Idag har jag ätit stekta nudlar och grönsaker med mangosås. Lyx värre.
Jag lever studentliv. Snålar med pengar. Egentligen är det mest på lek eftersom jag egentligen har pengar. Men man blir så mycket gladare när man upptäcker att man faktiskt kan betala krogen och slipper en springnota (även om det står i min "101 saker du ska göra innan du dör"-bok).

Idag har jag även flörtat med min klasskamrat också. Behövs lite sånt ibland. Som Beatles sa; "All you need is love". Fast jag har kommit av mig. Märkte hur det hettade till i huvudet och jag blev tvungen att bryta ögonkontakten. Pinsamt. Men det är sånt som händer.

Det är rätt illa att vara 19 och glo på folk här eftersom majoriteten här är 24+ och helst tittat på folk i sin egen ålder. Vem kan klandra dem? Vad brukar inte jag göra? (när jag är vid mina sinnes fulla bruk)

Jag börjar eventuellt bli förkyld. Det kliar i halsen på ett oroande sätt. Speciellt med tanke på att det ikväll blir mer party (OBS! läs: alkohol, lite sömn, socialiseringstvång och flört). Blir skönt med lite lugna puckar till helgen. Haha. Typ sova, tvätta och titta på film. YAH!

Har kommit på att jag antagligen är världens bästa flickvän. En killkompis sa det vid flera tillfällen. Jag har lovat att inte säga vem, eftersom hans flickvän inte skulle uppskatta att han sagt det till mig och inte till henne. YOU know who you are ;)... Och förresten NEJ(!) vi har inget hemligt förhållande. Vi är bara vänner.

Det går långsamt med herr Schnygg från nollningen. Det är bara att acceptera att jag är för ung för honom. Jaja.

Om cirkus 45 mins ska jag ha en förläsning och sedan ska jag ta mig hem, laga mat och snygga till mig. Kanske handla lite nya kläder. Jag har typ förbrukat mina resurser hela byxor.

Jag fattar inte riktigt grejjen med stora bröst. Okej, ni män kanske uppskattar det (eller?!) men jag uppskattar det inte. Det är irriterande. Tänk dig att du har två géléklumpar som sitter fast på din överkropp och som bara är i vägen hela tiden. 'Wobblewobble' när du går, 'wobblewobble' när du tränar och bara allmänt 'wobblewobble'. Och grejjen med bh. Jag kanske kan förstå det, men för det tycker jag inte om det. Det är obehagligt, men eftersom man är så van så är det nästan bara mer obehagligt utan. Samtidigt lovar man sig själv, samma sak med strumpbyxor, att man aldrig ska ta på sig det igen. Men visst fan gör man det.
Haha. Det är jobbigt att vara kvinna! (fatta skämtet)

Stolarna i biblioteket är sjukt sköna. Me like mucho.

Jag har tänkt att jag skulle fortsätta på mitt tidigare inlägg som jag inte hann skriva klart, men jag har inte med mig blocket där jag skrev det och jag orkar inte försöka komma ihåg vad det var jag ville ha sagt. Ursäkta.

Men allting flyter på rätt bra. Jag har inte riktigt förstått än att jag går i skolan. Eftersom jag är van vid Agneberg sedan 3år, så känns det här inte på riktigt. Men det kommer väl. Jag har ju trots allt 4 år på mig.
Nollningen går också fortfarande bra. Jag låtsas att jag är mer social än jag egentligen är och det är rätt skönt faktiskt. Speciellt med tanke på att jag varit så osocial i sommar. Jag tar igen...

Err. Vad vill man mer veta?

Etiketter: Bröst, Förkyld, Karlstad, Nollning

Nu sitter jag i biblioteket på universitetet och väntar på att min absolut första universitetskurs ska börja, vilket den gör om en halvtimma. Tänkte att jag skulle försöka fylla i alla luckor så långt som jag hinner fram tills dess.

Bör dessutom varna känsliga/petiga/pryda läsare att i något utav kommande stycker kommer det förekomma viss användning av rent banal anal humor. Men vi kommer dit när vi kommer dit. Allt har sin ordning och det är trots allt inte ens säkert att jag hinner så långt.

Karlstad. Ja, karlstad. Vad finns det egentligen att säga? Folk är i allmänthet väldigt trevliga och JA(!) dom pratar som i Smala Sussi. (Har du inte sett den filmen, men inte vågat eftersom alla dina vänner säger att det är dålig (vilket den är) kan du ju nu glädjas åt att du kan se filmen och skylla på att du sett den i studiesyfte) Dom som känner mig vet att jag har jäkligt svårt att ta värmlänningar och norrmän på allvar och under den korta period jag har varit här har jag fått bita mig i tungan X antal gånger för att inte skratta.

Men nu är jag här i alla fall. Flytten gick relativt smärtfritt. Jag är sjukt bra på att packa. Kom i Söndags, men det känns som en evighet sen. Så nu bor jag centralt i studentkorridor i korsningen Drottninggatan/Västra Torggatan. Den som inte fått adressen får säga till för jag förväntar mig att den lilla, lilla postboxen som finns i entrén och som blivit tilldelad mig ska fyllas till bristningsgränsen. Är lycklig över att både das keyboard och datorn kom med. I <3 'EM! Teknikens under.
För den som är intresserad har jag till mitt 18kvm "stora" rum skaffat världens snyggaste duschdrapperi och min tvålpump knäcker det mesta! It''s all in the details, darlings. The details!

Universitet måste vara den bästa uppfinningen hittils. Jag vet inte om det beror på att jag kommer från stereotypa/mainstream/go-one-way/snobb Agneberg eller om det bara är så att blandningen folk verkligen är fascinerande. Men här finns verkligen ALLA olika sorter representerade. Amerikaner, ensamstående mammor, 30+ män som satsar om i karriären, fräscha gymnasieelever etc... Mycket folk, mycket att titta på. Har redan hittat ögongodis ;)

Nollningen har börjat och ska pågå två veckor framåt. Jag tillhör grupp bilmeckarna (haha! jag ska utveckla någon dag, men jag börjar få ont om tid) och i min grupp tillhör också herr schnygg. Yiihaa. Jag trivs. Nollning är kul och mina faddrar är schyssta. Någon som känner en Lynn från Strömstad som tog studenten från Barn/fritid när jag/vi gick i ettan? så ni behöver inte oroa er för at jag ligger stupfull i ett lerigt dike och/eller tvingas äta maskar.

Nu måste jag springa till lektion!

Saknar er!!

Etiketter: Flytt, Karlstad, Nollning

(Nu mer under namnet Imogen Heap, för den som inte fattat att IH och Frou Frou är samma person)

Okej, hello fuck up!
Det är jobbigt att flytta. Kanske mest för att jag inte riktigt orkar lägga ner tid på att packa ner saker/ta ställning till vad jag kommer behöva. Dessutom så håller det företaget jag hyr av på och fumlar bort min nyckel och mitt kontrakt. Känns ju bra. Jag har i alla fall bestämt mig för att jag hamnar på Drottninggatan 14.

Om jag skulle summsummsummera veckan, för jag har varit aningens mer aktiverad än innan.
Måndag: Fick klartecken att ett rum med dusch+toalett i studentkorridor var reserverat för mig på drottninggatan. Yay, tänkte jag och hoppades få mitt kontrakt redan på tisdagen. (eftersom vi hann skicka iväg alla våra papper innan posten gick).
Tisdag: Upp tidigt 'hosthost'. Gick iväg till frisören eftersom min mor hade bokat klipptid. Så jag klipte mig. Fick av minst en decimeter. Kändes coolt. Mitt hår växer som maskrosor. Kom under kvällen på att det såg ut som en riktigt Nicci Richie page. Efter klippningen sprang jag in i Catti som berättade att hennes kompis, som readn studerar i Karlstad, tycker att lärar-nollningen verkar vara den bästa nollningen. Gick och mötte Jonathan som jag inte träffat på år och dar. Kände mig aningens avslagen och osocialiteten som jag kännt nu det senaste slog till. Men det var trevligt och vi fikade i över tre timmar. (Jag brännde mina sista pengar)
Onsdag: Fortfarande inget kontrakt. Börjar fundera på ifall posten sorterat fel, vilket händer ganska ofta. Försöker ringa till Dalkia som har hand om kontraktet. Sitter i telefonkö minst 15mins för att när klockan är 12.06 komma fram till en telefonsvarare som upplyser om att Dalkia har telefontid mellan 9-12. Tack för den! ingenting händer under dagen förutom att jag blir på dåligt humör.
Min terapeut ringde också och frågade om det var okej att flytta fram vårt möte på torsdagen en halvtimma. Jag har inget bättre för mig, så visst.
Torsdag: Upp tidigt och en lååååång promenad med hundarna. Fortfarande inget kontrakt. Sedan blir det off to see the shrink. Kändes skönt med en urladdning efter två månaders tystnad. Det går faktikt rätt bra för mig. Jag har inte haft någon över-/hetsätning sedan sist, och det slog först då... Eller nej. En gång tidigare när min kära mor undrade hur det gick för mig. Då sa hon att hon var stolt och då kände jag mig också rätt glad över mig själv. Terapeuten blev glad och sa att det var starkt jobbat och undrade hur det gick med allt annat. Jag försökte förklara att istället så får jag ångest, panik, blir rädd. Om man tänker sig deppretioner och attackerna som kurvor så fungerade maten som en slags försvarsmekanik som när det blev jobbigt kapade toppen på kurvorna. Visst blev kurvorna längre och kom tätare än nu, men om man jämför så är det dubbelt så höga kurvor nu och det innebär dubbelt så mycket rädsla och oro. Jag har inte hittat en bra lösning som lugnar när det väl slår till. Jag blir bara livrädd och lägger mig ner eller går fram och tillbaka och skakar. Miriam ringde när jag kom hem. Hon ville umgås, jag ville också umgås trots att jag kände mig som levande död. Jag försökte ialla fall. Ricardo och Mirrpirr kom förbi och vi såg på film.
Fredag: Fortfarande inget kontrakt men nu vet jag ialla fall varför. Men det är för komplicerat för att jag ska orka skriva ner det här. Det verkar i alla fall som om det löser sig och det blir flytt som planerat på söndag.
Ska ta ut hundarna på promenad sedan städa igenom mitt rum och börja packa seriöst och på riktigt. Runt 15 ska jag möta JillyBilly (MY BFF LIXX) och vi ska tattuera oss. Sedan blir det väl hem och äta och uppladdning för en nostalgirunda på agassis... Den som vill komma med är välkommen typ.

yupyup.

Etiketter: Bullimi, Catti, Flytt, Frou Frou, Hår, Jill, Karlstad, Miriam

Idag är jag helt slut. Igår var det party hos Miriam. Likt många andra hade jag räknat med mer folk, men det blev bra i vilket fall. Jag vet att tiden gick väldigt fort, att det dracks mycket och att jag och Jill tog promenader emellan åt. Jill spydde i trappan på väg ut på vårt första äventyr.
Jag vet att vi sprang över nästan hela nedre Tureborg och försökte lista ut i vilket hus Charlie bodde. Efter vi insett att det var rätt hopplöst eftersom vi vid det tillfället glömt vad Charlie hette i efternamn gick vi tillbaka. Jag och Marie gick och torkade i trappan, även om Marie gjorde mest och jag mest satt och hulkade själv. (Mesig och påverkad som jag var)

"Det såg ut som ägg och hade samma konsistens. Rått ägg, fast det luktade ju...erhmm... värre" - Marie

Efter jag tvättat mina händer några gånger och druckit ett glas vatten kom jag på att jag började bli hungrig, så jag och Jill gav oss ut på äventyr igen. Vi tog sällskap med Sigge som skulle ta nattbussen hem. Efter en rätt lång promenad i höga klackar (för min del), så hamnade vi tillslut på Torino och beställde pommes talrik. Jill betalade, tack för det. Och det var himmelriket. Det är något med fet, salt mat när man är full. Eftersom det var helt underbart så beställde vi en runda till att äta på vägen... eller tja, Jill tog en pommes rulle och jag ännu en pommes talrik. Så gick vi Kungsgatan upp och bedyrade pommes frites som de fyllon vi var.

"-Alltså allvarligt. Pommes frites är typ världens bästa uppfinning. Tänk hur det skulle varit om inte någon kommit på att man kunde göra pommes frites?!
-Folk skulle gå runt och gnaga på rå potatis. Hur snyggt skulle det vara?
-Det här var fan det bästa på hela da'n.
-Absolut!

Ja, så smarta var vi. Jag åt upp halva det som fanns kvar av Jills rulle när hon inte orkade mer och sedan slängde resten på parkeringen när jag satte på mig mina skor som jag tagit av mig 100 meter tidigare. Skulle kunnat tagit med mig den till Marie, men så smart var man ju inte. Fler hade dragit från Mirr's lägenhet när vi kom tillbaka. Men det var rätt soft att ligga och prata, även om inte så mycket vist sades. Jag och Jill tog sedan skogsvägen, genom mörkret, längs den lilla, lilla grusvägen hem till mig och jag somnade ganska fort efter att jag kommit i säng.

Jill sov till 14.00 och jag var uppe runt 11.00. Åt lite lätt frukost och gick sedan och satte mig framför tv'n och såg det inspelade avsnittet utav Mitt liv som död som jag missade i torsdags. Oj, vad den serien är bra!! Såg även Walk the Line. Shit vilka snygga kläder och frisyrer!!

Efter att försökt mata Jill så åkte vi ut till Torp eftersom Jill skulle ta bussen därifrån och min käre far skulle införskaffa nya verktyg. Ännu än gång blev det lovprisning av salt, friterad potatis... Denna gång i form av chips. Jag fattar inte riktigt var vår besatthet kom ifrån, men den höll i sig.

Sedan åkte jag och far hem. Jag satte mig vid min keyboard och spelade lite, fick dock inte ihop någon rolig melodi så jag spelade sims istället.

yaya.

Etiketter: Charlie, Claudine, Fest, Friterad Potatis, Jill, Miriam, Owen Wilson, Siggie

Antingen är hon väldigt korkad eller så har hon tittat lite för djup i den lilla påsen med grönt... 'hosthost'... eller kanske både och.
Jag kan inte annat än tycka synd om henne och tacka för att mina föräldrar inte drivit mig lika hårt som hennes mamma gjorde. Hon blev hjärntvättad innan hon ens utvecklat hjärnceller. Hon kanske har några fler miljoner på sitt konto än vad jag har på mitt. Allvarligt, vem skulle vilja byta?

Har precis blivit varse om det faktum att jag faktiskt verkar fylla varenda litet inlägg med mer skit än vettig text. I det här fallet kan vi verkligen snacka kvantitet framför kvalitet. Antar att jag inte har haft speciellt mycket vettigt att säga och inte heller har jag gjort speciellt mycket vettigt. Så om man ser det så har jag inte haft speciellt mycket att säga.

Magsåret kommer och går. Jag orkar inte riktigt med att ha ont längre så när det väl kommer skriker jag lite och rullar lite fram och tillbaka över vardagsrumsgolvet. Jag vet inte varför, men det har blivit en slags ritual.

"Call me when you're sober" måste vara den smartaste låttitel hittills, tyvärr är inte låten lika bra som titeln. Besviken. Men vad kan man egentligen förvänta sig utav Evanescence? Jag är helt övertygad om att hon (Amy Lee?) kommer ha pajjat sin röst inom 2-3år om hon fortsätter sjunga som hon gör. Hon skriker, men det är inte från magen, det är från halsen och som den besserwisser jag är så kan jag tala om att det sliter på stämbanden. Fattas bara att hon börjar dricka whiskey, röka och ta droger. Det kanske hon redan gör... vad vet jag?

Ikväll så är det tack och adjö middag för Anna. Det känns så jävla konstigt allt ihop. Man trodde ju att alla skulle skingras precis efter studenten, men livet har gått lite på halvvarv och det är först nu som det börjar röras om i grytan. Folk flyttar hit och dit, slutar höra av sig och försvinner från den lokala telefonkatalogen. Till och med jag försvinner. JAG! Hej Karlstad. Ska ringa angående mitt boende idag. Jag börjar fan om mindre än 2 veckor. Jaja. Det känns rätt okey dokey. Nervös är man ju. Alltid. Men jag vet inte när jag ska hinna att träffa alla som jag vill träffa innan jag flyttar, för det är ju fat chance att dom kommer till karlstad. Jag tror jag har världens lataste vänner (med undantag!), men det kan nog skyllas på att jag själv är jävligt lat. I vilket fall. Det känns ju lite keff att sno någons going away party till egen fördel.
Det blir bra ikväll. Äta, dricka, skratta och skaka av lite av den där osocialiteten (är det ens ord?) som liksom lagt sig i luften.

Förresten. Jag tvivlar på att Amy Lee (? Evanescence) kommer att börja knarka/supa/röka. Är inte hon typ frireligiös? Tror jag läst det någonstans. Dom har en tendens att gå emot sånt. Speciellt om dom är kändisar. Jag fattar inte riktigt grejjen med frireligiösa kändisar. Men dom är människor, så jag lämnar det där. One united under one sun, ungefär. Inte sparka på någon, oavsett. HAHA! Fan vad pretto!

Måste bara påpeka dock att jag ogillar Maja i the Sounds, starkt! Jag vet inte varför, men jag får läskiga vibbar. Err. Ja. Inte hennes fel, snarare mitt eftersom jag är grymt överkänslig.

Jaja. Jag ska gå och slänga mig i duschen och sedan äta en sen frukost.

Etiketter: Bittert, Omstart, Vännerna

Okej... Mitt humör igår skyller jag på koffein- och sömnbrist och smärta i magområdet. Shit. Jag var helt emotionellt urladdad när jag gick och la mig så jag fick gå upp och ta en dusch istället för att lugna mig lite. Sjöng McFly falskt som attan och gick sedan och la mig igen. Så mitt hår är helt galet och står åt alla håll och kanter. Som om inte det vore illa nog är det första gången på ett bra tag som jag ger mig ut i världen. Ska träffa Catti på stan för en fika.

"You know what?
You're awesome and the airlines are rubbish!!"
- Nate, Jared & Aaron från Nate Moore and the Tracks

Nate & the boys är så otroligt gulliga ibland... eller tja... allt som oftast.

Nu är jag jävligt trött på UddevallaHem som fyller min hotmailkvot genom meningslösa mail om att "nu har det kommit in en ny lägenhet", trots att jag har avskrivit mitt intresse.

Jaja.

Etiketter: Nate Moore and the Tracks, Vännerna

Okej, jag vet inte om det är för att jag är en missunsamm skitstövel eller om det är för att jag helt enkelt har ont av mitt magsår. Sorry for the bitchin' men jag verkligen HATAR:

att alla tycks få ihop det utom jag. Relationsmässigt, ekonomiskt, socialt och vad fan som helst som man kan anses få ihop.

folk som tycks bli bättre omtyckt av och komma bättre överens med mina vänner än jag jag själv tycks göra

att vara bortglömd och på väg till andra sidan planeten ensam utan att någon ens tycks bry sig.

att bli tagen för given.

"nämen emma kommer. hon har inget liv. hon är ju inte på väg någonstans. hon är aldrig på väg någonstans. hon kommer stanna i växten eller kanske till och med krympa"

jävla magsårshelvete

dålig musik

folk som inte går att få tag på

smutstvätt

att vara bakdörren. alltid bakdörren, aldrig huvudentrén. folk som blir vän med mig har alltid något eller någon i baktanke, and it fucking sucks and it fucking hurts.

att inte kunna säga nej.

Jag fattar helt enkelt inte varför jag alltid hamnar på eftersläp när det alltid tycks börja så ljust och gå undan som in i helvete. Jag börjar, någon tröttnar, någon annan fortsätter.

När blir det min tur?!

nucking futs!

Etiketter: Bittert

Jag mår bättre idag. Tack och lov. Tror att det beror på medicinen jag fick utav mina föräldrar... eller möjligtvis musikalfilmen med Fred Astair som sändes på SVT i förmiddags. Jag ska ta reda på namnet till nästa "post". Men tjaa... hur man inte älska steppande hunkadolahunkar från 40-50-60-talet??

Jag ska ta min medication nu. so see ya.

Etiketter: Filmen, Finstämt, Gene Kelly

-So where am I sleeping?
-I'd guess sofa city sweetheart.

Så det blir Karlstad i alla fall. Eller tja, så som det ser ut nu. Står som 6:e reserv i Göteborg. Bye bye Uddevalla, Hello life unknown.

Idag är det synd om mig (sen när är det inte synd om mig?!) Jag har stressat så mycket att jag fått magsår. Inte läskiga magsår som Jeja hade, men det hindrar det inte från att göra jävligt ont. Enligt en av nobellpristagarna förra året(?) så kan man inte få magsår av stress. That's Bull!! Om det inte är själva stressen som ger magsår så är det i alla fall stressen som sänker immunförsvaret eller någonting liknande så att man får magsår.

Jag har ändå integjort så mycket de senaste dagarna förutom sett en massa Molly Ringwald filmer från 80-talet. Rätt festligt faktiskt, om man bortser från de otroligt fula kläderna och frisyrerna. Skulle inte ha något emot ifall man bestämde sig för att göra nyproduktioner eftersom filmerna är väldigt mycket bättre än filmer från idag. (Sen skulle jag heller inte ha något emot en huvudroll, men det är en annan historia!)

-Who's he?
-That's me
-Who're you?
-I'm him.
-Oh. Alright.

Etiketter: Filmen, Omstart

Spriten & Livsglädjen
SVENSK POP

Jag röker inte, knarkar inte, pippar ganska sällan
och så är jag inte träningsnarkoman
Å när man har så lite laster som jag har så är det
välan inge fel om man super som fan
Jag sparar inga pengar, struntar ofta i min hyra,
spelar inte kort å enarmad bandit
Å jag köper varken aktier eller kläder som e dyra
så istället har jag råd med massa sprit

Så låna mig pengar till ännu ett glas,
låt spriten & livsglädjen flöda
Vi kommer ändå inte märka att allt gått i kras
när vi ligger i vår grav å e döda

Jag ska inte köra bil å sen så har jag inget knog
så jag kan sova ut imorgon om jag vill
Så därför ser jag inget skäl att inte dra till nästa krog,
å beställa 6-7-8 bira till
Å jag har inga alkoholproblem än på några år,
jag dricker inte sprit i smyg när ingen ser mig
Å dessutom var jag nykter nästan halva dan igår,
så ida’ så känns det bra å supa ner sig!

Så låna mig pengar till ännu ett glas,
låt spriten & livsglädjen flöda
Vi kommer ändå inte märka att allt gått i kras
när vi ligger i vår grav å e döda

Så låna mig pengar till ännu ett glas,
låt spriten & livsglädjen flöda
Vi kommer ändå inte märka att allt gått i kras
när vi ligger i vår grav å e döda

Så låna mig pengar till ännu ett glas,
låt spriten & livsglädjen flöda
Vi kommer ändå inte märka att allt gått i kras
när vi ligger i vår grav å e döda

Etiketter: Musiken, Svensk Pop