Nu håller jag på att packa ihop mina belongings. Dags att dra sig tillbaka till K-town... trots feber och ett knappt medvetet medvetande. Heja.

Dagens: Det är sjukt kul att höja låtar några tonarter. Om du inte har testat, gör det. Mitt tips är att höja Britney och/eller Justin tre tonarter för att ge ett ännu påtagligare pre-pubertalt sound.

Annrs blev Kents blåjeans jävligt bra höjd två tonarter. Hah. Snacka om krackelerande stämband.

Hur gammal är man inte när man ratar P3 för P1 och istället för att vräka i sig chokladmousse (som för övrigt är himelskt god!) slänger ihop något slags yoghurt med bär, honung och nötter? Min mentala ålder börjar tillochmed förundra mig själv.

...och värre blir det...

P1 sänder just nu ett program om frivillig barnlöshet i Sverige. Det är intressant. Det ger intressanta reaktioner hos mig. Jag sitter här, blott tjugo år, och känner mig mentalt och fysiskt redo för ett barn. Även om jag egentligen inte vill ha barn just nu, är jag fortfarande god vän med tanken på att om några år trycka ut en egen liten knodd.

De medverkande i programmet däremot vill inte. Absolut inte! De pratar om hur omgivningen anser dem vara själviska, naiva, att de inte tänkt klart, att sådant kommer med ålder och att de kommer ångra sig när väl klimaktieriet och pensionen checkar in. Då skäms jag. Inte för att jag tycker att de är själviska och naiva. Jag respekterar deras beslut, men kan ändå inte låta bli att i huvudet försöka förutspå hur de kommer att se på saken när det väl är för sent... och inse att det är för sent... och själva använda uttrycket "för sent". För i mitt huvud är det så det ser ut, även om de förmodligen aldrig kommer att känna att det varit för sent. Att de missat chansen.

Och Goddamm. Såga mig inte till oigenkännerlighet över detta nu. Barn ska inte skaffas (Uggh! låter som objekt man kränger på auktion!) bara för att de ska skaffas och inte heller för att man ska se hur det är och/eller bara testa på det. Men i min framtid ser jag barn. Jag ser inte när och jag ser inte med vem, men jag ser dem. Hela idyllen med sommrar vid kusten, fiska krabbor och stycka maneter. Skogspromenader på hösten med varm choklad i termos som övergår i vita pulkabackar och färgglada overaller. Frösådd på våren.

Idyllen splittras inte av kräk, bajs och sömnlösa nätter och annat som hör bäbisar till. Jag tycker inte det låter så farligt. Det är inte så farligt. Man klarar det, även om det är för jävla jobbigt just då.

Förövrigt går Estelle och Kanye varma i hörlurarna.

You'd be my american boy

Etiketter: Bajs, Barn, Utsikten

Så var påsken anno 2008 over and done with. Jag har fått känslan av att påsken tydligen, i de flesta svenska hem, är något stort. Samtidigt får jag känslan av att stå ensam på perrongen efter att tåget gått - jag ser inte storheten.

Påskatider innebär inga som helst traditioner i min familj, så även om man befinner sig i föräldrahemmet så finns det inget som heter att man måste äta ägg för det är påsk. We just don't do that. Och påskris är liksom bara bök och stök och kanske fint, men praktiskt? Vi slutade med det ungefär när jag lärde mig cykla.

Det enda som egentligen kommer något så nära inpå att vara en tradition utan att egentligen vara det, var påskpromenaderna på Flatön. (If you don't know Flatön, you obviously don't know your geography!) Man gick en massa, svarade på frågor och åt korv med bröd som man inhandlade för cirkus 10 nätta kronor ungefär halvvägs genom själva tipspromenaden. Men vi bor inte på Flatön längre och jag är alldeles för gammal för barnfrågorna och för ung för det vuxnas. Hell, jag har tillochmed slutat äta korv - so what's the point?!

Den här påsken har gått ut på att umgås... tror jag. Vädret har varit så där snällt. Maten har varit gräjt. Drickat likaså. Promenaderna storslagna. Det har dessutom blivit en jäkla massa små män i små trikåer som utför små konststycken på is till små musiksnuttar i och med VM och allt. Vive la Suède! Men några traditioner har inte synts till någonstans.

Missförstå mig rätt. Valberget och att bli bortskämd av sällskapssjuka föräldrar (samt en kattunge på alldeles för långa ben), det var precis vad jag behövde. Men påsk för mig är ingen stor grej.

Annars har jag just nu feber, abstinensen är tack vare den rätt lågmäld. Men den finns där och den gör sig ständigt påmind. Irriterande. Jag skulle säga att 75% av all tid fördrivs på tankar rörande abstinensbesväret, vilket är alldeles för mycket. ALLDELES för mycket.

Joråsåatte.

Etiketter: Abstinens, Uppdatering, Västkusten

"If Rome won't go to Muhammed, Muhammed will clap 'til it does."
-Chris



SKINS s02e02

Idag har jag sett alla i UK visade avsnitt av Skins säsong 2. Och av det kan vi dra slutsatsen; I'd sooooooo do Chris!! Och det är sanningen.

Etiketter: Citat, Skins

Favoriten är och kommer alltid att vara strandpromenader. Riktiga strandpromenader! Inget jäkla mes-sjö-nonens. Riktig jäkla salt sjögång. Riktiga strandpromenader!

Etiketter: Fotot

...that something really boring happened to someone really ugly in the middle ages?

Jo, tack. Jo, det visste jag. Hah! Det är ack så tråkigt men det får mig att framstå som ett goddamm geni!

Jag är på VFU (VerksamhetsFörlagd Utbildning)... igen. Denna gången inte för att undervisa. Denna gången för att observera. Observera orättvisor och barn som far illa.

Varför ska man nu göpra det? Jo. Läser man om "Barn och Ungdomar i Samhället" (BUS), ja då vet man att mer eller mindre alla barn som man möter i skolvärlden far illa. På ett eller annat sätt.

Förlåt min sarkasm och bitterhethet. För jag vet att det är allvarliga saker - det får jag höra var och varannan dag och stup i kvarten. Och även om det inte upprepats och tvättat min hjärna så har jag tillräckligt mycket IQ (och EQ) för att förstå det själv.

Men eftersom vad vi får lära oss på BUS ser ut som följande:

- Det finns barn vars föräldrar missbrukar.
-Det finns barn som är deprimerade
-Det finns barn vars föräldrar är deprimerade
-Det finns barn som är sjuka
-Det finns barn vars föräldrar är sjuka
-Det finns barn som misshandlas
-Det finns barn som blir sexuellt utnyttjade
-Det finns barn som mobbas
-Det finns barn som mobbar

...eftersom det är allt vi "lär" oss, så kanske ni förstår att jag inte alls är särskilt road. Road, sarkastiskt menat. Mer än så får vi egentligen inte veta. Men jag antar att det är tjusningen med hela kursen? Att bara skrapa lite på ytor? Det uppenbara konstateras, och mycket mer än det redan uppenbara finns inte att få. Därav min sarksam. Förlåt den ohc ha överseende.

Och angående mitt geni... det kanske inte är så jäkla mycket att skryta med egentligen med tanke på att det är geni i jämförelse med inte alls så beresta eller världsvana högstadieelever. Hade jag varit i deras ålder hade jag varit geni. Men icke.

Så mycket för ego-boost!

Etiketter: Bittert, Skolan, Uttråkad, VFU

Otroligt! Åmål... igen! Jag som halvt om halvt lovat att inte återvända så vida det inte var fest utlovat - vilket det så klart inte är denna gång.

Måttligt road, men som tur är är jag inte ensam i Åmål denna gången. Alltså behöver jag inte maniskt förfölja urinvånarna. Vi är tre glada spelemän i E's lägenhet och vi har det så mysigt. (Alla borde få äta frukost med E och L! Man får äta mellan skrattattacker!)

Med mysigt menar jag all tid förutom när jag svullnar upp som ett svultet barn från något låginkomstland i Afrika.

Etiketter: Fucking Åmål, Ontet, Vännerna