Jag vet inte varför jag blir så upprörd eller varför jag ens bryr mig. Egentligen. Kan det vara för att min intelligens ifrågasätts? Eller att det är min intelligens i förhållande med min ålder? Eller kanske bara min ålder? Jag, förvirrad. För trots allt kan jag ju inte veta så mycket vid min ringa ålder på tjugo vårar. Nej, nej. Åh gud, nej. Inte alls. Ingenting alls.

Ja, jag är upprörd. Varför skulle jag inte kunna veta att Shakespeare gillade att framföra sina pjäser på the Globe, eller att 'Rule Britannia' är just 'Rule Britannia'? Hello?! Jag älskar ju Last night of the Proms och har sett det enda sedan jag var liten, mindre, minst. Jag tror till och med att det började sändas i svensk tv samma år som jag föddes.

Dessutom är det nästintill omöjligt att inte ha hört den melodin om man är så kåt i Engelska flottan under 1700-talet som jag är. Goddamm!!

Han ska ha stryk, min föreläsare i Engelsk Litteratur Historia. Så fort han ställer en fråga tittar han bara på de studenter som ser ut att vara 26+ och lämnar mig åt min frustration över att inte kunna uttrycka min hjärnkapacitet utan att inkräkta på någon annans verbala utrymme. Min alltför "svenska" mentalitet tillåter inte sånt! Iiiek. Nej, tacka vet jag Solveig Granath. Hon var min polare, jag var hennes. Jag gillar Solveig Granath. Bara namnet är en grej att gilla med Solveig Granath...

Etiketter: Skolan