Haha. Marie fick mig att titta igenom en gammal MSN-konversation. Jag hade helt glömt bort vart "Gimme! Gimme! Gimme!" kom från, även om jag kom ihåg att jag hade sagt det. Haha. Det var ett mycket gulligt kapitel. Ett typiskt sådant som man drar på munnen för, lägger huvudet på sne och säger/tänker "awwwwww".

I vilket fall. Dit jag ville komma var att ju längre ner i konversationen jag kom, ju mer intressant blir den. Den går från awwww-gullig till aha-konstig. Jag har försökt återge den bästa biten... om en totempåle. Det hela började med att Marie berättat att hon varit på IKEA och köpt nya kuddar och en kompis till Korallhajen. Hon satte på sin WebCam för att demonstrera hur den nyinköpta sköldpaddan låg på hennes huvud.

E = Jag
M = Marie

E: Meeeheeee
E: sköldpaddshuvud
M: marie sköldpaddshuvud hanås
E: haha
E: UGGH!
E: ditt nya indiannamn
M: haha
E: sköldpaddshuvud.
M: lätt
E: om du får tråkigt någon dag kan du ju tälja en totempåle
M: hahaha
M: ska bara skaffa kniv först
E: typ isolera dig i flera dygn
M: vore skönt
M: fast lite tråkigt
E: folk kommer tro att du har blivit knäpp.
E: haha
M: det tror de redan
E: speciellt när dom ser totempålen.
M: ja skarratde högt ensam på gatan häromdagen
M: haha
E: haha
E: du ska säga att du behövde fylla ett hål. så du täljde en totempåle.
E: ett hål i själen
E: dom säger så i en film
E: jag kommer inte ihåg vilken
M: det är fint
E: mm.
E: fint, men weird.
E: speciellt om du bara helt plötsligt slutar umgås med folk
E: och svara i telefonen
E: och på sms
E: och aldrig är online på msn
E: och sen kommer ut ur lägenheten med en stor totempåle i vardagsrummet.
M: det vore awesome!
E: faktiskt.
E: kanske det jag ska satsa på.
M: du skulle lätt bli min nya idol
E: haha
E: då satsar jag på det.
M: bra =)

Jag tycker att det är en otroligt fin konversation. Jag hade bara glömt av att den var så fin och att jag sagt att jag skulle tälja en totempåle.

Marie: Vi skulle kunna göra det tillsammans, när jag väl kommer ner till Amsterdam?! Eller hur? Isolera oss i en vecka eller två och tälja en totempåle med våra själsdjur. Yes box!

Etiketter: Marie, MSN

Je voudrais que vous me disiez, qui je suis à vous

Etiketter: Franska

Jag och Marie, på två olika poler fast ändå inte så långt ifrån varandra. Amsterdammet und Karlschtaten!
"Bara lite vatten juh!"



(schysst också att bilden är tagen från Green Peace.)

Etiketter: Marie

Haha. I look like sheit today. Could be something to do with me not sleeping or perhaps me not sleeping still lying in the world's most uncomfortable bed. Hmmm. Tough call...

Känns skönt att jag i alla fall kan se det roliga i det. ^^ Varför skulle jag försesten inte.

Idag måste jag packa klart, införskaffa diverse treats for the road, gå till havet, hämta ut biljetter...hmmm... ja. För jag åker hem till Karlstaden idag. Tåget från Varberg går 15:33 sedan är jag i Ktown 20:16. Life's marvellous, when you can spend it on a train. Å andra sidan kunde jag ju åkt buss, men det vet dom som känner mig att jag helst inte gör. Inte när man kan åka tåg eller om det tar längre tid än att åka tåg. Jag gillar tåg.

Det blir sushi på centralen och förhoppningsvis hinner jag med en kaffe också. Yay!

Lotta, I'm comming home!

Etiketter: Karlstad, Ser ut som skit

It's the sweet life. Hej manodepresiva kakmonster!

Life's feeling pretty sweet at the moment. I know I'm far from done with certain matters, but still it feels like all those messed up things are behind me. They'll probably smack me in the face when I least expect it further up the road, but at the moment it feels like something to deal with as it comes along.

I wish more days felt like this.

Eftersom jag inte har nåt annat än en massa gnäll om hur livet råkar vara just nu, så kniper jag ihop och fyller i listan från Maries blogg. Yes.

SENASTE PERSON SOM..
Sov i din säng: Jag sover nästan alltid ensam nu för tiden. Tills jag får vad jag vill ha, är jag (o)nöjd med det.
Såg dig gråta: Sjukt längesedan jag grät inför någon. Om det faktiskt inte var på nyår. Jag har bokstavligt talat gråtit floder sedan dess, men alltid ensam. Inte konstigt att folk tror att jag är stark och glad.
Du gick på bio med: Lotta! (Lotta + Hångelsoffa + Kate = Sant! (the holy equation!))
Pussade dig: Mystisk karl med Bruce Springsteen i mobilen.
Du gick på stan med: Skorunda med Lotta. Jag brukar gå ensam, det tar mindre tid så.
Skällde på dig: Min mamma. Hon är bra på det och jag gör mig bäst som missförstått offer.
Skickade ett e-mail till dig: Jag får mail hela tiden, mest om uppdateringar och sånt där. Om jag ska vara ärlig så tror jag det senaste kom emailet som jag fick från en levande person, som inte är jag själv, kom från Cathrine. Men jag är dum i huvudet och har inte svarat.

EXTRA FRÅGOR..
Tar du droger: Nej.
Dricker du: För mycket, för starkt, för hårt, för ofta.
Vilka är dina bästa vänner: Jag har inte många vänner, men dom jag har är bäst.
Vad är du mest rädd för: Död.
Vem hatar du verkligen: Jag hatar ingen, verkligen.... jag ogillar.
Varit kär: Hrmpf.
Kör du bil: Jag har inte kortet än, men när är far är med är det oftast jag som kör.
Har du ett jobb: Nej
Gillar du att ha folk omkring dig: På senare tid har jag blivit socialt beroende. Innan klarade jag mig finfint själv.
Är du ett hälsofreak: Nej, men jag tjatar på mig själv om saker som har med hälsa att göra...

STUFF..
Är du ensam nu: Nej. Sitter i Varberg hos mor och far. Syster är här också.
Låtar som fastnar i ditt huvud: Lättlallade låtar som jag egentligen inte tycker om... annars har jag just nu väldigt mycket scientist, men den är bra så den får vara där.
Vill du gifta dig: Ja.
Vill du ha barn: Ja.

DE SENASTE 48 TIMMARNA, HAR DU..
Gråtit: I mig.
Köpt någonting: Alkohol. Världens dyraste lunch/tågbiljett. erm. Ingenting vettigt.
Varit sjuk: jag är alltid sjuk mentalt.
Sjungit: Yes.
Träffat någon ny: Ja, försök att inte göra det på krogen!
Saknat någon: Jag saknar alltid...
Kramat någon: Mytisk karl med Bruce på mobilen, Charlie, Kattis, Jesse... ermm.... min pappa.
Pussat någon: Mystisk karl med Bruce på mobilen, Kattis fick nog en puss och Charlie också om jag inte minns fel. Sedan har jag mentalpussat på diverse andra.

SENASTE..
Bra låt du hörde: Sophie Ellis-Bextor's If you go.
Film du såg: Battle Royale II såg jag hela, sen såg jag en del av Picassos äventyr.
Sak du stal: Jag vet inte ens om jag någonsin stulit något.
Mat du åt: Falafel i pitabröd med guacamole.

VEM..
Älskar du: Mångamångamånga.
Avskyr du: Jag avskyr inte. Jag ogillar.
Längtar du mest efter: "Någon".
Vill du helst slippa: "Bästis"
Stör du dig på: "Bästis"
Är ful: Alla förutom mina kompisar.
Är snygg: ingen, förutom mina kompisar.

VILKEN..
Tidning läser du: UNCUT, ELLE och eftersom VeckoRevyn envisas med att skicka hem sin tidning, blir det en och annan sån också. Annars gillar jag GP bäst.
Buss åker du oftast: Universitetspendeln
Fråga ställer du oftast: Varför?
Dag föddes du: Samma dag som Jean d'Arc intog Orleans, fast några århundranden senare.
Årstid föredrar du: Vår och höst. Sommar är soft, vinter är väl kul... i en vecka.
Stad/by är du uppväxt i: jag har flyttat så mycket, men jag spenderade lite tid i Borås. Dock bör väl sägas att jag anser trakterna runt morlanda vara närmre hjärtat. Uddevalla.

VAD..
Säger du ofta: Shit.
Gör du nu: Skriver, samt väntar på bilder från Charlie
Gör dig till en bra människa: jag vet inte om jag är så bra som alla tycks tro.
Gör dig till en dålig människa: Elak.
Anser andra är din bästa egenskap är: {INSERT KIND WORD}
Äger du för skor: Majoriteten sneakers + ballerinas och några pumps

UTSEENDE..
Hur lång är du: 167
Hur mycket väger du: Bajs
Hårfärg och frisyr: Mörkt färgat brunt. Ingen frisyr. Lotta ska få gå lös med saxen.
Ögonfärg: Gulaktigt grön. Men de ändrar efter mitt humör/fysiska tillstånd.
Skostorlek: 38-39.

Etiketter: Quiz

Forever young!

"Jag är i någon slags mitten zon. Å ena sidan vill jag ta tag i allt och se vart det bär. Å andra sidan sitter jag gärna still. Men det tynger, det gör det. Oh this dramatic life of mine. Why can't it sober up?"

Jag vet som borde göras, Coldplay gjorde det klar för mig. Men jag tror jag skippar det.

VARFÖR ÄR AVSTÅND SÅ LÅNGT BORTA?

Etiketter: Lotta, SMS

"I act 26 years old"

[x] I know how to make a pot of coffee
[x] I do my own laundry
[x] I can cook for myself
[x] I actually enjoy intellectual conversations
[ ] I think politics are exciting
[ ] My parents and grandparents have better things to say than my friends
Total: 4

[ ] I show up for school and or work every day unless I'm sick
[x] I always carry a pen in my pocket/purse.
[x] I've never gotten a detention
[x] I've watched talk shows to point out the credibility of it all
[x] I know what credibility means without looking it up
[x] I drink coffee at least once a week
Total: 5

[x] I know how to run the dish washer and or do the dishes.
[x] I can count to 10 in Spanish.
[ ] When I say I'm going to do something I do it.
[x] My parents trust me
[x] I can mow the lawn.
[x] I can make adults laugh without being stupid.
[ ] I remember to water my plants.
[x] I study when I have to.
[x] I pay attention at school.
[x] I remember to feed my pets
Total: 8

[x] I can spell experience without looking it up
[x] I clean up my own mess.
[x] The first thing I do when I wake up is get coffee
[x] I can't go to the store without getting something I don't need.
[x] I understand jokes the first time they are said
[x] I can type fast.
Total: 6

[x] I have realized that the weather forecast changes every hour.
[x] I can look at someone hot without thinking of sex.
[ ] I have realized that no one will take you seriously unless you are over the age of 25 and have a job.
[x] I can read a book and actually finish it
total: 3


total: 26
Now add up all of the x's you have and put "I act __ years old" in the subject line

Etiketter: Quiz

Det är typ snöstorm och för bara någon minut sedan sprang ett jävla pucko förbi. Alltså en joggare... i snöstorm... eller nej, det var inte ens jogging, det var jävla sprint. Jag utser härmed denna otroligt korkade handling till dagens Norrman. Grattis!!

Etiketter: Pucko

Haha. Vilket extremt meningslöst inlägg jag gjorde igår kväll.

Jag har föresten kommit på att det inte var så bra som det verkade. När jag skickade Kooks till Carl, skickade jag dom i "delad mapp". På så vis så har man alltid tillgång till de filerna. När jag sedan loggade in på min fars dator i Varberg, så fanns inte låtarna i min delade mapp här, och därför började hans dator automatiskt dela med sig av filerna.

Kom på det igår, när jag loggade in på Charlies dator och Carl började dela Kooks.

Annars var igår en mycket lustig kväll helt i Baccus och insiktens anda. Det var action i köket. Det var allt möjligt drucket. Jägermeister shotad direkt ur flaskan, absinth och diverse cocosdrinkar. Jaaaaa. Det blev väldigt mycket och jag var väldigt mycket. Men trots min otroliga fylla, så blev jag under kvällens gång väldigt klar över saker som jag tidigare inte tänkt på...

Jag var sjukt social hela krogen. Men när jag var på topp sa Uddevalla stopp. Innan hade jag nog nöjt mig med att kvällen slutade 2 på morgonen, men just då kände jag mig som i mitt esse och tyckte att det slutat för snabbt. Killen som spelade Bruce Springsteen på mobilen var sjukt låååångsam så jag struntade i honom, tog Jessica under armen och gick med henne längs kungsgatan till GG, där hennes pojkvän väntade. Hon var lite för full för att jag skulle låtit henne gå själv. Jag var också full, men jag har lärt mig hantera det.

"-Vad säger du? Ska du hänga med på efterfest? Det kan bli mycket Håkan Hellström och Bruce...
-Bruce funkar, men jag är tveksam till Håkan.
-Då blir det Bruce, då var det bestämt. Här, lyssna på den här..."

Jag ska nog också börja ragga med mobilen.

Hela vägen hem hade jag sällskap av Carl och Lotta via SMS. Jag har svaga minnen om vad jag skrev, men vet inget säkert. När jag vaknade imorse var alla skickade meddelanden raderade.... hrmpf.

Jag kom hem och slängde mig på sängen och skrattade över SMS, över mössan som jag lyckats sno med mig från förfesten och över hur full jag var. jag tror dessutom att jag skrattade åt vissa löjliga insikter jag kommit till. För trots allt var kvällen en insiktsfyllekväll. Jag minns att jag skulle göra pommes frites, så jag bråkade med ugnen. Jag minns också att jag gick upp på mitt gamla rum och låg och grät på mattan ett bra tag. Det är inte mitt barndomshem, men det är trots allt nära och snart är det borta.

Sen tvättade jag ansiktet och åt. Skrattade lite till.

Somnade.

Jag drömde att jag skulle köpa flip-flop's. Alla var med och skulle också köpa flip-flops. Jag hade jättesvårt att hitta några, men jag kommer inte ihåg varför. Jag tror att det var för att det var jättesvårt att få tag på dom. Jag skrattade rätt gott när jag vaknade.

Sedan gjorde jag mig iordning. Städade upp vad jag stökat ner. Tog en sväng på mitt rum och samlade ihop lite prylar som jag ville ha med mig. Det blev en hel IKEA-kasse. Tog bussen ner till stan och sedan bussen till Göteborg, där jag åt världens dyraste lunch för att sedan betala världens dyraste biljett till varberg. Tji fick jag för att jag inte slösade pengar igårkväll.

Nu är jag i Varberg igen. Något stärkt av strapatsen, något trött efter nattens gallej och något vimsig i magen efter den förtärda alkoholen.

I don't want to be afraid of falling straight into you...

Jag har under gårkvällen kommit fram till att det finns djupare, osagda saker som tar emot att erkänna. Men som om något borde erkännas för det egna jaget för att om inte annat kunna gå vidare. Andra behöver inte veta, så länge jag vet. Ändå tvekar jag. Stolthet? Självbevarelsedrift? Feghet?

...still I am

Vänner finns alltid att hämta där man minst anar det och det blir som tydligast när man är på väg bort, har varit borta och återkommer eller när man testar att låta andra kliva in i ens liv. Vissa klarar man inte av att släppa in, andra kommer in utan någon som helst ansträngning (som om de själva hade nyckeln), ytterligare andra får man jobba på att hitta hål och maskor i det nät man kallar jaget för att man känner och vet att det skulle vara bra.

Jag uppdaterar snart med bilder. Tills dess:
KÄRLEK!

Etiketter: Drömmar, Fest, Fylla, Lotta

Hej från ett glatt och aningens berusat uddevalla!

bråkade med mor. flydde till uddevalla. nu är livet på rätt spår igen!

har fått tillskott i min dinosaurieflock. En liten JD. Han är jättesöt och får bli kvällen peacocking!!

Etiketter: Lotta

Om 5 minuter släpar jag mig från Varberg och mot Uddevalla, för en kväll i gamla tider's anda.

"He doesn’t look a thing like Jesus
but he talks like a gentleman
like you imagined when you were young"

So f*ck this shit. I'm off!

Varför lär jag mig aldrig? Jag reser drygt sju timmar för att komma till Varberg. Jag reser drygt sju timmar, när jag hellre skulle vilja ligga hemma i min säng, tycka synd om mig själv och titta på film. SJU TIMMAR!! För vad? Inte var det mänsklig närhet från familjen, inte.

Jag skulle ju egentligen åkt ner för två veckor sedan, men orkade inte eftersom jag skulle ha tenta på måndagen och visste att jag inte skulle få nått gjort om jag åkte hem. Så jag sa att jag skulle åka ner nu, eftersom min mamma blev uppenbart ledsen. Men nu med facit i hand, vad spelar det för roll om jag är här, när ingen annan är det? Vem känner jag i Varberg som jag kan umgås med, förutom mig själv?

Jag har blivit bjuden på partajj av mina vänner som fortfarande huserar i Uddevalla. Så klart vill jag ta chansen, när jag har tiden. Speciellt om ingen här ändå tänker lägga den tiden på mig. Men det var inte populärt hos mor, som ringer och säger att hon och min far kommer passera uddevalla och om det är något jag behöver så kan de plocka upp det, så slipper jag åka. Detta trots att jag har påpekat flera gånger att det inte rör sig om att hämta upp saker, utan att träffa gamla kompisar. Hon blir sur och säger att det bara var ett förslag. Jag svarar att det var ett mycket snällt sådant, om det hade vart det som det hela rörde sig om. Då snäser hon att jag ska hålla koll på tågen eftersom allt är så försenat.

Som om jag inte visste...

Jag förstår inte... När jag inte umgås med mina vänner är jag utstött och socialt missanpassad. Men när jag väl umgås... Jag kan verkligen inte göra rätt någonstans.

Tycker hon allvarligt talat att det är bättre att jag sitter och inte gör någonting i Varberg, medan hon är någon annanstans?

So what om hon nu är ledig på måndag?! Det är inte jag. Jag skulle väl kunna vara ledig om jag vill... Men vill jag? Hon kommer ändå inte vara närvarande.

När jag väl skaffat mig ett liv, som jag måste sköta, vill hon att jag ska ge upp det.


the Scientist
COLDPLAY

Come up to meet you, tell you I'm sorry
You dont know how lovely you are
I had to find you, tell you I need you
Tell you I set you apart
Tell me your secrets and ask me your questions
Oh, let's go back to the start
Running in circles, coming up tails
Heads on a silence apart

Nobody said it was easy
It's such a shame for us to part
Nobody said it was easy
No one ever said that it would be this hard
Oh, take me back to the start

I was just guessing at numbers and figures,
pulling your puzzles apart
Questions of science, science and progress
Do not speak as loud as my heart
Tell me you love me, come back and haunt me
Oh, and I rush to the start
Running in circles, chasing our tails
Coming back as we are

Nobody said it was easy
Oh it's such a shame for us to part
Nobody said it was easy
No one ever said it would be so hard
Im going back to the start

Etiketter: Coldplay, Mamsen

Jag kom precis att tänka på sms:et jag skickade till Joel den där konstiga kvällen i Göteborg, när jag inte var full men ändå ville däcka i pastan vid köksbordet. Jag kommer inte exakt ihåg vad Jools skrev, jag fick så många sms från den grabben under just den kvällen. Men jag tror summan av kardemumman var att dom saknade mitt sällskap, när jag la mig över bordet för att sova.

"Jag saknar mig också ibland."

Just då kändes det väldigt sant. Jag var inne i en sån där period när man inte vet ut eller in, ner eller upp.

Men som jag skrev till Marie häromdagen. Jag har nu kommit till en punkt då jag hittat en slags balans mellan upp och ner. Inte nödvändigtvis att det är mer upp än ner, men mer någonstans mitt emellan. Jag känner mig just nu ganska säker...

...men jag vet inte riktigt vart det kommer ifrån.

Etiketter: Eftertänksamt

"She wants to the seaside..." Och nu är jag at the seaside. Närmare bestämt i Varberg. Även om det här inte är "hemma", så känns det ändå bra nära. Resan till Varberg blev längre än väntat tack vare att snö yrde igen växlarna när vi kom till Göteborg och då får tydligen inte tågen köra. Så där satt vi, passagerarna från Göteborg, i över två timmar. Som inte det var nog var det så extremt mycket snö, så den annars 30 minuters långa bilfärden från Göteborg till Varberg blev till en timma längre... Mer eller mindre hela vägen var snösnösnösnösnö!

Vaknade imorse av att syster krälade ur sin säng och "smög" ut i köket. Jag drömde en massa inatt och tydligen så har jag pratat också... eller tjaaaa. Pratat och pratat. Mer nynnat lite och "gnytt på ett trevligt sätt". Hähä. Jag tänker nog inte återberätta vad jag drömde, men jag kan säga att det var trevligt i alla fall. ^-~

Jag krälade också ur sängen sedan mobiltelefonen gått i golvet med en jävla smäll. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men golvet är i folks'ens nya lägenhet är inte särskilt ljudvänligt. Allt låter dubbelt så mycket. Jag anser att dom borde fylla alla rum med mattor. Men jag har inte fått chansen att dela med mig av mina synpunkter ännu, då far är på sitt kontor i Göteborg och mor jobbar. Systern var hemma tills för alldeles precis sen och sedan sprang hon ner på stan för att köpa tyg tror jag. Så jag rockar stället ensam.

Är skitsnygg (fatta skämtet!) och headbangar (*BLINKBLINK* Lotta) till the Kooks, som Charles (as in Carl) så snällt skickade. Det står nämligen på min MSN att jag är "@ the seaside". Kooks har gjort en låt som heter Seaside (ovan!) och det är därifrån hela seaside snacket kommer ifrån. Carl är smart och fattade vinken.

Han har rätt bra musiksmak den pojken. Jag skickade kooks och Lily till honom, han digga't. Nu skickar han kooks till mig och räddar dagen. Killen gör inte bara god mat. Han vet vad jag behöver ^-~

"-Så du kan lyssna på det där, trots att det är på bög-engelska?
-Jag är inte mer man än att jag kan erkänna mina fel"

Det där kommer sig av att Carl inte valde brittiskt uttal utan amerikanskt. Han tyckte att brittiska låter bögigt, men säger samtidigt att han valde amerikanska för att det passar hans röst bättre. Om det inte är Queer, then I don't know! Jag blev alltså tvungen att pika honom för att han ändå diggar Kooks och Lily Allen, som sjunger på bredaste brittiska!

Fick reda på igår att jag blev godkänd på min phonetics tenta. Känns jävligt bra. På något sätt känns det otroligt. Speciellt med tanke på att det var min första universitets-/högskoletenta. Och tydligen kör 80% av alla förstagångstentare. Känns konstigt att jag skulle tillhöra de 20% som utgör undantaget. Det enda som är lite surt är att jag inte låg många poäng från VG. FATTA; VG!! Jag antar att jag ska vara nöjd och lite blygsam och säga att jag är nöjd med mitt G. Nu får vi fokusera på den jävla grammatiken.

Charlie (as in Charlotte, not Carl) sa igår att hon har ett paket som ligger och väntar på mig i Uddevalla. Jag är grymt nyfiken. Dom är så söta, mina små uddevallakids. Ibland saknar jag dem. De roliga, som aldrig ställer några krav. Som skrattar och skojjar om saker som jag knappt har en aning om. På något sätt känns det som att de ligger längst fram i utvecklingen när det gäller mina vänner. Det är orättvist att man ska förstå hur bra människor är precis när man är på väg bort.

Jag vet att detta inlägget har blivit väldigt mycket Charles (as in Carl), men han har gjort intryck och han växer hela tiden. I måndags när vi diskuterade hur livet vänder och vrider, pratade vi även om det där med att glida ifrån kompisar. Jag berättade om hur det kändes att träffa gamla vänner och inse att de är precis där de var för ett bra tag sen, medan man själv känner sig som en ny människa och hur svårt det är att förhålla sig till det. Han förstod vad jag menade och lade till att "man inte får ut något av att umgås med personerna i fråga, men fortfarande gillar att umgås med dem." Precis.

Han drog en liknelse om en bok. Att man är som en bok där kapitel skrivs hela tiden och att det gäller att lära sig att bläddra fram och tillbaka mellan kapitlen i olika situationer och inte fastna i det egna pågående kapitlet.

"Du är väldigt mogen för din ålder. Du är för fan yngre än mig och här ligger vi och har sånna här diskutioner. Det är starkt."

Jag hoppas dock att han också kan se barnet i mig. Jag vill inte bara vara "vuxen", jag har andra relationer där jag fyller det behovet. För det är ju så att vissa vänner fyller ett visst behov. Carl är en sån där person som man kan vara impulsivt vad man känner för, det spelar ingen roll vad. Han har själv så extremt många sidor att det ibland blir förvirrande. Men han har förklarat och jag tror jag fattar.

Vi snackade ju som nämnts i tidigare inlägg om hans macho attityd, så jag vet vad det handlar om. Tyvärr har inte alla fått höra honom själv förklara och jag är lite ledsen över att det gått ut över folk jag tycker om. Det låter ego, men han har aldrig behandlat mig särskilt respektlöst och jag är inte en del av deras relation och vi pratar aldrig om andra relationer. Allt som har hänt andra har jag dock lärt mig av och jag har det i bakhuvudet.

Jag känner mig skurkaktig eftersom jag har fått höra så mycket dumt som han gjort mot andra, relativt nära och ändå inte håller mig borta. Men om man själv inte fått erfara det och om man mår bra av att vara med en person, ska man inte får vara det då? Dessutom, jag är själv inte världens ängel och det finns nog folk som snackar om mig. Om man verkligen letar hos sig själv, hur många skelett har man i garderoben?

Jag kanske bör tillägga; NEJ! Jag är inte kär!

Jag tänkte gå till havet, men det vill fan inte sluta snöa... Det är kallt!

Etiketter: Charlie, Eftertänksamt, Snö

You Are 23 Years Old

Under 12: You are a kid at heart. You still have an optimistic life view - and you look at the world with awe. 13-19: You are a teenager at heart. You question authority and are still trying to find your place in this world. 20-29: You are a twentysomething at heart. You feel excited about what's to come... love, work, and new experiences. 30-39: You are a thirtysomething at heart. You've had a taste of success and true love, but you want more! 40+: You are a mature adult. You've been through most of the ups and downs of life already. Now you get to sit back and relax.

What Age Do You Act?

You Are Green Tea Pocky

Your attitude: natural and zen Peaceful yet full of life. Deep and thoughtful. You're halfway to tantric bliss!

What Flavor Pocky Are You?

People Envy Your Generosity

You're a giving soul, and you'd do almost anything for those you love. And they'd do anything for you! People may envy how giving you are, but more than anything, they envy those you open your heart to.

What Do People Envy About You?

Etiketter: Quiz

"Don't want to be afraid of falling straight into you"

Sometimes life's set up to surprise you. Då gäller det att vara snabb att hoppa på tåget.

Prinsen blev en groda. Men som sagt, jag satsade. Det gick inte hem. Jag har inte rätt ålder för honom, mr Frog. Men jag skrattar åt det nu.

Eftermiddagen/kvällen(ca 16-22:30) spenderades hos Charmy Charles with the macho attitude. Jag lockade hans lejonman med locktång. Puh! Det tog tid. (Hans hår luktade gott! Hmmm.) Sedan ville Calle bjuda på mat. Han har snackat om laxen så länge att jag antar att det var som uppgjort för det.

"Nu jäklar, Eistir!"

Maten var sjukt god och jag kommer deffinitiv hänga där mer. Lax med zuchini och pressad potatis med vitlök. Yummyummy. Sen hamnade vi i soffan och diskuterade livet i stora drag. Inte särskilt djupgående, men fortfarande djupt. Min teori om hans djupa, softa jag visade sig vara sanning. Jag är en människokännare av rang. Go me!

Saker och ting känns ändå bra, trots att både vapendragaren Lotta och säkra kortet Linda är i Oslo.

Etiketter: Calle

The prince went a frog, but hey. I gave it a shot.

"A life without taking chances,
is not any kind of life at all.
You need to stand up for something,
even if you might fall."

Jag har egentligen ord, men jag orkar inte formulera och organisera dom i meningar. Jag kan ha träffat en prins. Men det känns borta.

Så idag blir det te, selfpity och fröken Livrädd, min bundsförvant och mitt alterego.


För att ha gått och lagt mig klockan 4 (am) och vaknat klockan 6(am) tycker jag ändå att jag ser förvånadsvärt fräsch ut.




Och så ska vi säga HURTERLIGA GRATUDDELUTTER PÅ FÖDSLEDAN TILL MATILDA!!
Nu är det faktiskt inte bara jag som ville säga grattis. När pojkarna, eller 'hosthost' männen i Westlife hörde att jag tänkte uppvakta Matilda med ett blogginlägg så ville dom absolut vara med. Jag förklarade att dom skulle antagligen bli besvikna eftersom Matilda inte lyssnar på deras musik, men dom sa att det är risken man får ta så...

Etiketter: Depp, Matilda, Pajj

Idag skrev jag det bästa SMS:et på länge.

"Jag har gått från nervvrak till sarkastisk bitterfitta, tack vare en skitful hund i pyjamas. En rätt härlig utveckling, men jag kommer behöva vakta tungan som fan."

Jag och Lotta unnade oss ett berg med godis Trots att vi åt och åt, tog det aldrig slut.



Marsmallowsen grillades över ett ljus, en mycket stark idé! yummy!

Etiketter: Godis, Lotta

Lyckan är gjord

Etiketter: Dr Quinn

Livet är ganska otillfredsställande just nu. Och det gör mig...hmmm...numb och likgiltig. Jag blir slö av att vara likiltig. Vissa dagar är det rätt skönt att kliva upp ur sängen och tänka "Äh, va fan." Andra dagar är det bara oinspirerande ooch allmänt tungt. Då vaknar man på morgonen, suckar och vänder sig för att somna om, de dagar man kan/får somna om det vill säga. Annars så rullar man ur sängen och släpar sig iväg.

Jag förstår inte varför jag alltid ska hamna här. Mittemellan.

Så klart ska också en massa intressanta människor komma under likgiltighetsperioderna. Man tycker att det borde göra vardagen lite ljusare, men näe då. Jag är för fast i min tristess och självömkan för att det ska spela någon roll. Och jag har aldrig energi nog att hålla mig själv över ytan och/eller verka social och utåtgående. Ni som känner mig vet att utåtgående inte är jag. Jag låtsas då och då, men det förändrar inte att det fortfarande inte är jag.

Etiketter: Likgiltig

Ännu en...

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står det där?

"Sinbad brast i skratt. Jag tittade på pappa så att han skulle tro att det inte var jag."
-Paddy Clarke Ha Ha Ha, Roddy Doyle

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Luft

3. Vad såg du senast på TV?
Hem till gården.

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är?
14.40 kanske?!
(den är just nu 15:03)

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Imogen Heap som sjunger, Klick från tagnentbordet, Min väggklocka

6. När du senast var ute, vad gjorde du då?
Gick en promenad med Linda igår kväll och ventilerade lite existensiella tankar.

7. Vad tittade du på innan du började med denna undersökning?
Min inbox på hotmail. Den behövdes rensas, för jag hittade ingenting.

8. Vad har du på dig nu?
Mjukisbyxor, hoodie, mörkblå t-shirt + underkläder, dock inga strumpor.

9. Drömde du något inatt? I så fall vad?
JAAA!! Jag drömde... och som jag drömde. Sen ringde någon och väckte mig, men dom la på innan jag hann fram. Vem ringer två signaler?

Jag drömde ialla fall att jag var med i en slags tävling, där det gällde att ta sig runt en bana snabbast tillsammans med en hund. Min hund var som en förstoring utav familjens hund, Dora. Längs med banan fanns lerhinder och här och var också kontroller eller små problem man blev tvungen att lösa för att ta sig vidare. Det fanns ett visst antal kontroller och man behövde märken från alla kontroller för att kunna gå imål. Lite som orientering, fast man behövde inte karta och kompass eftersom banan var utmärkt.

Jag kämpade på som en dåre och det stod mellan mitt lag och en gammal barndomskompis, Malin. Jag låg alltid snäppet före, men hon var alltid så nära inpå att jag kunde höra hennes hjärtslag. Det hade vart en grej om jag kunnat springa fort, men det här var som att springa i extremt motvind. Det kändes inte som om man kom någonstans. För alla andra gick det fort, men jag fick slita som ett djur och det kändes som om det vore lika effektivt och gå lika snabbt som om jag gick. Men så inför sista etappen så gick kontrollen ut på att man skulle kasta en jätteliten kokosnöt i ett hål som var jättelitet. Jag fick i min på första försöket och började tänka att jag skulle vinna. Men eftersom jag var så långsam blev det ändå extremt intill slutet. Jag vann och fick efteråt veta att jag vart den enda som fick igenom kokosnöten. Den fortsätter och blir ännu trevligare... men jag minns inte lika bra efter det här...

10. När skrattade du senast?
Idag? Igår? Nåt sånt.

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Två planscher, 1 in the mood for love film-plansch, 1 från Luisiana; ett pärldrapperi; ett jättefint mönstrat, rött tyg; en svart väggklocka; samt halva min garderob.

12. Har du sett något konstigt på sista tiden?
Jag ser konstiga saker överallt, hela tiden.

13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Utmaning? Jag skriver utan att tänka, det är bäst så. Annars tycker man att man själv är så jävla ointressant och får prestationsångest.

14. Vilken var den senaste filmen du såg?
Mr & Mrs Smith. Jag ser den när jag är lite småbitter och vill bli på bättre humör. Annars har jag konstaterat att jag har för lite tecknat i min filmsamling.

15. Om du blev multimiljonär - vad skulle du köpa då?
Jag skulle se till att alla mina nära och kära hade vad de behövde. Sedan skulle jag köpa en ö och bygga upp ett nytt samhälle.

16. Berätta något om dig själv som folk inte vet om.
Jag vet inte vad folk inte vet, känns som om jag alltid säger för mycket till folk. Så det finns alltid någon som vet nåt som ingen annan vet. Marie och Miriam vet nog mest trots allt.


17. Tycker du om att dansa?
Mhm. Det är kuligt.

18-19. Vad ska dina barn heta, pojke resp flicka?
Åååh. Precis min fråga. Okej, here goes:
Pojke: Tidus, Luca/Lucas, Theo/Matteo, Callum, Max, Joel/Noel, Eliott, Rasmus, Oscar, Zach
Flicka: Devlin, Norah, Lux, Vilda, Saga, Freya, Neo, Alice,


20. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Jag överväger det redan.


21. Vad vill du att gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Du spelade roll!

Etiketter: Quiz

Okej. jag må vara full när jag skriver det här. Men kan någon snälla förklara varför jag inte tog trevliga Marcus nummer?

Jag haltade hemmåt i mina vagabondpumps, när jag bestämde att mina vans var bättre och framförallt varmare. Då stannade en kille och sa "pj du. det där ser inte varmt ut," jag svarade. "nej. det är därför jag byter."
"Men fortfarande barfota..."

Så pratade vi en liten stund. Och han var det trevligaste jag mött under hela kvällen. Han hade vart på Arena för första gången. Han verkade ny i stan. Varför bad jag inte om hans nummer??

Förutom det misslyckade hånglet med en stockholmskille som sen pratade om att komma till Karlstad på helgerna, fick jag inte överdrivet mycket action.

Förresten. Jag blev klar med musikvideon jag började med i morse. Eller tjaaa... den som är postad nedanför är väl en si så där 4 versionen. Jag ville ha den perfekt, vilket den inte är. Men ändå.



Klippen är hämtade från Final Fantasy X och X-2. Jag kanske borde förklara historien.

I Final Fantasy X möts Yuna och Tidus och för att göra en lång historia kort så blir de förälskade i varandra. För den som vill så är det en jättefin historia att utforska. I vilket fall. I slutet av FFX (det är ett tvspel) får man veta att Tidus egentligen bara är en drömskapelse tillhörande en drömvärld skapad av kung Yevon för att bevara minnet av Ys stad/land. (Tidus är själv inte medveten om detta). Man får se hur Tidus löses upp tillsammans med drömvärlden och så slutar FFX.

FFX-2 utspelar sig 2år efter FFX's slut. Yuna drar runt med sina vänner på diverse uppdrag ihopp om att en dag finna Tidus. Under äventyr blir hon besatt av en ande till en sångerska som heter Lenne och som tillsammans med sin älskare, Shuyin, skjutits ihjäl utav fiendesoldater 1000år tidigare. Har man kommit så här långt så får man en förklaring till en dröm som Yuna har i FFX, där hon och Tidus jagas av soldater och till sist skjuts ihjäl.

Japaner kan det där med sorgliga, men vackra kärlekshistorier.

Lenna är för övrigt hon med långt hår och Yuna har kort hår.

Etiketter: Musikvideo

Helt ärligt. I detta inlägg tänker jag vara helt ärlig. Jag tänker inte nämna namn, om det inte behövs, men i övrigt helt och hållet tokärlig.

Igår var jag deppig större delen av dagen. Till stor del för att jag inte blev godkänd på LUT-kursen. Jag fick kräla mig ur mina bekvämaste mjukisbyxor, duscha och ta mig samman för att sedan åka upp till Universitetet och få reda på varför jag blev underkänd. På pappret stod det att jag hade rest i Drama och Dans som måste kompletteras. Tyvärr fanns ingen utav Drama- och Dansansvarige på plats, så jag fick snällt åka hem igen.

På kvällen kom jag fram till att Simpsons inte var kul, att jag inte hade några roliga filmer och att liver i stort sätt suger. Jag ifrågasatte om jag verkligen valt rätt. Om jag valt överhuvudtaget eller vad jag skulle göra annars. Det som snurrade i huvudet var ett "du-är-värdelös-du-är-en-besvikelse" mantra som gjorde att allting tappade glans och lust och glädje.

I ett, ganska desperat, försök att få kul och slappna av öppnade jag vinflaskan jag egentligen hade tänkt att ha i morgon. Tillsammans med vin och toffifee (eller hur det nu stavas?) sjöng jag ikapp med Spice Girls på högsta volym och gjorde "jag-har-ingen-kontroll-över-min-kropp-get-out-of-my-way" danser. Det funkade rätt bra. Jag kände mig rät töntig i början. Men sen släppte det.

Då kom Marie online. Vi pratade om hennes partner. Han är precis som min storebror, fast kanske tillochmed snäppet värre. Maries sälskap, disneymedlyt och den stadigt ökande alkoholhalten gjorde mig på bra humör. När hon gick hade jag dampdansmarathon i underkläder och sedan somnade jag rätt gott.

Vaknade imorse utav att dom höll på att rensa ur förrådet mitt emot min dörr. Det knasktrade och dunkade och jag blev jättenervös för att dom i all hets skulle slänga min cykel.

Jag fick en jättefin cykel i studentpresent, förstår ni. Svindyr säkert. Och det skulle vara så extremt surt om någon skulle slänga den, lägga beslag på den eller förstöra den. Jag skulle bli helt utom mig. För det är så med mig och saker jag har fått... Jag är överbeskyddande. Vet jag att en sak kostat mycket så blir jag helt paranoid. Även om jag inte tycker om presenterna/gåvorna jag får, så kan jag inte göra mig av med dom. Inte slänga, inte sälja, inte ge vidare. Jag klarar inte av pressen. Är en sak ful är den kanske användbar. Är en sak opraktisk är den kanske snygg. Jag uppfinner sätt att använda sakerna på, eller så stoppar jag undan dom och låter samvetet gnaga hål i bakhuvudet. Jag kan bara inte göra mig av med saker som någon gett mig. Kanske är det för att jag är materialist? Eller kanske för att någon har lagt ner tid, pengar och möda på mig? Jag kan nog inte beskriva ens i närheten vad som händer inom mig...

I vilket fall. Jag krälade upp ur sängen och smög bort till min cykel, som stod kvar (PUST!), och satte upp en tydlig lapp om att min cykel minnsann inte fick röras. Sedan kunde jag inte somna om och såg på det sista Ally McBeal avsnittet på säsong 2, vilket också är den sista säsongen som jag äger. Sedan blev jag rastlös och satte mig vid datorn och började klippa ihop en musikvideo. Fråga mig inte varför... Svaret blir ändå bara därför. Jag blev inte klar med den.

Ringde till Universitetet och fick tag på hon som är ansvarig för dramabiten på LUT-kursen. Fick bekräftat att det bara rörde sig om att komplettera och att allt sen skulle vara löst. Linda hejjade på mig och sa att det fortfarande fanns chans på ett VG.

"Ta en sak i taget!"

Hade gått med på att möta Christina klockan 12 för en fika. Så när klockan blev tolv masade jag mig ner. Det blev en Cinnamon Latte, en apelsinjuice, en ostfralla och en kanelbulle på Wayne's MittiCity. Fika och sedan en sväng på Gina Tricot på jakt efter en top till lördagkvällens spektakel, då jag förövrigt ska till Nöjesfabriken eftersom jag står på VIP-listan.

Sedan hem igen. Dagen har flutit i extremt långsam takt och jag har knappt gjort någon fonetik alls. Inte bra, med tanke på tentan på måndag.

Nu sitter jag och är hungrig, men jag orkar inte riktigt gå och göra mig någonting att äta. För jag vill ändå inte ha mat. Jag vill ha söta, feta saker som jag kan trycka i mig och sedan... Jag har dessutom redan ätit middag.

Jag sa ju att jag skulle vara helt ärlig.

Och om man vandrar in i det mentala träsket så står allting inte alls rätt till. Jag är inne i en extremt sårbar period då allting som sägs och görs går rakt in i hjärtat, likt glasbitar, och jag tar extremt mycket stryk av det. Jag orkar inte hålla uppe det där som annars brukar till stor del sålla bort taskiga kommentarer, onda cirkeltankar och motgång.

Det min gamla klasskompis från gymnasiet sa i Måndags sårade mig verkligen. Jag satt uppe halva natten och grät tills allt kändes luddigt och jag visste att jag skulle vakna upp nästa morgon med migrän.

Vilket stämde. Jag vaknade med svullna, röda ögon och huvudvärk. Det höll i sig ända till onsdag eftermiddag då jag åkte hem mitt på dagen och sov en halvtimme. Det var allt som behövdes. Fast som grädden på moset fick jag Lotta till middagsgäst och det lättade upp stormtyngda skyar. Hon är bra, den där Lotta.

Hon fick en dinosaurie av mig. Jag var och handlade lite prylar till studerandet på Åhlens. Så satt det två dinosaurier och tittade på mig. Då tänkte jag på Lotta. Jag hade redan en triceratops sedan innan, men jag kunde inte låta bli att köpa varsin taggsvans till mig och Lotta. Så nu har Lotta en dino. Jag har två; Groawdy och Tyke Tyson.
Lotta: Säg till när din är döpt!

Jag är så trött på att inte kunna prata fritt om vem jag träffar, när vi träffas och vad vi gör och vad vi gör. Jag är trött på att vakta tungan och smyga. Kan inte du förstå vad du gör? Vad du håller på med? Att du skrämmer mig? Kan du inte förstå att det är därför jag håller mig undan? Att det är därför du inte får komma nära? Jag orkar inte sitta ner och prata med dig om det (du skulle missförstå)... även om jag vet att jag snart måste. Att jag borde innan den här relationen är skadad för alltid, vilket jag är rädd för att den redan kan vara...

Etiketter: Dinosaurie, Hemlig, Linda, Lotta, Marie

Okej. Dagen kanske inte började bra. Men det behöver inte betyda att den inte kan sluta bättre. Efter några glas vin, Spice Girls Karaoke och Disneymelodi marathon trodde jag att kvällen var så bra som den kunde bli. Sen kom Marie. Hon tipsade mig en låt jag skickat till henne för länge, länge sedan som jag inte hört på länge. Så inte nog med att hon fick mig på bra humor, hon lyckades hitta kvällens låt och eventuellt en ny theme-song(?).

Vem kan tacka nej till A Guy like You?

We all have gaped at some Adonis
But then we crave a meal more nourishing to chew
And since you're shaped like a croissant is
No question of, she's gotta love
a guy like you!
...
When she wants oo-la-la,
then she wants you la-la
!

Etiketter: Peppy

Första underkända kursen. Första någonsin. Jag tror att jag totalt sett bara fått ett underkänt prov innan. Annars har jag alltid klarat mig. Även om "klara sig" betyder att komma undan med minsta möjliga marginal. Hade tydligen TVÅ restuppgifter som jag inte gjort, jag visste bara om en. Känns ju bra... eller inte. Kan inte riktigt fokusera på det heller eftersom jag har tenta i phonetics på måndag och känner att jag inte riktigt fattar...

Etiketter: Depp

Efter kvällens påhopp känns det skönt att ha vänner som Marie och Lotta!

På den gamla goda tiden.







det funkar inte riktigt som det ska, så jag väntar till i morgon!

Etiketter: Lotta, Marie

På tal om bacon...

Etiketter: That 70's show

Någon mer än jag som tänkt på att bacon luktar väldigt gott precis när man börjat steka, men efter ett tag stinker anus??

Dessutom sätter lukten sig i kläderna. och det är bajs om det inte ens är en själv som steker eller ska äta det jävla bacon:et.