhere!

Det är en bra dag när man orkar ta tag i saker, ställa sig upp och säga "tack, men nej tack" eller "bring it!". När man monterar ner saker som hängt på tapeten alldeles för länge. När man känner att man dessutom klarar av det... och kommer klara av come what may.

Nu ska jag gå och spela skiten ur folk.
Adjöken från fröken.

Etiketter: Duktigt, Fotbollen, Göra upp, Sporten

Idag har hittills inte varit någon vidare bra dag. Ingenting utav det som måste funka har funkat. Cyklingen tog emot och tack vare pollenhelvetet så klarade jag inte backen innan universitetet. Inte ens halva. Det kliar i både hals och ögon och näsan täpps och om du vill så får du själv gärna försöka dig på att i det tillståndet stånka dig upp för Sisyfos backe.

Nu sitter jag här med små grisögon och tycker mest synd om mig själv i hela världen. En eftermiddag i telefon är att se fram emot.
Grupparbeten? Tack, men nej tack! Det räcker nu. Jag är mätt.

Nu är jag rätt bitter. Jag vet inte om det beror på att hjärnan mest står still när jag behöver den som mest? Att mitt skrivande inte kommer till mig osm det brukar? Att jag bara sovit 4 timmar i natt? (4 är dock bättre än 0!) Jag vet inte. Jag vill helst av allt evolvera fram huggtänder à la kobra och hugga random folk i benet för random meningslösa anledningar. Vad har det blivit av mig egentligen?
Hugg!

Näe... Vet fan vad. Nu ska jag ringa till Telia och säga "Hej. Om ni vill ha mig, nu kan ni få mig så lätt. Jag blir det bästa som hänt er."

Etiketter: Bittert, Skolan, Tröttheten

"Vem har halat Jolly Roger?"

De.

Ja, vem har halat Jolly Roger?

Rätt svar: Livet, samt ett program om valrossar jag helst inte sett. För visst fan känner jag mig som en av dem nu. Jag är en valross som -vobbelvobbel- vältrar sig i solen. Har ni sett en valross försöka sig på det där att förflytta sig på land? -vobbelvobbel-

Och jag börjar i alla fall inse att allt är inte sol på taket. Allt jag planerat har du valt att göra med någon annan. Perspektiv är hälsosamma saker. Speciellt när det kommer i hälsosam förpackning.

Kanske skulle jag må bra av att få känna mig liten?
För man kan inte rädda alla... framför allt orkar man inte rädda alla.... för att sedan bli lämnad kvar.

Etiketter: Bittert, Hjärtsmärtan, Insikten, Nedstämt, Ytligheten

Det råder fina dagar i Herrgården. Baccus är på besök och verkar trivas fint. Vi är sådanna... inbjudande och så. Våra gäster trivs, stannar länge och när de väl far kommer de tillbaka mycket snart efter de lämnat oss. Speciellt Baccus.

Gårkvällen var inget undantag, utan ett perfekt exempel på hur det borde få vara... alltid och hur det kan vara när Herrskapet är i sitt esse.

Skuggteater. Dinosaurier. HIV. Köpa pizza svart. Grenkapning. Mycket kärlek. Mycket trivsamt. Jag önskar jag kunde återskapa bilden av hur P och L krälar över vardagsrumsgolvet i desperata försök att undkomma HIV-viruset. Jag önskar jag ens kunde ge en sammanhängande beskrivning av balkongkvällen, men eftersom egentligen ingenting med kvällen var sammanhängande så blir det faktiskt rent ut sagt omöjligt.

Stora Svarta Döden

Det är kvällar som den som skapar insiderjokes som heter duga och som kommer vara med länge. Jag ber därför redan nu om ursäkt om du någon gång i framtiden får höra om svarta dödar, Bruce Springsteen och HIV och inte fattar någonting.

Jag vet inte hur den här kvällen blir. Antagligen städad och civiliserad.
Som vanligt.
Som alltid.

HAH!

Etiketter: Festen, Fullerier, Så som det alltid borde få vara, Vännerna

"Alltså, tyvärr är jag på dålig humör just nu. Men annars är jag ju jättetrevlig."

Jag är verkligen jättetrevlig. Eller jag kan, snarare, vara jättetrevlig. När jag är på dåligt humör har jag dock svårt att vara så där jättetrevlig som bara jag kan vara.

Ibland tycker jag att jag är jätterolig också. När jag läste igenom min blogg här, så kom jag fram till att jag inte tycker att den gör mig rättvisa. Av någon anledning så kan jag tydligen inte genom text lyckas få min roliga ådra att lysa så som den alltid annars gör. För jag är verkligen H I L A R I O U S!

...eller inte. För kanske är det så att anledningen till att min blogg är så tråkig som den är att jag faktiskt inte är så rolig som jag ibland får för mig att jag är.

Denna insikt gör mig lite sne. Så därför tänker jag inte blogga idag. Därför tänker jag istället idag blogga en lista, trots att jag egentligen inte gillar listor.

DAGENS...
...humör: Seg och för djävlig.
...skavsår: Höger stortå.
...prozac: "Ska du ut och ragga är jag den bästa accesoaren!"
...tiger: Tiger i tunna.
...blottare: Jag själv.
...kanske onödigt, men okej: Dyra hårvårdsprodukter. Kaching för salongen, men jäklar vad snygg jag ska bli.
...fotskjutning: "Varför skulle jag vara kär i Morgan?"
...skadeskjutning: P
...dagens avrättning: "Du ser ut att fylla 23 den 27 december"
...avslut: the Wombats - Let's dance to joy division

Etiketter: Citat, Insikten

"Oj. Det luktar gott. Är det han? Nej, fan det är ju jag!"

Tankar i ett starkt (influerat) ögonblick

Etiketter: Citat, Fullerier

...and oh.

Jag sällskapade C när denne åt lunch. Det är fint med C för varje gång man går där ifrån är man alltid en insikt rikare, och detta oavsett om själva insikten har ventilerats, diskuterats eller ens nämnts som hastigast. Jag kommer alltid ett steg närmare livet på jorden och vad som egentligen är viktigt genom att umgås med C. På så sätt är han bra... och jag tror inte ens han vet om det. Men så är det.

Idag var inget undantag. Insikt om vänner, ovänner, släkt, familj, nära och kära och min egen del i det hela.

Så nu sitter jag här nyduschad, en insikt rikare och känner mig allmänt chill. Det är mulet och grått ute, men det kunde lika gärna varit sol och sandstrand.

Etiketter: Jason Mraz, Musiken, Zen

Nu sitter jag och käkar laxpasta. Sista dagen utan pengar, så man tager vad man haver. På tv'n dansas det. Jag vill också dansa. Men jag får vänta till i morgon... då ska jag dansa amatördans.

Har jag berättat att våra lysrör på tjejtoan har gått? Gått as in there's no light. För att överkeva har vi placerat ut värmeljus på väl valda, för att inte nämna strategiska platser i badrummet. Det är ganska irriterande att inte ha något artificiellt ljus när badrummet ligger där det ligger. Det går inte att sminka sig och det går knappt att fixa håret. Men samtidigt är det väldigt Zen. Det är något meditativt att behöva duscha i det flickande ljuset från värmeljusen. Är man, som jag, relativt förvirrad på morgonen och knappt har vaknat när man stiger upp ur sängen så är dusch i stearinljus-ljuset mycket hälsosamt skulle jag tro. Man varvar upp och ner på samma gång. Fint där.

Men vi kan ju inte ha det så hur länge som helst så klart. Vi lever trots allt på 2000-talet och då ska man ha elektriskt ljus på badrummet.
Sådeså!

P.S. Hur praktiskt är det på en skala att ha jättestora ringar (ni vet sånna däringa Jenny from the block-typen) i öronen när man ska dansa? Bara en fråga.


UPPDATERING
Var fan är min mobil när jag behöver den????? JAG MÅSTE RÖSTA! MÅSTE....RÖSTA!!!!
Daniel och Mona är såååååååååå jävla duktiga och så jävla snygga tillsammans att jag får gåshud!

Etiketter: SYTYCD, Zen

Idag vill jag helst av allt ligga i en hängmatta uppspänd mellan på palmer på en kritvit sandstrand och titta ut över turkost vatten. Jag vill dricka fruktiga drinkar och lyssna på stilla baktaktsmusik. Sällskap i form av mina bästa vänner, ALLA mina bästa vänner. En tvålfager yngling karl skulle inte heller sitta fel.

-suck-

Varför ska verkligheten vara så tråkig?

Etiketter: Dagdrömmarna

Ja, på vår balkong är det ruskigt varmt. Det känns som om mina blå mjukisbyxor helst vill etsas fast i låren - så varmt är det. Och inte orkar jag göra något det. Jag orkar helt enkelt inte leta igenom garderoben efter shorts jag egentligen vet inte finns där. Men jag antar att det är ett lyxproblem det där med att vara lite för varmt för att det ska vara behagligt.

Så jag sitter där jag sitter... på balkongen... och är lite för varm. Min frukost har precis övergått i förmiddagsfika. Från yoghurt till morotskaka. Morotskakan som igår drog in fetingmycket med husfrupoäng, för visst tusan är det jag som bakat den. Nästan ett helt kilo morötter gick åt. Ett helt kilo som jag skalade och rev. Resultatet blev väl bra. Shoot from the hip though and you'll end up with a not so very good frosting. Men ändå.

E städar. Han är duktig. Han har självdiciplin. Det har inte jag. Så förutom att sitta här, kanske ta ett motionspass på gymmet samt kvällens fotbollssammandrabbning (go reds! go reds!!) så tänker jag inte lyfta ett finger. Så bekväm är jag av mig. Och så mycket trivs jag egentligen med att sitta på balkongen... och vara lite för varm.

Vi ska bara sitta här. Jag och Herr Gurka och min patetiska pelargonodling som håller på att dö ut. Tack för mina skills i köket, för god knows att jag inte har några i trädgårdslandet.

Märks det att jag är lite bitter? För bitter är jag. Jag förstår inte varför helt plötsligt pelagonierna har gått samman och helt sonika bestämt sig för att halvdö. Jag har sett efter dem och älskat dem. Men det är tydligen inte nog. Så nu får de stå på balkongen ett tag. Give no love, get no love.

Herr Gurka däremot. Han är tacksam och växer som jag vet inte vad. Ni skulle dock skratta om ni visste hur attentive jag varit för Herr Gurka. Han har flyttats in och ut från balkongen, beroende på temperatur. Sitter jag på balkongen får Herr Gurka också sitta på balkongen, då vet jag att det är varmt nog. Skulle jag tycka att det är lite kallt får Herr Gurka inte sitta på balkongen. Herr Gurka har blivit mitt barn. Kanske älskar jag honom för att jag egentligen är relativt grön om fringrarna? Kanske älskar jag honom för att han inte dör?

Näe. Dags för 'operation slacker'.


UPPDATERING, 16:10
Det var en dum idé att inte göra något. Särskilt om man istället somnar fullt exponerad i solen och redan innan har en ganska skral vattenreserv.

Så nu ligger jag inne på mitt rum istället. Det är svalt, men det snurrar.
Jag dricker vatten med 400 isbitar och hoppas på att vara fit till ikväll.

Det var då själva....

Etiketter: Herr Gurka, Uppdatering

"Normal's boring. Normal's predictable. Normal's not why you love me."

Etiketter: Citat, Gilmore Girls

"Et puis Mathilde est d'heureuse nature. Elle se dit que si le fil ne la ramène pas a son amant, tant pis, c'est pas grave. Elle pourra toujours se pendre avec."

(Men så är Mathilde också av positiv natur. Hon tänker att om tråden inte för henne tillbaka till hennes älskade, är det inte särskilt farligt. Hon kan ju alltid hänga sig med den.)

- UN LONG DIMANCHE DE FIANCAILLES, 2004

Etiketter: Citat, Filmen, Un long dimanche de fiancailles

Helt ärligt: jag har inte tid att bry mig om människor som inte bryr sig tillräckligt mycket för att ser att saker som faller bildar ringar på vattnet. Jag har inte energin att bli arg och jag inte orken för att bli upprörd, även om jag någonstans är bådeoch. Jag har viktigare saker att tänka på. Jag har viktigare saker att ägna mig åt. Jag har bättre människor att bry mig om.

Sådeså!

I don't have the energy to worry about people who don't worry about
anything else
but themselves

Så tack, bug och bock för mig.

Etiketter: Insikten, Självgott

Nu ikväll ska jag äta gnocchi. Gnocchi är en rolig maträtt. Inte bara för namnet får en att tänka på Gecko-ödlor, utan för att konsistensen är vad den är. Slemmiga små bollar liksom, som dessutom har en relativt menlös smak. Ett alternativ till pasta, med andra ord. Fast mycket roligare (och lite fejk-exklusivt).

Så ikväll ska jag äta Geck... errr... Gnocchi!
Bara en liten parentes i brist på annat liksom.

Etiketter: Maten

Jag är trött. Jag somnade inte förrän runt 6. Vilket är en helt jävla hopplös tid att somna om man inte varit ute och svirat på kvällen. Vilket jag ju inte har. Jag har suttit hemma, jag har städat och tentapluggat. Jag har varit duktig och tagit lite vuxet ansvar för en gångs skull.

...och nu är det söndag. En ny vecka alltså, och inte fan vet jag var den passerade veckan tagit vägen.

Jag är hungrig. Jag behöver frukost. Sedan ska jag städa (igen), ta en cykeltur till willys, baka och plugga lite mer. Likt hela helgen; Festligt!

Etiketter: Bittert, Ensamheten

Jag har 126 vänner på facebook. Jag är nöjd med mina 126 vänner på facebook. Fragment av en tredjedels livstid, alla finns inte där men många. Just nu är 0 av mina 126 vänner på facebook online. Alltså är det bara jag. Alltså är det bara jag som inte har något liv.

Känns ju kul.

L har fått för sig att det roligaste som finns är att rätta nationella prov. Hon har varit borta hela eftermiddagen och kommer antagligen vara borta hela natten också.

P spelar rockband i en stockholmsförort.

Jag är ensam. Just ett fint kollektiv, men jag antar att det blir så.

Jag vill inte behöva ringa folk i onödan. Men snart gör jag det... Så illa är det! Så sällskaplig är jag!

Etiketter: Bittert, Ensamheten

"Regn är en sak. Men det kan fan inte snöa!! Det är maj! Jag har fyllt år! Det ska bli sommar nu!"

Kan det bli värre? Nej, jag tror inte det. Det snöar. I maj!

Det enda som varit bra hittills är att L var hemma världens snabbaste och Daniel och Monas tango i So you think you can dance - Scandinavia. Den var faktiskt helt fantastisk. Kanske skulle man satsat på karln när man hade chansen? Kanske kunde jag då också fått dansa tango à la explosive.

Om vi ändå pratar om SYTYCD så måste jag säga att om inte Trinh dansar med lill-Martin så ska on definitivt dansa med Daniel. De är sjukt snygga ihop. Mona och Daniel funkar ju också... iiiiieeek! Jag kan inte helt och hållet bestämma mig för vilka alla bör dansa med. Men jag antar att så länge mina favoriter (Trinh, Martin, Daniel och Mona) dansar med varandra så har jag ingenting att klaga över. Fan att Huyen åkte ut!

Nu ska jag återgå till tv-tittande.
I wanna be a pussycat!

Etiketter: Snön, SYTYCD, TV

Fem saker jag funderar på så här post-wakeup, alltså just precis nu:

• Hur kul är det egentligen att vara ensam hemma?
• Varför är det lättare att sova och inte känna sig utsövd när man har tråkigt?
• Kan jag, om jag vill, sova bort en hel dag?
• Hur länge kommer L att stanna?
• Var har C tagit vägen?

...och följande jag har kommit fram till att det inte är särskilt kul att vara ensam hemma. Jag är ett sällskapsdjur, jag är måhända inte den mest socialt kompetenta men det förändrar inte att jag är sjukt sällskapssjuk. Och att ha flyttat ihop med bästa vännerna har gjort det hela värre. När man tror att man kommer få tillgång till vännerna dygnet runt skjuter man sig själv i foten, för det är långt ifrån sant. När jag bodde ensam gick ensamheten an. Men nu? Jag har utvecklat ett lillasystervillocksåvaramedkomplex. Därför suger det gnupung att vara ensam hemma... speciellt också när lägenheten är så stor som den är.

Efter att jag igår hade tagit mitt efterlängtade entimmesbad så hade jag liksom klarat av allting som jag egentligen ville göra. Eftersom lägenheten ser ut att vara en rekreation av en lägenhet under blitzen, så vill man inte sitta i vardagsrummet... så även om det var i vardagsrummet jag satt. Inte känner jag mig pigg och fräsch rekreationsmässigt. Och inte heller känner jag mig särskilt pigg rent fysiskt sett, trots att jag har sovit närmare tolv timmar inatt i brist på annan aktivitet.

Anledningen till att jag ännu inte ätit frukost beror på att när jag vaknat har jag valt att somna om. Inte för att jag varit så pass trött, utan för att jag har varit så pass uttråkad. Nu är kroppen i obalans och därför är jag också trött trots ett halvt dygns sömn. Jag skulle kunna fortsätta i brist på annat, men jag har lovat mig själv att städa lägenheten. Skrubba golv och sånt där. Skulle jag inte ha lovat mig det så skulle jag fortfarande ligga.

L är dessutom på väg hem. Hon ska titta sin post, byta kläder och sedan är hon off igen... om så bara för dagen så är det ändå en dag jag måste spendera själv.

Kanske främst av lathet. För kanske har C - my man - tid för mig däruppe på Kpark. Han säger ju att han alltid har tid, men att jag aldrig har tid. Vilket kanske är sant annars, men inte nu. Jag har alldeles för mycket tid att lägga på människor och inga människor att lägga min tid på.

Jag är ett sällskapsdjur och jag tynar bort i ensamheten.
(behöver jag säga att jag tycker synd om mig själv?)

Etiketter: Ensamheten, Uppdatering, Uttråkad

Äntligen är jag fri att göra vad helst jag vill. Och jag vill helst av allt ta ett låååååångt bad, kanske en liten wisky vid sidan av. Tända ljus och lyssna på bra musik. Så då ska jag göra det.
I all min solitud.

Etiketter: Ensamheten, Friheten

Etiketter: Familjen, Favorit i repris

"I just want things to be easy. I just want to come first"

Etiketter: Citat

...och på tal om ingenting 'hosthost'. Vad är det egentligen med konkurens? Ena stunden inte, andra studen mycket. Vilket jäkla fenomen! Jag väljer att skratta.

HAHAHA

Etiketter: Fånerier, Pojkar

Gah. Hela dagen har i princip gått åt och jag har ingen aning om till vad. Jag vet att jag har klippning och tvättid i morgon. Men vad som hände med idag är så långt borta att det känns som om idag aldrig hänt.

Att återgå till verkligheten har inte varit kul. Inte på något sätt. Jag vaknade i ett olidligt varmt (och ensamt) sovrum med känslan av att vara helt gruvligt försenad, vilket var löjligt eftersom jag bestämt att förmiddagen ändå skulle spenderas med att städa vardagsrummet. Fem minuter senare ringer telefonen. Förvirrad som jag är hann jag inte svara, men personen lyckades via sms ändå upprätta någon slags kontakt. Jag var sen.

Studiegruppen hade valt att sammanstråla och jag fick försöka komma över känslan av noll verklighetsförankring. Sedan vet jag att jag var uppe på universitetet och lallade runt. Nu helt plötsligt sitter jag här och klockan är kväll. Vad har jag gjort med dagen? Knappt något.

UPPDATERING
Idag är dock en relativt bra dag... så pass bra att jag rensar ut min telefonbok. Bort försvinner en massa nummer, bland annat till kroggragg och andra totalt meningslösa nummer. Men också nummer till människor jag inte behöver längre. Så som gamla vänner utan kontaktvilja. Numret till det otrogna ex:et är nu borta och jag är lite lättare i stegen. Han är redan long gone and forgotten. Varför släpa på onödigt bagage? Nu gör vi plats för nya, meningsfulla bekantskaper. Heja!

UPPDATERING 2
Dagens jagärgladattjaginteboriholland-sanning: hittas på mitt eget jävla narnia (känsliga människor bör kanske inte klicka).

UPPDATERING 711
Jag behöver massage. Har ju nästan nackspärr. Inte grov sådan, men det tar emot åt alla håll och kanter. Hjälp?

Etiketter: Förvirringen, Ontet, Uppdatering, Vardagen

En helt fantastisk helg har passerat. Visst blev det lite förvirrat, men i mycket mindre skala än vad som först verkat. Men vi börjar från början...

Fredag:
Min födelsedag. Jag vaknade i Åmål. Till synes en helt vanlig dag om man bortser från att solen sken starkare och värmde mer än på länge... och att jag var nöjd. Jag är inte jättesvårflörtad och kräver egentligen inte mycket för att kunna känna mig nöjd med tillvaron, men på senaste tiden har allting snurrat på allt för fort och det har inte funnits tid för varken självrannsakan, självförverkligande eller självömkan. Helt behövligt var alltså miljöombytet. Att få traska omkring i en stad man känner tillräckligt väl för att känna sig säker, men inte är så pass bekant med att det inte lägre finns saker att upptäcka - helt behövligt... men det var en parentes.

Jag åkte i vilket fall från Åmål, utan att träffa på någon urinvånare. Kanske lika bra, men jag väljer att inte grubbla allt för mycket på det. Det finns så mycket annat att slösa hjärnkapacitet på.

Klockan 16:00 var det sagt - kubb i Museeparken, för jo vi har en sådan vi med. Trevligare sätt att spendera en solig eftermiddag än med några parti kubb i goda vänners lag... det tror jag inte existerar. Vi fick påfyllning, både bildligt och bokstavligt. Sambos + vänner = kubb + krubb + alkohol. Vi stannade ända till parken översvämmades av ungdomar med ingen annanstans att ta vägen. Tack för eftermiddagen!

Det hade blivit kväll och ännu en tillökning skedde i folkskaran, denna gång billaster med syskonpar från Östkusten. Totalt var vi nu totalt elva personer som alla skulle sova i Herrgården. Vilket kanske förklarar för er som inte hittat hit ännu, att brist på plats inte är något problem.

Det blev tårta. En fantastisk tårta. Blod, svett, tårar och en natts icke-sömn för min skull... och jag är rörd. Jag är också rörd utav de presenter som radades upp framför mig.

Herrgård blev pub. Whisky blev öl. Fetingtack för kvällen!

Jättefina vänner får 5 toasters!

Lördag:
Jag hade lovat att väcka de andra innan nio, eftersom jag aldrig tycks kunna sova längre på helger. Men när det väl kom till kritan konstaterade jag enbart att alla var sötare sovandes. Därför fick pojkarna i rummen bredvid ta åt sig äran när de yrde in två timmar senare.

Brunchen/frunchen/whatever blev därför också istället Italiensk lunch-buffé. Verkligen inte fy skam. Helglunchbuffén på Jäst i inre hamn rekommenderas därför varmt. 95 pix och du äter så mycket du orkar. Najs säger jag - nybliven tjugonånting.

Om vi snabbspolar vidare bestod lördagen också av:

• Systembesök m. tillhörande shopping
• Cykelhyrning m. glasspaus
• Pre-festsstädning och random stress

...och så drar vi ner på tempot. För kommande är värt att ta sig tid till att utveckla - FESTEN!

Jag skulle inte göra helgen rättvisa om jag inte sa att detta var vad alla egentligen var där för... och jag skulle ljuga om jag sa att detta inte var vad jag sett fram emot mest med helgen. Födelsedag i all ära, men ja, ni fattar.

Det finns ett talesätt på Herrgården 13 som lyder "Första ölen knäcks, inte senare än sex", alltså första ölen intas klockan 18:00. Vi lever som vi lär... oftast i alla fall. Men eftersom jag knäckte min BURN innan dess hade jag inte kommit ikapp förrän senare på kvällen. Men ikapp kom jag... om inte längre.

Jag känner nu hur min kreativa och konstnärliga ådra håller på att förtvina. Bloggandet hädanefter kommer antagligen därför inte hålla överdrivet bra kvalitet. (Detta sägs utan någon som helst koppling till tidigare text i detta inlägg, som inte heller det håller särskil hög standard.)

I vilket fall. Det blev väldigt mycket folk. Faktiskt väldigt, väldigt mycket folk. Så här i efterhand vill L få det till att det vid festens kvantitativa peak nådde ända till 40 pers. Vilket inte är helt otroligt, men samtidigt måste det tas i akt att det är L som yttrat sig om saken och när hon återberättar finns det en tendens till överdrift. Så kanske bör vi nöja oss med att säga att det totalt blev 35 glada människor? Mycket folk, alltså... och tänk lilla mig som knappt hade koll på vilka alla var, för att inte nämna vilken koppling alla hade till varandra.

Vi hade sagt; inget tema. Det blev tema. Det blev "tema: syskon". För vi lyckades, totalt omedvetet, skramla ihop fem syskonpar. Vi kunde ha varit ytterligare tre par, men varför over-do it? Vi som inte hade några syskon medverkades kunde dock ta del av temat genom mingel och likt ett stort, mänskligt memory (alt. cluedo) leta syskonpar. Mycket käckt.

Det var mycket alkohol. Det var mycket dans. Alla verkade glada och nöjda.

Det blev utgång. Det blev dans på schlager-golvet. Jag vet. Ni behöver inte påpeka det, jag hör hemma i rockbaren. Men rockbaren upptogs denna kväll av Neverstore med publik och då jag inte är något större fan av bandet i fråga, för att inte säga 'inget fan alls', valde jag the second best. Och det var faktiskt inte så illa som det kanske kan verka.

Jag fick dessutom tillfälle att visa mina rallyskills och fullständigt krossade (tro inget annat oavsett vad som kan komma att sägas) mitt motstånd i en vass duell i bilsimulatorn. Go me! Allting var så som sig bör... om inte bättre.

Men säg det (väldigt) bra som inte kommer med en baksida? I baren, när jag skulle fylla på vattenreserven, gled tre stekare från Uppsala upp jämsides och började prata. Fine, tänkte jag och var trevlig tillbaka. Vi pratade (läs: DE pratade, jag lyssnade aktivt) om Studentiaden och sport, tills den ena böjde sig fram och sa: "Du pratar för mycket". Inte fine, tänkte jag och svarade att det är så jag är, varpå han som släppt föregående konstaterande frågade om jag inte ville hångla. Nej svarade jag tvärt, för det ville jag verkligen inte... inte med honom. Tydligen var det någonting i mitt agerande som fick kille #1 att tro att det är helt okej att därefter be mig att utvärdera hur bra jag är i sängen - på en skala mellan 1-10. När jag sa att jag inte tänkte göra frågan värdig genom att ge den ett svar, svarade han åt mig. Jag såg ut som en sjua, vilket jag skulle ta som en komplimang. Vid det här laget hade jag hunnit bli sur så jag vräkte ur mig ett syrligt "bättre än så lilla vän. Bättre än så!". Just då var det menat som ett avväpnande skämt, vilket jag erkänner var riktigt klumpigt och som jag ångrar nu så här i efterhand. För under tiden som jag pratat med Uppsala-kidsen hade mitt övriga klubbsällskap försvunnit och min mobil hade dött, jag var alltså helt ensam... och efter min kommentar upptäckte jag blicken som äcklade mig samtidigt som den skrämde mig - jag var verkligen inget mer än ett objekt i det ögonblicket. Jag påpekade den dåliga stämningen och drog mig tillbaka, varpå gänget började följa efter mig. Jag tog mig till garderoben, hämtade ut jackan och sprang hela vägen hem på mina 10cm lackklackar. När jag kom fram bad jag L kontakta P så att de andra inte skulle vänta på mig.

Jag förstår inte hur jävla lätt det egentligen är i sådanna lägen att ta på sig hela skulden. Men just då tyckte jag väl någonstans att det var rätt åt mig och jag var hälften förtvivlan, hälften skam. Men så fan heller! Man ska kunna gå ut, ha kul och prata med nya människor utan att behöva ta sån skit.

Trots det så slutade i alla fall kvällen bra. Faktiskt mycket bra. Antalet övernattare steg från kvällen innan - ytterligare ett bevis på Herrgårdens kapacitet. Jag fick sällskap och sov tryggt som en igelkott i ide större delen av återstående natt. Vilket jag mer än gärna gör om (tolkas fritt).

Söndag:
Vi vaknade. Vi pratade lite. De andra vaknade. Alla var trötta och tagna. Några duschade. Sedan var det jakt på mat. Somliga åt sushi, andra rullar av olika slag. Ytterligare några åt pizza. Det togs släktbilder - vi som inte hade släkt på plats fick snällt titta på. De som kommit från övriga delar av landet rullade hemmåt. Återigen var vi bara fyra i lägenheten... eller ja... fyra och en sannslöst mängd flaskor, burkar och glas.

Sammanfattningsvis:
Ja. Vilken helg. Ni som av olika anledningar inte kunde medverka, missade verkligen något. Och det säger jag inte för att inge negativa känslor, utan för att det faktiskt är sanningen. Nu är det vemodigt nog bara städningen kvar...

...men när den är gjord så kör vi igen!!

Etiketter: Duktigt, Festen, Finstämt, Fullerier, Födelsedagen, Hjärtat, Saknaden, Sambos, Sommaren, Så som det alltid borde få vara, Sängen, Uppdatering, Vännerna, Ytligheten, Äckelpäckel

Det är konstigt hur fruktträd hinner knoppa, blomma och till sist blomma över. Det är konstigt hur dag vänder till natt som vänder till dag igen som vänder till natt. Det är konstigt hur allt rullar på och hur fort det går när man som mest behöver stanna upp, tänka till, andas, förstå.

Jag har hört. Jag har tänkt. Men jag förstår inte. Dagarna är som dagarna alltid varit. Man är bara en jävlig insikt rikare och en närhet fattigare. Förlust. Saknad. Ilska. Rädsla. Sorg. Hur hanterar man insikten om förlust? Hur hanterar man en väns insikt om förlust?

En vän, en god vän, en son, en partner, en student, en arbetskamrat, en klasskamrat, en kurskamrat, en bekant har gått ur tiden och tiden är nu ur led. Ur led och orättvis.

Etiketter: Hjärtsmärtan, Insikten, Nedstämt, Ontet, Saknaden, Sambos, Sorgen, Vännerna

Ibland vill man gråta. Men ibland kan man inte gråta, för man förstår sig inte på det som får en att vilja gråta. Då stannar allt på insidan om man går runt i något slags beständig melankoli och tycker mest synd om sig själv i hela världen. Och inte kan man prata om det... för man förstår det inte. Så det stannar och man själv stannar och allt stannar i melakolin.

Fyfan vad livet var enkelt när man var 5!

Don't leave me high. Don't leave me dry.
Men jag skulle förstå om så hände.

Etiketter: Gråten, Melankolin, Musiken, Radiohead

Etiketter: Coldplay, Hjärtsmärtan, Musiken

Jag och Billy the Kid är lika stora Benjamin-fans och jag utelämnade i min snabba resumé av Valborg att Valborg inte bara var festivaltema utan också genomsyrades av Benjamin och Benjaminskämt. För er utomlänningar som är efterblivna och inte vet vem Benjamin är så är han ungdomsreporter för SVT's nya satsning Morgonsoffan.

Så den här tillägnas Billy. Fullt fart!

Etiketter: TV, Vännerna

Idag öppnar jag portarna och säger varmt välkommen till nästa bloggprojekt:

Etiketter: Välkommen

Etiketter: Lyrics, Sarah Slean, Tolkning

Välkommen till 'In between comercial breaks'.

Under årens lopp har jag haft otaliga bloggprojekt. Jag har bloggat om mode, om bullimi, om att leva och lära, om depressioner, om vänner, om pojk- och flickvänner. Jag har bloggat på svenska. Jag har bloggat på Engelska. Jag har bloggat i text och i bilder. Nu är det så dags att ge Rits (f.d: Emmanuelle) en egen blogg - ett eget liv. Därför har jag skapat 'In between comercial breaks'. Här ska hon få växa, gro och bli stor. Kanske så stor att någon en dag kommer hitta hit och säga att det här är värt att lägga ner extra tid på.

Ritsie är till stor del jag, till stor del hur jag önskar jag vore och till ännu en stor del vad jag skulle kunna vara. Hon är mina observationer och reaktioner. Hon är bitvis självupplevd verklighet och bitvis självupplevd fantasi. Hon är den delen som inte så ofta kommer på tal. Man skulle kunna säga att hon är min dagbok i serieform. Man skulle kunna säga att hon är min svarta låda.

Hoppas du hittar tillbaka... trots pretto-pladder!

Etiketter: Välkommen

Ingen gråter när jag åker. Inte för att jag någonsin åker någonstans. Inte för att jag lämnar något eller någon bakom mig... även om det ibland skulle behövas. Men inte står/går någon på en gata i en stor stad och gråter för min skull... för vår skull.

Varför gör det mig ledsen?

Etiketter: Hjärtsmärtan

Jag är trött och tipsy. Jag orkar inte blogga.

Etiketter: Tröttheten

Jag vet inte om ni märkt det, men varje inlägg går under temat låttext. Jag vet inte om ni märkt och jag vet inte om ni bryr er, men jag tycker i alla fall att det är jävligt käckt. Och som om inte det vore nog har jag maj till ära fräschat upp bloggens layout. Denna gången har jag själv inte orkat koda designen, utan mest bara filat på detaljer. So much for being a nerd.

Anyhooo. Jag är tillbaka där livet började - Västkusten. Västkusten är bästkusten heter det ju och jag håller med. Valborg blev spontant Göteborg. Träffa flickorna från förr och dricka alkohol. Det är sånt man gör. Det är sånt jag gör när man (omedvetet) firar Valborg i Göteborg. Grillning på Hissingen. Jag åt och kastade okristligt mycket vindruvor. Jag åt chips, men jag grillade aldrig. Orka! Kul hade jag i alla fall. Där fanns gott sällskap som utgjordes av både nya och bekanta ansikten. Och där fanns silvertejp. Jag tejpade chips i folks ansikten. Jag tejpade ölburkar i folks händer. En hel flaska Kir slank ner och en och annan öl. Jag hade kul... som sagt. Och när kvällen var över slapp jag sova själv! Heja våren!

1:a maj spenderades i goda vänners lag kring ett köksbord i en lägenhet någonstans på Guldheden. Vi tog inte vårt ansvar - vi demonstrerade inte. Under natten blev vi gamla. Det åts, det dracks, det skrattades och löstes korsord. Inte nog med en ny bekantskap det sa dessutom kaching, kaching på smeknamnskontot.

"Du kanske inte är så mycket Roger. Men jag tycker att du är väldigt Jolly"

Vi tackar och tar emot, jag och mina 100 alter egon. Sedan kom en stor syster och Göteborg blev Varberg. Valborg är över.

Imorgon ska jag och syster roadtrip'a till Skåne. Så ser det ut...

...ja, livet alltså.

Etiketter: Festen, Så som det alltid borde få vara, Utsikten, Vännerna, Västkusten

Varför kan jag inte vara arg på hettan, bara lida och kvida och avguda?

...skrev jag för ett bra tag sedan och även om det nu är förståelsen som brister och hettan är long gone and forgotten, har det aldrig varit mer sant än nu.

Etiketter: Hjärtsmärtan