FW: Pledge your allegiance
Allt Kanye rör blir till guld. Jay-Z betyder platina. Blanda med en del Rihanna och du har... Jay-Z feat Kanye & Rihanna ...nästa stora smashhit? Yngst & Smartast diggar, men kommer nog inte repeata särskilt frekvent. |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
FW: RIPMJ
Jag är inte den första, men antagligen inte heller den sista. Så grymt! Etiketter: Bounce, Flash mob, Michael Jackson |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
FW: Vädertermer
Enligt väderkillen på svt har det de senaste dagarna varit "...som en biljardkula i en torktumlare" Det säger mig ingenting. |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
FW: Bondepraktika
På SVT och under kategorin "danskt lantsbruksprogram" hittar man programmet 100% Bonde. Jag tror att konceptet är följande; ung, snygg (och dansk) bonde visar att livet på landet är minst lika häftigt som det är härligt. Råder det i Danmark brist på jordbrukare? Kan det vara så att man försöker locka unga familjer från stadslägenheten till gården på landet? Eller är det snarare så att bönderna utgör en så pass stor del av befolkningen att de behöver en egen Martin Timell? Jag tycker att det är trevligt att det satsas i väst. Att vi ser efter dem som ser efter oss. "I dag slaktar Frank höns och gör egen äpplemust. Efter ett långdraget arbete får han till sist stallporten färdig. Och så hittar han hasselnötter!" Är det inte underbart?! Han hittar hasselnötter!! |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
090720
Idag har jag...
...vilket är bra. Men å andra sidan har jag också...
...vilket inte är bra. Jag står kluven, men väljer att behålla den befriande känslan som infann sig under äppelskrottsmolnet. Det känns bra att ett moln och en chokladkaka kan hjälpa så mycket. |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
090720
Just nu sitter jag och äter frukost. Måndagar är för min del bekväma. Jag jobbar bara fyra timmar och de fyra timmarna börjar inte ticka förrän klockan 12. Det innebär att man på måndagarna får vakna långsamt. Det finns inget bättre än att vakna långsamt. Kolla klockan och konstatera att man inte måste gå upp än på länge, rulla över på andra sidan och somna om. Långt uppvaknande till fågelsång och radioprat. Lång dusch med väldoftande tvålar från Bodyshop. Lång frukost med kaffe och tre olika sorters morgontidningar. Allt går långsamt och långsamt är bekvämt. Veckan har börjat och jag tror att det kommer bli en bra vecka. Jag kommer jobba, jobba och jobba. Öppning till stängning, på torsdag jobbar jag till och med till 21:15. Det är då en attans tur att man trivs på jobbet. Men på fredag tar jag minisemester och då åker jag "hem". |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
FW: kärlek
"Kom hem!" skriver han. Kom hem... ...Och det klingar så fint att hjärtat känns som ett rum gjort av kristallglas där där någon spelar försiktigt på väggarna. OCh hela jag blir alldeles matt och känner mig rakt igenom rörd, nästan till tårar. Kom hem, skriver han. Etiketter: Kärleken |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
090719
Jem - You will make it I natt har jag inte sovit särskilt bra. Jag slappnar aldrig av. Det är så mycket man vill, så lite man har tid till och så finns det det man gör i stället. Och hur berättar man saker för folk som man förr eller senare måste berätta för, eftersom beslut redan tagits och mekanismen redan aktiverad och i full rullning? Jag är vuxen nu och jag fattar mina beslut själv, det är bara den där biten med konsekvenser som jag måste bli bättre på, förstå och faktiskt rakryggad ta. Nu tar jag istället allt i smyg. Kred går dit den egentligen inte ska, lite av det ska jag ha... och nog är det väl så att blygsamhet aldrig är riktigt klädsamt i situationer när allt är faktiskt och fastslått, samtidigt som motsatsen aldrig har känts bekväm. Men nog skulle det vara skönt med lite erkännande...? Jag har inte alls vaknat på rätt sida idag. Kan så vara för att jag aldrig riktigt sov och därför per definition inte har kunnat vakna i dess regelrätta mening. Men det känns idag tungt att vara jag. Varför förstår jag inte - det borde vara tvärtom. Jag har ju en plan. Jag har ju planerat. Jag har ju saker att se fram emot, att längta efter. Ändå. Men det är nog bara idag (och natten som passerade) som ställer till det i huvudet. |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
FW: Söndagens musik
|
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
090718
När man jobbar i butiken som jag jobbar i, för företaget jag jobbar för, måste man i jobbet bära vad arbetsbeskrivningen kallar "uniform". Uniform innebär en pikétröja i bjärt rosa (om man som jag är av det kvinnliga könet, killarna bär lila) och svarta byxor. Tröjan ska förutom företagslogga prydas med namnskylt och aktuella kampanjknappar. Jag har nog aldrig riktigt förstått grejen med pikétröjor. När jag tänker på det har jag nog aldrig ens ägt någon själv. Jag menar absolut inget ont mot vare sig plagget eller dess bärare, jag menar bara att jag själv aldrig haft något intresse i att äga en pikétröja. Ja, det vill säga förrän nu då. Den färgglada pikén jag bär varje dag i jobbet är väl trevlig, men knappast funktionell. Den är tjock, varm och bara allmänt jobbig. Jag misstänker att jag har förlång överkropp för hur företaget tänker sig att deras anställda ser ut, för det känns som om jag hela tiden går och drar i tröjkanten. En större storlek skulle innebära att jag får en aningen längre tröja, men skulle för den sakens skull inte innebära högre komfort. Nej, snarare är det tvärtom. En större storlek skulle innebära att man stänger in kroppen i vad som tycks vara ett pikétält, motsägelsefullt nog varmare än den lilla varianten jag bär nu - tro mig, efter förra sommaren vet jag vad jag pratar om. I vilket fall. Det jag egentligen ville ha sagt är följande: Hur skönt är det inte att få komma hem efter en arbetsdag, krypa ur pikétröjan och ner i ett par mjukisbyxor? Det måste vara som att bära en radiohjälm. |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
090703
Soundtrack: Dustin O'Halloran - Opus 26 Jag sitter på en balkong i Göteborg och dricker vin. Det är jag och tanterna på andra sidan gatan - vi är gatans övervakare. Ibland sliter tanterna blicken från gatans unga som väsnas där nere och tittar istället mot balkongen där jag sitter. De nickar som hälsning och man får aldrig vara sämre än att ta seden dit man kommer och jag antar att det är så man gör här, så jag nickar tillbaka. Kanske tror de att jag bor här? Det gör jag ju inte. Bara nästan. "Hem är där hjärtat är" säger man och på så vis är Miriam ett av mina många andrahem. Alltså är detta hem. Men jag bor inte här. Göteborg doftar salt och mellan min balkong och tanternas mittemot dyker havsfåglar av olika slag. Jag tänker på hur mycket jag saknar detta när jag är borta. Ljumma västkustsnätter. Jag tänker att jag måste försöka bli bättre på att återvända. Mammuth pratar i telefon. Det var länge sedan jag träffade henne nu. Hennes väsen är trött, jag känner det. Det gör ont i mig att det gör ont i henne. Det gör ont i mig att det gör ont i människor jag håller av. Jag tänker återigen att jag måste bli bättre på att återvända. Jag tänker att jag måste bli bättre på att höra av mig och säga att jag tycker om henne. Jag bestämmer att jag ringer så fort jag kommer hem till Sverige igen. Det är ljummen sommarnatt på Västkusten och i luften blandas salt och fukt med förväntning. I morgon flyger jag. Etiketter: Kära vänner, Resa, Västkusten |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
090702
Ledsen kids, men nu tänker jag sluta posta meningslösa inlägg om kvinnor med ekorrar mellan brösten och inte heller tänker jag knåpa ihop låtlistor på spotify åt er. Nu får ni bestämt klara er själva för jag ska på semester. Semestern invigs i Göteborg, en natt hos Miriam och sedan, sedan kära barn, bär det av till Italien. Under Toscanas sol väntar det goda livet och allt var det innebär med backanaler och allmän vällust. Det ska käras och familjas och det ska vara alldeles... alldeles... alldeles underbart. ![]() Det förtjänar jag. |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
FW:
USA i ett nötskal... eller ja, USA-fördomen i ett nötskal. Och detta har ingenting att göra med att jag skulle ogilla USA eller planerar att kapa plan, thank you very much. Det har bara att göra med att Piff (eller Puff) sitter mellan en kvinnas bröst under ett polisförhör. Och det är sjukt. (hihi, nötskal) |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
FW: the pie maker
Etiketter: FW:, Pushing Daisies |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Gammalt: » augusti 2006 » september 2006 » oktober 2006 » november 2006 » december 2006 » januari 2007 » februari 2007 » mars 2007 » april 2007 » maj 2007 » juni 2007 » juli 2007 » augusti 2007 » september 2007 » oktober 2007 » november 2007 » december 2007 » januari 2008 » februari 2008 » mars 2008 » april 2008 » maj 2008 » juni 2008 » juli 2008 » augusti 2008 » september 2008 » oktober 2008 » november 2008 » december 2008 » januari 2009 » februari 2009 » mars 2009 » april 2009 » maj 2009 » juni 2009 » juli 2009 » augusti 2009 » februari 2010 |