Fucking up the statistics
Hah. Etiketter: Citat |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
At a stand-still
Igår kanske inte var den bästa av dagar. Men bättre än idag. Idag stod helt stilla. Jag hatar när saker står stilla och jag har saker att tänka på. För mycket tänk och jag blir melankolisk. Allt detta jävla analyserande gör mig galen. Jag klättrar på väggar. Galen! Idag vaknade jag klockan 11, vilket förbryllade mig. Igår ställde jag både mobiltelefon och väckarklocka på 7:00 eftersom jag hade tvättid. Ännu mer förbryllad blev jag av att hitta väckarklockan bredvid mig i sängen - avstängd. Mobilen låg i soffan och inte bredvid sängen. Kan jag ha kastat den? Minnet sviker totalt. Men logiken säger att jag varit uppe, stängt av väckarklockan och sedan tagit den tillbaka till sängen. Minneslucka, totalt. Jag vaknade i alla fall. Någon ringde och sökte min far. Det händer då och då. Det minns jag i alla fall även om jag var osäker på vem och var jag egentligen var. Jag tror det märktes.
Kanske borde jag sagt detsamma? Idag har jag packat och städat och vandrat omkring i något slags bakfullt töcken. Jag blir inte bakfull av alkohol, men bakfull av stress. Ett tecken? Idag har jag fikat på T. Bästa cappuccinon hittar man på T. Hell. Bästa kaffet hittar man på T. Jag gillar T. T gillar mig. Jag lämnade telefonen hemma. Med mening. Medvetet. Här ska skäras band. Jag är allt för beroende. Jag måste återfå tid- och rumsperspektivet som jag förlorat någonstans mellan raderna. Jag är redan beroende. Varför göra det värre? Det kan väl bara bli bättre... eller?! Nu ska jag laga middag. Det blir bulgursallad med bönor och quorn. Till det hade jag tänkt att göra en improviserad tsatsiki-kusin-vitamin. Avancerat och ambitiöst. Precis så som jag vill ha det. Ikväll måste jag fan packa klart också. Ikväll, Gossip Girl. Sverigepremiär. Etiketter: Bakfull, Hjärtsmärtan, Kaffet, Maten, Sängen, Tröttheten, Uttråkad |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Bara till Miriam!
Ååh. Miriam har internet! Äntligen! Åh. Vad jag saknar dig emellan varven! Känns skönt att vi är två i båten. Poozah! Miriam borde skaffa facebook. Alla som håller med räcker upp en hand! Etiketter: Vännerna |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
PMS-häxa
Idag är det bara pust och stonk och stön. En tillfällig dipp som alla får ha ibland, inget annat. Idag ville jag gå upp tidigt och äta min frukost; gröt, melon, grape, kaffe och fullkornsbröd med ost. Men det gjorde jag inte. Jag är för trött. Så min frukost; gröt, melon, grape, kaffe och fullkornsbröd med ost; fick finna sig i att ignoreras... ignoreras hårt. Idag blev det panikfik med en hemvändande Lotta. Det var fint, antagligen dagens finaste ögonblick. Blablablabla, skvaller och så som det ska vara. Jajjamen. Rediga töser, vi är.
Idag höll vi i sermiarier på Universitetet. Lekte viktig. Jag var på hugget, men tankarna var långt borta. Kanske i Åre? Kanske längre söderut? Kanske vid havet? Kanske vid havet med någon från längre söderut? Idag ville jag ha kontakt. Men fick inte kontakt. En dag utan kontakt känns som en vecka. Jag håller på att tappa allt grepp om tid och rum. Det är löjligt. Jag blir matt. Idag blir jag mest ledsen över att det snart är Idag har jag PMS. Tack och godnatt. Etiketter: Bittert, Herrskapet, Hjärtsmärtan, Kaffet, PMS'et, Tröttheten, Uttråkad |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
It's really laughable. Ah ha ha ha ha ha.
Idag vaknade jag för en gångs skull utvilad. Solen sipprade in genom gardinspringorna och det kändes ändå ner i magen att dagen skulle bli bra. Idag vaknade jag med en saknad. Eller egentligen två, men eftersom bara en var av den fina, nostalgiska sorten så fokuserar vi på den. Idag vaknade jag och saknade sommaren 2004. Det kan ha haft något med att de spelade Universal Poplabs cover på Smiths We hate it when our friends become successful. Annars vet jag inte. Jag vaknade alltså idag och tänkte ordagrannt:
Med lycklig fyllekaraktär på rösten (i huvudet). Egentligen hände ingenting sommaren 2004. Jag jobbade, åt och sov. Livet levdes långsamt och rutinmässigt i sommarstugan på sommarön i den västkustska skärgården. Vädret var väl bra för vad som nu mera är svensk standard. Men annars? Poplabbets anthem gick varm i radion. Jag gick varm främst för att luftkonditioneringen på jobbet inte funderade, men också för att låten ändå var/är rätt catchy... och väldigt 2004. Tvåtusenfyyyyyyyra! Ååååh! UPPDATERING: 2004 var året då Texas tog studden (as in the stud). Dra era egna slutsatser. Etiketter: Musiken, Nostalgin, Universal Poplab |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Zitilites
Kashmir - In the Sand Sometimes the girl is here Patience, time comes. She says She's on the ocean Springtime and turnoil Wayward and highstrung She's on the ocean ![]() |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Mannen, mustaschen, my... eller nej
Kan någon förklara vad det är med män och mustascher som jag helt och hållet förbisett? Jag menar nu inte att jag inte fattat att ansiktsbehåring är snyggt (HELSKÄGG, lagom kul att hångla med men ack så snyggt) Utan jag syftar på den där ångesten som mustaschen verkar medföra. Jag har en vän som ikväll ska internationalisera och frottera/socialisera med folk från intesålångtbortistan. Från samma vän fick jag igår ångestmeddelande via MSN om att den nyodlade mustaschen mer eller mindre förstör hans sociala liv.
Jag försökte övertyga vännen att mustaschen var där av den enkla anledningen att han valt det själv och att om det nu var så jobbigt med mustasch så kunde han ju alltid raka av den. Till detta påstående ställde sig vännen helt oförstående. Utifrån mitt perspektiv så väljer man att antingen låta den kanske inte färdigväxta mustaschen sitta kvar, står ut en vecka till för att sedan skörda sitt tålamod i en förhoppningsvis fylligare skapelse. Eller så ger man upp, rakar av den och återgår till stora massan utan hår i ansiktet. Antingen eller. Svårare än så bör det inte vara. Men tydligen finns det en nivå ytterligare till det här som jag inte kan se. Och ingen förklarar heller som jag förstår. Den enda förklaring jag får från min mustaschvän till varför livet med mustash skulle vara jobbigt, är:
Uppdatering: Han vågade alltså inte ha kvar den. Etiketter: Fånerier, Logiken, Modet, Ytligheten |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Den lilla svarta
Likt bland annat Hemingway, Picasso och Matisse äger också jag en svart anteckningsbok av märket Moleskine. Och jag måste säga "gone black - no turning back". Jag känner dock nu ett behov av att påpeka att jag ännu inte använder min Moleskine-anteckningsbok. Jag vet att den är dyr för att vara en anteckningsbok. Dessutom fick jag den av min far. Därför vill jag redan ha ett utvecklat dagbokssystem, så att varje sida utnyttjas till dess maximala kapacitet. Moleskines-böcker är ju sådant man med glädje lämnar till eftervärlden att förundras över och då funkar det inte med en taskig handstil och sidor med intetsägande kludd. Så länge tränar jag i andra, billigare och mindre prestigefyllda anteckningsböcker. Under tiden som jag blickar längtansfullt efter att få fylla mitt livs andra Moleskine-bok. Jag har ärvt min fetisch för dyra pennor, skisspapper och anteckningsblock av min fader. Han har alltid haft speciella pennor som han favoriserat och plockat fram vid särskilda tillfällen. Dock aldrig mer än en i taget. Under högstadiet var det någon som länsade mitt pennfack. Det var illa för min del eftersom jag osmart nog haft alla mina fina pennor i pennfacket. Alla pennor från ut- och inland, som jag samlat på mig och som jag fått, försvann. Jag höll på att bryta ihop. Kanske ter det sig lite löjligt så här i efterhand. Men du som läser detta måste förstå att jag är otroligt tetig när det kommer till saker jag fått. Även om det jag får är otroligt fult eller världens mest opraktiskta uppfinning, måste jag ha det kvar. Eftersom penn-fetishen är en av de små egenheter jag har, så är det känsligt om någon snor mina pennor... och extra känsligt om det är pennor jag fått... och extra, extra, EXTRA känsligt om det är pennor jag fått av min far, farsgris som jag är. Pwuh. Vaddå hänga ut sitt liv på internet? |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Helt fantastiskt!
Klockan 1:30 inatt kom jag på att jag egentligen var sjukt hungrig. Eftersom varken kylskåp fyllts på än, så bestämde jag mig för att jag inte orkade koka varken ris eller bulgur (vilket just nu är det enda jag mer eller mindre har) klockan 1:30. Och vem tusan orkar ställa sig och steka wokgrönsaker 1:30? Inte jag. Så jag svängde ut på stan och köpte en falafelrulle. Jag måste sett helt förstörd ut, med mitt rufsiga hår och renskrubbade ansikte. Förmodligen såg det nog i alla fall ut som om jag gråtit i ett sekel, vilket mannen som tog betalt uppmärksammade. Under överräckningen av falafelrullen tittade han mig i ögonen, log och sa:
Jag blev tagen av denna främlingsomsorg och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Det var som om vi delade ett moment där. Även om jag inte riktigt vet nu så här i efterhand vad för slags moment det var, för inte hade jag blivit dumpad den kvällen. Jag hade inte ens varit ute. Men vi bondade och förstod precis vad vi menade. Jag flashade världens ärligaste leende, mumlade ett blygt Tack!. När jag sedan satt hemma och åt falafelrulle tänkte jag att om alla människor vore som de var på falafelfrämlingens mathak, så vore världen mycket bättre. Helt fantastiskt. |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Epiphany at 4am
Dagen idag har definitivt varit mindre stressig än dagen igår. Jag har dock ännu en gång kunant konstatera att det där med morgondisciplin inte är min starka sida. Jag ställer klockan på 6, men går jag upp 6? Är jag ens uppe vid 6:30? Nej, inte alls i närheten. För att jag ska hinna i lagom god tid till en dag som börjar 8:30, måste jag ta bussen senast 7:57 från torget (hållplatsen aldeles runt hörnet). Ska jag ta bussen 7:57 betyder det att jag måste gå hemmifrån absolut senast 7:55, allra helst 7:50. Det är dock så illa ställt att man inte kan vara säker på att komma med bussen som går 7:57. Varför? Jo, för att det är den bussen ALLA studenter tar från Centrum. Alltså blir det sardinpackat och ibland får man snällt stå kvar och se hur bussen svänger ut från hållplatsen, trots att man gick hemifrån 7:45. Nej, är man smart (som jag är ibland) så tar man bussen som går 7:47 och det är den jag brukar (vilja) sikta på. Då måste jag vara klar och färdigpackad 7:40. Då kanske du undrar vad f a n jag ställer klockan på 6 för?! Jo, det ska jag förklara. På morgonen är det tänkt att jag ska hinna gå en promenad innan frukost. Detta för att jag faktiskt ska både hinna och orka äta frukost. Så om man ställer klockan på 6, kan man ut och gå i en halvtimme och sedan komma hem och göra iordning en bra och trevlig frukost och dessutom ta tid på sig att äta den. Jag brukar räkna med att vara klar med frukostbestyr runt 7 och efter det räknar jag en halvtimme till påklädnad och diverse annat man vill dona med på morgonen. På så sätt kan jag vara klar att ta bussen 7:47, eller till och med ännu tidigare om jag skulle vilja det, utan att stressa. Nu var det ju inte hur jag planerar mina mornar som var det jag ville fokusera på egentligen, det blev bara en väldigt lång parentes. Nej jag ville egentligen åt min extremt dåliga morgondisciplin. För istället för att gå upp 6, eller ens 6:30, går den här unga damen upp 7:30. Gör matematiken själv, den är inte svår. Idag var det tack och lov bara ett studiegruppsmöte inskrivet i kalendern. Jag har kommit fram till att trots min grupp saknar både Bolander och Madz så är det en bra grupp. Gruppen är inte helt humorbefriad, snarare tvärtom. Men framför allt är den inte ironibefriad! Min helt igenom östrogenosande grupp inte bara förstår ironi och sarkasm, utan även nyttjar det! Förstå fantastiskt?! Anyhooo. Nu ska jag äta, för nu är jag hungrig. Adios bandidos! Etiketter: Insikten, Ironin, Pinsamt, Skolan, Sängen, Tröttheten, Uppdatering, Utsikten |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Epiphany at 4am - Det rent praktiska
"It could have been a revolutionary state of mind, but turned out to be nothing else than another confused and tired Så börjar det. Eller ja. Så står det i ett av de första styckena i nya novellen. Jag orkar aldrig göra klart något, men denna gång ger jag mig fan på att det ska lyckas. Denna gången är det inte bara en av alla Epiphanies at 4 am. Vi kan väl börja så här: För den blinde och/eller den förvirrade - Jag har en ny layout. Det här är fortfarande No shit Sherlock?! och jag är fortfarande EmmaEistir förklädd till Sherlock. Men nya infall kräver nya strukturer, så vi testar så här ett tag. Synpunkter tas dock tacksamt emot. För den ännu lite djupare förvirrade - Jag har även bytt alias på bilddagboken. Så om ni letar efter http://sherlock.bilddagboken.se så är det förståeligt om ni kommer fel. Gå till http://epiphanyat4am.bilddagboken.se istället så kommer det garanterat gå bättre. Etiketter: Omstart, Uppdatering |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Still take you home
![]() Ni får ursäkta den lätt manipulerade bilden, men fuck me pumps(!) om inte det där är som upplagt för succéartat svärföräldersvärmeri? Så nu är bara frågan vem ska ta med sig denna nu högst svärmorsvänliga unga dam hem? Trust me, din mamma kommer älska mig! Etiketter: Facebook, Romantiken |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Celebrate the good times
Rockbjörnen är väl förtjänad! ![]() UPPDATERING: Se framträdandet här Etiketter: Duktigt, Festen, Fucking Åmål, Kid Down, Musiken |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Another day in the fast lane
...kanske inte the fast lane som jag skulle fördra, men mer action än vanligt. Har precis kommit hem efter dagens första egentliga paus. Det första egentliga andningshålet. Har varit på väg fysiskt eller mentalt hela dagen. Alltid någonstans, med tankarna överallt förutom just där och då. Pwuh! Det blev nästan overkligt att få sätta sig ner hos Carl med en kopp kaffe, röka vattenpipa och helt tillåta sig själv att tappa grepp om framtiden. Det var då och där och sen sköts (någorlunda) åt sidan. Danke! Nu är det bara att bita ihop några timmar till. Jag har tvättid, men mitt sköljmedel är slut. Utan Sköljmedel ingen tvätt. Så det ska handlas. Jag ska skriva lite och tänkte samtidigt titta på hur Kidsen Down uppför sig på Stora Galan i Hufvudstaden. Borde komma igång orentligt med flyttpackning/-städning. Men en sak i taget. En sak i taget!! Jag må ha ett tight schema, men jag är hälsosam nog att ta ett steg i taget! Truth be told... jag gillar att vara mitt uppe i saker. Jag gillar det här tempot. Jag är inte arg idag. Jag är i gasen... and like it, I do! Etiketter: Duktigt, Kaffet, Kid Down, Skolan, Uppdatering, Vännerna |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Hulken-arg.
Jag är arg. Jag är jättearg. Jag är arg på allt. Jag är arg mest hela tiden. Jag är verkligen arg. Hjärtat går på lågvarv. Inte så att det börjat slå mer oregelbundet eller ens för del delen långsammar, utan snarare så att det har klivit tillbaka och fattar inte längre beslut. Den enda känsla jag egentligen känner är ilska. Ren och Ilska över att det blivit som det blivit. Att folk är vad de är eller att de inte är vad jag trott att de var. Ilska över att det enda som känns är ilska. För även om ilskan är en skön kontraskt till vacuum av likgiltighet, så vill jag känna mer - ta mig tillbaka två veckor. "Så vad gör du mellan studier och panikångestattacker?" Skulle det vara allt mitt liv just nu går ut på? Nej. För fan! Ändå verkade det vara en självklar fråga att ställa för en före detta klasskompis som jag inte haft någon vidare kontakt med sedan 3-4 år tillbaka. Matematiken och logiken säger att vi inte känner varandra bra nog för att det ska vara en legitim fråga att ställa på den mest offentliga platsen på hela Universitetet. Jag blev arg. Inte heller blev det bättre av att kommentaren på mitt "jag mår bättre nu" gick ut på en jämförelse med en nyss omvänd direkt från ett AA-möte. Då blev jag rent ut sagt förbannad. Och då har jag inte ens nämnt antagandet om att jag på snart 2 år inte skulle ha lärt känna någon... "alltså jag menar på djupet." Kanske överreagerar jag, men för mig blev hela frågan ett påstående där jag inte skulle ha rört mig någonstans på 3 år, eller kanske allra helst; gått baklänges. Någonstans kände jag att hela min utveckling, hela min process, mitt inbördeskrig och frigörelse banaliserades. Att jag inte skulle ha haft något slags liv på drygt 2 år och att jag fortfarande inte skulle ha det. Men by god! Skulle jag verkligen ha stannat kvar om jag hade stått helt "livlös"? Jag vet inte hur det står till med ex-klasskompisen, men jag har slutat acceptera situationen bara för att jag inte orkar ändra den. Det här visar att vi inte kände varandra då och verkligen inte känner varandra nu. Jag påstår på intet sätt att jag är helt stabil. Jag kan fortfarande ha panikångestattacker. Men de kommer allt mer sällan för jag har lärt mig hantera dem... och jag hindrar dem mig inte från att leva. För jag har ett liv. Jag har vänner. Helt fantastiska vänner. Jag var nog extra känslig i måndags också. Efter helgen och efter att ha vaknat på helt fel sida var det där verkligen chokladsås på grädden på moset. Jag är fortfarande arg över det. Okänsliga påståenden förklädda i frågor är inte det enda som spökar i min vardag. Jag har hittat feghet på ett ställe där jag minst förväntade mig det. Jag har hittat egoism och ägandebegär på ett ställe där jag inte sett tendenserna. Människor har visat djupa sidor som de antagligen jobbat hårt på att dölja eller kanske tillochmed intalat sig själv att de inte har. Alla de timmar som spenderats tillsammans har kännts som om de ingen nytta gjort - även om förtroendet fanns där, det visades klart och tydligen, gjordes det knutar och knopar på bandet emellan. Knutar och knopar jag just nu inte vet om jag vill lösa upp... ...eller vad fan?! Det är klart jag vill, men vill du? Jag tvivlar just nu på hela relationens uppbyggnad. Skulle det vara värt det? Kanske har jag hela tiden bara varit något utifrån, lagom exotiskt för den lilla tillvaron dit man sökt sig och kunnat lassa av hemligheter och historier från det förflutna utan rädsla för att det skulle spridas vidare eftersom detta något alltid skulle hållas på lagom avstånd till det andra. I helgen trodde jag mig ha insett att jag antagligen aldrig skulle passa in. Jag skulle aldrig tillåtas passa in. Men jag hoppas fortfarande naivt på att någon ska säga att jag har fel. Min terapeut säger att hon blir glad när jag är arg. Det visar att jag slår utåt och inte innåt. Men nu har jag gått runt och varit arg sedan i söndags. Är det lika hälsosamt då? Etiketter: Bittert, Hjärtsmärtan, Insikten, Tragikomiken, Uppdatering, Ytligheten |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Applications my way
Jag tror inte att jag gjort någon större hemlighet av att jag är grymt förtjust i Facebook app'en Compare People. I stora drag går det ut på att man får ett påstående som man ska tilldela en av två slumpmässigt valda vänner. Det är grymt kul. På min profile står det just nu +1: now #5 best scientist. Alltså har jag tappat positioner. Så nu är jag ledsen. Jag är bara femte bästa vetenskapsmannen bland mina 108 facebook-vänner. Var är rättvisan i världen? Etiketter: Facebook |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
kulkulkul
|
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Why I don't know
|
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Stackars onge...
|
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Jaga trottoar
Adele - Chasing Pavements Etiketter: Adele, Insikten, Musiken, Surt, Tröttheten |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Ensam... igen....
Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Etiketter: Bajs, Bittert, Brev till, Emo, Fucking Åmål, Förvirringen, Hjärtsmärtan, Löften, Nervositeten, Paniken, Psychos, Surt, Tröttheten, Uppdatering, Uttråkad, Ytligheten, Äckelpäckel |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Emil har en sambo
Sorry Lotta, men jag har hittat anledningen! Nu när jag är ute på VFU så är jag ju stationerad i Åmål. Är man i Åmål, är Emil snäll och lånar ut sin lägenhet. Emil är snäll som gör så. Dock är jag förvånad över att Emil inte sagt någonting om sitt husdjur. ![]() Men Emil har själv inte nämnt flugan i fråga så jag antar att jag inte har något som helst ansvar gentemot den när det kommer till matning och eventuella promenader. Igår, när jag hade som tråkigast i all min misär döpte jag den till Franz - om den skulle heta något annat så får det rapporteras så att misstaget kan rättas till. I vilket fall finns följande att rapportera om Franz: Etiketter: Fucking Åmål, Uttråkad, VFU |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Fortfarande ingen graviditet
För er som inte förstått det så är jag fortfarande på VFU. VFU är förkortning för VerksamhetsFörlagd Utbildning - praktik. Jag har hamnat i Fucking Åmål (förlåt, men jag kan inte låta bli. Vem kan egentligen?) på ett högstadie. Jag som ska bli gymnasielärare säger heja(!!) och passar på att ta tillfället i akt för att citera min gamla fäktningstränare Pelle: [på go' å gla' göteborgska:] "Näe, du hör inte hemma i den här gruppen. Bättre att hänga med de stora grabbarna och kanske få lite stryk, istället för att banka skiten ur dom här!" Nu vill jag först förklara två saker: 1. I hate to brag, but... Jag hade talang och jag var orädd, därför fick jag flytta upp i grupperna. Jag var 14-15 och näst yngsta deltagaren i nya gruppen var 21, alla var gym-killar. Jag spöade dem. Det säger väl allt? 2. Nu bankar man ju inte skiten ur någon när man fäktas. Fäktning är ändå en graciös sport. Graciös på ett brutalt sätt om man säger så. Det kan göra skitont, men det kan lika gärna inte kännas någonting när någon sätter värjan i bröstet på dig och får in en fullträff. Det gäller att ha taktkänsla - rytm - och kunna tänka strategiskt - läsa både dina egna svagheter och din motståndares - och det ska kunna gå snabbt. Vad har fäktning eller Pelle Tränaren med VFU att göra? Jo, det har med min "vad gör jag här"-inställning att göra. Jag vill banka på de stora kidsen, inte kivas med de små och jag vet att jag skulle klara av de stora elaka gymnasiebratsen... egentligen. Men jag vore dum om jag trodde att högstadiet inte kan ge mig erfarenheter. Oh no, siree. Så jag ska väl inte klaga. Jag fick ju en plats trots allt. Pwuh. Det där var inte alls vad jag först tänkt att skriva om. Jag hade tänkt att skriva om hur ni måste tro att jag inte gör annat än att sitta och blogga hela dagarna... och det är nästan helt sant. Emellan varven attend'ar jag en och annan lektion, dricker en jefla massa kaffe och tar en svängom till personaltoaletten. Otroligt intressanta dagar, eller hur?! Fan. Nu hinner jag inte skriva mer, för jag tänkte låtsas vara intresserad av Svenska för 8:an. Åh. På tal om just den 8.an jag ska ha nu så har jag en rolig sak att berätta, men det ska jag sen... när jag hinner. TjinG! (fy fan vad jag samlar blogginläggsupplägg på hög!) |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Inte utan mitt kaffe
Varför måste kaffe vara vätskeutdrivande?! Hur korkat är det inte?! Jag är trött. Nattensom gick bjöd inte på mycket sömn och jag behöver kaffet, precis som alltid annars bara denna gången gånger 10. Men för varje kopp kaffe jag dricker måste jag också dricka minst en liter vatten för att inte känna mig totalt ur balans och uttorkad. Problem? Nej, egentligen inte. Men det är så där halvkul at hela tiden fylla på en vätskereserv som man vet ändå kommer att torkas ut en timma senare, bara för att likt jag fyller på vatten fyller jag också stadigt på koffeinhalten. Och varje kopp kaffe innebär toalettbesök och sedan ännu mer vatten, för ännu mer kaffe och ännu ett toalettbesök och sedan ännu mer.... Ja, cirkeln är sluten och min dag är så gott som plannerad till ett enda stort toalettbesök. Heja! Allt för att jag vägrar give up on my coffee! I <3 coffee. Kaffejunkie. I vilket fall är en av anledningarna till att jag inte kunde sova det faktum att jag verkar ha hamnat i en "sån där period". Alltså nu snackar jag insomnia, inte lingonveckor. Kroppen är trött, men huvudet rastlöst. Ingen ro, bara skrynkliga lakan efter vridandet, vändandet och rullandet. Det har hållt på sedan förra veckan. Men sorgligt nog är jag van och skulle det inte vara för att man är så förbannat seg sedan på dagen, då man faktiskt förväntas vara vaken, så skulle jag ändå någonstans kunna uppskatta det. Det är ändå något bohemiskt tilltalande med att sitta uppe på nätterna med vetskapen om att alla andra sover. En annan anledning tilla att lite sömn intogs var berusade samtal om pommes och önskningar om nycklar och öl. Det roade mig även om jag inte riktigt förstår varför jag skulle veta vart man fyllekäkar klockan 01:01 på en måndagsnatt. Jag må vara en sucker för party, men till och med jag har gett upp måndagsfyllorna när terminen dragit igång. Speciellt de måndagarna man vet med sig att man ska upp morgonen efter och väckarklockan drar igång klockan 06:00. |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Håll vad du lovar!
Jag vet att jag i förrgår sa att jag skulle berätta om när jag fick för mig att jag var gravid, men igår var jag bara så extremt borta i både kropp och själ att jag inte kunde förmå mig att sitta still två sekunder ens. Inte ens mina små underfundiga formuleringar rörande allt särskilt och exhalterande (gäsp) som hände igår kunde förmå mig att sätta mig ner och ta mig tid. Jag tänkte faktiskt i bloggbanor när jag halkade hem från skolan igår, men inget bloggande blev det av det. Nu ska jag snart ha lektion och hinner inte skriva mer, även om det finns en hel uppsatts att säga. Jag måste leta fram lite extramaterial till skolkers, serrni. Jag lovar ingenting, för jag har lärt mig att jag är alldeles för lat(?) för att hålla vad jag lovar... eller om det beror på att jag är en nyckernas människa? I vilket fall så vet jag att NÅGON GÅNG så kommer det där blogginlägget om graviditet. Det är liksom för bra för att inte publiceras, and it's all in my head! Joråsåatte... |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Det är inte som om jag sover i natt
"I slept a little last night Så sjunger Stanly Brinks och jag kan inte annat än att yla med. It's not like I'm sleeping tonight. |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Känns otroligt bra att ha kunnat lura med sig andra in under hudarna/jointpappren. ('hosthost' Carl 'hosthost') Nu längtar vi till Februari och till nästa säsong. Titta bara trailern?! (och det är ingen fara för spoilers eftersom man inte fattar trailern om man inte sett hela säsong 1) Förmodligen Radiohead's bästa låt. I alla fall en av deras top fem. Näe vänner, nu säger jag 'tjing' och beger mig. En vecka Åmål att se fram emot (och kräkas på). Ikväll, eventuellt i morgon, ska jag berätta hur roligt det (inte) var att vakna med övertygelsen om att vara gravid. En liten 'så gick det till' kan man säga. Nu talar mitt undermedvetna om sömn för istället för 'säga' ville fingrarna först skriva 'säng'. Men först, tåg! Yiipiiekayay! |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Många bollar i luften.
"Det är lite så han är. 'Kom in här. You can stand under my umbrella, jag tar den här stormen'." |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Ikväll är man pinsam
Ikväll är jag pinsam och har haft Skins-marathon. Egentligen inte det bästa som kommit i tv-väg det senaste, men by god(!!) vad det är lätt att fastna i. Att det inte är helt totalt orealistiskt är pluspoäng så det stänker om det. Skins är en brittisk ungdomsserie från 2007. Relativt provocerande realistiskt, lite i samma anda som Queer as Folk, fast så klart anpassad till ungdomspubliken. Själva storyn handlar om ett kompisgäng i senare tonåren som upptäcker livet... ja, ni vet som man gjorde. Droger, alkohol, poppin' cherries, ätstörningar, religion, musik, vänskap, identitetssökande, sexuell läggning... ja, det finns lite som inte finns med. Roligt är att en av huvudkaraktärerna spelas av lillkillen från About a boy, ni vet den mobbade ungen. Nu har han vuxit upp och kör ner tungan i halsen på random goodlooking chics. Hela första säsongen finns på youtube. Bara att checka. (Och när ni ändå har sett hela säsong 1 så kan ni ju svänga förbi den officiella hemsidan och checka trailern för säsong 2) Etiketter: TV |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Jag ville aldrig, men det blev ändå
Jag ville aldrig att min blogg skulle bli en modeblogg, även om jag vet med mig att jag tidigare bloggat om diverse klädesplagg som inköpts eller spanats på. ![]() Men det här armbandet!! Det är helt fantastiskt. Ge mig det and I'm yours forever... Eller aah. Nästan så i alla fall. Jag kan inte låta bli. Från: asos.com Etiketter: Modet |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Hur känns det?
Idag känner jag mig liten och modfälld. Jag har börjat snora och vill helst av allt bara sova, men jag har mycket att stå i - för många projekt att ro iland - innan jag får landa. Jag vet någonstans att jag själv väljer att må som jag just nu mår. För känslor kan styras, det är snarare instinkter och attraktion (som väl ändå är en slags instinkt?) som inte går att vara chef över. Alltså. Jag styr min tanke och tankarna ligger till grund för känslorna. Fört kommer tanken, sen kommer känslan. Vid varje händelse, inför varje uppdrag kan jag stanna upp och välja hur jag ska hantera det, hur jag tänker om det och personerna det involverar. Vilket i sin tur borde innebära att istället för att sitta här och tycka synd om mig själv kan jag välja att tänka annorlunda om situationen och på så sätt också känna annorlunda. Inte gilla läget. Det är rättt psycho att gilla-la-la-la läget. Men välja att se det ur ett nytt perspektiv och på så sätt inte acceptera att må dåligt... Mind over Mood. Eller vad fan vet jag? Melankoli. Jag är 20 och melankolisk. Kanske skulle jag vilja att det vore så enkelt? Kanske är det till och med så enkelt? Hell! Who knows?! Det är för mycket som snurrar här i huvudet. För många personer som försöker få plats på samma gång... och det inte i huvudet. Nej, de slåss om hjärtat. Borde jag kanske vara smickrad? Eller ska jag fortsätta välja att vara irriterad och modfälld över den energi jag måste lägga ner på dem? Måste jag ens lägga ner energi på dem? Ja, i alla fall några. Någon kommer lösa sig själv... på ett eller annat sätt. Ja. Han, ja. Åh. Jag har varit så glad och nästan hög. Men nu vet jag inte. Jag lyssnar för mycket på mina analyser och vill att andra ska analysera med mig. Alla säger olika och mina önskningar går inte alltid hand i hand med vad som sägs eller tycks. "Han är kluven!" Men det ska få andas nu och under allt den här melankolin känns det ändå rätt bra med det. Tid, alltså. Sen är det allt det andra. Att komma tillbaka till en VFU-plats där man inte känner sig välkommen eller ens ett uns uppskattad. Kul! Att be om att få stanna kvar en vecka extra känns som rena rama kamikaze-akten. Suicide. Grattis! Det finns så mycket jag vill skriva om. Som jag vill ventilera, men som jag ändå känner att jag inte kan. Jag censurerar mig själv för att inte fel information ska hamna i fel händer. Kanske är det det som kallas att blogga? Många frågor, få svar. Etiketter: Emo, Hjärtat, Uppdatering, Utsikten, VFU |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Under mitt paraply
Efter att ha spenderat större delen med en upprörd vän, kan jag väl inte direkt påstå att jag varken sovit bra eller mycket natten som passerade. Att sedan klockan 10 få vakna av att en familjemedlem ringer och gråter och berättar att Kill (as in the cat) måste avlivas på grund utav en lever som inte fungerar... Om man till historien lägger X antal nätter insomniatic, ja då kanske ni kan förstå att det inte var helt lätt frammåt förmiddagen. Åt ena hållet kaos, åt andra hållet kaos och man själv mittemellan med dåligt samvete för att man inte kan göra särskilt mycket. Det var till och med så illa att det totalt brast under ett samtal med (underbara) Lotchen. Jag samlade mig. Andades. Vi sa hej. Sedan ringde jag D. Han hade via sms talat om att det var helt okej att ringa. Att han inte gjorde (citat)"något av värde" och att han skulle klara av om jag bara grät. "Du har ju suttit jour hela natten!" Det var fint gjort. Så vi pratade. Jag fick upprättelse och det kändes bra. Åmålskan på det är klockren. På inrådan av D somnade jag sedan som ett spädbarn, ihoprullad under två täcken och sov i två himmelska timmar. Att vakna upp var som att vakna dagen efter ett sjöslag. ![]() Hade det inte varit för att alkoholångorna sedan länge dött ut så hade det kunnat vara en exemplarisk bakfylla. En sån där som definierar själva ordet - bakfylla. In i duschen. Ut. Ner i nytvättade kläder. Lägg en timma på hår och hud och voilá - jag är redo för promenad. Jag gick och svängde förbi några butiker. När jag kom hem var jag lite fattigare, men garderoben lite rikare. Jag lagade god (nyttig!) mat och blev proppmätt. Nu är jag dåsig och huvudet tungt och jag ska snart släpa mig i säng. Tack för idag, kära vänner. Tack för idag! Ridå. Etiketter: Emo, Spenderarbyxor, Utsikten, Vännerna |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Framtidens generation - hopplös?
|
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Valet och kvalet
![]() En tom lägenhet vid havet? En tom lägenhet vid Klaran? Varför gör man det svårare än vad det egentligen behöver vara? Efter nyårsdagarnas vackra, glitterkantade gemenskap känns ensamheten obekväm och jag får skavsår. Ska jag tillbaka ska det göras med stil och tänker sälja min själ för att få göra det. Jag vill sitta i ett framsäte och kräkas upp livets alla kryptiska svarta lådor liksom jag kräktes upp middagen när jag var liten, svag och åksjuk. Jävla melankoli. Jag är tjugo och melankolisk. Det kan bara bli värre. |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Nya äventyr, ny frisyr
![]() Etiketter: Ritsie |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Gott nytt och hela kalaset
Jag orkar inte skriva ut - även om det var helt fantastiskt, helt fantastiskt - hur vi firade nyår. Kanske orkar jag imorgon? Idag tänkte jag bara bjussa på några fina klockrena, som väl snart blir bevingade uttryck eller bara sådanna pralinliknande som man plockar fram på ålderns höst och suger på där man sitter och stickar framför brasan. Kort samtal: Angående årets sorgligaste bortgång: Sagt i telefon runt 4:00: Hört på mobilsvar 05:50: Om att ha så fina vänner som både städar och lagar mat: Vid frukostbordet ang. ett av nattens/morgonens telefonsamtal: Ang. att stå på knä vid soffbordet Helt fantastiskt var det. Helt fantastiskt. Jag gör gärna om ett nästa år! |
|
![]() » kommentera? » tillbaka upp |
Gammalt: » augusti 2006 » september 2006 » oktober 2006 » november 2006 » december 2006 » januari 2007 » februari 2007 » mars 2007 » april 2007 » maj 2007 » juni 2007 » juli 2007 » augusti 2007 » september 2007 » oktober 2007 » november 2007 » december 2007 » januari 2008 » februari 2008 » mars 2008 » april 2008 » maj 2008 » juni 2008 » juli 2008 » augusti 2008 » september 2008 » oktober 2008 » november 2008 » december 2008 » januari 2009 » februari 2009 » mars 2009 » april 2009 » maj 2009 » juni 2009 » juli 2009 » augusti 2009 » februari 2010 |