Jag har börjat blogga igen:
http://ehpsson.blogspot.com

Nu kan det tyckas som så att det är helt befängt att sluta blogga precis när livet börjat rocka och rulla igen. Att det är helt absurt att inte skriva om hur man överlevde svininfluensan, hur tankarna går eller hur det går med projektet att flytta nytt, flytta in och flytta ihop. Det skulle ju vara nu, om någon gång alls, som jag borde ha något att skriva om, något att säga.

Så jo det är inte av bristen på ämnen att behandla som jag beslutat att låta bloggen gå i grav. Det är snarare bristen på motivation att nedteckna det... eller motivation till att publicera det.

När jag tog studenten, och just den här bloggen föddes, flyttade vi alla till olika delar av vad som tycktes vara världen (men som egentligen bara var Europa). En blogg var ett bra sätt då att hålla kontakt med många, dela lika information med alla och hålla sig uppdaterad så att när nästa avlägsna möte väl ägde rum var man påläst och kunde lägga dyrbar tid på detaljerna. För det är, kära läsare, detaljerna som är det viktiga. The Devil's in the details. Har man ett färdigt ramverk är det bara att sätta i gång och fylla det med färg.

Kanske är det åldern? Kanske är det det faktum att de som bloggade då inte bloggar nu? Eller att de flesta flyttat hem till Sverige igen? I vilket fall, känns bloggen inte aktuell som ett forum för kontaktbehållande. Det känns rent ut förlegat och aningens skevt att försöka intala sig själv att man skulle blogga av samma anledning som man bloggade då. Visst är det väl så, att ett telefonsamtal eller sms är bättre ändå? Bloggen har blivit ett envägskommunikationsverktyg där jag har ropat i ropet om det jag ansett värt att ropa, men let's face it jag är inte så pass viktig för att det ska ha gjort något större inverkan. Så inte heller det är en bra anledning till att fortsätta.

Vidare som talar för en nedläggning är det faktum att man på en blogg aldrig får den hela sanningen. Det är alltid en händelse så som den uppfattats, oftast något nedskalat, bortskalat, eventuellt censurerad och kanske dessutom modifierad. Har man otur har man lyckats återge något så som man själv skulle vilja att det framstod - lite häftigare, lite råare, lite mer. Men å andra sidan är det svårt att på internet idag vara 100% sann i det man säger. Det är mycket som måste lämnas ut, lämnas bort av hänsyn till andra som egentligen inte vill vara offentliga personligheter på internetet.

Kanske kommer jag börja blogga igen i framtiden. Sånt vet man aldrig. Och framtiden är ingenting man bestämmer över, kanske är den framtiden om en vecka, kanske två. Kanske är det ett år eller tio. Ni lär få veta. Jag kommer i vilket fall fortsätta skriva -- jag har ju lovat en novell eller två -- och jag kommer fortsätta vara kreativ inom andra områden. Bara inte bloggen.

Det kan tyckas snålt att lägga ner innan svininfluensan har behandlats (i ord, det vill säga), att inte bjuda på den karamellen. Det kan också tyckas att mitt avsked var allt för abrupt - att det inte räcker med att bara sluta. Det senare hoppas jag ha åtgärdat nu. Det första förbli beklagligt. Ring mig, sms'a mig eller skicka ett mejl. Det är långt mycket trevligare och personligare... för oss båda.



Men nu tar jag mitt farväl.
Adjö!

Nu slutar jag blogga.
Tack för de dryga tre åren.