Ett långt jävla inlägg, för en gångs skull ;)

Har precis tillagat min 10minuters paradrätt; kanelwok med nudlar och quorn. Jag skrattade löjligt högt åt mig själv när jag kom på att jag började bli för trött för att laga mat. Whatthef*ck? Jag måste ju äta. Det är väl så jag gör. Jag sover när jag är hungrig och märker inte av det. Sedan går det så länge att jag är för trött för att göra något riktigt. Men man kan faktiskt inte leva på mackor och juice hur länge som helst, även man lyckats köpa världens godaste ost. Så jag släpade mig ut i köket. Eftersom TV:n är kaputt så hade jag musik i öronen istället, så jag blev skitskraj när den nya snubben dök upp. (Det har nämligen flyttat in en ny kille, vilket gör mig till enda tjejen på den här våningen, i den dryga tjejens gamla rum). Jag mumlade ett förskräckt "hej" och försökte verka upptagen i mitt matlagande... Som om wok är svårt. Haha. Han sneglade lite konstigt, men det är förståeligt.

Okej. Så idag hade jag andra tentan för den här terminen. Det gick väl bra... tror jag. Jag är fortfarande seeeeeg i huvudet efter helgens äventyr (det kommer, det kommer) så jag hade skitsvårt att koncentrera mig eller vad sägs om att gång på gång komma på sig själv att nynna på Avril Lavigne nya låt i huvudet och stirra upp i taket. (Hey you. I don't like your girlfriend... dananana.. Cos I can, cos I can do it better. lalalaa) Om ni har hört låten så vet ni hur otroligt irriterande den är. Det kommer en förklaring till varför just den och varför just Avril, men vi är inte där än. I vilket fall så var det uppsatts det gällde nu. På max 350 ord skulle man skriva ihop en text med vissa mönster och karaktärsdrag om ett givet ämne. Yippie. Vi fick ha med oss ett engelskt-engelskt ordlexikon, vilket skulle hjälpa men jag fastnade hela tiden på konstiga/roliga ord jag inte tänkt på förr och fnissade för mig själv istället för att komma någonvart. Jag hade lika gärna kunnat varit på snusen, men jag antar att jag bara är naturligt hög på gläjde, sömnbrist och go'a minnen. Men jag tror att det gick bra, det tror jag.

Sedan gick jag till biblioteket och skrev ut papper till morgondagens grammatikföreläsningar. Yippie yay! Åkte hem och slumrade ett tag till Donnie Darko, en för övrigt förbaskat bra film.

Jag ska ladda upp bilder på hur jag vackert poserar utan smink och med världens tröttaste ansikte. Men just nu vill inte blogger. Bad blogger, BAD!

Jag hör inget "skippa skitsnacket och stycka kalkonen!" men vi kör på det i alla fall... om min nylagade kanelwok tillåter. (mmmm, den luktar gott!)

"Hur har helgen varit?" Jo tack, helgen har varit simply brilliant. Det verkade först inte lovande eftersom alla skulle vara bortresta, upptagna eller helt enkelt bara kidnappade utav utomjordningar. Så torsdagen var ingen hit. Inte heller fredagen. Jag gjorde inte mycket mer än att hänga på mitt rum och försökte ignorera det faktum att det behövde städas. På fredag kväll fick jag ett meddelande på MySpace från Kid Down (bandet hela dagen!). Tydligen hade the Plan ställt in sin lördagsspelning på Nöjesfabriken och i sista sekund hade gigget gått till Kid Down. "Klart att man ska dit" tänkte jag och lade fram förslaget för Marie/Rava (eftersom jag känner två Marie, så kommer Grums-Marie få heta Rava och Amsterdam-Marie heta Marie, om det är okej för alla inblandade) som jag skulle träffa på lördagen, som verkade pep och på. Yäy!

Så kom lördagen. (Weeeiii, det är nu allt det roliga börjar). Träffade Rava vid statyn på torget och vi beslutade oss för att testa på Arena bar. Men tyvärr var det 23-års gräns där. Bartendern verkade lite ledsen, vilket är fullt förståeligt eftersom övriga gäster smög sig uppåt 40. Lite lammkött är aldrig fel, liksom. I vilket fall så fick vi dra vidare. Jag är inte haj än på Karlstad så Rava fick leda. Vi hamnade på biljard 9:an och satt där ett tag och pratade lite. Det är alltid lika fascinerande när man upptäcker att man faktiskt visst har saker gemensamt. Det är ju en sak att prata på nätet, men att träffas så där i verkligheten och ändå känna samhörighet. Yes, det rockar.

Efter ännu ett tag drog vi mot nöjesfabriken. Det var en jävla väntan innan Kid Down äntligen gick på scen. Innan dess hann jag flörta med en bartender i rockbaren som verkade lättad över lite kvinnligt sällskap istället för alla "GrrRRrrOaw-jag-är-karl". Vet inte om det var min gnistrande personlighet eller mina killah boobies (blinkblink, Lotta!). Haha. I vilket fall. Fick en blomma av en kille som hade velat se the Plan, men som besviket konstaterat samma kväll att så inte skulle ske.

Vi diggade lite på dansgolvet med ett par aspackade rockers. Som Rava sa:

"Det känns lite som att vänta på McFly"

Haha. Jag smittar folk som pesten själv. Men det var faktiskt väldigt sant.

Sen kom dom äntligen på scen. Och det verkligen, verkligen totalrockade. Synd att det var så lite publiken. Förutom fläskbergkvartetten utan tröja/skjorta så var det rätt lugnt. Åååh. Det är så kasst det här, när man vill återge en känsla eller annat abstrakt och orden inte räcker till. Men summan av kardemumman var att det var helt enkelt skitbra.

Efteråt stod vi och hängde. Rava övervägde att slå sig in i rökrummet, men jag övertalade henne att stå kvar en stund... Så vips kommer Eric (sångaren) fram och frågar om kvällens planer. När jag säger att det inte direkt finns några så blir man erbjuden att komma backstage och dricka öl. Nej, sånt tackar man inte direkt nej till. Så jag drar med mig Rava och rätt som det är sitter vi i lädersofforna backstage och dricker gratisöl. Weoweow. Efter ett tag ramlar två tjejer in genom sceningången. Tydligen kunde de koden (vaddå groupie?!). Stämningen blev konstig. Speciellt för mig. Jag hatar att vara ignorerad och det var vad dessa flickorna gjorde bäst. I alla fall blev de som inte var av manligt kön (det vill säga jag och Marie) och dessutom inte var "rockstjärnor" hårt ignorerade. Därför var det så skönt att se att grabbsen tyckte samma som jag och drev med de små snärtorna.

"Err...Du är riktigt djup du... 'hosthost'"

När Nöjes sedan stängde var det dags att dra vidare. Så jag och Rava gick och hämtade ut våra jackor. Efter ett tag kom Kristoffer och David nerramlande från scenen och väste att det var dags att dra och att vi skulle komma fort.

På vägen berättade Kristoffer hela historien, eftersom det tydligen fanns en sådan och jag förstod varför stämningen blivit så konstig när flickparet trillat in.

Så hej och hå hamnade vi på ett hotellrum. Det var mer dricka. Jag fick Jens fjäskmacka och åt tydligen alldeles för långsamt. Men det är inte lätt när man är liten flicka som jag (öööhöhöhöhöhö) och har druckit aldeles för mycket öl. Fick Eric att hjälpa mig äta upp.

Sedan var det någon som fyllde år och det ringdes och sjöngs och jag hälsade så mycket. Inte för att jag fattade vem det var, men det vart nog bra.

Hmmm. Någon hade råkat säga för mycket om att få arslet rakat och Eric gav sig fan på att så skulle ske, så jag följde med ut i natten för att köpa rakhyvlar och plocka upp Rava som vart ute och köpt frukost (gullunge!). Vi hittade rakhyvlar, Eric hittade en pojkvän och var väldigt nöjd. Vi drog tillbaka och arslet som ville bli rakat blev rakat. Hoho. Kan säga att jag har ett par väldigt osmickrande bilder på min dator.

Sedan vet jag inte riktigt vad vi gjorde. Jag vet att vi hängde på Jens och Kristoffers rum och att David hade dragit in till sig och Erics för att fixa nattmacka, men sedan somnat. Jag vet att Eric ömsom sov på min arm/axel, ömsom höll min hand, men också var uppe och hoppade och att folk berömde mitt keltiska namn. Det påpekades att jag borde ha rött hår och det vart förvånat när jag förklarade att jag visst var blond. Sen VET jag inte så mycket mer, jag har bara vaga, suddiga bilder.

Sedan blev klockan sex och folk började tuppa av. Tyvärr följde jag inte med in till Eric och David, där jag tror att jag kunnat sova bättre. Men som de gentlemän de egentligen är, så var det inte alls några problem att jag och Rava sov på Jens och Kristoffers rum. Vid den här tidpunkten hade Rava redan lyckats sova cirka 1,5timme. Men det lilla jag sov, sov jag ändå rätt bra där mellan Marie och Kristoffer och med Jens tvärsöver fotändan. Det enda som egentligen störde min sömn var MTV som av någon anledning lämnats på. Varje gång Avril Lavinge's nya låt spelades så vaknade jag. Och jag kan säga som så att den låten spelas OFTA!

Vi vaknade. Grabbarna drog ner till frukosten. Jag försökte städa upp mig själv så gott det gick och se någorlunda representativ ut. Haha. Sen kom pojkarna tillbaka.

"Näe fan. Allvarligt! Det här var ett strävt jävla päron! Nu mår jag riktigt illa. Jag tror jag måste spy. Allvarligt, vilket jävla päron"

Det kan inte riktigt ha något att göra med allt dricka som druckit bara 4timmar innan? Haha.

Vi drog vidare i alla fall. Jag väntade en stund med Rava på hennes buss, sedan blev det för kallt för min outfit och jag blev tvungen att dra hem.

När jag kom hem skrattade jag lite för mig själv över att klockan var kvart i tolv och jag vart borta hela natten. Som om inte det var nog hade jag ju dessutom spenderat den på ett hotellrum med ett band från fucking, jävla kuk-Åmål! Och vilken natt. Det var ju inte direkt väntat om man säger så, men det var sjukt kul och jag gör lätt om det!

Jag tog en dusch och plattade håret och sedan bäddade jag ner mig i sängen, åt baguette och tittade på Thunderbirds. Yäy!!

Så om mitt huvud är segt idag är det kanske ändå inte så konstigt. Alla frågar mig hur jag lyckas med sådanna där grejjer. Jag vet inte. Kanske är det jag eller så är det mina killah boobies!

HIGH FIVE och hatten av för Kid Down!

(PS. Om ni vill se lite bilder från lördagen är det bara att besöka min bilddagbok. Jag har besparat er bilder från rumprakningen. Men bilder finns på det med :P)

Etiketter: Extremt Lyckat, Fest, Kid Down, Marie/Rava, Tenta, Thunderbirds