...och nu så har sommaren koooommit för jag har just tagit bort snön vaxat mina ben.

Och som om inte det vore nog som förberedelser för den antågande försommarvåren så sitter jag här med avfärgningsmedel i håret. Bort ska vinterns deprimerade svarta. Fram ska chokladbruna, beachblekta slingor lockas.

Morgonens migrän är som bortblåst. Kvar är bara ett tungt huvud, tunnelseende och en bristande logik. Solen gör det dock svårt att hänga överdriven läpp. Som Markus Krunegård sjunger:

"Hela världen är så underbar
om man är korkad, tom och glad."

Jag är en vampyr; Markusevangeliet, 2008

Jag säger jajävlarimej.

Etiketter: Markus Krunegård, Migränen, Musiken, Sommaren, Ytligheten

Junior: Vad gör du?
Texas: Frukost
Junior: Kan vi inte äte frukost ute?
Texas: Utomhus?
Junior: Nej. Alltså... på café!
Texas: Men det är väl onödigt? Det kostar ju pengar!
...
Junior: Sanningen är den att jag orkar inte med det här, men jag orkar inte göra något åt det.
Texas: Köket?
Junior: Ja.
Texas: Jag vet. Jag är ledig i morgon.
Junior: Jag vill äta ute.
Texas: Var?
Junior: Jag försöker komma på var de har uteservering... Muséet!
Texas: Vi måste vara tillbaka till kvart i tre...



Ibland så är jag övertalningen självt! Ibland är P, väldigt övertalad.
Nu ska vi fruncha!

Adios.

Etiketter: Maten, Sambos

Nu sitter jag i yogaställning lotus och har ätit mig illamående på glass. P tittar på MTV och at this very second spelas monsterrapparens Petters senaste dänga.

Jag kan inte hjälpa det, men Petter ser trevligare ut med lite hår. Vilket jag påpekade av ren fascination. P (sambon) sa att jag lät som en mormor.

Jag skrattade. Jag bloggade.

Etiketter: Inflikat

Ska jag vara riktigt jävla brutalt ärlig så tror jag just nu inte att jag är något som helst alternativ. Jag tror inte att jag tas på allvar...

...och det suger fet jävla gnupung!

Etiketter: Hjärtsmärtan, Nedstämt

För de vänner som just nu inte befinner sig i landet kan jag berätta att Sveriges sjuksköterskor har gått ut på strejk. Operationer har ställts in och tv-kanalernas nyhetsredaktioner pratar om att sjukhus kan komma att bli anmälda för försummelse av patienter. Strejken rör en löneökning... vilket jag någonstans känner är helt förtjänat.

Det är ju bara min personliga åsikt. Så klart finns det andra som tycker annorlunda. Vilket blir tydligt i dagens NWT (Nya Wermlands-tidningen) där följande, låt mig säga lysande, insändare publicerades. Läs och begrunda!


Det är nästan så att jag är beredd att byta ståndpunkt i diskussionen. Det är nästan så att jag vill gå ut och kasta tomater på de överviktiga sjuksköterskor som har mage (pun intended) att kräva mer pengar för ett arbete som är så basalt och som egentligen vem som helst kan göra. De tjänar ju tydligen tillräckligt för att bli tjocka!

Att de kanske inte har tid att motionera är deras eget fel! Väljer man att tjäna pengar som man kan lägga på god mat och dricka framför att gå promenader, ja då får man fanimej ta konsekvenserna.

Nej tacka vet jag de undernärda, skinnyskinnypickstick-flickorna med påsar under ögonen! Som inte sover! Som inte äter! Som ska ta ditt blodprov! Som ska gipsa ditt ben! Som sover under din CAT-scan! De, om några, förtjänar mer betalt!

(innan du kommenterar LÄS(!) insändaren! Du lär förstå)

Etiketter: Ironin, Samhället

Etiketter: Adele, Hjärtsmärtan, Musiken

Jag antar att det är så här det går när man sett fram emot något...

Etiketter: Nedstämt

Här sitter jag i vardagsrummet och slösurfar i väntan på att D ska anlända till Kstad. Jag börjar misstänka att det där med att ta sig från (fucking) Åmål till Kallecity är mer än ett äventyr.

I vilket fall...

Inte för att jag har tänkt på det särskilt mycket de senaste veckorna och inte för att det skulle finnas någon som helst koppling mellan det här blogginläggets "intro" och vad som komma skall, men just nu är jag pepp på det där med barn. Efter dagens youtube-runda rasslar det till på fördelskontot och jag skulle älska det om jag hade en liten krabat som kunde utföra följande akt:



Kanske inte klockan 6 eller tidigare på morgonen. Då är det tveksamt. Men annars...

Bara som en liten parentes till dagens annars till synes slöa händelseflöde.

Etiketter: Barn, Beatles, Fucking Åmål, Komiken, Musiken, Slöheten

Min bristande bloggaktivitet på sistonne får ursäktas och skyllas på det underbara vädret som slagit knockout på Karlstad. Större delen av tiden spenderas med kaffe och gott sällskap på en av lägenhetens två balkonger. Jag har börjat bli solbränt rödbrun i ansiktet och skippar helt tjocka tröjor.

Men så idag sa P något som helt enkelt måste dokumenteras. Han visar sina dåliga sidor. Sina äckliga sidor. De där sidorna som jag i all min pre-menstruella stress finner mycket störade och ger upphov till att mina dödshot till ovannämnde har återkommit. Så här var det i alla fall...

I mitt nya nummer av Illustrerad Vetenskap (ja, jo, jag är nördnördnörd av kaliber) så finns det en liten notis om apor och deras sexvanor. Tillåt mig att citera:

Aphonor byter sex mot pälsvård
Sexhandeln verkar ha djupa evolutionära rötter. En studie av 50 vilda makakapor i Indonesien har avslöjat att hannarna "köper" sig sex genom att pyssla om honor i brunst. Marknadspriset på honornas tjänster svänger dessutom med hur många honor det finns och varierar från 8 till 16 minuters ompyssling per parning

När jag läste upp detta högt för mina kära sambovänner utbrister P:

"Det är ju som ett förhållande"

och menar vidare att man, beroende på hur snygg man är, kräva olika saker av sin partner i utbyte mot sex. Men "hur snygg man är" menas hur snygg man är i förhållande till sin partner. En mindre snygg partner skulle få en tjänst utförd i mindre skala i utbyte mot sex, än en snyggare partner.

Alltså, Albin och Alva är tillsammans. Eftersom Albin är "snyggare" än Alva, behöver han inte köpa så mycket lösgodis för att få sex. Herbert som är tillsammans med Ulla däremot måste köpa mycket godis av god kvalitet till sin partner för att få till det, eftersom Ulla är en snygga i deras förhållande.

Dessutom hade han utläggningar om att det var så det funkade på krogen och med tjejer i allmänhet. Ju mer kvinnor på krogen - ju mindre behöver man lägga ner på sitt ragg. osv, osv.

Jag blev arg. Jag har PMS.

Etiketter: Apor, Bittert, PMS'et, Sambos, Ytligheten

"-Honom satte jag på...
-Men -pow (slå i bakhuvudet)-
-ouch!!
-så får du ju inte säga
-men det är ju sant!!"

Ibland är sanningen inte god nog tydligeN!

Etiketter: Citat, Fullerier

"Kock i Stock[holm] -fniss- Cock in Stock -aaahahahahaha- "

Etiketter: Citat, Poesin, Så som det alltid borde få vara

Det CP-regnar!!!

...ropar jag och rusar ut i korridoren. Men ingen annanstans fanns min egen entusiasm att återfinna. Men det var då och nu är nu. Alltså hänger vi inte läpp för det.

Det finns verkligen ingen anledning att hänga läpp och tjura - solen skiner och ölen står på kylning. Nu är det bara spellistor som ska ordnas och outfits som ska väljas, sedan är Herrskapet good to go (även om vi nu tydligen inte behöver gå någonstans alls). Fint.

Flickkvällen med knytistema var också fin. Finare har nog inte vår vardagsrum/matsal varit. I alla fall inte på länge. Att man sedan gick och knöt sig lätt illamåedne på grund av allt socker är en annan femma . Alltså; smällar man får ta. Speciellt då man inte bara får avsluta en dag med najsigt sällskap utan också börja nästa under samma flagg - kladdkaka och kaffe med godaste vännerna på balkongen.

Mitt rum är rent. Köket är rent - för jag har just tagit bort snön sista disken. Vardagsrummet är rent. Balkongen är ljuvlig. Jag ska upp till universitetet och lämna tillbaka en bok - kaching på kontot. Behöver jag säga att idag är en bra dag?

Jag mår bra. Jag kanske har varit på dåligt humör, men jag mår bra. Där finns en väsentlig skillnad. Det är framförallt skönt att veta att om man är ledsen, är man ledsen för att man är ledsen och inte för att hela världen känns fucked up the walls fel och jobbig. Är man ledsen är man ledsen för nuet. Det bottnar sig inte i och går inte att koppla till något djupare.

Idag är en Hellström-dag. Det är bara små ballerinor och kanske en Jimmie D som saknas för att den skulle vara 110% perf-proof.

Och föresten mina kung-fu/folkdansapor är numer iklädda tutu's och ballerinaskor med sidanbandssnörning. Och då syftar jag inte på ovanstående ballettflickor, utan riktiga, men små apor. Kanske är man inte så frisk som man vill tro?

Etiketter: Apor, Ballerinor, Håkan Hellström, James Dean, Så som det alltid borde få vara

Snart, mycket snart rullar vi ut och återigen bort från Västkusten. Inte för att jag vill, utan för att jag har ett liv att återvända till. Jag har blivit vuxen. Jag äter äggmackor med kaviar och dricker kaffet svart. Jag tycker att det är helt okej att betala för kollektivtrafik och vågar vägra planka.nu. Jag har blivit vuxen och med det kommer ansvar. Det är ansvaret jag återvänder till. Mitt eget verklighetsbundna liv och mitt eget, mycket påtagliga ansvar.

Kent. Inte för att jag egentligen vill, utan för att det passar sig så bra som soundtrack till en resa som egentligen inte vill göras. Det svårbegripliga svårmodet gör sig som bäst i en bil på en motorväg. Vi tar palace/main hela vägen hem.

Etiketter: Kent, Musiken, Resan, Västkusten

I'm just tryin' to love you
in any kind of way
But I find it hard to love you
when you're far away

Så sant. Varför så sant?

Folk runt omkring faller sönder och samman och det finns lite jag kan göra. För att inte säga ingenting alls. Det är svårt att acceptera. För att inte säga omöjligt. Men jag försöker... mest för deras skull.

För min egen del skulle jag mest av allt vilja utdela pungsparkar och käftsmällar. Jag skulle mest av allt vilja paradera runt med slagordsbanderoller. Jag skulle mest av allt vilja trycka slogantee's i gälla färger och påvisa min närvaro. Men jag försöker mig på det där med låg profil... för deras skull. (Skulle det dock krävas är jag så redo man kan bli! Upp till kamp!)

If you want to fight, I'll stand right beside you
If you choose to fall, I'll be right behind you
to pick up the pieces...

Förövrigt har mina ringdansande apor övergått till kampsport. Nästan lika bekymmersamt... om inte mer.

Etiketter: Apor, Citat, Musiken, the Kooks

Jag vill också bli gammal och sjunga i kör!

Etiketter: Musiken, Young at heart

Idag är jag inte alls lika pepp som igår. Idag är jag inte alls lika tillfreds. Det skulle mycket väl kunna ha någonting med att det har blivit mer än dags att ta tag i något som skjutits på framtiden alldeles för länge. Men jag skjuter på det lite till och mår ännu lite sämre - jag vet helt enkelt inte hur man gör i pikanta situationer som den här. Men det fötjänas att nystas upp, så mycket vet jag.

Etiketter: Förvirringen, Uppdatering

10 Maj är datumet. Herrgården är platsen. Kom och fira mig! Kom och fira Herrgårdens invigning! Jag fyller 21 och nya lägenheten har ännu inte fyllts till de bredder den förtjänar. Vi har ännu inte testat våra grannars gränser och brandstegen är fortfarande intakt. Detta kräver åtgärd!

Champagnepoppning och ballonger
Fyrverkeriskjutning från balkonger
Ja, jag säger då det
Herrskapet vet
hur man bäst
komponerar en fest.

Jag tänker fortfarande bara på mycket små apor i väst som spelar cymbal och dansar ringdans. Skrämmande!

Etiketter: Apor, Festen

Jag har haft en konstant huvudvärk hela dagen. Det är inte jättekul. Jag är hypkondriker. Det är inte heller kul.

Härom dagen gick en Grey's Anatomy-repris och även om jag inte direkt kan räkna mig till skaran hängivna jag-dör-om-jag-missar-ett-avsnitt-aaaaarrrggghh-fans, så måste jag säga att det var fascinerande. Inte huvudkaraktärerna som i runda slängar är just runda slängar och måttligt intressanta. In genom sjukhusdörrarna till den nyöppnade gratiskliniken på Grey's memorial (?) så kom en kille som hade haft vad de trodde var en dålig förkylning i över tre veckor. Dock skulle det komma att visa sig att snoret inte alls var vanligt snor utan vätska från hjärnan som tecken på att hjärnan trängde sig upp mot kraniet och i princip höll på att explodera likt snigeldynamit. Om jag en morgon hittar en halo-fläck på min kudde så vet jag - min hjärna håller på att klämma ihjäl sig i mitt huvud.

För jag har varit ovanligt tät i näsan en längre tid nu. Vilket inte bara är irriterande, utan också alarmerande. Är det kanske pollen som spökar? Är jag förkyld? Eller börjar min näsa kanske växa igen? Jag har en stor näsa. En stor potatis mitt i ansiktet som tycks vara där av den enkla anledningen att irritera. Så det skulle inte förvåna mig det minsta om näsan faktiskt bestämt sig för att lägga av... eller i alla fall kommit fram till att den inte orkar hålla sig själv uppe. Kanske håller den på att trilla ihop? Inte heller det skulle faktiskt förvåna mig något nämnvärt.

Jaja. I vilket fall...

Jag är vid havet - yippiekayay. Jag gick idag en drygt två timmar lång promenad med familjens hundar Mugginson och Gruffe. De kanske inte heter så, men jag kallar dem så. Mugginson och Gruffe. Vi sprang på en strand tillsammans och var tvättmedelreklamsaktigt lyckliga och fria. Gruffe badade och såg bitvis ut som en ubåtshund eller möjligtvis en sjöko. Mugginson åt tång. Jag kastade saker som Gruffe kunde simma och hämta - det var min stora uppgift. Det var inte sol, men det var inte kallt heller. Det var perfekt för att jag skulle känna mig tillfreds.

Tillfreds är jag just nu också med att sakna. För saknar det gör jag. Mångt och mycket. Jag saknar Herrgården och dess inneboende. Jag saknar Göteborg och dess invånare. Jag saknar... ja, jag saknar telefonsamtal. Jag saknar honom. Jag saknar henne. Men just nu är jag tillfreds med både saknaden.

Jag är också tillfreds med abstinensen och avsaknaden av röda meddelandeikoner. Just nu är jag hellre kär och lyssnar på Håkan än inte kär och utan Håkan. Jag är nog mest bara glad över pirret i magen. Det är på sådanna här dagar som man förstår att man kanske väntar på något gott...

...och då ska man inte behöva vänta så länge.

Chill.

Etiketter: Abstinens, Finstämt, Hjärtat, Musiken, Saknaden, Västkusten, Äckelpäckel

Etiketter: Björn Skifs

Jag hade velat döpa detta blogginlägg till Björn Skifs, han är en reko kille, men kände att ovanstående rubrik ändå skulle passa bättre. Varför Björn Skifs är en reko kille kan vi återkomma till snabbt lite senare.

Igår åkte jag tåg. Fast innan dess hade jag hunnit ha seminarie på universitetet, dumpa CV hos önskvärd arbetsgivare och fika på T. Så kanske var det inte konstigt att jag inte var framme förrän vid midnatt.

Igår åkte jag alltså tåg från City of Charles till Valberget, en resa som skulle ha tagit 4 timmar och cirkus 20 minuter men som slutligen landade på 5 timmar och 10 minuters total restid. Kul, sa jag men menade det så klart ironiskt. För inte nog med att tåg var sena hit och dit, min mp3 var totalt blank. Alltså, ingen musik... alls. Människor har dött för mindre. Men jag var tapper.

Igår skrev jag i min dagbok (för jo, jag äger även en sådan);

"Det borde vara kriminellt för någon med så dålig musiksmak att ha så snygga skor. Jag vill befria dem!!! (skorna alltså!)"

Just då menade jag det verkligen. P's elitism och selektivitism har smittat av sig och jag tyckte att den platinablonderade, men till synes indieinspirerade, flickan bröt alla oskrivna regler när hon lyssnade på alla de absolut värsta danslåtarna out there blandat med lantis-rock och lite gamla klassiker. Ack och ve! Hennes neonrosa skor förtjänade ett bättre öde ansåg jag då.

Jag är i alla fall lycklig över att få sitta så nära havet. Det gör mig lugn.

Etiketter: Bajs, Fånerier, Västkusten

Emma sade "varde internet" och så var där internet.

Yngst och smartast. Jo, man tackar!

Etiketter: Självgott, Tekniken, Uppdatering

Jag har blivit blödig. Grymt blödig. Irriterande blödig. Visst tusan har jag haft den ådran sedan långt långt tidigare för visst tusan har jag blivit påkommen av mig själv att sitta och gråta till sappy upplagda Oprah-avsnitt. Men aldrig till den grad som nu.

Jag skyller allt på den biologiska klockan. Jag och biologiska klockan kommer inte överens, därför får den vara grunden till allt ont som nu med mig sker. Så, det är den biologiska klockans fel att jag nu är blödigare än blödigast och lipar floder till film som tv-serie.

Värst var nog ändå Spårlöst, TV4's nya satsning där adopterade och andra som av olika anledningar inte träffat sina biologiska föräldrar får chansen att leta reda på dem. Get it together, tänkte jag där jag satt och snorade och grinade mellan mina hulksnyftningar. Men fan vad fint det var när lilla halv-japanska Emelie för första gången träffade sin far som letat och längtat efter henne i 20 år. Huh. Blir tårögd bara av att tänka på det. Pinsamt var det att erkänna sina tårfloder. Pinsamt var det att erkänna att programmet dessutom leddes av Linda Isaksson. Pinsamt!

And don't get me started on Extreme Home Makeover - antagligen det mest amerikanska programmet i TV3's tablåer för tillfället och jädrans vad påfrestande det är. Men tro katten att jag ändå sitter och lipar i slutet. Oftast för att familjen får en massa stipendier och lån som avskrivs och allt i slutändan blir bra. Men ibland kan man inte annat än att gråta för att familjen får ett jättefult hus jättefult inrett trots att hela högen har cancer och aids och förtjänar så mycket bättre.



I flera veckor nu har jag dessutom gått runt med en två värkande längtanden. Tro att jag vart förvånad när jag insåg att det var för att jag så gärna ville se Darjeeling Limited en gång till. Det har riktigt skavt i mig när jag inte kan se den. För visst tusan är den det finaste jag sett på länge. Jag har gråtit för att jag inte har den i min samling. Värken i hjärtat fick mig att gå emot alla moraliska principer jag besitter och snart ligger filmen på min hårddisk (detta bara i väntan på att den släpps på DVD). Nu gråter jag inte för att jag inte får se den. Nu gråter jag för att jag snart äger den, även om så är i piratkopierat format - än så länge.

Som sagt. Jag är blödig.
Den andra längtan behandlar vi någon annan gång. Nu Wes!

Dagens orgasmvarning: Jason Schwartsman

Etiketter: Darjeeling Limited, Filmen, Insikten, Pinsamt, Romantiken, Tröttheten

Idag har minsann inte innehållit mycket av värde. Jag har inte ens lämnat huset i vilket vår lägenhet är beläget. Jag har varit utanför vår dörr - jag har tvättat. Dessutom har jag plockat lite och sorterat lite och gjort diverse andra saker som plussar på hemmafrusaldot. Men mest av allt har jag nog idag ändå varit trött.



Så när jag ligger utslagen på min schäslong (säng) och bläddrar genom fredagsunderhållningens repriser fastnar jag på SVT och Så ska det låta. Brolle och Bentzing möter Oh Laura-tjejen och Hammerfall-snubben. Fine tänkte jag.

Men inte tusan var det fine. Ju längre programmet pågick ju mer övertygad blev jag att jag skulle "göra" Brolle om chansen gavs. Varför? Jag önskar jag visste. Inte är jag speciellt jätteöverdrivet förtjust i Elvis och inte verkar Brolle ha någon särskilt särdraget yvig personlighet, som jag annars dras till. Nu känner jag inte Brolle och har aldrig träffat honom, därför borde jag kanske inte uttala mig om saken. Men ändå. Jag nöjde mig i alla fall med att det var norrländskan. Norrländska är ett afrodisiakum, det vet alla.

Att placera en biologisk klocka innuti den här kroppen måste vara världens största fuck up. För inte nog med att hormoner sprutar och sprudlar och så lätt ges efter inför, den biologiska klockan som tilldelas mig är högexplosiv. 21! Jag är knappt 21! Tillåt mig att säga som så att den just nu tickar extremt högljutt. Min hjärna kläs i krockodilskinn och lyssnar inte alls till det där som kallas takt och/eller stil - ge mig barn och gör det NU!

I morse adopterade jag tillexempel ett barn... tillsammans med Bounce-Benke. Benke var dock inte dansare. Han var profssurfare, tjänade storkosing och skördade medaljer likt en get skördar tulpaner. Het med andra ord. I vilket fall. Ungen vi adopterade var läskigt lik Brangelina-Maddox och som inte det var nog var jag dessutom gravid. Höggravid... på två sekunder. Vaknade med övertygelsen om att tillståndet var permanent, men lugnades komiskt nog av rosenknoppstapeter - Benke, Maddox och värstingmagen fanns alltså bara i fantasin. Pwuh!

Etiketter: Barn, Förvirringen, Tragikomiken, TV

Ja Macaulay Culkin kanske hade kul när han var ensam hemma. Men jag?! Nej, när jag är ensam hemma då är absolut ingenting som i den amerikanska familjefilmen. Har jag kul? Nej, jag skulle kanske inte tro det. Såvida inte ordet kul har fått en ny innebörd och numer derfinieras; förätning på frukt(är-också-godis) och fast framför vad som tycks vara ett ändlöst Extreme Home Makeover-marathon oavsett kanal och kanalbyte. Då kanske jag skulle ha lite kul.

A family comedy tragedy without the family.

Home alone - i världens största lägenhet dessutom. Bara för att P jobbar konstiga tider. Ett telefonsamtal till grabbens chef kanske vore helt på sin pplats? För jag antar att det inte är sista, eller ens näst sista gången. Han borde inte få jobba. Speciellt inte när L bestämmer sig för att åka till fucking Åmål och gå på släktkalas. Men hallååee?! Vad ska jag göra då? Hem med er! Bums! Var de hemmafruar som ni föddes till att vara.

Jag blir skogstokig, mosstossig, av att vara själv just nu. För jag är trött, tröttare, tröttast och då känns världens största lägenhet som ännu större. Hallå ljud?

Här finns absolut ingen rörelseenergi och ingen som helst övertygande motivation till att flytta sig heller, så kom till mig. Komsi. Komsi! Den enda kontakt jag har med mänskligheten är  i form av IM's och lama sms. Sms som jag dessutom inte får några svar på. Så jag väntar... och väntar... och väntar... på svar...

If I had one shred of common sense
I would have already left
Don't ask how long I've been waiting here
Yeah, you can probably guess

Tracing the arc of the hour hand
This clock's incredibly slow
You ask how long I've been waiting here
I think you already know

'cause I've been hanging out
and counting down
the time that I've been wasting
I've been holding on
for way too long
Your always worth
the wait though, I guess...

Etiketter: Abstinens, Citat, Filmen, Sambos, Uttråkad, We are Scientists

I love you
But I gotta stay true
My moral's got me on my knees
I'm begging, please
stop playing games

I don't know what it is, but you've got me good
like you knew you would

I don't know what you do, but you do it well
I'm under your spell.

Etiketter: Citat, Duffy, Musiken