Kul att vakna på självaste nyårsafton med migränkänningar av att grannen rakt över spelar någon slags "best of the 90s'" blandning, med askass technobeats och för jävliga basslingor.

Ha. Ha. Ha.

Etiketter: Festen, Nyår

För ett bra tag sedan författade jag en låt. Jag tror att den kommer ligga högt på alla listor.

Maia kan inte sitta still
sitta still
för hon har aaaah-deeee-håååå-deeeee
Maia kan inte sitta still
sitta still
för hon har aaaah-deeee-håååå-deeee

En smula dampi-damp-dampbarn
Ho ho. Ho ho.
Aaaah-deeee-håååå-deeee

Etiketter: Musiken, Poesin

You are what they call the human season
You are all the alphabet in one
You are every colour of confusion
You are all the silence I've become

Love me for
stupid reasons
I like those most

Wide-eyed but
Worth believing
God knows

Damn the angry voice that keeps us quiet
The editor whose work is never done
Keeping pretty words between my teeth and
sweet confessions underneath my tongue

Drowsy contemplation
Do I let you in?
This is my invitation
But how do I begin?

She has such an awful lot of soldiers
Quite a lovely army all her own
Night and day they stand before the fortress
Very safe but very all alone

This could be my invitation...

...should you chose to accept it

Etiketter: Lyriken, Musiken, Sarah Slean

Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag
för det är Jesus födelsedag
Hurra, hurra, hurra!

Så har ännu en julafton kommit och lika snabbt passerat förbi.

I år innebar julafton att bryta så många traditioner som möjligt. Kalkonen utbyttes mot en vegetarisk julbuffé med falafel och linssallader för att bara nämna något av de många rätter som dukades upp. Behövs det sägas att jag åt som besatt och säkert gick upp mina obligatoriska jullovs-kilo redan där?

Ingen Kalle Anka. Tack och lov.

Under själv julklappsutdelningen brukar alla familjemedlemmar (djur broträknat) mottaga varsin Aladdin-/paradisask. Men inte iår. "Ni är för stora" hette det visst. Först var alla inställda på katastrof. Men vi åt för mycket annat, både snask och nyttigt, för att bortfallet skulle märkas mer än att det blev ett paket mindre under granen.

Granen, ja. Det är en historia för sig. Traditionsbrytning, ja. Iår har vi inte ens en riktig gran. Nej föräldrarna har improviserat ihop några tallkvistar som de satt i en av de stora importerade porslinskrukorna och Asiatien och sporadiskt hängt i julkulor. Heja! Jag är nog mest ledsen över de icke närvarande ljusen som annars brukar vara den första uppgiften jag åtar mig att göra på julaftonsmorgonen - smyga upp och tända granen.

Iår tassade jag istället upp och ringde till min bror som gått vilse.

Jag fick min spa-helg i julklapp!

Heja! Jag är mätt, nöjd och whiskyfierad. För till det enda, enormt utdragna partiet TP dracks det 16-årig whisky. Heja!

Nu sitter jag mest och lyssnar på musik och tänker på folk som jag både ska och inte ska tänka på.
Hihi.

It’s my heart you’re stealing
It’s my heart you take
It’s my heart you’re dealing with
And it’s my heart you’ll break

It’s my heart you’re taking
It’s breaking bit by bit
It’s my heart you’re dealing with
But you don’t know about it

If you’d feel like I feel
And if you’d know what I know
I don’t think you’d ever play me
I know you’d never play me

Och justja, förfan! I Uganda (tror jag det var) traskar det just nu runt en get namngiven efter yours truly (uh-huh, uh-huh), som ska nära en familj och hjälpa till med ekonomin. Av geten kan man få mjölk och killingar som i sin tur kan ge kött, mjölk och killingar som i sin tur kan säljas osv. Yesyesyo. Hur mycket respekt är inte det? Det är nästan i klass med Peters gris, men skillnaden är att min get gör skillnad mellan liv och död, och det gjorde faktiskt inte Peters gris oavsett på vilket julbord den än hamnade. (Alltså står geten Emma i högre rang/klass än grisen Peter RIP)

Jag skriver mer om geten i morgon.

Etiketter: Geten, Julen, Musiken, the Perishers

För den som har missat (eller kanske allra mest för mig själv):

DET ÄR JUL! JUL! JUL!

Etiketter: Julen

Etiketter: Filmen, Julen, Tim Burton

Det är sol ute och prefekt promenadväder. Men jag är fast i en skolbyggnad. Är det verkligen lärare jag vill bli? Jag vet inte. Jag vet ärligt talat inte!

Allting är just nu förvirrat, lagom dumt och väldigt trött.

Jag försöker vara en bra vän. Förstående och trygghetsingivande. Jag tar ett steg bakåt för att kunna ge luft och andrum för eftertanke - har man tagit en time out så ska man också få en time out.

Jag tror aldrig jag gållt mig så hårt i kragen som nu. Jag har aldrig skött mig så snyggt.

Men så klart, när jag är bra och duktig så måste ju alla göra det svårt för mig.

För varje steg jag tar bakåt i syfte att kunna ge perspektiv på saker och ting för både honom och mig, för varje steg bakåt tar han ett steg frammåt och utrymmet jag försökt skapa sluts upp igen.

Måste det sägas ut högt att jag blir frustrerad? I början blev jag också rädd. Det var ju inte så det var menat att vara! Jag försöker inte få igång någon jakt här, jag går aldrig längre än en armlängds avstånd och ser till att vara close by, in case of emergency. Men jag ska ju vara sval och förstående. Nära avlägsen. Lagom.

Så jag fortsätter att backa och det hela har utvecklats till någon slags dans. Bakåt, bakåt. Paus.

För nu är det paus. Det är så tyst det kan bli. Jag är mer frusterad nu än innan. Jag saknar att utrymmet sluts upp. Utrymmet är för stort nu, trots att det inte är större än någon gång tidigare. Kanske skulle jag mött upp mer jag med? Jag vill ju trots allt komma närmare än ett andetag, men ett andetag bort är för nära. För nära, för snabbt.

Jag vet inte riktigt.

Jag vill bara ut nu.

Etiketter: Förvirringen, VFU

På facebook finns det en grupp som kallas "Karatefylla". Jag är medlem i den.
Här kan du se varför.

Etiketter: Facebook

Helgen har spenderats i Karlstad.

Ingenting har hänt med staden. Allt är i sin ordning. Klaran har fryst och ett kallt glitter täcke av frost, is och snö har klistrat sig över alla blottade ytor. Det är fint och jag trivs med tystnaden som vintern för med sig.

Annars känner jag mig sjukt trött och omotiverad.

Etiketter: Tröttheten

I år lutar det åt att jag kommer agera värd för nyårsfirandet.
Än så länge är inte alla detaljer på det torra ännu, men jag tänker att det löser sig!
Be there or be square!

Etiketter: Nyår

Jag har en vän som har allt sitt på det torra. För sin ringa ålder är den här vännen väldigt gammal, kanske inte direkt mentalt men just i hur vännen lever. Vännen i fråga har accepterat sin plats så som den är, även om det kanske inte direkt är vad vännen som liten drömt om. Vännen i fråga har inga större mål i livet än att må bra och inte heller några större intressen vid sidan av. Vännen har stadgat sig i livet och är nöjd (läs: inte överlycklig, men nöjd som i "det funkar") med den grå vardagen. Jag blir nästan mörkrädd när jag tänker på att jag inom något år skulle ha kommit lika "långt" med mitt leverne.

I vilket fall. Om man lever som vuxen, ändras utseendet då? Utstrålar man mognad och ålderdom? För min vän är ung, men skulle lätt kunna tas som mycket äldre.

Jag vet inte. det slog mig alldeles nyss att så kan vara fallet. Men jag vet inte.

Nu till något kul. I arbetslaget där jag nu jobbar och fördriver min VFU så finns det en lärare som är något underlig. Denna människa har ett pedantiskt skrivbord och ovanför det så finns inga bilder, ingenting. Inte ens ett schema. Tillochmed jag har hunnit "flytta in" på mitt skrivbord och det syns verkligen att någon sitter där. Hoho. Kaffekoppar och papper. Yes! Men på min tillfällige kollegas skrivbord råder fascistisk ordning. Allt ligger alltid likadant, på samma plats, i lika stora högar. Koppen står alltid lite till höger om glasassietten på vilken kollegan i smyg äter sin medhavda macka.

Nu bör det erkännas att jag faktiskt inte har sett henne äta... inte någon gång och jag har ändå varit här i två veckor. Så det där med mackan är ren spekulation från min sida. Sherlock jr's logik, helt enkelt. För hon är ALDRIG i fikarummet. Och eftersom hon aldrig besöker något lärarrum så finns det ingen chans att hon kan värma mat. Alltså måste det vara något kallt. Sallad tror jag inte på. Hon är inte salladstypen. Därför tror jag på mackor av olika slag.

I vilket fall.

Det är tydligt för alla och en var att se att människan lider av tvångstankar. Inte så små heller. Tydligen använder hon sitt eget lim och det måste vara ett visst märken på pennorna för att det ska bli bra. I vissa fall måste eleverna kapa ryggen på sina böcker, håla sidorna och sätta in i pärmar bara för att hon inte klarar av vissa sorts bokbindningar. Listan på saker hon inte tål är oändlig. Dessutom, som om det inte redan var nog, "tål" hon inte guldglitter. Vilket är jobbigt nu på jul. Guld över huvudtaget är jobbigt tydligen. Så gissa vem som fick enormt dålig samvete när detta kom fram i fikarummet (där som sagt, kollegan i fråga aldrig befinner sig!). Gissa vem som låtit sin guldväska ligga uppe på skrivbordet eller nonchalant slängd på skrivbordsstolen.

Visst har jag reagerat på att människan verkar stressad och betett sig konstigt och alltid verkar upprörd. Men aldrig hade jag trott att det skulle ha någonting att göra med min väska. Otroligt.

Nu har jag det i åtanke när jag kommer till jobbet var morgon och väskan placeras under skrivbordet, utom synhåll för kollegan med tvångstankar.

Nu jävlar är det lunch. Dte här unga fröken har inte ätit frukost idag... eller snarare bestod frukosten av lussekatter och kaffe. Jag har redan förlorat räkningen på hur många koppar jag druckit och klockan är inte ens halv tolv. Haha. "Dra ner på kaffet", jo vars. Det går väl lite sisådär kanske!

Joråsåatte...

Etiketter: Filosofin, Insikten, VFU

Here we go. I'm hanging out in Camden, drinking with my girlfriends on a Saturday night. This guy says; "Come and meet my girlfriend". She's sitting in the corner looking rather uptight. So I say hello and I try to be nice, but I see he's feeling itchy. Trying to play us off each other; "Girls, girls, please dont fight!"
(you get the picture)

Hey you, the muscles and the long hair, telling me that women are superior to men. Most guys just dont appreciate this. You just try convincing me you're better than them. So he talks for hours 'bout his sensitive soul (and his favourite subject is sex). I dont even think he really wanted it but, christ, this guy's too much!

(I wanna tell him)
I'm as human as the next girl - I like a bit of flattery. But I dont need your practised lines, your school of charm mentality. So save your breath for someone else and credit me with something more. When it comes to men like you I know the score, I've heard it all before.

(Here comes the next one)
Blondie was with me for a summer. He flirted like a maniac but I wouldnt bite. I'm weak and he was so persistent. He only had to have me cause I put up a fight.

Oh god, the boy had such an ego. He liked to talk about himself all day and all night. You think you're such a ladykiller but you were nothing special 'til you turned out the light.

When he's nice to me he's just nice to himself and he's watching his reflection. I'm a five foot mirror for adoring himself. Here's seven years bad luck!
(I wanna tell him)
When you say you love me you're just flattering your vanity. But I dont need your practised lines, your school of charm mentality. So save your breath for someone else and credit me with something more. When it comes to men like you I know the score, I've heard it all before.

Ooh, you're such a ladykiller,. Always on a winner, thinking that you're in there. Oh boy, you're such a ladykiller. Super sexy mister. Call it what you will. Oh you think you're such a ladykiller. I just bet youre still there, posing in the mirror. Hey girls, he's such a ladykiller. But we know where he's coming from and we know the score.

Etiketter: Lush, Musiken

Ja. Visst fan är jag väl medveten om att det inte är särskilt lady-like att vara skadeglad eller ens hämndlysten. Men jag tänker för tillfället skita i det, för jag är just nu äckligt nöjd.

Idag när jag var på väg hem från los kneg, slog det mig plötsligt att det här är vad man kallar ett liv av möjligheter... och jag har möjligheter. Jag har tiden, jag har viljan och jag har charmen att hålla på lite som jag vill. Jag har tiden, viljan och charmen att undersöka möjligheterna närmare.

Jag är ung. Jag är fri och jag kan göra vad jag vill. Jag ser just nu inga gränser. Livet är en uppen gräsmatta och jag ska gå barfota över den. Oh yes!

"We're the young, we're alright!"

Jag vet inte ens om hans liv är misär, men jag hoppas att det är. Någonstans känner jag att han inte är så lycklig som han skulle kunna varit... och jag njuter av det. Inte så att jag är bitter. Det här rör sig mer om svart humor... svart humor och lättnad.

Tänk om jag hade satsat 110 och det hade gått hem. Hade jag varit nöjd nu då?

Nej. Jag hade sneglat på the fastlane. I want bigger, better, faster, stronger. Och jag vet var jag kan få det. Fram tills dess ska jag bara njuta av att för en gångs skull vara målinriktad, veta vad jag vill och känna att det är inom räckhåll.

Etiketter: Hämnden, Insikten, Lily Allen

Baby girl, I think you're radical
But you're a star and I'm just fanatical

Ja, varför? Jag vet inte.

Idag har frågan "varför lärare" varit det hittills populäraste ämnet att diskutera med mig. Eleverna har knappt hunnit titta på mig innan frågan hänger i luften.

Varför vill man bli lärare?

Trots att jag blivit tvungen att avge svar varje gång, så slutar jag inte bli lika ställd som vid första tillfället.

För jag vette fan vad jag ska svara?! Ska jag vara djup och säga att det är för att jag vill påverka och spela roll i andras liv? Ska jag säga att det är för att jag hade brist på fantasi? Ska jag säga att jag kände för't? Jag vet inte... För just nu vet jag inte varför jag vill bli lärare. Jag bara kör.

Och för den som vill veta vad jag svarat så kan jag meddela att jag varit ironisk (ve och fasa!) och skojat om min sadisiska sida som måste få utlopp.

Jag vill verkligen inte låtsasvicka i en slöjdgrupp!

Etiketter: VFU

Jag fortsätter score'a klassiker under min VFU.

Men ni måste hålla med om att det faktiskt är sjukt kul, om än lite genant att i fickan på sin hoodie hitta två kondomförpackningar när man är mitt uppe i undervisningen av en sjua.

Jag tycker i alla fall att det är kul.

Än roligare hade det kanske varit om de trillat ur eller på annat sätt gjorts synliga eller uppmärksammats. Men så kul ska vi inte ha det.

Jag tänkte ikväll författa min helg, men jag orkar inte riktigt nu. Jag är alltså skyldig er två helger.

Etiketter: Pinsamt, VFU

Jag behöver göra en #2, men jag har inte riktigt tid just nu! Hah.
Lektion före behov!

Telefonen ljöd manahmanah.
Jättehögt.
Alla tittade.
Pinsamt.

Etiketter: Bajs, Pinsamt

Jag vet inte varför, men jag är sjukt nervös idag.

Kanske är koffein i samaband lite sömn?

Mitt hår vill i alla fall inte som jag. Då är det skönt att veta att ens personlighet kan påverka hur attraktiv man uppfattas. För jag har väl ändå en rätt bra personlighet?

Etiketter: Kaffet, Nervositeten

Antal kaffeenheter i blodomlopp: 3

Jag börjar samla respekt som somliga samlar kapsyler.

Tyvärr började det hela på ett ganska pinsamt sätt... pinsamt för min del. Pinsamt för lärar-Sherlock.

Nej. Herregud! Jag har inte slagit någon! Det skulle aldrig falla mig in. Dock sa jag till en elev att han var en annans elevs bitch. And come to think of it, det kanske är lika illa. Så här förlöpte det hela:

Sherlock: Vilken uppgift är du på?
Elev 1: På... err... 6:an
Sherlock: Kan du visa mig?
Elev 1: Errr. Nej. Då måste jag ju gå hela vägen dit ner (pekar på sin plats i andra änden av klassrummet).
Sherlock: Oj vad jobbigt, hörrdu! (Ironi. Okej. Vi har fått bannor för att använda ironi i undervisningen, men jag är ironisk. Jag kan inte hålla mig.)
Elev 1: Extremt jobbigt.
Elev 2: Nämen här är hans (plockar fram uppgifter från det egna arbetet)
Sherlock: Så du har skrivit hans uppgifter alltså?
Elev 2: Ja. Det är så vi gör.
Sherlock: Hmm. Gör inte det dig till... his bitch?
(Härefter skrattar omgivningen. Elev 1 går till sin bänk och Elev 2 börjar jobba på i extrem takt)

Vad som kanske bör sägas är att Elev 2 faktiskt är samma person som charmtrollet. And he's been on my case since day one! Ni vet otroligt korkade kommentarer om pojkvänner och åldrar hit och dit.

Han blev förlägen och jag skämdes när jag kommit på vad jag faktiskt sagt, jag måste börja med att medvetet styra min tunga. Hade det inte varit för att Charmtrollet (aka Elev 2) hade repat sig så snabbt så hade jag gått och bett om ursäkt. Nu kändes det som om läget var cool och vi skojjade vidare, varpå Charmtrollet kallade mig för MILF. Jag skrattade och sa att jag verkligen inte hade några barn.

Det lättade upp stämningen och helt plötsligt började elever som inte vågat säga något eller ens titta på mig och som bara svarar "mmm", att prata och fråga saker. Heyhey.

Det kanske var att bjuda trubbel på tebjudning i framtiden. Men jag kände att det får vara.

Nu måste jag skriva klart min lektionsplanering så att jag kan läsa vad jag ska göra under nästa lektion. Jag ska: Gå igenom läxan som eleverna hade tills idag. Jobba med en ny text. Ge ny läxa som ska förhöras på ett nytt spännande sätt på fredag.

Opa!

Etiketter: Kaffet, Pinsamt, VFU

Antal kaffeenheter i blodomlopp: Allt efter kopp nr 7 är som i en dimma. Men jag har inte exakt koll på hur många fler koppar som faktiskt druckit.
Känns som om jag mest pendlat mellan fikarum och arbetsrum idag.
Eftersom jag tänkte att det här kan inte vara bra för varken kropp eller själ, knarkar jag nu halstabletter, tuggummi och druvsocker för att hålla igång.
Pwah!

Annars börjar jag komma in. Det är dag 2 på VFU:n, men det känns som om jag har varit här i månader. Kan ha någonting att göra med charmtrollet i 8:an?

Uggh! Efter att igår ha diskuterat, med min lillsyster, min undertryckta och förklädda besatthet av gosskörer så tog det där emot i halsen. Det är trots allt lite tabu det där med att digga gosskörer. I alla fall nu för tiden med alla skandaler där präster sexuellt utnyttjat körpojkar. Det blir helt plötsligt läskigt att säga högt att man gillar gosskörer.

Men ack och ve vad mitt hjärta gråter rört och dunkar hårt för de små gossarna med sopranstämmor.

Och jag är inte tantsnuskig.
Och inte pedofil heller för den delen.
Jag tänder inte på småpojkar!
Jag är bara väldigt trött och i behov av en vän.
Uggh! Jag blir fan bara värre och värre!

Etiketter: Gosskör, Kaffet, VFU

Antal koppar kaffe i blodet: 5

Men jag har dock score:at en egen nyckeluppsättning. Heja mig. Nu är jag en del crew:et!

Nu tänkte jag dra och dryga ut koffeinhalten med riktig mat.

Heja!

Etiketter: Kaffet, VFU

Antal kaffeentheter i blodet: 2

Etiketter: Kaffet

Antal kaffeenheter i blodet: 1

Etiketter: Kaffet

I väntan på att min far ska höra av sig så slösurfas här bloggar. Jag klipper och klistrar och pingar för glatta livet. För jag är nörd och jag speglar mig själv i andra.

Dagens ping-kollage;

“I’m just bitter that even the casual ones seem to leave after a few roll-arounds in the hay. To me it’s like… hey, I’m not that scary. I never really say affectionate things & I fuck alright, so whyyyyy?”

LSM

Haru läst min dagbok??

Inatt drömde jag om kaniner som försvann i ett mejl. [...] Så, kaninerna som försvann är försvunna men det är helt normalt.

DJ Lotchen ang. det där med drömmar

Jag tittar ut genom fönstret och känner mig säker för det fortfarande är ljust. Sen ser jag på skrivbordet hur den mörka kalla kanten närmar sig Holland med stormsteg. Det kommer bli mörkt vad jag än gör. Det är redan natt i Indien. Det finns inget jag kan göra. [...]
Existentialistiskt ångest i form av en skrivbords-applikation.

MEJN ang. Earthdesk

Jag har också Earthdesk installerat på min dator hemma i Karlstad. Men jag får inte ångest av att natten kommer. Snarare tvärtom. Jag får ångest av att se dagen komma och jag själv inte fått sova.

- Do you wanna go for a break?
- Yes! Yes! Get me out of here!

Rapomat ang. jobbkonversationer

Den sista är jag. Lätt att det är.

Etiketter: Athlete, Papi, Ping

Först; en liten parentes. Förra inlägget var mitt 100:e på den här bloggen. Det hade vi firat med skumpa, hade det inte varit för helgens fylla som framkallar ångest vid blotta åtanken av alkohol. Att man aldrig lär sig. Näe. Nu får det bli alkoholfri cider, tror jag... eller julmust. Jag är i kvalet.

Och nu kan vi ta det riktiga inlägget.

Klockan är inte ens tolv och jag är gutted. Totally and utterly gutted. Jag dör sakta men säkert en låååångsam och plågsam död. Jag har redan tryckt i mig tre koppar kaffe med den enda biverkningen att humöret hålls uppe. Men jag är tapper.

De senaste två veckorna har jag inte lämnat sängen innan tio och därefter inte gjort saker som i energiförbrukning överskrider vad som krävs för att göra tio telefonsamtal på raken. Enligt den här slapphetslogiken så borde klockan vara minst 14. Men det är den i den fysiska (kalla och hårda) verkligheten först om två timmar. Jag är förvirrad.

Nu sitter jag i ett klassrum i fucking jävla kuk Åmål och övervakar snorungar som leker med datorer. Inte överdrivet upphetsande, men jag får lite tid till mig själv och till att komma ikapp mig själv.

"Meeeen. Jag vill knaaaaaarkaaaaa!"

Jaja. Jag har ju en praktikplats i alla fall.

Etiketter: Fucking Åmål, Kaffet, Skolan, VFU