"I can't be me when I'm in front of you. I just can't be myself when I see you. Because you're very cute tonight. And I feel shy and sad and I look at you and I think I love you. But you don't want me and that is very clear. I should have noticed it for years but I still want you. But not as a friend because...

You're the man, I'm the girl. We look good together. You with your hat, me with my boots. We are, we are, the Dandy Cowboys.

I read today in a magazine that men don't like girls who are shy and sad so now I wear my magic smile, just for you.

I put my magic boots. I ride my magic horse.

I am so brave. I don't fear anything. I even feel guts growing under my skirt.

I rob all the banks and give the money to Dandy because...

You're the man, I'm the girl. We look good together. You with your hat, me with my boots. We are, we are, the Dandy Cowboys.

And now I'm the richest girl in all the country. You call me 'baby'. You say you want me, but honey, it's too late. Now I'm the queen of rodeo. You missed your chance. You're no longer my hero. You're bitching dandy. You don't respect the rules. You stole my money and ran away with your pony.

And now I'm gonna kill you. I'll shoot you in the head. Now I'm gonna kill you. I'm gonna shoot you in the head, because...

You're the man, I'm the girl. We look good together. You with your hat, me with my boots. We are, we are, the Dandy Cowboys

You didn't want me and that was very clear. I will never never forget it. But I still hope that hats and boots can get along together. I still hope that hats and boots can get along together. I still hope that hats and boots can get along together. I hope that we get along."

Soko är en söt liten fransyska som skriver bittra låttexter och sedan sjunger dem på franskbruten engelska. Det blir knappast bättre?

Idag känner jag mig mest som Shitty Day, men Dandy Cowboys är mycket roligare.
Pwah!

Etiketter: Musiken, Soko

Och justja.

Det där om tonårsproblem och tonårsångest... Ja, jag tror faktiskt att det är löst och att det faktiskt aldrig var ett problem.

Det där som jag var rädd för att jag kanske hade pajjat, visade sig vara helt och kanske tillochmed bättre än innan.

Hej oväntad vändning!

Etiketter: Manahmana, Romantiken, Uppdatering

Idag går till historien som en bra dag.

Jag vaknade och när de andra åt lunch åt jag frukost. Kebabtallrik. Vem är jag att klaga liksom?

Vi beslutade att ett gemensamt boende skulle skaffas. Jag, Lotchen och Texas blir världens bästa sambos och ni är varmt välkomna på inflyttningsfest.

Om det skulle finnas någon där ute som läser det här och som står utan lägenhet fr.o.m: Februari, så kan det eventuellt finnas ett rum i en jättefin 7:a. Varför bo någonstans i resten av världen när man kan bo i Karlstad? Går 7:an i lås kan vi utlova värsta bra sambogänget och öppen spis i vardagsrummet. Vi behöver en till för att klara första månaden. Kom igen! Du vet ju att du vill!

Jag ringde på 7:an igår och anmälde mitt intresse. Jag blev ombedd att återkomma på fredag. Så det ska jag. Det är en sjukt festlig lägenhet den där 7:an. Ett perfekt upplägg för ett finfint wannabee-kollektiv. Centralt är det också. Typ som jag bor nu fast åt andra hållet.

I vilket fall. Efter kombo-frunchen så åkte jag upp till universitetet och skrynklade hjärnan. Idag pratade vi om de otroliga framstegen jag gjort på de två månader vi träffats. Då blev jag stolt. Hej framsteg! Sånt gillar vi.

"Är du medveten om hur det här formar din framtid?"

Nej. Det har jag inte tänkt på. För jag har knappt tänkt frammåt. Jag har drömmt om framtiden. Men jag har inte tänkt realistiskt om den. Men så är det. Går det så här kommer jag faktiskt må gott i framtiden. Jag är på god väg.

Nu tar vi en snabb paus för te-hämtning och refklektion.

Så. Nu fortsätter vi.

Jag har ju märkt att det går frammåt i tänkandet. Inte för att jag tidigare varit korkad och totalt slut i huvudet. Men jag har inte varit realistik och inte heller rationell i hur jag låtit mina tankar och idéer sväva runt omkring mig själv. Jag har många gånger haft diskussioner med mig själv på insidan om diverse tillkortakommanden, men jag tror aldrig att jag någonsin vunnit mot mitt överjag och mitt det.

Min psykolog gav mig förra sessionen uppgiften att skriva ner mina diskussioner och när jag är klar lägga dem åt sidan ett tag för att sedan återkomma och se om det som sades var rimligt.

Så det var vad jag gjorde härom dagen. När jag hade satt punkt, så blev jag förvånad över det faktum att jag... faktiskt... hade vunnit diskussionen. Jag hade dragit killerargumentet som fick de andra sidorna att tystna.

Okej. Jag är fan inte perfekt. Men det som inte är perfekt behöver inte vara fel. Och han vill ha mig. Alltså gör jag något rätt. Alltså är jag rätt och "inte perfekt" räcker.

Hejhopp. If you want me, I must be something right. Så deså.

I vilket fall. Så stärkt av framgång och med en stor kram i backspegeln så kunde jag dra mig hemmåt, nöjd.

Jag fick bioryck. Det får jag ibland. Texas konstaterade att det här var tredje veckan i rad som jag var på bio. För bio blev det. Yes. Med bara Texas och jag i hela salongen lekte jag rebel without a cause och hade mobilen påslagen under hela föreställningen. Den snälla killen som sålde biljetterna sa att vi faktiskt fick sitta var vi ville, men vi satt där vi skulle. Eller Texas satt där han skulle. Jag satt på andra sidan om honom.

Surf's up!

Efter bion gick jag hem till mig och pratade med mor min. Berättade att jag tänkte säga upp min nuvarande lägenhet och satsa på något annat, samt att allt löst sig med min VFU.

Fnittrade åt mina vänner bönderna och efter Heroes hamnade jag här.

Min virtuella pojkvän har gått och lagt sig sedan länge och jag har sedan vårt farväl druckit te och gottat mig i att skriva det här inlägget.

Summan av kardemumman: Idag har varit en bra dag.

(och ja. Jag tänker fortfarande skriva om helgen som gick, men jag måste fortfarande tänka ut hur jag ska knäcka den nöten. För den är lite klurig.)

Etiketter: Duktigt, Herrskapet, Insikten, Så som det alltid borde få vara, Uppdatering

Igår natt fick jag besök av Ensamhetskänslan.

Den tittar förbi då och då. Nu på den senaste tiden har den slagits bort och kommit allt mer sällan. Men de gånger den dykt upp för att stanna har den slagit till med desstu större kraft. Nästan en orkanvarning.

Igår tittade den alltså förbi... och jag kände mig otroligt ensam.
Nästan ensamast på jorden.

Mitt upp i allting, när allting fladdrade som värst, så slogs jag av tanken att jag inte på något sätt är berättigad att känna mig ensam. För, trots allt, så är listan på friare lång och jag går inte ut på krogen utan att bli raggad på minst en gång.

Och detta skulle alltså vara en räddning?!

Jag blev arg. För vad har ensamhet med antal möjliga partners att göra? Som om ett one night stand draget direkt från krogen skulle göra bot på tomrummet? Som om att bli dyrkad skulle ta bort avgrundskänslan?

Nej. Inte alls.

För jag känner mig ensam när jag är ensam för att jag är ensam i mig själv. Jag kan inte vara mitt eget sällskap. Jag kan inte hålla mig själv i handen. Jag kan inte vara min egen vän.

Somliga har problem med att vara ensamma för att de är sociala lejon som måste ha människor runt omkring sig. Jag har problem med ensamheten för att jag inte känner mig själv.

Tänk dig att du sitter i ett tomt rum, tätt intill en människa du inte känner. Det kan bli lite stelt. Tänkt dig då att den personen som sitter bredvid dig är du själv.

Jag menar inte att jag inte har koll på mig själv. Att jag inte förstår mig. För det jag gör jag. Jag vet hur jag reagerar på olika saker och vad jag tycker och tänker. Men på samma gång har jag ingen riktig relation till mig själv.

Jag vet att det är löjligt och befängt och jag vet egentligen att jag inte alls är ensam. Men efter att ha levt så länge och definierat sig själv genom andra. Att sett sig själv genom vad man trott varit andras ögon, men i själva verket varit sina egna föreställningar om hur man tror andra uppfattar en. Att vara beroende av bekräftelsen av andra.

Min psykolog säger att hon blir glad när jag blir arg. Att det är ett tecken på att jag har utvecklats från när hon först träffade mig och jag samlade känslor på burk i källaren som också kallas hjärtgropen. Hon säger att det är ett tecken på att jag börjar repa mig. Speciellt stolt är hon när jag är arg och gör saker. Som skriker och slår saker. För då slår jag utåt och inte inåt.

Jag var arg igår. Jag var arg för att jag tänkte att min ensamhet definieras av hur många som visar sitt intresse på det romantiska planet. I farten rök min fina glasskål som jag fått i present av min syster. Så arg var jag.

Och sedan blev jag glad för att jag tog diskussionen med mig själv. Att jag satte ner foten och slog ifrån istället för att direkt lägga mig ner i fosterställning och tyst tigga sparkar. jag var rätt så där gottig nöjd. Svart humor-nöjd.

Vem fan är jag att försöka fastställa en människans (läs; mitt) värde?

Bara en tanke.

Etiketter: Fånerier, Insikten

IDAG! Äntligen!

Nu kan jag gå på VFU, en och en halv vecka försent.

(och ja, jag ska skriva om helgen. Men bara inte riktigt än!)

Etiketter: Bittert, Skolan

Hej, hej. Hold the press! Vad är det jag ser? En ny layout?! Åh! High five mig!
(synpunkter - hagla!)

Någon gång i morgon kanske jag orkar uppdatera om helgen, som varit händelserik och vänduppochner, men just nu vill jag mest bara prata om hur man kan hitta till just den här bloggen genom att ta diverse omvägar. Det vill säga om man är kringlig och krånglig av sig.

Ett sätt är ju att söka på google. Om man söker på till exempel 'shetlandsponny' så kan man dyka här. Eller kombinationen 'regnbåge+ugn'. Mhm.

Hur vet jag? Jo, jag vet. För jag har både statcounter och google's webansvarige app. (Hej facebook-skadad!)

Först tyckte jag att det var en rolig kombination, regnbåge+ugn. Men sen kom jag på att regnbåge inte bara behöver vara det något gay (heyhey) ljusfenomenet som uppstår vid soligt regnväder. Det kan faktiskt också vara fisken. Då var det inte lika kul längre.

Något annat som faktiskt är roligt, är om man söker på namnet 'Solveig Granath'. Tydligen kan man hamna här då med. Solveig Granath är/var min lärare i språkhistoria tidigare i höstas. Jag gillade Solveig Granath, men hade helt glömt av att jag mitt upp emellan fylla och ångest skrivit ett hyllningsinlägg till denna fantastiska varelse.

Nu vet jag inte om ett hyllningsinlägg någonsin skulle kunna komma till sin rätt på den här bloggen. Alkoholångor och panikattacker tar liksom lite udden av det hela.

Men hej.

Imorgon ska jag ringa till Wemlands Invest angående en 7:a.
Så nu ska jag schlafen.

Etiketter: Duktigt, Facebook, Skolan, Utsikten

Dagens I-land.
Dagens tonårsproblem.
(som egentligen inte borde kallas som tonårsproblem eftersom det inte är tonåringar som besitter dem, utan post-20åringar, men ändå är lika banala som tonårsproblem.)

Etiketter: Bajs, Bittert

The Perishers - Pills

I hope my smile
can distract you
I hope my fists
can fight for two
So it never has to show
And you’ll never know

I hope my love
can blind you
I hope my arms
can bind you
So you’ll never have to see
What we’ve grown to be

One may think
we’re alright
But we need pills
to sleep at night
We need lies
to make it through the day
We’re not ok

One may think
we’re alright
But we need pills
to sleep at night
We need lies
to make it through the day
We’re not ok

One may think
we’re doing fine
But if I had to lay it on the line
We’re losing ground
with every passing day
We’re not ok

But that’s one thing
I would never
One thing I would never
One thing I would never
say to you

But that’s one thing
I would never
One thing I would never
That's one thing I would never
say to you

Etiketter: Musiken, Poesin, the Perishers

Jag är, goddamm, 2000-talets mrs Dalloway. Jag köper inte bara mina blommor själv. Jag går på bio själv... Och jag tycker om det!

Nu bör det kanske sägas att jag (ännu) inte har läst mrs Dalloway och är därmed säkert kvalificerad till att göra en grov tabbe med att jämföra mig själv vid Clarissa Dalloway. Men det gör mig också kvalificerad till att få känna lyckan av att rå om sig själv. Att köpa blommorna själv.

Så om en halvtimma blir det bio. Yippieyay. Hairspray.

Etiketter: Duktigt, Filmen, Hairspray

Ibland så slår saker så rätt.

Som när Texas (journalisten, djurvännen och vegetarianen) blir tilldelad att göra årets grisrepotage.

Det fina i historien är att grisen nu inte bara är ett nummer, utan faktiskt blev döpt under själva "intervjun". Och den döptes efter Texas. Texas har alltså gett namn åt en gris.

Men historien slutar inte där.

Nej, för om du kan gissa grisens vik så kan du få Texas på julbordet.
Yummy!

Etiketter: Herrskapet, Ironin, Julen

En ärlig fråga kräver ett ärligt svar. Så...

Har jag gått upp i vikt?

Etiketter: Bajs

Jag avslutade nyss ett samtal med pappa doktorn som rörde min lite sporadiskt återkommande twistertumme. Twistertummen som uppstod efter några glas för mycket och ett kaxigt "jag spöar dom"-tänkande. Jag skyller den på grupptryck och dåligt inflytande. Jag skyller den på nervositet och tillgång till rödvin. I vilket fall...

Att ha en twistertumme innebär att ha en tumme som inte riktigt vill som man själv vill. Antingen för att det gör ont, eller för att den helt enkelt är för svag.

När jag fick min twistertumme gjorde det ont så lång tid att det var tal om ledbandsbrott och brutna ben. Jag gick två veckor med bandage för att hålla muskler och leder varma och smidiga samt för att stödja. Hade det varit ett ledbandsbrott eller något brutet så hade bandaget kunnat avgöra huruvida min tummes framtid skulle vara av den fungerande sorten eller om den skulle bli en helt oförmögen lem. (Haha. Miriam. Lem!)

Nu var det ju bara en illa stukning, så bandaget tjänade medicinskt sett inget större syfte än att påminna mig om att inte använda vänsterhand - smärta - och att det faktiskt gjorde mindre ont med banaget på.

Då och då brukar jag återfå min twistertumme. När det blir kallt ute eller när jag använt den för mycket. Runt Texas inflyttningshelg så hade jag ont ända ner i handleden. Vilket kan tyckas märkligt.

Men det tyckte inte far.
Och han är läkaren.

Jag tror inte att gårkvällens sorterande, lyftande och strukturerande låg min tumme i fatet. Jag har onda känningar i min tumme. Så jag tänkte svänga ner till apoteket och inhandla lite bandage och annat hjälp-kit-aktigt jag kan hitta.

Det tyckte far lät bra.
Och han är ju läkaren.

Opa!

Etiketter: Fullerier, Kid Down, Papi, Twistertummen

Igår fick jag världens fit. Energi som inte funnits på hundra år och minst lika många dagar, infann sig helt plötsligt i min inte allt för lilla kropp.

Jag vet inte om det var måndagsångesten, om det var pizzan eller om det var julstämningen, men någonting var det. Jag blev huslig. Det enda som egentligen saknades var ett rödrutigt förkläde och fem snoriga ungar som precis kommit hem från skolan/dagis/förskolan och hällt upp sitt glittriga julpyssel på det nyss renskrubbade köksbordet.

Så efter att familjen Karlstad ätit och tackat för sig drog jag hemmåt... och sorterade böcker i bokstavsordning efter författares efternamn. Ännu lite längre frammåt åt nattningen kom jag på att det vore mycket snyggare att sortera böckerna efter färg på bokryggen. Så jag omsorterade och omstrukturerade... Tills en aningens mager regnbåge uppbarade sig i den röda bokhyllan.

Nu är jag nöjd med det och har påbörjat projekt nummer två - stordisken.

Efter att disken tagits itu med tänkte jag handla middag och se efter ungarna, innan karln kommer hem från sitt 9 till 5 skift. Jag föreställer mig att han ser lite ut som James Dean, fast med portfölj. Ni förstår, min karl är en top shot. Överst i det hierarkiska kontorslandskapet. Jag skulle möta honom i dörren med en väldoftande köttfärslimpa tagen direkt från ugnen.

Eller nåt. För visst. Fan. Jag har inga ungar. Inte fan heller har jag någon karl. Men ändå, I think I've proven my housewife skills.

(och på tal om saker från ugnen måste jag snart se till att städa ur min goddamm ugn så att brandlarmet inte går igång varenda gång luckan öppnas.)

Etiketter: Herrskapet, James Dean, Romantiken, Utsikten

Jag har kommit på varför man ska sova på natten. Heja mig! Varför? Jo, för att det är så jävla tråkigt att vara vaken och inte ha sällskap. Varför har man inte sällskap? Ja, för att alla andra sover. Därför ska man sova på natten.

Jag vill ha en ny säng. Men det skulle kosta skjortan.
Snabbt kalkylerat vad skjortan skulle kosta kommer jag fram till följande;

2x Resårbotten	4995:-
Bäddmadrass	1495:-
	6490:-

Och då har jag ju inte räknat med nya lakan, täcke och kuddar. Nej. Det har jag ju inte gjort.

Kanske på fredag? Kanske?

Etiketter: Insikten, Insomnia, Sängen, Utsikten

Jag förstår inte varför jag fortfarande blir förvånad och sårad av ett beteende som jag redan sett tendenser till och redan fått erfara? Jag förstår inte varför hett och okontrollerat är mer attraktivt än lagom varmt och stabilitet?

Brännt barn skyr elden. My ass, it does!!!!

Varför blir jag arg på att stabiliteten när den hela tiden vill vara där och hela tiden genuint bryr sig? Varför kan jag inte vara arg på hettan, bara lida och kvida och avguda.

Ingenting makes any sense, what so ever.

Ingen älskar dig, förrän du älskar dig själv.

Är det där det hela ligger?

Jag är sucker för charm och utstrålning. Beundran av ett självförtroende som jag själv inte besitter. Och även om stabilitet inte är lika radioaktivt utåtgående, finns där ändå en blygsam charm. Men det kan jag inte uppskatta så länge hettan finns med i bilden. Stabiliteten kommer alltid vara den blekare kopian. Förlåt.

För att inte tala om förståelsen och själsfränden. Nej, det är allt för mycket! Jag exploderar. Jag vet inte hur eller vad jag ska känna eller tänka om saker och ting.

Nej, nu tänker jag dra mig ur det här.

Idag är ingen bra dag.

Idag har jag inte gjort något vettigt över huvudtaget. Jag vaknade 8 i morse och har sedan dess inte gjort någonting. Inte ens ätit och jag är trött och jag är orkelös. Inte konstigt egentligen.

Idag har i stora drag gått ut på att hitta olika anledningar till att stanna inne under täcket. Isolering. Isolering.

Etiketter: Emo, Fånerier, Hjärtsmärtan, Ytligheten

Idag har jag varit konstnärligt prententiös. Jag har varit på vernissage och jag har gillat det jag sett (och då menar jag inte bara Lotta - eftermiddagens dejt).

Idag har jag varit glamoröst glittrig och lätt doftande av vanilj. Jag har testat shimmering body lotions på Body Shop och förtjust konstaterat att man kan se ut som en meeeheeeeermaid.

Idag har jag också varit smygalkoholist. Jag har firat Lördagseftermiddagen med en Irish Coffee (en stark en) och skrattat gott åt getter och Göteborgs förstfödde anno 1997.

Eftersom livet är fullt med maybe's and what if's, kan jag inte annat än att undra hur vardagen sett ut om jag inte gått iväg på den där sablans nollningen den där första ångesthösten i Karlstad. What if? Då hade jag aldrig träffat den bästa. Eller ialla fall hade jag inte gjort det än. Kanske hade vägarna gått ihop lite längre fram. Men då hade det ju kunnat vara försent.

Om det var menat att vara, kommer ni mötas
även om det är 1000000 mil, berg och hav som håller er isär.

Om det inte var menat att vara, kommer ni förbli främlingar
även om ni skulle stå öga mot öga.

Kinesiskt ordspråk

Åh, du underbara, underbara. Är inte livet lite lättare med dig?
Jo, jag skulle tro det.

Du är värd att dö för

Ni kan skratta om ni vill
Vi rör oss, ni står still

Ikväll ska det spelas spel. Vi ska gnugga geniknölarna. Vi ska köpa världen.
Jag ska regera.

Etiketter: Citat, Finstämt, Fullerier, Insikten, Kaffet, Kent, Så som det alltid borde få vara, Vännerna

Thin December air is like the dried out smoke
You must come to your senses or inhale and choke

My IQ allows me to brush you aside
You´re zeros and ones
you´re wrong where I´m right

I am going ahead with the reinvention of me

Etiketter: Kent, Musiken, Poesin

Nu är jag på väg ut i kylan. Jag känner mig som Frodo, för jag är en liten nörd på ett stort uppdrag. Jag ska köpa godis. Men det är inte det som är det stora uppdraget.

Nej det stora uppdraget ligger i att sparka igång min Podcasting karriär. Vilket jag tänkte göra efter jag inhandlat fett och socker.

Så nu ska jag gå. För annars blir det inget godis. Och då blir jag ledsen. Och då blir det ingen podcasting.

Orsak och verkan, meine vänner.

Orsak och verkan.

Etiketter: Duktigt, Manahmana, Podcastingen

Idag har jag klippt av mig håret. Haha. 20 cm. Klippklipp. Av. Bara så där.

Och ny fräsch chokladfärg. Mmmmm.

Etiketter: Så som det alltid borde få vara, Ytligheten

Ikväll när jag gick från bussen hem till Herrgården så blev jag oturligt nog varse om att det mindre än 50 meter från min gård ligger en vapenaffär.

Då blev jag lite skrajsen.

Särskilt med alla psychon, som man inte kan se är psychon. Som man inte vet om de är dumma eller är extremt smarta. Som flinar åt allting, trots att ingenting är kul. Och som man verkligen inte förstår. Trots att man försöker. Som knäcker knogar och stirrar sig blind på en.

Huuuga!

Etiketter: Psychos, Vapnen

I'm Luke, I'm five, and my dad's Bruce Lee.

Ååååååh. Det här är det bästa på så länge! I'm loving it!

And I wanna transform into a Tyrannosaurus Rex!
And eat up all the bullies and the teachers and their pets
And I'll tell all my mates that my dad's B.A. Baracus
Only with a JCB and Bruce Lee's nunchuckas

Bloody brilliant!

SÅ fort jag såg videon, så fort jag hörde låten kom jag att tänka på min käre far. (Far är rar). Mjo, jag är allt en farsgris och den här låten får mig att minnas hur mycket jag såg (och fortfarande ser) upp till honom. När jag var liten var min pappa det bästa som fanns. Nu när jag förväntas vara stor är han fortfarande det bästa som finns.

Jag tror inte att jag någonsin bjudit hem en vän som haft något negativt att säga om min papi. Det brukar låta:

"Din pappa är så rolig!"
"Din pappa är så snäll!!"

...och så vidare in i evigheten.

Papi i turban:


Papi utan turban, men med en rolig min:


Så som Luke, five years old, känner sig, så kände jag mig också. Så känner jag mig fortfarande. Bara det att vi inte har en gul grävskopa. Vi har en silvrig volvo.

Jag blir fortfarande rörd över hur länge han pratade om hur fantastiskt det var när jag tog med honom ut på puben och vi såg Manchester United - Arsenal och drack öl. Hur han fortfarande kan prata om hur fantastiskt det var, trots att det var drygt 2 år sedan. Hur han beklagar sig när jag måste tacka nej till en Glasgowresa, men sedan repar sig och säger;

-Men du. Vi åker någon annan gång... När jag inte behöver jobba så mycket. Det skulle vara kul att göra hela Skottlandgrejen. Gå på fotboll, dricka öl, åka ut på landsbygden och dricka whiskey... Alastair säger att det skulle vara jättetrevligt om du kom med. Han säger att han har mycket att visa.

Jag blir fortfarande tagen av hur tagen han blir när man åker ifrån honom.

Min papi = Bästa papin.

Etiketter: Musiken, Nizlopi, Nostalgin, Papi

LSM har varit ute på gallej igen... som alltid. Ibland tänker vi allt för lika om saker. Det kanske är därför jag surfar dit dagligen... eller så är det kanske för att jag har träffat LSM IRL, so to speak. Eller så är det kanske att hon lever närmre Sex & the City-livet än vad jag någonsin gjort.

Och tänker: jag ska ska ska inte ha någonting mer att göra med honom. Men stackarn om ingen går med i hans grupp. Och va fint det hade varit att sova på hans arm just nu.

Etiketter: Insikten, LSM

Här sitter man och lyssnar på D'n'B och även om det egentligen inte är min scene tycker jag ändå lite om det. Det ära bra bakgrundsmusik om inte annat.

Jag känner sig ganska tillfreds med lifvet i stort. Det blåser ute och metrologerna (stavning?) varnar på storm. Var är bättre att då vara, än vid havet? Jag riktigt känner hur det rycker i mitt gamla 'feskareskägg', arrgh!

Det är svårt att inte vara tillfreds med saker och ting när saker och ting har haft en märklig tendens att helt plötsligt lösa sig. Ska bara skicka in min överklagan till CSN och sedan hoppas jag på fetingcash i December, lagom till jul och annat kul. Min VFU är iofs inte heller den löst, vad det verkar, så vi får se. Men jag tar det med ett manahmanah (aka klackspark). Antingen löser det sig eller så gör det det inte. Just nu finns det ingenting jag kan göra, nu så här när det är helg och allt.

Jag ville för en tid sedan skriva om PMS, men eftersom jag då hade PMS så orkade jag inte. Nu har jag inte PMS, men orkar fortfarande inte skriva om det - kanske i morgon - eftersom jag glömt alla mina klämkäcka ordval och underbart sarkastiska formuleringar. I need a little time to think it over

Näe. Nu behöver jag kaffe. Straight into the blood, så att säga.

Etiketter: CSN, Kaffet, Manahmana, Musiken, PMS'et

Asså det där med Facebook och "Compare People"-app'en...

Etiketter: Ego, Facebook

David ville ha ett porträtt. David får ett porträtt.
Det behöver bearbetas lite innan det (eventuellt) tatueras in på hans arm.

Det här är David i äkta Emmanuel-tappning!;


UPPDATERING!


Easy to please. ;)
Men jag tackar, bugar och bockar ödmjukast för förtroendet!

Etiketter: Kid Down, Ritsie, Tatuering

Eftersom jag inte själv, i egen hög person, kan framföra det-går-bra-det-går-bra-på-tentan-dansen förr allas vår Lottward gör vi så här;

You know you know it.



Tentan går finemang, lavemang!

Etiketter: Manahmana, Tenta, Vännerna

När ni läser det här är jag antingen på väg till eller redan vid havet. Min kompis salta havet. Salta Västkusthavet.

Jag romantiserar Västkusten. Jag romantiserar havet. Men det är bara för att i denna Guds bortglömda, kaffeluktande Värmlandsstad så krävs romantiken. (Romantisera mera.) Därför romantiserar jag havet.

Det är jag och Muminpappan.

Now I'm off, kook'ing the jellyfish!

Etiketter: Musiken, the Kooks, Västkusten

Emma is överlägging "Uttryckande konstterapi".

Kanske? Hmmmm? Kanske.

Etiketter: Uppdatering

Titta ut, titta ut en minut
Titta ut, titta ut en minut
Vilken årstid är det nu?
Kan vi svara, jag och du?



I Karlstad har hösten tittat in och bunkrat upp med övernattning och hela köret. Jag leker med Carl och Axel och Lottas kamera bland löven i Kronoparken.
Fint.

Etiketter: Finstämt

Jag och Freud är gamla polare. Då blir det fel när det blir fel. Eller kanske rätt när det blir fel?

"... och han kallar in heeela erektionen för att peka och skratta."

Erektion - Redaktion. Snarlikt.

Etiketter: Freudianerna

Varför förlovade inte jag mig när jag nyss fyllt 13? Då hade jag kanske haft en familj vid det här laget. Då hade jag kanske haft sju snoriga ungar. Kanske hade jag haft en hund också...

Eller vad vet jag liksom? Kanske hade jag varit änka?

Etiketter: Romantiken

"Åt ni korv igår? Eller....Ööh. Nej inte korv. Pannkakor. Jag menar pannkakor. Inte korv."

Jag har inte fått kor... PANNKAKOR på jättelänge. Men Lotta fick minnsann smaka banan till frukost. Jag menar PANNKAKOR, BANANPANNKAKOR.

Freud, Freud, Freud är vår vän. Freud är vår bästa kompis!

Etiketter: Freudianerna

Okej. Jag hade velat skriva, och har faktiskt ett helt upplägg, ett roligt inlägg om det där med PMS och reptilhjärnor. Jag hade också velat skriva lite om igår, om i natt och lite om idag. Men eftersom jag har PMS och reptilhjärna så orkar jag inte.

Hej, här pendlar vi i humör

Det händer rätt mycket... eller inte. Men det händer saker i alla fall. Men jag vill inte skriva om det. För jag vill inte avslöja vad jag tänker.
Istället säger jag vad jag tänker så här så får ni själva knäcka nöten, göra matematiken, tillämpa logiken;



Death Cab for Cutie - Tiny Vessels

This is the moment that you know
that you told her that you loved her but you don't.
You touch her skin and then you think:
"She is beautiful but she don't mean a thing to me
Yeah, she is beautiful but she don't mean a thing to me"

I spent two weeks in Silver lake
The California sun cascading down my face
There was a girl with light brown streaks,
and she was beautiful but she didn't mean a thing to me
Yeah, she was beautiful but she didn't mean a thing to me

I wanted to believe in all the words that I was speaking,
as we moved together in the dark
And all the friends that I was telling
All the playful misspellings
and every bite I gave you left a mark

Tiny vessels oozed into your neck
and formed the bruises
That you said you didn't want to fade
But they did, and so did I that day

All I see are dark Grey clouds
in the distance moving closer with every hour
So when you ask "Is something wrong?"
I think "You're damn right there is but we can't talk about it now.
No, we can't talk about it now."

So one last touch and then you'll go
and we'll pretend that it meant something so much more
But it was vile, and it was cheap
and you are beautiful but you don't mean a thing to me
Yeah, you are beautiful but you don't mean a thing to me
Yeah, you are beautiful but you don't mean a thing to me

Etiketter: Death Cab for Cutie, Musiken, PMS'et